Jordbruksverket har varit involverat i Världshandelsorganisationen, WTO:s, arbete sedan organisationen grundades 1995. Mest relevant för vårt område är WTO:s jordbruksavtal, SPS-avtalet (avtalet om sanitära och fytosanitära åtgärder) och de kommande fiskesubventionsavtalen. Förutsättningarna för Sveriges jordbruks- och livsmedelsproduktion påverkas faktiskt av dessa avtal, och därmed hur vi når målen i livsmedelsstrategin.

WTO:s avtal påverkar både vår och andra länders handel med livsmedel och insatsvaror och därmed priser och förutsättningar att producera livsmedel världen över med mer rättvisa konkurrensvillkor. Vad som sker i WTO kan alltså påverka förutsättningarna även för en mjölkbonde i Vetlanda eller en fiskare i Bohuslän. EU har under de senaste årtiondena ändrat flertalet jordbruksstöd så att de är betydligt mindre produktions- och handelspåverkande än vad de var tidigare. Många andra WTO-medlemmar har inte gjort liknande reformer. Om fler länder tar bort produktions- och handelsstörande stöd så behöver inte EU-jordbrukarna i lika hög grad konkurrera med subventionerad produktion från andra länder. På ett liknande sätt skulle regleringar kring subventioner kopplade till överfiske och överkapacitet kunna leda till jämnare konkurrensvillkor och bättre och mer hållbar tillgång till fisk för svenska fiskare.

Konferensen

I månadsskiftet februari/mars i år hölls WTO:s 13:e ministerkonferens i Abu Dhabi i Förenade Arabemiraten. Ministerkonferensen är WTO:s högsta beslutande organ och sammanträder vartannat år i något WTO-medlemsland. Jag deltog på konferensen för Jordbruksverkets räkning och bevakade främst jordbruks- och fiskesubventionsfrågorna. Hela delegationen från Sverige bestod av ett tjugotal personer från regeringskansliet, myndigheter, riksdagen samt arbetsgivare och fackföreningar.

Förbud mot att stötta dåligt fiske

Ett första delavtal om förbud mot subventioner till illegalt, orapporterat och oreglerat fiske slöts redan i juni 2022, men har ännu inte börjat tillämpas. Förhandlingar pågår också om att begränsa subventioner kopplade till överfiske och överkapacitet.

Låst läge inom jordbruk

På jordbruksområdet har läget i förhandlingarna mellan WTO:s 166 medlemsländer sedan flera år tillbaka dessvärre varit ganska låst. Förhandlingarna rör bland annat tullar på jordbruksprodukter och begräsningar av stöd på jordbruksområdet. Den största stötestenen i förhandlingarna är Indiens krav på att deras inköp av jordbruksprodukter till de lager som landet tillämpar av livsmedelstrygghetsskäl ska undantas från de begränsningar som generellt gäller inom WTO. Hade Indien gjort sina inköp till marknadspris hade de inte ansetts utgöra något stöd till den inhemska produktionen överhuvudtaget och därmed inte begränsats av WTO:s regelverk. Indien tillämpar dock politiskt fastställda priser för landets inköp till lager, vilket kan bidra till att produktionen av berörda produkter i landet artificiellt drivs uppåt och att det skapas överskott. De här överskotten kan i sin tur leda till ökad export från Indien samt påverka världsmarknaderna och möjligheterna för andra producentländer att konkurrera. Detta har redan skett för exempelvis ris där Indiens andel av världsexporten har vuxit kraftigt det senaste årtiondet. Det är många andra exporterande utvecklingsländer och även utvecklade länder som absolut inte vill gå Indiens önskemål till mötes. Hela den här utvecklingen påverkar jordbruksförhandlingarna i WTO och spiller över även på andra förhandlingsområden. Förväntningarna på någon form av resultat på jordbruksområdet vid ministerkonferensen var därmed lågt ställda. Det som ansågs vara realistiskt att uppnå begränsades till någon form av arbetsprogram med direktiv om vilka fokusområden och tidsramar som ska gälla i förhandlingarna framöver. Men inte ens det lyckades parterna enas om, vilket var en besvikelse.

Ljusglimtar inom fisket även om ett avtal inte kunde nås

För fisket var utgångsläget ett annat. Redan vid konferensens start fanns en långt gången avtalstext om begräsningar av subventioner som kan kopplas till överfiske och överkapacitet, med ett relativt litet antal icke-överenskomna delar. Ytterligare framsteg gjordes under ministerkonferensen, men parterna nådde inte hela vägen fram till ett överenskommet avtal. Det var en besvikelse för många bedömare, som trodde att en överenskommelse om fiskesubventioner på ministerkonferensen skulle vara inom räckhåll. Särskilt frustrerande var det faktum att parterna kom så nära en uppgörelse utan att riktigt nå hela vägen fram. Kanske var det i slutänden det svåra läget i jordbruksförhandlingarna beträffande offentlig lagerhållning som spillde över på fiskeförhandlingarna och gjorde att ett avtal inte kunde nås.

Sammantaget var utfallet från ministerkonferensen på de områden som mest berör vår verksamhet ganska magert. För mig som följt dessa frågor i många år, och säkert för många andra, var det inte helt oväntat men ändå en besvikelse. Några beslut och överenskommelser fattades trots allt. Exempelvis rörde de en förlängning av förbudet mot att tillämpa tullar på digitala överföringar med två år, och att få WTO:s tvistlösningsmekanism fullt operabel före årets slut. Givet den geopolitiska kontexten i världen idag och att beslut i WTO behöver fattas med konsensus av samtliga 166 WTO-medlemmar så kanske man ändå får tänka att konferensens resultat var acceptabelt efter omständigheterna.

Vad händer härnäst?

På fiskeområdet, där en överenskommelse var mycket nära, är förhoppningarna att diskussionerna ska kunna återupptas så snart som möjligt och tas vidare från så nära där de slutade på ministerkonferensen som möjligt. Kanske skulle rent av en överenskommelse kunna slutas i ett tidigare skede, det vill säga före nästa ministerkonferens? Den kommer sannolikt äga rum under våren 2026 i Kamerun. På jordbruksområdet är låsningarna svårare och det kan behövas mer fundamentalt nytänkande för att lösa ut dem. Men jag vet att det generellt finns en stark vilja hos WTO-medlemmarna att upprätthålla det regelbaserade multilaterala handelssystem som WTO står för. Det är bland annat en av grunderna till att vi för det mesta har en god och jämn tillgång på livsmedel och jordbruksvaror och kan bidra till att komma framåt i viktiga hållbarhetsfrågor.  

För mig personligen så var deltagandet på konferensen lärorikt och givande, även om den var utan större konkreta resultat. Det gav en djupare insikt i WTO:s beslutfattande och förhandlingsfunktion samtidigt som många nya kontakter knöts och det gav möjlighet att lära sig en del om andra kulturer. Om det blir något deltagande från Jordbruksverkets sida vid nästa ministerkonferens i Kamerun eller inte återstår att se. Möjligen kan större framsteg komma att göras där.

/Fabian Nilsson, som är handelspolitisk utredare med ansvar för WTO-frågor på Livsmedelskedjan och exportenheten på Jordbruksverket