Det är viktigt att vi i Sverige har en robust livsmedelsförsörjning. Utmaningarna framöver är flera och inom EU:s gröna giv finns förslag med tydlig påverkan på nuvarande användning av växtskyddsmedel. Tillgången till hållbara och effektiva växtskyddsmetoder är särskilt angelägna framåt.
Växtskyddsrådet bedriver därför ett långsiktigt strategiskt arbete med att kartlägga behov och tillgång till effektiva växtskyddsmetoder i den svenska växtodlingen (vi kallar det för Major use-arbetet). Sedan 2021 pågår även en samverkan i branschen med representanter från LRF, Lantmännen, Hushållningssällskapen och betodlingen som är inriktad på att lösa de mest akuta problemen kring insektsskadegörare i stora grödor.
Analys av precisionsteknikens möjligheter
Växtskyddsrådet utreder precisionsteknikens möjligheter till ökad träffsäkerhet vid användning av växtskyddsmedel. De precisionstekniker som bedöms tillgängliga inom perioden fram till 2030 beräknas minska mängden ogräsmedel i lantbruksgrödor med knappt fyra procent förutsatt att inga styrmedel används. Med hjälp av styrmedel som till exempel investeringsstöd eller arealbaserade stöd för precisionsbekämpning bedöms användningen kunna minskas med mer än tio procent.
Växtskyddsrådet i fält förra sommaren i Västergötland.
Om Växtskyddsrådet
I Växtskyddsrådet deltar elva organisationer som tillsammans verkar för aktiviteter som leder mot det hållbara växtskyddet. Jordbruksverket leder Växtskyddsrådet och de deltagande organisationerna är Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, Livsmedelsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Sveriges Lantbruksuniversitet, Lantbrukarnas Riksförbund, Föreningen Sveriges Spannmålsodlare, Svenskt Växtskydd, Hushållningssällskapen samt Naturskyddsföreningen.
Sedan Växtskyddsrådet inrättades 2011 har verksamheten utvecklats. Flera av de utredningar och aktiviteter som har genomförts inom Växtskyddsrådet är framåtsyftande, skapar möjligheter till utveckling och tar sikte på långsiktiga lösningar för hållbart växtskydd i enlighet med Livsmedelsstrategins målsättning.
Läs mer om Växtskyddsrådets uppdrag och arbete här. Här hittar du också ett tidigare blogginlägg om Växtskyddsrådets arbete.
Köksmästaren John Persson gav sina tankar om hur man kan laga, servera och presentera inälvsmat och annorlunda köttdetaljer. Till vänster munk med oxtunga, till höger glödbakade gulbetor dressade i fläskfett tillsammans med puffad fläsksvål. Foto: John Persson
Livsmedelsförlusterna av gris- och nötkött på gårdar var 20 000 ton (2020), 3 respektive 8 % av produktionen. Förlusterna omräknade i koldioxidekvivalenter är lika mycket som 9 procent av växthusgasutsläppen från animaliesektorn i Sverige. I onsdags samlades ett fyrtiotal personer från branschorganisationer, rådgivning, myndigheter och företag för att inspireras, hämta kunskap och engageras i att öka takten för att mer av djuren ska bli mat. Det handlar om hur köttproduktionen kan bli ännu mer resurseffektiv.
Programmet var välfyllt och som arrangör funderade jag på att med självinsikt skämta om korvstoppning. Ett smörgåsbord av kunskap och inspel sa en av deltagarna vilket lät mer positivt. Jag berättade om resultaten från de rapporter om livsmedelsförluster som vi på Jordbruksverket låtit ta fram.
Utmaning för slakterier att ta tillvara hela djuren
SLU-forskare berättade därefter om hur olika typer av slakterier på utmaningar och möjligheter i att ta tillvara mer av de djur som slaktas. I en av rapporterna finns data över hur inälvor, fett och blod från svenska slakterier används. Nära hälften av de biprodukter vi hade kunnat äta blir inte mat utan går till annat, framförallt biogas. Export är en viktig marknadskanal för de större slakterierna, men det är svårare för mindre. Det är för kostsamt att hantera och ta tillvara slaktbiprodukter utifrån vad de ger för intäkter. Mindre slakterier kan också uppleva att det är betungande med alla krav som ställs, slakt är ju en verksamhet med regler för både livsmedel, djurskydd, foder och miljö.
Flera forskningsprojekt på SLU, IVL och RISE samt pågående examensarbeten presenterades. Ett flerårigt projekt ”Nötsvinnprojektet” handlar om få djupare kunskap om orsaker till nötköttsförluster som underlag till åtgärder. Det pågår också ett examensarbete om förutsättningar för slakt på gård och ökad nödslakt. En möjlighet är att djur som till exempel har en hälta eller bråck ska kunna avlivas på gård och sen transporteras till slakteri. Det skulle betyda att kött från djuret kan användas som livsmedel, men det finns också praktiska hinder som att slakteriet ska ha möjlighet att ta emot och hur veterinärbesiktning ska gå till.
Efter en mustig levergryta på restaurang Vesterbrunn fortsatte eftermiddagen med projekt som studerar hur mer inälvsmat och blod kan tas tillvara. Vi hade också inspirerande inspel från Märta Jansdotter på Gröna gårdar som har goda erfarenheter i att sälja inälvsmat bland annat via Nätet. Flera av deras inälvsprodukter säljer slut! Det finns också potential att sälja mer av dessa produkter på exportmarknaderna, om det talade Maria Kärnerud från Business Sweden.
Hur offentliga måltider kan bidra berättade Sara Seing från Södertälje kommun/Matlust. Även om merparten av maten inte äts i offentliga kök så är de viktiga för att lära barn och ungdomar goda och hållbara matvanor, vilket spiller över på resten av familjen och påverkar dem som framtida konsumenter. Dessutom är det lättare att styra över offentliga inköp än de inköp som du och jag gör i matbutiken. Sist men inte minst fick vi inblick i hur slakteriet KLS jobbar både för att sälja fler delar av djuren i Sverige och på export samt deras tankar om hur fler djur kan tas tillvara. Nötköttsproducenten David Brogård gav sitt perspektiv och exempel på hur han som ungnötsuppfödare jobbar med rådgivning, gott djuröga och att utvärdera och förebygga förluster. Produktivitet = resurseffektivitet.
Viktiga insikter från dagens workshop
En viktig del av dagen var workshop om hur vi ökar takten samt inom vilka områden det behövs mer kunskap och idéer till nya projekt, arbeten och satsningar. Kort sammanfattning av inspelen:
Det är viktigt att producenter känner sig trygga och har god kunskap om vilka djur som kan skickas med transportbilen till slakt. Här efterfrågas mer dialog med myndigheterna. Det behöver också undersökas om fler djur kan tas tillvara genom t.ex. slakt på gård eller transport som säkrar djurvälfärden för djur som har mindre problem men som ändå är fullt friska. Varför inte ett ekonomiskt stöd för att öka slakt på gård utifrån klimatsynpunkt? Nya AI-lösningar kanske kan utvecklas för att ännu bättre säkra hälsa och välfärd hos djuren?
För att öka efterfrågan på de detaljer, inälvor och blod som inte säljs i Sverige idag kan hälso- och klimataspekter lyftas fram. Det behövs också rätt kryddning, produktutveckling/innovationer, storytelling och genomtänkt kommunikation, liksom matlagningskompetens hos allmänheten. Mer förädling – ett förädlingsnav tyckte någon men också ökad svensk produktion för att få upp volymer till export.
Formas har en ny utlysning I magen och inte i soptunnan som öppnade för ansökningar samma dag som mötet och vi fick information direkt från Tea Madunic Olsson som är ansvarig utredare för utlysningen. Marie Gidlund på Sweden Food Arena deltog och de samlar just nu in behov för framtida forsknings- och innovationssatsningar inom animalievärdekedjan. Anna Lundstedt, MatTanken, berättade om färsk inköpsstatistik från 35 kommuner som tillsammans använder 35 ton blodpudding, 28 ton leverpastej, 3 ton blodkorv och likaså leverbiff samt 1 ton nötlever. Axfoundation, Svenskt Kött, Från Sverige, Samarbete för minskat matsvinn, Gård och djurhälsan, Kött- och charkföretagen, Sveriges grisföretagare och Svenska Köttföretagen berättade också om hur de bidrar på olika sätt utifrån sina roller.
Personlig reflektion
Det jag tar med mig från dagen är att det finns en samsyn om att livsmedelsförlusterna behöver minska, med bibehållen god djurvälfärd och säkra livsmedel såklart. Och många vill bidra. Men det finns också utmaningar att hantera. Det finns också praktiska saker att förhålla sig till och viktiga värden som inte kan tummas på.
Konsumenternas preferenser och vad vi efterfrågar är en sak. Och mat ska ju vara gott och lustfyllt. Fram med innovativa köttprodukter där mer av djuren än de traditionella detaljerna används, tänker jag.
Vi myndigheter behöver också göra vårt bästa för att underlätta inom ramen för de regelverk och områden vi ansvarar för. Det kräver samarbete, dialog och ett lösningsorienterat synsätt. Som sagt; jag är glad och övertygad om att det kommer hända saker på det här området framöver. Alltså att mer ska bli mat.
Jag och min medmoderator Jessica Hagård. Workshop!
/Karin Lindow som jobbar med minskat matsvinn och ökad resurseffektivitet inom regeringsuppdrag för minskat matsvinn. Regeringsuppdraget är ett uppdrag inom livsmedelsstrategin som vi genomför tillsammans, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket och Jordbruksverket.
Psst. Ni har väl inte missat vår podd Upp på bordet som i avsnitt 4 handlade om inälvsmat, potatis… och att äta grävling (?). Lyssna och sprid!
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Livsmedelsstrategin syftar till en ökad och hållbar produktion av mat i Sverige. För Jordbruksverket är strategin central. Vi har integrerat den i vår verksamhet och den styr vårt arbete på många olika sätt.
Ett exempel är att den var vägledande när vi lämnade förslag till den strategiska planen för genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) för åren 2023-2027. För att nå målen i livsmedelsstrategin har regeringen även lämnat uppdrag till oss i strategins handlingsplaner.
Jordbruksverket ansvarar för ett tiotal uppdrag och medverkar i ytterligare några som andra myndigheter ansvarar för. Flera av uppdragen har nu pågått några år och vi börjar se allt fler resultat.
Livsmedelsstrategin ska bidra till en ökad och hållbar produktion av mat som kan leda till fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet och ge konsumenter bättre förutsättningar att göra medvetna val.Foto: Jesper Anhede.
Ett axplock av våra uppdrag och deras resultat
Uppdraget att säkra tillgången till växtskyddsmedel för mindre användningsområden bidrar till att säkra tillgången till växtskyddsmedel i grödor som odlas i liten omfattning, till exempel i yrkesmässig odling av grönsaker. Här behövs det att staten bidrar eftersom företagen som marknadsför växtskyddsmedel för dessa mindre användningsområden oftast väljer att inte bekosta den försöksverksamhet som krävs för att preparaten ska kunna godkännas för användning i Sverige.
I våra uppdrag inom vildsvinspaketet har vi sett att efterfrågan på vildsvinskött ökar, inte minst i den offentliga sektorn. Genom vidareutveckling av smittsäkrad besättning gris minskar vi även risken för att smitta hos vildsvin ska föras över till grisuppfödningen.
Rapporten, där vi följer upp och utvärderar livsmedelsstrategin, har använts bland annat i Miljömålsrådets syntesarbete och i Mistra Food Futures. Enligt halvtidsutvärderingen av nationella forskningsprogrammet för livsmedel bör hänsyn tas till rapportens resultat när den strategiska forskningsagendan revideras.
I tre kommande blogginlägg kommer några av mina kollegor att fördjupa sig i uppdragen om växtskyddsrådet, kompetenscentrum för hantering av vatten i jordbruket och att utveckla arbetet med exportgodkännanden för svenska livsmedel och jordbruksvaror.
Till dess kan du läsa en samlad rapport om status i alla våra uppdrag inom livsmedelsstrategin på vår webbplats. Rapporten är årligen återkommande och har skickats in till Tillväxtverket som har det nationella och regionala samordningsansvaret för livsmedelsstrategin.
//Andreas Davelid, handelspolitisk utredare
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Den 25 januari anordnade vi årets första lunchseminarium i serien Nytt från Jordbruksverket om livsmedelsstrategin. Temat var Mer ska bli mat – minskat svinn och ökad resurseffektivitet i produktionen. Jag berättade om de sex olika rapporter som vi med hjälp av forskare på SLU tagit fram om livsmedelsförluster vid produktion av nötkött, griskött, mjölk, slaktbiprodukter, kvarnvete, morötter, jordgubbar och potatis. Malin Fällström från Skövde slakteri och Magnus Nilsson från Nyhléns och Hugosons deltog i ett samtal om möjligheter och utmaningar med att sälja mer av hela djuret till livsmedel. Här kan du se seminariet i efterhand.
Kom på möte om hur fler djur och mer av djuren kan bli mat
Är du intresserad av frågan hur man kan minska förluster av kött på gårdsnivå och av hur fler delar av djuren kan bli mat? Då vill jag bjuda in dig till vårt möte i Jönköping den 22 mars, här finns mer information och anmälan. Forskare kommer att berätta om flera nya projekt som startats. Det blir exempel från aktörers vardag och en workshop där vi tillsammans identifierar luckor, behov och möjligheter för att öka takten, samverka mer och göra skillnad. Om du representerar en organisation eller initiativ som arbetar med frågan kan du anmäla till mig att få en tid på scen att kort berätta om hur er verksamhet kan bidra. Här nedan finns en preliminär agenda.
Psst – du bangar väl inte på levergrytan som jag har beställt till lunchen?
Nordic Food Waste Summit 2023
Sen har du väl inte missat att det anordnas ett stort nordiskt toppmöte om matsvinn den 26 april i Stockholm? Kom och träffa matsvinnsfolk från hela Norden! Lär om hur man arbetar för minskat matsvinn också i andra nordiska länder och knyt nya kontakter. Toppmötet som anordnas av Nordiska ministerrådet och matsvinnsmyndigheterna är öppet för alla aktörer i livsmedelssektorn. Det blir en inspirerande dag med framstående talare för att ta itu med utmaningarna med att minska matsvinnet i hela kedjan! Mer info och anmälan hittar du här.
Vi ses!
/Karin Lindow, projektledare inom matsvinn på livsmedelskedjan och exportenheten
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Undrar du hur mycket av vår livsmedelsproduktion som blir livsmedel? Tänkte du att det är nära 100 procent? Nu finns fyra nya rapporter om hur mycket av matpotatis, morötter, jordgubbar och vete som inte går vidare i livsmedelskedjan. Det handlar om livsmedelsförluster, när grödor blir kvar på fälten, blir foder eller avfall som biogas och kompost.
Rapporterna har tagits fram inom regeringsuppdrag för minskat matsvinn som sker tillsammans med Livsmedelsverket och Naturvårdsverket. Det är ett av flera regeringsuppdrag inom livsmedelsstrategin. I oktober kom de två första rapporterna om kött och mjölk som du kan läsa om i ett tidigare blogginlägg.
Forskare på Sveriges lantbruksuniversitet har gjort undersökningarna och skrivit rapporterna i samråd med oss och efter inspel från de många referensgrupper som vi haft med branschorganisationer och de andra myndigheterna. Vi har verkligen vridit och vänt på begrepp, metoder och tillvägagångssätt.
Resultaten i rapporten bygger på undersökningar med olika representation och metoder. Flera undersökningar täcker stora delar av produktionen medan fältstudierna är mer begränsade. Det tar ju tid och kraft att gräva i fält efter morötter och potatis, eller att räkna jordgubbar som blir kvar efter skörd. Forskare har dock studerat orsaker till bortsorteringen av morötter hos företag som representerar 74 procent av morotsproduktionen och sorteringsdata kommer från nästan 90 procent av produktionen!
Foto: Rebecca Thörning
Resultaten visar att det är betydande mängder av dessa produkter som inte lämnar gårdar och packerier. Mycket går att förebygga genom ökad kunskap, rådgivning, forskning. En viktig förutsättning för att kunna minska livsmedelsförlusterna är också att odlare är lönsamma och har råd att investera i teknik och metoder som minskar förluster. Det kan handla om prognosverktyg, dränering, bevattning, ny teknik för att övervaka kvaliteten, lagra och skörda.
Men förlusterna handlar också om fel storlek på morötter eller missfärgat skal – på potatis som ändå ska skalas? Detta styrs av kvalitetskrav. Köpare måste följa handelsnormer, men hur handelsnormerna används och vilka egna krav som sen läggs på påverkar mängden som sorteras bort. Klass 2 i handelsnormerna skulle kunna användas mer, men då behöver det bli en affärsmodell som gör det ekonomiskt hållbart även för odlarna. Livsmedelsverket har inom regeringsuppdraget genomfört en konsumentundersökning som visar att många konsumenter kan tänka sig att köpa potatis, grönsaker och frukt som har någon liten fläck eller defekter i skal och form.
Källa: Livsmedelsverket
Men det som sedan ändå inte kan säljas färskt till butik borde väl kunna förädlas för att ingå i livsmedelsprodukter? Här behövs också satsningar, produktutveckling och innovationer.
Fler behöver helt enkelt göra mer, både producenter, aktörer i senare led i kedjan, forskare, organisationer men också vi myndigheter kan se vad vi har möjlighet att påverka. Det säger ju den nationella handlingsplanen för minskat matsvinn där mätningar och åtgärder har stort fokus. För vi vill att kunskaperna från rapporterna ska leda till att mer ska bli mat. I linje med etappmålet och SDG 12.3 i Agenda 2030.
Idag när ökade kostnader för växtnäring, el, drivmedel gör maten dyrare kanske det blir mer självklart att inte sortera bort och kasta mat? Som producent blir anledningen ännu större att optimera produktionen när allting kostar mer. Så det har ett ekonomiskt värde att jobba med detta, även för klimatet och för livsmedelsförsörjningen.
/Karin Lindow, projektledare för uppföljning av livsmedelsförluster
Hur är det egentligen med den svenska maten i de offentligt finansierade köken? Andelen svenskt men även många andra uppgifter kring livsmedelsinköpen är det många aktörer i livsmedelskedjan som är intresserade av, allt från den enskilde producenten och ända fram till konsumenten. Men vi behöver fakta att utgå från när vi diskuterar och sätter mål kring inköpen på lokal, regional och nationell nivå. I dagsläget finns ingen sammanställd statistik som är tillgänglig för alla där man kan hitta uppgiften. De offentliga inköpen omnämns i många sammanhang som ett verktyg för hållbar utveckling. Jag hoppas därför att vi inom en snar framtid inte behöver gissa och spekulera utan att vi har fakta att utgå från när vi i olika sammanhang diskuterar offentliga livsmedelsinköp.
Att jag är förhoppningsfull beror på att det just nu pågår ett pilotprojekt på Jordbruksverket som vi kallar Silo där vi testar insamling och publicering av data i en databas som vi skapat under hösten. Arbetet görs i samarbete mellan statistikenheten på jordbruks- och analysavdelning och Landsbygdsnätverket där MATtanken finns. Förhoppningen är att det med resultaten från pilotinsamlingen som grund fattas beslut om att arbetet permanentas. En kontinuerlig insamling ger förutsättningar för att mäta, följa upp och genomföra benchmarking. Livsmedelsstatistiken för offentlig sektor kommer även att ge svar på om det ser olika ut i olika delar av landet och hur utvecklingen ser ut över tid.
I projektet har vi under hösten testat med inköpsstatistik från 35 kommuner som delat med sig av uppgifter om vad de köpte in första halvåret 2022. Riktigt spännande och kul har det varit att vrida och vända på uppgifterna och ta fram olika tabeller.
Ett exempel är hur stor andel av den inköpta mängden oberett kött som hade svenskt ursprung: I genomsnitt är siffran för de 35 kommunerna 92 procent svenskt. Tre kommuner har 100 procent svenskt. Kommunen med lägst andel har 72 procent. Det finns så många intressanta uppgifter, exempelvis om inköpta mängder, förädlingsgrad och genomsnittliga priser.
Är du nyfiken och vill veta mer? Har du tankar och synpunkter kring livsmedelsinköp till offentlig sektor? Vad finns det att vinna på att tillgängliggöra nationell livsmedelsstatistik? Finns det några farhågor?
Häng i så fall med in i Studio MATtanken, fredag den 27 januari klockan 8.30 – 9.15 då temat är: ”Värdet av nationell livsmedelsstatistik”.
Anslut via zoom-länk som du hittar på MATtankens webbplats Studio – MATtanken
Vi svenskar äter tillsammans 14 miljoner kilo pizzaost per år, och merparten av den är importerad. Till varje kilo ost behövs det omkring 10 liter mjölk, så det är stora mängder mjölk det handlar om. Foto: Landsbygdsnätverket
Kan vi som konsumenter göra något för att bidra till en stärkt livsmedelsförsörjning? Ja det kan vi! Restaurangmaten, och mer specifikt den pizza som de flesta av oss köper då och då, kan vara en viktig pusselbit i arbetet med att stärka vår livsmedelsberedskap. Genom att fråga efter svensk ost när vi köper pizza kan vi bidra till något gott, i mångdubbel bemärkelse. Med hjälp av svensk ost på pizzan vill vi uppmärksamma värdet av svenska råvaror och i förlängningen bidra till en stärkt försörjningsförmåga för livsmedel. Varifrån kommer pizzaosten som vi äter? Vi svenskar äter tillsammans 14 miljoner kilo pizzaost per år, och merparten av den är importerad. Till varje kilo ost behövs det omkring 10 liter mjölk, så det är stora mängder mjölk det handlar om – det skulle behövas ytterligare cirka 10 000 kor för att producera pizzaosten vi äter om all ost skulle vara svensk. Men att ställa om och utöka mjölkproduktionen är inte något som låter sig göras i en handvändning, och absolut inte när man befinner sig i en krissituation. Vi behöver bygga upp och stärka den svenska produktionen nu, så vi är rustade när vi står inför en kris eller ett krig. I en marknadsekonomi spelar efterfrågan en viktig roll, och det är där vi som konsumenter kommer in. Genom att fråga efter svenska råvaror även när vi går på restaurang – i matbutiken köper vi oftare svenska råvaror och produkter – kan vi påverka restaurangernas inköp.
Livsmedelsstrategin innehåller mål om en konkurrenskraftig livsmedelskedja där livsmedelsproduktionen ökar samtidigt som nationella miljömål nås. Det finns också mål om att sårbarheten i livsmedelskedjan ska minska. Strategin ska bidra till stärkt livsmedelsförsörjning. På senare tid har livsmedelsförsörjningen även uppmärksammats i samband med samhällets beredskap och uppbyggnaden av det civila försvaret.
Målet för det civila försvaret omfattar förmågan att säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och upprätthålla en nödvändig försörjning av bland annat livsmedel. Medvetenheten i samhället om vikten av tillgång på inhemsk matproduktion har ökat, både med anledning av coronapandemin och kriget i Ukraina.
Nu laddar vi inför pizzadagen Genom kampanjen #SvenskOstPåPizzan, som Landsbygdsnätverkets arbetsgrupp Svenska råvaror i privata restauranger genomför tillsammans med bland annat mejerier, grossister och pizzerior, uppmärksammas vikten av svensk produktion och i det här fallet svensk ost. Självklart är andra råvaror som skinka, lök och mjöl också viktiga, men den här gången är det osten som är i fokus. Siktet är inställt på internationella pizzadagen på nyårsdagen, när många har för vana att ge sig ut och köpa pizza. Flera korta filmer som ska användas för att sprida budskapet har tagits fram och det finns kunskapsartiklar och annan information samlat på kampanjsidan Svensk ost på pizzan – Landsbygdsnätverket
Du kan göra en insats Sprid filmerna eller dela med dig av en bild på din pizza och berätta varför du väljer svensk ost på pizzan. Använd hashtagen #SvenskOstPåPizzan och haka på kampanjen! Vi hoppas att kampanjen gör avtryck och lyckas lyfta vikten av svenska råvaror och en svensk livsmedelsproduktion. Just nu har vi fokus på internationella pizzadagen, men förhoppningen är att många vill hjälpa till att sprida budskapet och jobba vidare med frågan även efter nyårsdagen. Och vinsterna är många. Förutom en god smakupplevelse skulle en högre andel inhemskt producerad pizzaost medföra positiva effekter för miljön, djurvälfärden, jobben och en levande landsbygd. Och som sagt, en stärkt livsmedelsberedskap som är en mycket viktig del av det civila försvaret. Det är inga småsaker precis.
/Anna Hedberg, Eva Sundberg och Julia Löf i Landsbygdsnätverkets kansli
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Som ni ser har de absolut största rörelserna skett på äggmarknaden och det beror på att produktionen återhämtat sig i år efter det svåra utbrottet av fågelinfluensa vintern och våren 2021. Den svenska äggproduktionen var till och med 6 procent högre januari-september 2022 än samma period året före fågelinfluensan bröt ut, alltså 2020. Viss överproduktion kan ligga bakom det faktum att äggproducenterna haft svårare än andra sektorer att få igenom prishöjningar för att täcka stigande kostnader. Ökad produktion ger en möjlighet att dra ner på importen och åter sälja svenska ägg på exportmarknaden. Trots kraftigt ökad export stärktes den svenska marknadsandelen, alltså vår förmåga att förse svenskarna med inhemskt producerade ägg, till 102 procent. På årsbasis har vi inte noterat en marknadsandel över 100 procent sen vi började våra beräkningar 1995. En brasklapp är att den här typen av hastiga och stora förändringar kan vara tillfälliga och således följas av en slags normalisering av marknadsbalansen.
Jag lämnar ägg och går över till kött. Rubriken på detta inlägg förmedlar en negativ utveckling för det svenska köttet under årets första nio månader, som består i minskad produktion överlag och ökad import som sänker marknadsandelarna för samtliga köttslag. Att vi dessutom äter mer kött 2022 än på många år, med ett ökat inslag av importerat kött, går stick i stäv med flera hållbarhetsargument. Till exempel visar beräkningar att svenskt kött har lägre miljöpåverkan än kött som producerats på många andra håll i världen. Svenskt kött har också mervärden som god djurväldfärd, god djurhälsa och låg användning av antibiotika. En ökad köttkonsumtion innebär ökad belastning på miljön, i alla fall om köttet inte är valt utifrån kunskap om hållbar produktion, och beaktat kostråden kan ökad köttkonsumtion dessutom vara negativt för hälsan hos personer som redan äter mycket kött. Sist men inte minst grumlar utvecklingen målen i den svenska livsmedelsstrategin, som bland annat är att öka den svenska hållbara produktionen av mat och vår försörjningsförmåga.
Foto: Urban Wigert
Vad ligger då bakom att kurvorna vänder efter flera år med positiv utveckling för svenskt kött?
Jag ser flera förklaringar:
Efter pandemin har våra restaurangbesök normaliserats under 2022 och det har drivit fram en ökad import av kött – för vi vet att andelen importerat kött är betydligt högre hos privata restauranger än både i offentlig sektor och i dagligvaruhandeln.
Den försämrade hushållsekonomin på grund av inflation, stigande räntor och energikostnader får oss alla att se över våra utgifter och det påverkar efterfrågan på de lite dyrare matalternativen – till exempel svenskt kött och ekologiskt. Svenska slakterier rapporterar om att det gått trögare med försäljningen av ädlare styckningsdetaljer på sistone.
Ökad kostnader för insatsvaror hos svenska köttproducenter kan ha påverkat produktionen negativt, även om avräkningspriserna ökat och trots allt gett ett hyfsat resultat 2022. En färsk rapport från Ludvig & Co ger mer information om lönsamheten året som gått samt en prognos för 2023. En sektor som haft det extra tufft är nötköttsproduktionen.
Konsumentundersökningar visar att färre konsumenter minskat sitt köttätande än tidigare år. Den här utvecklingen återspeglas bland annat i Matrapport 2021 signerad Food & Friends. Kan det helt enkelt vara så att vegotrenden svalnat och att en del konsumenter i alla fall tar ett steg tillbaka mot sina tidigare matvanor som bland annat för med sig ett ökat inslag av kött?
Vad händer 2023? Det är alltid svårt att ge ett tvärsäkert svar på hur utvecklingen kommer att se ut framöver, särskilt med tanke på att vi lever i en tid där kriser som framkallas av allt från virus till krig, handelspolitik och extremväder tycks avlösa varandra.
Rapporten från Ludvig & Co visar att lönsamheten för svenska bönder kan komma att sjunka under 2023 och det kan inverka negativt på produktionen och möjligheterna att investera i lantbruket. När det gäller efterfrågesidan är jag personligen övertygad om att konsumenternas positiva inställning till svenskt kött och viljan att bidra till en trygg livsmedelsförsörjning i landet genom att välja svensk mat är ordentligt grundmurad, i alla fall när vi själva handlar mat i dagligvaruhandeln. Kanske kommer vi gå från de ädlare och dyrare detaljerna till att äta fler delar av djuren som kostar mindre, och även minska hushållens matsvinn. Och vem vet, kanske svensk radhusbiff (blodpudding) gör storstilad entré i vår vardagsmeny? Jag tror i alla fall att efterfrågan på svenskt kött kommer stiga igen när hushållens plånböcker tjocknat till. Håller du med mig?
/ Åsa Lannhard Öberg, jordbrukspolitisk utredare och en av kuggarna i Jordbruksverkets konkurrenskraftsgrupp
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
De offentliga köken har stor betydelse i både vardag och kris. Foto: Karlskrona kommun
Måltiderna för barn, äldre och sjuka är viktiga för samhällets välfärd och motståndskraft. Lyft in de offentliga måltiderna i det övergripande beredskapsarbetet! Detta uppmanar LRF – Lantbrukarnas Riksförbund, Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Sveriges Konsumenter i en gemensam debattartikel i Dagens Samhälle.
Varje år lägger vi i Sverige 30 miljarder skattekronor på måltiderna i förskola, skola, vård och omsorg. En tredjedel av pengarna går till livsmedelsinköp.
Pandemin och det oroliga omvärldsläget har påmint oss om att vår försörjningsförmåga och beredskap behöver stå högt på samhällets agenda om vi ska ha något att äta om krisen kommer.
Även i det mer vardagliga arbetet, med att exempelvis nå målen i den nationella livsmedelsstrategin, finns det mycket att vinna på att ta tillvara de offentliga måltiderna.
Allting hänger ihop. Vad som köps in till de offentliga köken har stor betydelse i både vardag och kris. Men också hur vi via förskolor och skolor når ut med kunskap om varifrån maten kommer och måltidernas betydelse för hälsa och hållbar utveckling. Nu ser vi glädjande nog att det finns en stark vilja att samverka i hela kedjan i dessa frågor. Det är både viktigt och glädjande.
Lantbrukarnas Riksförbund, LRF Sveriges självförsörjningsgrad har sjunkit till 50 procent, jämför med 80 procent i till exempel Finland. Läs mer om LRF och matberedskap.
MATtanken Landsbygdsnätverket, som är inrättat vid Jordbruksverket, driver projektet MATtanken. Syftet är att främja hållbara offentliga måltider – alla aktörer i kedjan. De fyra organisationer som nämns ovan är representerade i MATtankens styrgrupp. Läs mer om MATtanken.
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Nu har vi räknat på vad det innebär att en del grisar och nötkreatur inte kommer till slakt och att all mjölk inte kan tas tillvara som livsmedel – i ton kött och mjölk under 2020. Vi har också satt det i relation till klimatpåverkan och till förlorade intäkter för producenter. Ny kunskap finns också om hur biprodukterna från djuren används – alltså det som inte ingår i slaktkroppen.
Varför gör vi nu detta?
Jo, för att ökad kunskap om förluster kan leda till förbättringar så att ännu fler djur kommer till slakt, att större del av djuren går till mat och att mer mjölk kan bli livsmedel. Det gynnar både miljö och klimat, producenters lönsamhet och har betydelse för vår livsmedelsförsörjning. Jordbruksverket har också ansvar att följa upp etappmålet att livsmedelsförlusterna ska minska och mer ska bli mat.
Vad betyder då förlusterna i pengar, klimatpåverkan och matportioner?
I förlorade intäkter så innebär den totala förlusten 2020 av nötkött 500 miljoner kronor, av griskött 134 miljoner och av mjölk 40 miljoner kronor. Klimatpåverkan för nötköttsförlusterna var 290 000 ton CO2e, för grisköttet 26 000 ton CO2e och för mjölken 13 000 ton CO2e. Räknar jag om det i matportioner så blir det 65 miljoner 100 gramsportioner med nötkött, 35 miljoner 100 gramsportioner med griskött och 55 miljoner mjölkglas. För beräkningen så använde jag tumregeln att hälften av den slaktade vikten hamnar på tallriken och för mjölken att all mjölk istället hade konsumerats. Beräkningen förutsätter att förluster hade kunnat undvikas helt. Men förlusterna kan ju inte bli noll. Sjuka djur och mjölk från kor med juverinflammation kan såklart inte bli livsmedel. Det visar däremot hur viktigt det förebyggande arbetet är och att det kan vara värt att göra mer insatser för att fler djur ska komma till slakt.
Är det här något nytt?
Att arbeta för att djuren ska vara friska och välmående, det är något som producenter och deras organisationer, rådgivare och myndigheter fokuserat på sen länge. Däremot är det ganska nytt att mäta förluster redan på gården på ett samlat sätt över flera produkter och på nationell nivå. Vi har vissa studier, till exempel den om Förluster av nötkött 2012 och uppskattningar i en nordisk rapport 2016 . Det råder dock generellt brist på data över livsmedelsförluster i världen och så kallade pre-harvest/slaughter losses. Det är ett nytt område som är ganska svårt att mäta. Gränsen för mätningar kan dras på olika ställen i livsmedelskedjan och det finns olika definitioner och sätt att mäta och uppskatta. FAO anger att 14 % av maten förloras efter skörd fram till butiksledet. Det finns också andra rapporter om livsmedelsförluster som den från WWF/Tesco UK och en från McKinsey & Company.
Vad görs och vad kan göras mer?
Producenter arbetar löpande med olika typer av förbättringar och rapporterar och följer upp sina djur. Djurvälfärd, hälsa, hållbarhet och klimatfrågorna är heta frågor för de flesta som jobbar med djurproduktion. Teknikutvecklingen har gjort att producenter till exempel kan övervaka djuren med kameror, nya material och stallsystem som säkrar djurens miljö. Slakterier försöker avsätta biprodukter så bra det går, för man tjänar oftast mest på att sälja dem till livsmedel. För de större slakterierna är exporten viktig och att exportmarknader kan bibehållas och nya öppnas har stor betydelse.
Vi föreslår en rad områden att satsa på och fler undersökningar. Mycket handlar om att stärka det arbete som redan görs inom områden som påverkar förluster. Men också att ta tillvara kunskapen från rapporterna. På gård skiljer det sig mellan olika djur i ålder, kategorier och raser. Och i slakten skiljer sig avsättningen mellan olika biprodukter och kategorier av slakterier. Något som dock är centralt för att lyckas är ekonomin hos producenter och slakterier. Producenter behöver ha råd att göra investeringar i stallmiljö, teknik och rådgivning. Och för slakterier behöver det vara lönsamt att sälja biprodukter till mat, och likaså har ekonomin stor betydelse om det ska gå att öka nödslakten eller slakt på jordbruksanläggning.
För många av dagens problem finns lösningar om vi blickar bakåt i tiden, och att ta vara på hela djuren kan vara ett sådant exempel. Förr åt vi mer innanmat, blodpudding och till exempel grisfötter.
Äta insekter, svampprotein eller helt enkelt mer av djuren?
För mer läsning på temat så tipsar jag om Richard Tellströms blogginlägg; Inälvorna dansar nästan inte mer. Nu när matpriserna, räntorna och elpriset dansar uppåt kanske fler kan tänka sig inälvsmat och blodpudding? Och även efterfråga svensk sådan? Men att ta tillvara på blod medför kostnader och praktiska hinder för slakterierna. Ska de ta tillvara blodet behöver efterfrågan och därmed betalningen öka.
Visste du att brist på järn är den vanligaste bristen på mikronäringsämnen globalt sett? Nästan var tredje tjej i årskurs 8 och i tvåan på gymnasiet har tecken på järnbrist, det visar Riksmaten ungdom som Livsmedelsverket låtit genomföra där över 3 000 ungdomar ingår.
Tyckte du att det här var intressant?
Under hösten och vintern kommer vi att publicera rapporter om livsmedelsförluster vid produktion av potatis, morötter, jordgubbar, vete, fisk och skaldjur, på gård, packerier och i industrin.
Dags att leka med orden med förslag till fler nyord på svinniska. De första två är tagna och de andra är mina egna påhitt:
Radhusbiff =blodpudding
Slaktarbiff =njurtapp
Resursmaxa – att äta alla delar av en grönsak eller av ett djur, tänk wokad broccolistam eller blodpudding.
Anti-svinsvinn – att äta mer av hela grisen såsom kind, hjärta, lever och njure. Kan appliceras på alla djurslag.
/Karin Lindow, livsmedelsagronom och projektledare för Nationell uppföljning av livsmedelsförluster. Ett projekt inom ramen för regeringsuppdrag för minskat matsvinn som genomförs tillsammans med Livsmedelsverket och Naturvårdsverket och i nära dialog med aktörerna. Matsvinnsuppdraget är ett uppdrag inom livsmedelsstrategin.
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Den svenska maten 