Månadsarkiv: september 2020

Exporten av griskött till Filippinerna är nu igång

Förra sommaren inspekterade Filippinerna Sveriges möjligheter att exportera griskött. Inspektionen organiserades av Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt och genomfördes i nära dialog och samarbete med regeringen, Sveriges ambassad i Filippinerna samt berörda företag och branschorganisationer. Arbetet gav resultat och i mitten av augusti i år gick den första leveransen av svenska grisköttsprodukter iväg till Filippinerna. Sen dess har ytterligare sex leveranser skickats.

Det här är ett steg i rätt riktning för att uppfylla livsmedelsstrategins mål. Läs mer i regeringskansliets pressmeddelande: Ny marknad för svenska livsmedel – nu börjar exporten av svenska fläskköttsprodukter till Filippinerna

Att fler marknader öppnas för export av svenskt griskött har fördelar:

  • Svenskt griskött är ett hållbart val med hög kvalitet, god djurvälfärd och låg antibiotikaanvändning, och nu kan fler konsumenter ta del av det. Läs mer i vår rapport Kvalitet stärker konkurrenskraften hos svenskt griskött.
  • Ökad export kan stärka svensk grisnäring och svenska köttföretag samt skapa förutsättningar för ökad produktion vilket är ett övergripande mål i den svenska livsmedelsstrategin.
  • Lönsamheten behöver stärkas i primärproduktion och livsmedelsindustri, det visar Uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin 2019. Och exporten är en viktig pusselbit för bättre affärer inom griskött.
  • På flera asiatiska marknader efterfrågar konsumenter andra delar av grisen än de vi normalt äter i Sverige. När mer av djuret kan säljas som livsmedel ökar resurseffektiviteten. I Fler gör mer – handlingsplan för minskat matsvinn är en av åtgärderna att ”Företag där delar av produktionen inte kan avsättas på den svenska marknaden ska få hjälp att öppna nya exportmarknader”.
  • Vad gäller transporten så visar studier att det faktiskt är produktionen som har störst miljöpåverkan. Ungefär 80 procent livsmedelsproduktionens utsläpp sker i jordbruksledet, medan siffran just för kött och mejeriprodukter är högre omkring 90–95 procent (enligt en studie utförd av SIK 2008). Så att exportera hållbart producerat griskött behöver inte vara dåligt ur miljösynpunkt, snarare tvärtom.

/Amanda Karltorp som jobbar med exportfrågor och Karin Lindow som jobbar med matsvinn och hållbarhet

Ibland behöver du finnas där maten finns

Är du en av dem som under coronapandemin tänkt tillbaka till eller drömt dig till semesterupplevelser ute i Europa? Det är maten vi kommer ihåg. Parmaskinkan i den ljuvliga skuggan av gamla olivträd? Gruyère osten, sittandes i en brant hödoftande ängssluttning i de schweiziska alperna med en häpnadsväckande utsikt på snötäckta fjälltoppar? Den härligt syrlig-fruktiga Rislingen med ett ugnsfärskt surdegsbröd ovanför de pittoreska småstäderna i den slingrande och ljumma Moseldalen?

Foto: Lena Clarin. Fototävling 2012. Fika, kaffekopp, ostkaka

Fast, det var hemester som alla pratade om ju. Vad kom du att tänka på då? Hur står det till med semestersmakerna i Sverige?

Sedan tidigare vet vi att förutsättningarna i Sverige spelar roll. Det spelar roll med sommarens många ljustimmar, med de relativt unga jordarna präglade av istiden, med den höga standarden i djurskyddet och den av EU-ländernas lägsta användning av antibiotika. Men det spelar en lika stor roll att avnjuta maten eller drycken i den miljön där den hör hemma. Irländarna brukar säga ”Guinnes doesn’t travel well”. Med det menar de att detta öl inte smakar lika bra någon annanstans än på en klassisk irländsk pub. Vad vore alltså kräftor utan hatt, dryck och visor på bryggan i solnedgången vid just den sjö som de fångats i?

Nja, men en skidtur till Åre lär det ju bli i alla fall, och om inte innan, så till sportlovet. Men då får det väl bli en källarlagrad getost från de jämtländska skogarna på kvällen framför brasan i den timrade stugan. Och till sommaren en skön macka i midnattssolen med lagom saltad löjrom utmed Kalixälvens strand. Isterband i smålandsskogarna, med rårörda lingon som precis plockats bland mossor i grannens skog. Kalvdans bredvid kohagen och med fågelkvitter på Västgötaslätten en söndag eftermiddag eller sill på en klippa i bohuskustens salta bris.

Och om du köper med dig lite av godsakerna från semestern så kommer du ihåg lite av det som gav det lilla extra, även om du just står hemma i ditt kök.

Men vad är din favorit och var behöver vi vara för få den helt perfekt?

Smaka Sverige får du information och inspiration med fokus på råvaror, unika smaker, upplevelser, produkter och människor.

/Tobias Kreuzpointner, som jobbar med gastronomiska regioner och besöksnäring på Näringsutvecklingsenheten

Om att pandemin förstärker den pågående utvecklingen på köttmarknaden, en historisk tillbakablick och tankar om framtiden…

Foto: Shutterstock

Ja så är det, Coronapandemin har gett nytt bränsle till den snart fyraåriga trenden på svensk köttmarknad. Minskad konsumtion, fallande import och ökad andel svenskt kött. Pandemin är emellertid tillfällig, liksom de lagar, rekommendationer och livsstilsförändringar som följt på den. Men även om vi nu tenderar att återgå allt mer till de gamla gängorna så kvarstår frågan – vad blir det nya normala i vårt sätt att leva, resa, äta? Innan jag dyker ner i hur marknaden för kött påverkats till och med juni 2020, vill jag ta en titt i backspegeln.

En historisk tillbakablick
När jag klurar på köttmarknadens utveckling är jag förtjust i långa statistikserier. De ger vidgade perspektiv. Medelsvensken konsumerade 44 kg kött i slaktad vikt 1940, det gav grovt räknat 20 kg på tallriken. När Sverige passerade sitt ”peak meat” 2016 så var vår konsumtion av kött dubbelt så stor som 1940, med 88 kg slaktad vikt eller knappt hälften på tallriken. Sedan 2017 har köttkonsumtionen minskat med drygt 2 procent per år.

Idag diskuterar vi ivrigt hur mycket kött vi äter, var det kommer ifrån, hur mycket kött vi borde äta och vad som styr vår köttkonsumtion. Vi vet att den är känslig för prisförändring och variation i hushållskassan, och när jag sammanställt statistik från 1940 är det tydligt hur statlig prisreglering påverkade till och med 1990. Då hade vi en svensk marknadsandel för kött på nästan 100 procent. Vid avregleringen av det svenska jordbruket 1990 liberaliserades priserna och vi ser början till en mer stadigvarande ökning av köttkonsumtionen. Men det var givetvis EU-inträdet 1995, med ökad import av billigare kött från andra EU-länder, och sänkningen av matmomsen 1996 som gav den stora accelerationen. Sen dök det upp djursjukdomar, finanskris och en och annan EU-politisk förändring som innebar tillfälliga hack nedåt i kurvan.

Antibiotikadebatten som inleddes 2014 fick oss att inse ett starkt svenskt mervärde i låg användning av antibiotika till lantbrukets djur. Effekten kom snabbt på marknaden för griskött innan det smittade av sig på övriga köttslag i det stora lappkastet 2017. Tre tydliga nya trender kan skönjas sedan dess; vi äter mindre kött, importen minskar ännu mer än konsumtionen och detta betyder att den svenska marknadsandelen, eller försörjningsförmågan, stiger.  

Figur: Åsa Lannhard Öberg. Källa: SCB och Jordbruksverket

Vad händer nu då?
I år har ytterligare en kraft påverkat köttmarknaden, i samma riktning men med förnyad styrka; Coronapandemin. Utvecklingen till och med juni pekar i samma riktning för griskött, nötkött och matfågel där produktionen och den svenska marknadsandelen ökat medan importen och förbrukningen minskat. Jag kan konstatera att svensk marknadsandel för dessa köttslag nu är den högsta på decennier. Marknaden för får- och lammkött går ensam mot strömmen. Samtidigt är det viktigt att betona att pandemin är tillfällig och att slutsatser kring de mer långsiktiga effekterna av den på köttmarknaden därför är osäkra.

Fler måltider i hemmen betyder mindre kött men mer svenskt
Andelen svenskt kött är betydligt högre i dagligvaruhandeln än i privata restauranger, medan andelen i offentliga kök ligger däremellan. När ett antal miljoner svenskar reser mindre, äter mer sällan på restaurang, distansarbetar om de kan samtidigt som gymnasieskolorna varit stängda under våren, så betyder det att vår diet plötsligt förändrats. Det blir helt enkelt mer svenskt kött och mindre importerat när fler måltider äts i hemmen. Vi har sannolikt även ersatt en del lagade mål mat med snabbfixade rätter som macka, snabbnudlar, fil eller gröt – där köttet har en mer undanskymd plats. Efterfrågan på kött och i synnerhet importerat kött har minskat mer än vad vi sett de senaste åren. Samtidigt bör en del av minskningen i år bero på att svensk köttproduktion inte hunnit svara på den hastiga efterfrågeökningen, det tar tid att bygga upp en långsiktig produktionskapacitet. Att utbudet understigit efterfrågan vittnar stigande priser om. Gris- och nötköttsbönderna får bättre betalt, och vi konsumenter möter följaktligen också något högre priser för dessa köttslag i butiken.

Utvecklingen är positiv för den ekonomiska hållbarheten i svensk köttproduktion och för svensk försörjningsförmåga. Men frågan är vad som händer när vi successivt börjar gå tillbaka till att äta våra luncher på restaurang, när vår omtyckta afterwork åter flyttar till puben och när antalet hotellnätter med tillhörande frukostbuffé stiger till gamla nivåer? Kommer importen av kött till och med att öka under en period, för att sedan plana ut och fortsätta sin mer stillsamma nedgång? Eller för stigande arbetslöshet och försämrad hushållsekonomi med sig en mer långsiktig återgång till efterfrågan på billigare kött? Vi vet ju att svenskt kött i de flesta fall inte konkurrerar genom ett lågt pris. Eller är det faktiskt så att Coronapandemin fått gemene man, företag och beslutsfattare att långsiktigt värna ännu mer om en god svensk livsmedelsberedskap?

I förra veckan kom också den tråkiga nyheten att afrikansk svinpest konstaterats hos ett vildsvin i Tyskland, som är EU:s största producent av griskött. Oron är nu stor för spridning av viruset, och även om effekterna i Sverige dröjer är det troligt att vi får erfara såväl handelsrestriktioner som fallande priser på EU:s grisköttsmarknad.

Jag fortsätter hålla ett ständigt öga på marknaden för kött, tillsammans med mina kollegor på Jordbruksverket och därute i branschen. 

/Åsa Lannhard Öberg, köttmarknadsutredare på Jordbruksverket

Exploatering av jordbruksmark

Frågan om exploatering av jordbruksmark är inte helt enkel. Å ena sidan är det viktigt att vi har bra mark att odla vår mat på och andra sidan är det viktigt att få bra och billiga bostäder.

Foto: John Andersson

Äganderätten till marken är en annan viktig aspekt. Bonden ska ju ha rätt att göra vad hen vill med sin mark. Mot detta står samhällets behov av att säkra livsmedel för sin befolkning. 

Jordbruksverkets ståndpunkt när det gäller exploatering av jordbruksmark är att man ska följa lagstiftningen (så klart!)

I miljöbalkens 3 kapitel 4 paragraf står att:

Jord- och skogsbruk är av nationell betydelse.

Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.

Det innebär alltså att man, för varje område där man ska ta jordbruksmark och bygga på, ska undersöka följande:

  1. Är marken brukningsvärd?
  2. Är det väsentliga samhällsintressen?
  3. Finns det annan mark att bygga på?

Först när dessa frågor är ordentligt utredda får man bygga på jordbruksmarken.

Men kommunerna uppfyller inte alltid lagstiftningen. Det var vår slutsats i en stor undersökning som Jordbruksverket genomförde 2013 av hur kommuner uppfyller lagstiftningen när man bygger större bostadsområden.  Vår bedömning är att det har blivit bättre sedan dess men det finns fortfarande plats för förbättring.

Men hur vet man vad som är brukningsvärd jordbruksmark och vad som är väsentligt samhällsintresse?

Via olika rättsfall i domstolar tolkas och förtydligas lagstiftningen. När det gäller dessa frågor är det framför allt de domar som kommer från miljööverdomstolen som ger vägledning. Under sommaren 2020 fattade miljööverdomstolen tre avgöranden som förtydligar vad som är brukningsvärd jordbruksmark. Här kan du hitta ett referat och analys över dessa domar: Fastighetstaxeringen inte längre avgörande för bedömningen av brukningsvärd jordbruksmark

För att en mark ska vara brukningsvärd ska den:

  •  ha brukats i närtid
  • ingå i ett sammanhängande jordbrukslandskap som brukats.

När det gäller vad som är väsentligt samhällsintresse säger förarbetena till lagstiftningen att bostadsområden är väsentligt samhällsintresse. Däremot är inte enskilda enbostadshus väsentligt samhällsintresse. Det har under senare år kommit flera domar där man fått avslag på att bygga en eller några få villor på jordbruksmark. Däremot kan kommuner få bygga större villaområden. Inte helt logiskt och lite som att sila mygg och svälja kameler tycker jag.

Jordbruksverket skulle som första steg vilja se en ändring i lagstiftningen så att länsstyrelsen får möjlighet att stoppa planer som man anser bryter mot lagstiftningen om jordbruksmark. Det får man nämligen inte idag.

/John Andersson som utreder hur jordbruksmark kan graderas

Att se till sin ko på distans – en dag i framtiden

En eftermiddag i en mer eller mindre avlägsen framtid sitter en bonde och väntar på sin son utanför hans skola. Hon passar på att titta till sina djur under tiden. I mobiltelefonens app kan hon se att alla djur utom 1571 Stjärna har varit vid vattenhon och druckit under eftermiddagen. Märkligt, hur kan det komma sig? Stjärna är en av de kor som går på en avlägsen naturbetesmark. En stor del av den har inte betats på många år. Tidigare var det  tidsödande att titta till djuren, eftersom det tog så lång tid att hitta alla individer på den stora och bitvis skogiga marken. Några knapptryck senare berättar sensorn på 1571 Stjärna att hon har normal kroppstemperatur och att hon de senaste timmarna både vandrat en del och legat och idisslat, precis som hon brukar. Inget allvarligt problem som måste åtgärdas akut alltså. Det räcker att ta den vanliga turen dit under kvällen. Då tar bonden drönaren till hjälp för att snabbare hitta djurflocken där den är just nu, för att slippa gå och leta en god stund. Drönaren kan också samla in en del information från djurens sensorer för att ge ännu mer säkerhet om att allihop mår bra; mer än vad en stunds iakttagande kan ge.

Virtuella stängsel och nattvioler
Sonen har inte dykt upp i skolans entré än. Bonden tar sig så an att flytta stängsel. Skönt att metoden utvecklats och forskning visar att den kan användas utan att orsaka djuren stress och lidande, så att de enkelt förstår hur de får röra sig.  Nu går det att ordna stängsling och till och med flytta djur enkelt såhär, på distans. Bonden kan till och med hägna in området med nattviol som hon tycker så mycket om, bara med några knapptryck. Hon vill inte att det området betas förrän orkidén blommat över och fröna mognat.

Elektroniska öronbrickor
De elektroniska öronbrickorna som infördes för flera år sedan är numera en vardaglig del hos de flesta köttproducenter. De gör att det inte är så krångligt längre att rapportera in när ett djur flyttas, eller transporteras till slakt. De gör att ett djur enkelt kan följas från gården ända till slutprodukten i köttdisken. Att vår bondes djur ska vara certifierat naturbeteskött sköts smidigt eftersom det är lätt att följa djuret hela vägen. Lagom tills sonen dyker upp utanför skolan hinner hon se att 2385 Einar ankommit till slakteriet tidigare under dagen med transporten som hämtade 16 tjurar på hennes gård i morse.

Rapporten Digitaliserad teknik för att främja betesdrift

I korthet berättar rapporten att:

  • Främsta orsaken till att lantbrukare med betesdjur inte väljer digital teknik är kostnaden, därefter kommer problem med att få tekniken att fungera i praktiken.
  • Satsningar på digital teknik innebär att betesbaserad produktion kan bli mindre arbetsintensiv, få ett bättre djurskydd och skapa mer miljönytta.
  • Myndigheterna kan främja betesbaserad produktion genom att verka för en heltäckande digital infrastruktur, understödja standarder, justera regelverket inom vissa områden samt införa extra stöd till mindre djurbesättningar.

Maria Unell, projektledare för CAP & Hållbarhet