Kategoriarkiv: jordbruksmark

Pedometri (och kolinlagring) är hetare än någonsin

Vetenskapen om att mäta markrelaterade egenskaper heter pedometri. Termen kommer från pedos (som betyder jord) och metron (mäta). Termen myntades dock inte på antiken, utan år 1994 för att vara exakt, men det är en annan historia.

Foto: Håkan Alfredsson. Kolinlagringen under jord påverkas av mängden biomassa ovan jord. En ökad skörd är därför ett exempel på en åtgärd som kan öka kolinlagringen i mark.

De flesta tror att pedos har något med barn att göra, till exempel pediatriker och många andra ord som börjar på ped-, men det är alltså enbart en felstavning. Egentligen är det korrekta gammelgrekiska ordet för barn paidos. Språket är ett tungt skepp att vända. Få pediatriker känner nog för att byta ut sin skylt.

I alla fall, markintresserade forskare har i princip fått arbeta ostört sedan antiken. Det är också ett skrå som ibland jobbar med svindlande tidsperspektiv. Det kan ta tusen år att skapa en till två centimeter matjord.

Nu är läget, tack vare klimatfrågans fokus på kol, ett annat. Idag fylls internationella konferenser inom området med frågeställningar som hur ska forskare hantera det ökade intresset från policymakers? Hur kommunicerar vi med aktörer som har ett tidsperspektiv på fem, tio, tjugo år? Är potentialen att lagra in kol i jordbruksmark verkligen så stor? Hur hanterar vi marknadskrafterna när kolinlagring börjar bli en tjänst som går att sälja? Skillnader i beräkningssätt och utfallet av tolkningar av forskningsresultat kan ge klirr i kassan för den ena och inget för den andra.

Att mäta kolhalten i mark är en bra markör för hur väl jorden mår. Satsningar på markvård är därför en viktig del av arbetet med både livsmedelsstrategin och miljömålen.

På global nivå

Kort är budskapet från forskarna på global nivå att visst, det finns en liten potential att bidra till klimatarbetet genom att lagra in mer kol i mark men störst betydelse skulle det få för livsmedelsförsörjningen. Att öka halten kol globalt skulle innebära att miljoner hektar utarmad åker- och betesmark åter skulle kunna användas för livsmedelsproduktion.

Ur ett svenskt perspektiv

Ur ett svenskt perspektiv blir diskussionen lite annorlunda. Våra svenska jordar är relativt unga eftersom de kom till under istiden och har därför inte hunnit brukas i samma utsträckning som i den isfria södern. Dessutom innebär vårt kallare klimat att kolet inte omsätts på samma sätt. Det innebär att både kolhalten och markens produktionsförmåga fortfarande är långt över världsgenomsnittet.

Vårt uppdrag

Jordbruksverket och Skogsstyrelsen har haft i uppdrag av regeringen att analysera åtgärder inom jord- och skogsbruket som kan öka kolinlagringen i syfte att bidra till att vi når det nationella klimatmålet.

Det är viktigt att behålla det kol som redan är inlagrat genom att exempelvis undvika onödig exploatering av mark. Utifrån ett klimatpolitiskt perspektiv är dock potentialen i jordbrukslandskapet för ytterligare kolinlagring liten i förhållande till behoven av utsläppsminskningar. Att gå från fossilt till förnybart är fortfarande den viktigaste uppgiften inom klimatarbetet.

Den stora potentialen för samhällsnytta finns i att ta in de möjliga synergierna. Inom klimatarbetet är kvantitet helt avgörande. För andra samhällsmål är det inte alltid de stora arealerna som behövs utan att rätt åtgärd görs på rätt plats. Många av åtgärderna som vi diskuterar handlar om att öka antalet träd och buskar i jordbrukslandskapet eller skapa ett bättre markliv. Det är åtgärder som på rätt ställe kan minska växtnäringsläckaget, skapa skugga för djur, öka skördarna på lång sikt, öka förutsättningarna för olika arter att överleva och förflytta sig i landskapet, skapa vindskydd eller förbättra möjligheterna till jakt och friluftsliv.

Förslag till certifiering för kolinfångning och kollagring

En annan aktuell stor grej för pedometriker är gårdagens förslag från kommissionen om ett förslag till certifiering för kolinfångning och kollagring, som du hittar här. Syftet är att skapa en sorts EU-standard för styrmedel och marknadslösningar som främjar kolinlagring. För köpare och säljare (t. ex. markägare) av kolinlagring är det viktigt att siffrorna är trovärdiga. I vår rapport till regeringen finns det fler spännande analyser än exakta siffror. Vissa försök till tydliga svar finns dock. När det gäller jordbruksmark på mineraljord är potentialen i Sverige enligt myndigheternas analys, varken mer eller mindre, och utifrån våra beräkningsmetoder: 0,78!

Om du vill veta hur vi kom fram till det svaret – Läs vidare i rapporten som du hittar här.

/Tobias Markensten som jobbar på miljöanalysenheten med utredningar inom klimatområdet.

Hållbara jordbrukslandskap avbildas bäst ur flera vinklar

Augustiskörd av den flamländske målaren Jan Wildens (1586-1653). Bild: Wikimedia Commons.

Nederländerna är känt för många saker. Inom agrikulturområdet är det tulpaner, tomater och täckta och otäckta diken. Under förra milleniet blev landet bäst i världen på att hantera vattnet i landskapet. Inte bara för att skydda sig mot översvämning utan också för att kunna nyttja marken för livsmedelsproduktion. Inom kulturområdet består landets berömdheter i första hand av konstnärer. Inte minst för landskapsmåleriet. Många av verken råkar av en slump vara målade i skördetider, googla t ex Jan Wildens för skördelandskap och dignande fruktfat.

Nja, kanske inte en slump, men för de flesta idag är det svårt att förstå hur nöjda 1500-talsmänniskorna var när det fanns mat i landskapet och på bordet vilket också syns i motiven.

Men om det tidigare var gasa är det nu bromsa. Nederländerna har lanserat en plan för att klara framför allt vattendirektivets krav som innebär att utsläppen av kväve måste minskas. Kvävet från jordbruket måste i vissa områden ner med 70 procent vilket innebär att 30 procent  av jordbruken måste läggas ner vilket är lika med ett hundraprocentigt kaos där jordbruksministern lämnat in sin avskedsansökan nu i september. Planen, med en budget på 25 miljarder euro, finns dock kvar till efterträdaren. Syftet med skrotningskampanjen där vissa landskap ska tillbaka till 1400-talet är i första hand att få bukt med kväveförluster och bidra till vattenkvalitet men andra miljöfrågor såsom biologisk mångfald och luftkvalitet nämns också i debatten. Växthusgasutsläppen nämns däremot knappt alls, till skillnad från när man tidigare diskuterat liknande åtgärder i exempelvis Frankrike då klimatmålen varit i fokus.

Den nederländska fejden är ett utmärkt exempel på hur komplext det är att hantera olika politiska målsättningar i jordbrukslandskapet och hur ofta enbart en av flera viktiga frågor hamnar i fokus. Livsmedelsproduktion bidrar med många positiva effekter men också negativa. Jordbrukslandskapet avbildas helt enkelt bäst från många olika vinklar.

Jordbruksverket och Naturvårdsverket har i ett underlag till regeringens kommande klimathandlingsplan försökt fånga en del av denna mångfald av avvägningar. Underlaget är framtaget inom klimatpolitiken vilket innebär ett fokus på klimat. Men i frågan om styrmedel för att nå de nationella och internationella målen för klimat finns det fler utmaningar att beakta. De viktigaste utgörs av utsläppens biologiska natur vilket gör dem svåra att mäta och att åtgärda, kopplingar till andra miljömål, hänsyn till livsmedelsförsörjning och krisberedskap samt sektorns exponering för internationell konkurrens. Många av förslagen i rapporten handlar om komma tillrätta med kunskapsbristen när det gäller jordbrukets utsläpp via djur och mark. I andra branscher dominerar istället utsläpp från fossila bränslen som är betydligt enklare att beräkna och sätta pris på.

Du hittar rapporten på Naturvårdsverkets webbplats: Jordbrukssektorns klimatomställning

/Tobias Markensten, utredare klimat och energi


Länk till  [TM1]https://jordbruksverket.se/jordbruket-miljon-och-klimatet/jordbruket-och-vattnet

 [IG2]länk till https://en.wikipedia.org/wiki/Jan_Wildens

Stöd till 18 nya projekt för att främja ekologiska livsmedel

Jordbruksverket har sedan 2018 drivit ett regeringsuppdrag inom den svenska livsmedelsstrategin som handlar om att främja konsumtion, produktion och export av ekologiska livsmedel. Jordbruksverket projektleder och administrerar uppdraget, men verkstan finns hos branschaktörerna! Sedan start har vi beviljat cirka 125 miljoner kronor i utlysningar till ett hundratal projekt inom hela värdekedjan från forskning och primärproduktion till konsument, varav ungefär hälften är igång idag. Uppdraget har en egen sida på Jordbruksverkets webbplats som vi döpt till Så ska eko öka, kika gärna in där och läs mer om uppdraget och vad som hänt sedan vi drog igång.

Honungsros och humla. Foto: Åsa Lannhard Öberg

I januari utlyste vi 16 miljoner kronor till nya projekt i utlysning 8 och 9. Prioriterade områden för en pott om 10 miljoner kronor var nationella riktlinjer, rådgivning med fokus på mindre produktionsgrenar samt projekt som främjar förädling, försäljning och export. En pott om 6 miljoner kronor riktades till FOU-projekt.

Vi fick in 21 ansökningar i den större utlysningen och 23 ansökningar i FOU-utlysningen och beviljade stöd till 9 projekt i vardera potten. Ni kan läsa mer om dessa projekt på Så ska eko öka.

Målet med uppdraget är att vi tillsammans med branschaktörerna ska bidra till att regeringens två mål för den ekologiska marknaden 2030 nås:

  • ekologisk jordbruksmark ökar till 30 procent av total areal
  • andelen ekologiska livsmedel i offentliga kök ökar till 60 procent

Vägen mot målet har varit stabilt uppåtgående under lång tid innan uppdraget ens föddes, pådrivet av marknadskrafterna i form av konsumenternas ökade intresse för hållbar mat i kombination med idogt främjandearbete av marknadens aktörer. Men de senaste åren har den positiva utvecklingen för ekologisk mat avstannat, orsaken är bland annat trender och konkurrens på marknaden där andra hållbarhetsperspektiv lyfts fram och påverkar vad konsumenterna väljer att köpa. Senast igår kväll var det inslag på riksnyheterna om minskad försäljning av ekologisk mat 2021. Av många konsumentundersökningar och andra studier, till exempel Livsmedelsföretagens konjunkturbrev och Demoskops attitydundersökning genomförd på uppdrag av Sverigemärkning, framgår att svenskt och närproducerat är viktigast idag när konsumenter ska handla mat. Ekologiskt hamnar längre ner på listan.

Diagrammet visar en positiv utveckling som börjat avstanna sett till andel ekologisk mat och jordbruksmark.

Vi som jobbar med regeringens ekouppdrag gör vad vi kan med de verktyg vi har till förfogande, för att ge vitamininjektioner i alla delar av värdekedjan och främja våra ekologiska livsmedel. Samtidigt vet vi alla att marknadskrafterna är starka och växlande, ibland står stjärnorna inte optimalt för det man vill uppnå helt enkelt. 

Samtidigt som den svenska ekomarknaden andas viss mättnad ökar försäljningen i omvärlden, inte minst i flera EU-länder. Tyskland har den största försäljningen av ekologiska livsmedel räknat i värde och även en tydlig tillväxt. Att utnyttja potentialen på exportmarknaden tas upp i den åtgärdsplan som ligger till grund för vårt uppdrag och vikten av att öka exporten av svenska ekolivsmedel lyftes även fram i en workshop som Jordbruksverket bjöd in till i slutet av 2020. Därför har vi i de senaste utlysningarna riktat medel till exportfrämjande och vi har idag tre projekt igång som handlar om just detta! Utvecklingen av den svenska exporten av ekologiska livsmedel kan vi tyvärr inte mäta idag på samma sätt som vi kan när det gäller regeringsmålen att öka produktion och konsumtion, även om det finns studier och beräkningar gjorda av branschaktörer. Ekosekretariatet har därför planer på att inom ramen för uppdraget undersöka om och hur det är möjligt att ta fram statistik för utrikeshandel med ekologiska livsmedel.

//Åsa Lannhard Öberg, projektledare för ekouppdraget

Se hit projektidéer som kan främja ekomarknaden!

Jordbruksverket har i cirka fyra år drivit ett regeringsuppdrag inom den svenska livsmedelsstrategin som handlar om att främja konsumtion, produktion och export av ekologiska livsmedel. Uppdraget har en egen sida på Jordbruksverkets webbplats som vi döpt till ”Så ska eko öka”, kika gärna in och läs mer om uppdraget.

Målet med uppdraget är att vi tillsammans med branschaktörerna ska bidra till att regeringens två mål för den ekologiska marknaden 2030 nås. Alltså att den ekologiska jordbruksmarken ökar till 30 procent av total areal samt att andelen ekologiska livsmedel som köps in till offentliga kök ökar till en andel av 60 procent. Vägen mot målet har varit tydlig under lång tid innan uppdraget ens föddes, eldad av marknadskrafterna i kombination med idogt främjandearbete av marknadens aktörer. Men nu har den positiva utvecklingen för ekologiskt avstannat, orsaken är bland annat trender och konkurrens på marknaden där andra hållbarhetsperspektiv lyfts fram och påverkar vad konsumenterna väljer att köpa.


Diagram som visar andelen ekologisk mat i offentliga kök respektive andelen jordbruksmark med ekologisk produktion.

Jordbruksverket projektleder och administrerar uppdraget, men verkstan finns hos branschaktörerna! Från sommaren 2018 till i dag har vi genomfört nio utlysningar av sammanlagt drygt 130 miljoner kronor till projekt inom hela värdekedjan, från forskning och primärproduktion till konsument. De första sju utlysningarna renderade 77 projekt, varav många idag är avslutade eller på sluttampen. På sidan Så ska eko öka finns en artikelserie i tio delar som skrevs av Agrovektor i Ekoweb 2019-2020 på uppdrag av Jordbruksverket och den handlar om de projekt som kom till stånd med hjälp av medel i våra första utlysningar. Och framöver ska vi kommunicera hur det går med de pågående projekten, som i många fall är en fortsättning på tidigare projekt.

I dagarna har vi publicerat den åttonde utlysningen (regler, förädling-försäljning, rådgivning och export) och den nionde (FOU) utlysningen av totalt 16 nya miljoner kronor. Sitter du på en projektidé? Missa då inte  att kolla om den passar in på våra kriterier.

Vi som jobbar med ekouppdraget är taggade att göra vad vi kan för att bidra till att vända trenden med hjälp av den verktygslåda uppdraget erbjuder. Jag skulle även vilja sammanfatta vad en kund jag pratade med häromdagen uttryckte – en av dem som trots svackan för ekologiska livsmedel ser ljust på framtiden: ”nu är det dags för oss ekoproducenter att ta tillbaka makten över marknaden”. Ett område vi prioriterar i de pågående utlysningarna riktar sig just till projekt som kan underlätta för producenterna att nå förädlings- och konsumentmarknaden, antingen via befintliga eller nya kanaler.

//Åsa Lannhard Öberg, projektledare för ekouppdraget

Här är EU-kommissionens prognos för jordbrukets utveckling kommande år

Nu har EU-kommissionen publicerat sin årliga prognos för jordbrukets utveckling i EU för perioden 2021-2031.

I prognoserna ingår som vanligt enbart befintlig politik, därför har den nya gemensamma jordbrukspolitiken, som ska tillämpas från 2023, inte tagits med i simuleringarna.

Prognosen baseras på antaganden om att ekonomin kommer att återhämta sig och att den under 2023 når samma nivå som före pandemin. Den årliga ekonomiska tillväxten har beräknats till 2,7 procent i genomsnitt för perioden. Inflationen väntas öka snabbt under inledningen av prognosperioden men sedan stabiliseras på knappt 2 procent per år. Det internationella oljepriset väntas öka svagt under perioden för att nå 80 $/fat till slutet av perioden och det väntas en viss förstärkning av euron jämfört med dollarn.

Mer gräs och proteingrödor som foder. Foto: Scandinav, Thomas Adolfsén

Sammanfattning för olika sektorer

  • Den långsiktiga trenden med svagt minskande åkerareal fortsätter, den areal som används för ekologisk produktion ökar och väntas nå 15 procent på EU-nivå.
  • Bland enskilda grödor väntas en stark utveckling för proteingrödor som drivs av ökad efterfrågan till både livsmedel och foder. Det väntas ett skifte i efterfrågan på foder mot mera gräs och proteingrödor medan efterfrågan på foderspannmål minskar.
  • Efterfrågan på biodrivmedel väntas sjunka på grund av att vägtransporterna minskar.
  • Den ekologiska mjölkproduktionen i EU väntas öka med 8 procent till 2031, det beror bland annat på att samhället alltmera efterfrågar produktion med en hög djurvälfärd. Stark efterfrågan på mejeriprodukter väntas leda till stigande priser.
  • Såväl produktion som konsumtion av kött väntas minska i EU fram till och med 2031. Animalieproduktionen står inför en rad utmaningar under de närmaste åren, t.ex. i form av sjukdomsutbrott och tillgång till foder som produceras med uthålliga metoder.
  • Det ekonomiska resultatet i jordbrukssektorn väntas få en sämre utveckling under den kommande tioårsperioden jämfört med den föregående perioden. Den årliga ökningstakten beräknas sjunka från 3 procent till 1 procent. I reala termer är ersättning till eget arbete konstant under prognosperioden. Andelen unga jordbrukare ökar marginellt.

Här hittar du rapporten.

/Bengt Johnsson, jordbrukspolitisk utredare

Exploatering av jordbruksmark har förhoppningsvis inte framtiden för sig

Arealen åkermark i Sverige minskar stadigt sedan många decennier tillbaka. Enligt en ny rapport från oss, som du hittar här, så minskade åkerarealen ytterligare med 30 000 hektar mellan åren 2016 och 2020. Av dessa var det cirka 3000 hektar som försvann på grund av exploatering, det vill säga att man bygger hus, vägar och järnvägar på den. 

Åkermark som blivit bostadsområde

Oroande att åkermark fortsätter försvinna

Jordbruksmark försvinner också därför att man väljer att inte bruka den. Den växer då igen och blir skog. Skillnaden är att den marken kan bli åkermark igen utan alltför stora insatser om det skulle behövas i framtiden. Det gäller däremot inte den jordbruksmark som försvunnit på grund av exploatering.

När åkermark omvandlats till järnväg, hustomter eller asfalt går den sedan aldrig att få tillbaka. Målet i den nationella livsmedelsstrategin är bland annat att den totala livsmedelsproduktionen ska öka, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås. Att svensk åkermark fortsätter att försvinna är oroande eftersom den är en viktig resurs inför framtiden. Inte minst eftersom klimatförändringarna bidrar till ytterligare utmaningar. Svensk jordbruksmark har enligt prognosen framtiden för sig i ett förändrat klimat när matbehovet ökar men odlingsförutsättningarna på många håll i världen blir sämre.

Motsvarande 6000 fotbollsplaner exploateras

Mer mark används för byggande av bostäder. Vi tar därför regelbundet fram rapporter om hur mycket jordbruksmark som exploateras i Sverige.

Under perioden 2016 – 2020 exploaterades i Sverige drygt 3 000 hektar jordbruksmark, vilket motsvarar ungefär 6 000 fotbollsplaner. Det är i samma storleksordning som de två föregående femårsperioderna. Byggande av bostäder är den främsta orsaken till att jordbruksmark exploateras.

En större del av exploateringen har bestått av byggande av bostäder kring landets tätorter än under tidigare perioder. Samtidigt fortsätter trenden att mindre arealer tas i anspråk för byggande av vägar eller järnvägar.

Mest i Skåne och Västergötland

Skåne och Västra Götaland är de län där mest exploatering har skett under perioden, precis som under tidigare år. Störst ökning från föregående period har skett i Uppsala län, där cirka 116 hektar jordbruksmark exploaterats. Det är en ökning från ungefär 70 hektar under föregående period.

I ett fåtal kommuner har ingen exploatering av jordbruksmark skett, till exempel Kiruna, Danderyds och Gällivare kommuner.

Bilden visar sammanlagd exploatering av bebyggelse, vägar och järnvägar under 5-årsperioderna 2006–2010, 2011–2015 samt 2016–2020 angivet i hektar (Ha), uppdelat på län.

/Tobias Markensten och John Andersson på Miljöanalysenheten

Stutar på naturbetesmarker bidrar till miljömålen

Betande djur har en avgörande betydelse för att nå viktiga samhällsmål. Foto: Scandinav.

Världsnaturfonden, WWF, har gett  Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i uppdrag att beskriva vad det skulle innebära för naturvården om de tjurar som idag föds upp på stall istället kunde kastreras och födas upp som stutar på naturbetesmarker. Hälften av landets tjurar kommer inte ut på bete idag samtidigt som en allt större del av landets betesmarker håller på att växa igen.

Jordbruksverket ställer sig i alla delar bakom att djurproduktionen i Sverige ska bedrivas på ett sådant sätt att högsta möjliga djurvälfärd uppnås och att den också bidrar till så många miljömål som möjligt. Betande djur har en avgörande betydelse för att nå viktiga samhällsmål.

Tjurar på bete kan vara problematiskt
Precis som rapporten beskriver så finns det praktiska skäl som gör det svårt att ha tjurar på bete. Det är farligt både för dem som ska hantera djuren och för dem som vistas i de marker där djuren finns. Dessa problem kan delvis lösas genom att kastrera tjurarna (så att de blir stutar). Kastrering är ett operativt ingrepp som måste utföras av veterinär och som ibland kan ge biverkningar. Kastreringen blir dessutom en extra kostnad för djurhållaren.

Stutar kan bli lönsamma på gårdar med stora betesmarker
För jordbruksföretagen har produktionen av stutar på bete förutsättningar att vara en konkurrenskraftig verksamhet om den kan bedrivas till låga kostnader. Men eftersom djuren växer betydligt långsammare på bete jämfört med uppfödning i stall kan låga produktionskostnader bara uppnås i de områden av landet där det finns betesmarker av tillräcklig storlek. Eftersom det främst är djur av mjölkras som är lämpliga för stutuppfödning måste mjölkraskalvarna också förmedlas till intresserade lantbrukare med stora naturbetesmarker. Den matchningen har i praktiken visat sig vara svår.

Ökade stöd för betesmarker
I SLU:s rapport framgår det att de stöd som finns till jordbruket borde riktas mera mot betande djur och betesmarker. I nuläget får man stöd till nötkreatur, men för att få stödet finns inga krav på att djuren ska hållas på bete. Den nuvarande stödkonstruktionen ger redan en tydlig fördel för djur som föds upp extensivt framför den intensiva uppfödningen på stall, eftersom äldre djur får mer stöd än de som slaktas tidigare. Om det ställs krav på att djuren ska beta kommer det att leda till en krånglig administration och kontroll som både drabbar jordbrukarna och myndigheterna. Jordbruksverket har i en skrivelse till Näringsdepartementet föreslagit en kraftig höjning av betesmarksstödet inför den CAP-budgetperiod som påbörjas 2023.

Tudelade samhällsnyttor
Avslutningsvis vill Jordbruksverket också påpeka att den extensiva produktionen på naturbetesmarker är tudelad när det gäller olika samhällsnyttor. Den extensiva produktionen ger fördelar för bland annat biologisk mångfald och öppet odlingslandskap, men räknat per kilo producerat nötkött blir klimatpåverkan högre från produktionen av stutar på bete jämfört med tjurar som föds upp på stall.

Bengt Johnsson, jordbrukspolitisk utredare.

Jordbrukssektorns utveckling fram till 2030

OECD och FAO har publicerat sin årliga prognos över den globala utvecklingen i jordbruket för den kommande tioårsperioden och här kommer vår sammanfattning. Årets rapport domineras av de effekter som pandemin har haft och kan komma att få för jordbruket framöver. Jordbruket har visat stor motståndskraft mot de påfrestningar som pandemin givit upphov till och påverkan har varit mindre jämfört med många andra delar av samhället. Livsmedelsförsörjningen har kunnat säkerställas i världen på ett tillfredställande sätt även om det lett till stigande matpriser som drabbat många människor runt om i världen.

Nyfikna kor och nyfiken liten pojke. Foto: Benny Karlsson, Scandinav

En utmaning att nå målet Ingen hunger

OECD/FAO förutser att en återhämtning påbörjas redan under 2021 efter den nedgång som skett i världsekonomin till följd av pandemin. Den nivå som man tror kommer ha uppnåtts till 2030, mätt i BNP, är dock lägre än vad som prognosticerades innan pandemin bröt ut. Det gör att det kommer att bli en svår utmaning att nå det uppställda mål för 2030 om att det inte ska finnas någon hunger i världen.

Den ökande efterfrågan på biodrivmedel tros minska

Andra frågor som OECD/FAO lyfter i årets rapport är att tillväxttakten i animaliesektorn behöver minska i höginkomstländer för att dämpa efterfrågan på foderprodukter. OECD/FAO förutser att ökningstakten i efterfrågan på biodrivmedel minskar under den kommande tioårsperioden. Aktiva politiska beslut för att stödja övergång till eldrivna fordon och prioritering av restprodukter som råvara i produktionen är viktiga orsaker till att efterfrågan på jordbruksprodukter i energisektorn förväntas minska.

Ett mer produktivt jordbruk snarare än mer åkerareal

OECD/FAO lyfter också betydelsen av investeringar, såväl offentliga som privata, för att produktivitetstakten ska utvecklas i en positiv riktning. Ökad produktivitet står för nästan 90 procent av den produktionsökning som förväntas till 2030 medan ökad areal bara svarar för knappt 10 procent.

Fortsatt behov av klimateffektiva produktionsmetoder, särskilt inom animalier

Jordbrukets klimatpåverkan är fortsatt stor, men OECD/FAO tror inte att utsläppen av växthusgaser kommer öka lika snabbt som produktionen ökar. Samtidigt slår man fast att det finns fortsatt behov av att utveckla klimateffektiva produktionsmetoder, speciellt i animaliesektorn.

Och hur blir det med priserna?

Priserna på jordbrukets produkter har stigit kraftigt under 2020, mycket beroende på stark efterfrågan från den kinesiska fodermarknaden. Stark produktivitetsutveckling leder dock till att det åter blir en långsiktigt fallande pristrend. Fallande priser drabbar särskilt småjordbrukare som har svårt att anpassa kostnadsnivån. Varierande väder, smittsamma djur- och växtsjukdomar, varierande insatsvarupriser och konjunktursvängningar är några faktorer som kan leda till prisvariationer för jordbruksprodukter under prognosperioden. 

Här hittar ni hela OECD-rapporten.

/Bengt Johnsson, jordbrukspolitisk utredare

CAP-reform i mål efter tre år av förhandlingar!

EU har nu kunnat enas om hur den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) ska tillämpas för tiden 2023-2027. Reformen innebär bland annat ökat fokus på jordbrukets betydelse för miljö och klimat, en förändring av fördelning av inkomststödet samt en ny modell för förvaltningen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Bonde med barnbarn tittar på kor. Foto: Hans Bjurling, Scandinav

Här redogör vi för den principiella överenskommelsen på EU-nivå. Det är fortfarande en bit kvar innan detaljerna i överenskommelsen är klara och tills den svenska tillämpningen är på plats.

Fördelning av direktstödet

Det har riktats kritik mot att en stor andel av direktstödet går till en liten andel stora jordbruksföretag. Det ska därför bli obligatoriskt att omfördela 10 procent av direktstödet till små och medelstora jordbruksföretag. Det ska också avsättas 3 procent av direktstödet till särskilda åtgärder som riktas mot unga jordbrukare.

Det införs ett nytt grundvillkor som innebär att jordbrukarna måste uppfylla villkor kopplade till regler för arbetsmiljö, lönenivåer med mera för att de ska vara berättigade till stöd.

Grön arkitektur

Kommissionens tillväxtstrategi ”Den gröna given” ska beaktas när miljö- och klimatåtgärderna i CAP utformas. Det finns dock inte några direkta krav eller villkor kopplade till hur detta ska ske i detalj.

Det nuvarande förgröningsstödet har fått hård kritik för att inte ge önskade effekter för miljö och klimat. Det införs därför en ny åtgärd i budgetpelare I som innebär att 25 procent av budgeten ska avsättas till ettåriga miljö- och klimatåtgärder. Medlemsländer som i nuläget använder en stor del av budgetpelare II för miljö- och klimatåtgärder får tillgodoräkna sig detta till viss del i pelare I. För Sverige kommer det innebära viss rabatt på några procentenheter.

I budgetpelare II ska minst 35 procent av budgeten användas till klimat- och miljöåtgärder. I denna andel får även djurvälfärdsåtgärder och kompensationsstöd (delvis) inräknas.

Morotsodling, blomsterremsa, Fagraslätt. Foto: Johan Ascard

Nuvarande tvärvillkor tas bort och övergår till att bli att bli så kallade  grundvillkor vilket är ungefär samma sak och innebär krav som alla måste följa. Bland reglerna för de olika grundvillkoren kan nämnas att kraven på bevuxen mark kommer att skärpas och att krav på växtföljd eller gröd-diversifiering införs. Kravet på avsättning till icke-produktiva åtgärder, såsom träda och odling av proteingrödor, har satts till 7 procent.

Flera av kraven är knutna till olika undantag och och möjligheter för det enskilda medlemslandet att välja detaljutformning, så de slutliga kraven i grundvillkoren kommer att se olika ut beroende på de nationella förutsättningarna.

Förvaltning

CAP styrs mot målen om att främja en smart, hållbar och konkurrenskraftig  jordbrukssektor och en långsiktig livsmedelssäkerhet, stärka miljö- och klimatarbetet samt att stärka EUs landsbygder. Ambitionen i denna reform är en tydligare målstyrning, med ledning av ett antal indikatorer. Varje land ska därför utarbeta en strategisk plan där åtgärder i både budgetpelare I och II samlas.

Förhandlingsprocessen och fortsatt arbete

Kommissionens ingång i reformarbetet var att främst förändra förvaltningen av CAP i syfte att öka resultatuppfyllelsen och förenkla både för jordbrukarna och för myndigheterna. Eftersom Europaparlamentet haft ett större inflytande i reformarbetet än tidigare, har det skett en förskjutning mot åtgärder som syftar till att uppnå en högre miljö- och klimatnytta samt att mer av inkomststödet styrs mot små- och medelstora företag.

Skördetröska, Lyckås, Småland. Foto: Knut Per Hasund

Arbetet med reformen fortsätter nu med att det ska tas fram tillämpningsregler både på EU-nivå och för Sverige. För jordbrukarna innebär det anpassningar av verksamheten så att den ligger i linje med de politiska målsättningarna. Det nya regelverket träder i kraft den 1 januari 2023.

Här hittar du EU-kommissionens pressmeddelande och är du nyfiken på mer så går det att se debatten den 28 juni på denna länk.

/Bengt Johnsson, jordbruksekonomisk utredare

Visste du det här om betesmarker?

Betesmarker är några av Sveriges mest artrika miljöer. För att bevara artrikedomen måste markerna skötas av betande djur, till exempel nötkreatur och får. Betesmarkerna har använts för bete under lång tid och är därmed en del av vår kulturhistoria. De erbjuder också möjlighet till rekreation och upplevelsevärden. Staten betalar ut stöd för att lantbrukare ska ha betande djur på betesmarker.

Foton: Emma Svensson

Lantbrukare med betande djur behöver ha en lönsam produktion

Avgörande för att det även framöver ska finnas betande djur på betesmarkerna är att lantbruksföretag med nötkreatur och får är lönsamma. Lönsamheten beror bland annat på vad priset är för mjölk och kött och vilka jordbrukarstöd markerna berättigar till. Om lantbrukare vill söka stöden beror på många saker, till exempel:

  • vilka villkor som ska följas för att få stöden,
  • vilken ersättning man får för att följa villkoren,
  • om man har tillräckligt med betesdjur för att kunna följa villkoren,
  • om det finns avsättning för kött och mjölk,
  • och såklart all annan lagstiftning som påverkar företagandet.

Vad kostar det att sköta ett hektar?

Miljöersättningen för skötsel av betesmarker betalas ut till cirka 24 000 lantbrukare och 410 000 hektar. Miljöersättningen är därmed ett av de största jordbrukarstöden.

Miljöersättningen betalas ut för de extra kostnader som en lantbrukare har för att sköta ett hektar betesmark jämfört med att ha djuren på betesvall på åkermark. Det kan handla om extra kostnader för att hålla undan igenväxning, att det är svårare att underhålla stängsel i kuperad terräng, att djurens tillväxt blir lägre jämfört med om de betar produktiva marker och så vidare. Trots att alla betesmarker kostar olika mycket att sköta får alla lantbrukare lika mycket betalt per hektar för en viss typ av mark. Sådana typer av marker kan vara betesmarker med särskilda värden, skogsbetesmark och alvarbete.

Hur många hektar sköts?

Tack vare miljöersättningen för betesmarker och andra jordbrukarstöd finns det fortfarande stora arealer betesmarker i Sverige. De senaste tio åren har det funnits cirka 440 000 hektar (som motsvarar nästan 630 000 fotbollsplaner!) men det är inte all mark som har miljöersättning.

Figur 1. Areal betesmark (exklusive slåtteräng). Källa: Jordbruksverkets statistikdatabas.

Låt oss värna betesmarkerna på alla plan

Betesmarkerna behöver alltså värnas på flera sätt. Det behövs satsningar som stärker djurproducenters lönsamhet, fortsatt god efterfrågan på kött och mjölk från betande djur, samt att underlätta och motivera fler markägare att sköta betesmarkerna bland annat genom stöd som möjliggör detta. Och tänk på att du som är konsument kan påverka genom dina val av matvaror och kan bidra till att hålla landskapet öppet! Genom att handla livsmedel från det svenska lantbruket bidrar du till ett öppet odlingslandskap, dess artrikedom, kulturmiljöer och möjlighet till rekreation och återhämtning.

/Lisa Karlsson på Miljöanalysenheten