Kategoriarkiv: klimat

Fler djur och mer av djuren kan bli mat – jag är övertygad!

Lämna ett svar

Köksmästaren John Persson gav sina tankar om hur man kan laga, servera och presentera inälvsmat och annorlunda köttdetaljer. Till vänster munk med oxtunga, till höger glödbakade gulbetor dressade i fläskfett tillsammans med puffad fläsksvål. Foto: John Persson

Livsmedelsförlusterna av gris- och nötkött på gårdar var 20 000 ton (2020), 3 respektive 8 % av produktionen. Förlusterna omräknade i koldioxidekvivalenter är lika mycket som 9 procent av växthusgasutsläppen från animaliesektorn i Sverige. I onsdags samlades ett fyrtiotal personer från branschorganisationer, rådgivning, myndigheter och företag för att inspireras, hämta kunskap och engageras i att öka takten för att mer av djuren ska bli mat. Det handlar om hur köttproduktionen kan bli ännu mer resurseffektiv.

Programmet var välfyllt och som arrangör funderade jag på att med självinsikt skämta om korvstoppning. Ett smörgåsbord av kunskap och inspel sa en av deltagarna vilket lät mer positivt. Jag berättade om resultaten från de rapporter om livsmedelsförluster som vi på Jordbruksverket låtit ta fram.

Utmaning för slakterier att ta tillvara hela djuren

SLU-forskare berättade därefter om hur olika typer av slakterier på utmaningar och möjligheter i att ta tillvara mer av de djur som slaktas. I en av rapporterna finns data över hur inälvor, fett och blod från svenska slakterier används. Nära hälften av de biprodukter vi hade kunnat äta blir inte mat utan går till annat, framförallt biogas. Export är en viktig marknadskanal för de större slakterierna, men det är svårare för mindre. Det är för kostsamt att hantera och ta tillvara slaktbiprodukter utifrån vad de ger för intäkter. Mindre slakterier kan också uppleva att det är betungande med alla krav som ställs, slakt är ju en verksamhet med regler för både livsmedel, djurskydd, foder och miljö.

Flera forskningsprojekt på SLU, IVL och RISE samt pågående examensarbeten presenterades. Ett flerårigt projekt ”Nötsvinnprojektet” handlar om få djupare kunskap om orsaker till nötköttsförluster som underlag till åtgärder. Det pågår också ett examensarbete om förutsättningar för slakt på gård och ökad nödslakt. En möjlighet är att djur som till exempel har en hälta eller bråck ska kunna avlivas på gård och sen transporteras till slakteri. Det skulle betyda att kött från djuret kan användas som livsmedel, men det finns också praktiska hinder som att slakteriet ska ha möjlighet att ta emot och hur veterinärbesiktning ska gå till.

RISE berättade om uppstarten av Kunskapsnav för att stärka animaliesektorn och intressanta projekt om bland annat slaktutbyte och miljö- och klimatberäkningar.

Efter en mustig levergryta på restaurang Vesterbrunn fortsatte eftermiddagen med projekt som studerar hur mer inälvsmat och blod kan tas tillvara. Vi hade också inspirerande inspel från Märta Jansdotter på Gröna gårdar som har goda erfarenheter i att sälja inälvsmat bland annat via Nätet. Flera av deras inälvsprodukter säljer slut! Det finns också potential att sälja mer av dessa produkter på exportmarknaderna, om det talade Maria Kärnerud från Business Sweden.

Hur offentliga måltider kan bidra berättade Sara Seing från Södertälje kommun/Matlust. Även om merparten av maten inte äts i offentliga kök så är de viktiga för att lära barn och ungdomar goda och hållbara matvanor, vilket spiller över på resten av familjen och påverkar dem som framtida konsumenter. Dessutom är det lättare att styra över offentliga inköp än de inköp som du och jag gör i matbutiken. Sist men inte minst fick vi inblick i hur slakteriet KLS jobbar både för att sälja fler delar av djuren i Sverige och på export samt deras tankar om hur fler djur kan tas tillvara. Nötköttsproducenten David Brogård gav sitt perspektiv och exempel på hur han som ungnötsuppfödare jobbar med rådgivning, gott djuröga och att utvärdera och förebygga förluster. Produktivitet = resurseffektivitet.

Viktiga insikter från dagens workshop

En viktig del av dagen var workshop om hur vi ökar takten samt  inom vilka områden det behövs mer kunskap och idéer till nya projekt, arbeten och satsningar. Kort sammanfattning av inspelen: 

  • Det är viktigt att producenter känner sig trygga och har god kunskap om vilka djur som kan skickas med transportbilen till slakt. Här efterfrågas mer dialog med myndigheterna. Det behöver också undersökas om fler djur kan tas tillvara genom t.ex. slakt på gård eller transport som säkrar djurvälfärden för djur som har mindre problem men som ändå är fullt friska. Varför inte ett ekonomiskt stöd för att öka slakt på gård utifrån klimatsynpunkt? Nya AI-lösningar kanske kan utvecklas för att ännu bättre säkra hälsa och välfärd hos djuren?
  • För att öka efterfrågan på de detaljer, inälvor och blod som inte säljs i Sverige idag kan hälso- och klimataspekter lyftas fram. Det behövs också rätt kryddning, produktutveckling/innovationer, storytelling och genomtänkt kommunikation, liksom matlagningskompetens hos allmänheten. Mer förädling –  ett förädlingsnav tyckte någon men också ökad svensk produktion för att få upp volymer till export.

Formas har en ny utlysning I magen och inte i soptunnan som öppnade för ansökningar samma dag som mötet och vi fick information direkt från Tea Madunic Olsson som är ansvarig utredare för utlysningen. Marie Gidlund på Sweden Food Arena deltog och de samlar just nu in behov för framtida forsknings- och innovationssatsningar inom animalievärdekedjan. Anna Lundstedt, MatTanken, berättade om färsk inköpsstatistik från 35 kommuner som tillsammans använder 35 ton blodpudding, 28 ton leverpastej, 3 ton blodkorv och likaså leverbiff samt 1 ton nötlever. Axfoundation, Svenskt Kött, Från Sverige, Samarbete för minskat matsvinn, Gård och djurhälsan, Kött- och charkföretagen, Sveriges grisföretagare och Svenska Köttföretagen berättade också om hur de bidrar på olika sätt utifrån sina roller.

Personlig reflektion

Det jag tar med mig från dagen är att det finns en samsyn om att livsmedelsförlusterna behöver minska, med bibehållen god djurvälfärd och säkra livsmedel såklart. Och många vill bidra. Men det finns också utmaningar att hantera. Det finns också praktiska saker att förhålla sig till och viktiga värden som inte kan tummas på.

Konsumenternas preferenser och vad vi efterfrågar är en sak. Och mat ska ju  vara gott och lustfyllt. Fram med innovativa köttprodukter där mer av djuren än de traditionella detaljerna används,  tänker jag.

Vi myndigheter behöver också göra vårt bästa för att underlätta inom ramen för de regelverk och områden vi ansvarar för. Det kräver samarbete, dialog och ett lösningsorienterat synsätt. Som sagt; jag är glad och övertygad om att det kommer hända saker på det här området framöver. Alltså att mer ska bli mat.

Jag och min medmoderator Jessica Hagård. Workshop!

/Karin Lindow som jobbar med minskat matsvinn och ökad resurseffektivitet inom regeringsuppdrag för minskat matsvinn. Regeringsuppdraget är ett uppdrag inom livsmedelsstrategin som vi genomför tillsammans, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket och Jordbruksverket.

Psst. Ni har väl inte missat vår podd Upp på bordet som i avsnitt 4 handlade om inälvsmat, potatis… och att äta grävling (?). Lyssna och sprid!

Fyra nya rapporter om livsmedelsförluster

3 svar

Undrar du hur mycket av vår livsmedelsproduktion som blir livsmedel? Tänkte du att det är nära 100 procent? Nu finns fyra nya rapporter om hur mycket av matpotatis, morötter, jordgubbar och vete som inte går vidare i livsmedelskedjan. Det handlar om livsmedelsförluster, när grödor blir kvar på fälten, blir foder eller avfall som biogas och kompost.

Rapporterna har tagits fram inom regeringsuppdrag för minskat matsvinn som sker tillsammans med Livsmedelsverket och Naturvårdsverket. Det är ett av flera regeringsuppdrag inom livsmedelsstrategin. I oktober kom de två första rapporterna om kött och mjölk som du kan läsa om i ett tidigare blogginlägg.

Forskare på Sveriges lantbruksuniversitet har gjort undersökningarna och skrivit rapporterna i samråd med oss och efter inspel från de många referensgrupper som vi haft med branschorganisationer och de andra myndigheterna. Vi har verkligen vridit och vänt på begrepp, metoder och tillvägagångssätt.

Resultaten i rapporten bygger på undersökningar med olika representation och metoder. Flera undersökningar täcker stora delar av produktionen medan fältstudierna är mer begränsade. Det tar ju tid och kraft att gräva i fält efter morötter och potatis, eller att räkna jordgubbar som blir kvar efter skörd. Forskare har dock studerat orsaker till bortsorteringen av morötter hos företag som representerar 74 procent av morotsproduktionen och sorteringsdata kommer från nästan 90 procent av produktionen!

Foto: Rebecca Thörning

Resultaten visar att det är betydande mängder av dessa produkter som inte lämnar gårdar och packerier. Mycket går att förebygga genom ökad kunskap, rådgivning, forskning. En viktig förutsättning för att kunna minska livsmedelsförlusterna är också att odlare är lönsamma och har råd att investera i teknik och metoder som minskar förluster. Det kan handla om prognosverktyg, dränering, bevattning, ny teknik för att övervaka kvaliteten, lagra och skörda.  

Men förlusterna handlar också om fel storlek på morötter eller missfärgat skal – på potatis som ändå ska skalas? Detta styrs av kvalitetskrav. Köpare måste följa handelsnormer, men hur handelsnormerna används och vilka egna krav som sen läggs på påverkar mängden som sorteras bort. Klass 2 i handelsnormerna skulle kunna användas mer, men då behöver det bli en affärsmodell som gör det ekonomiskt hållbart även för odlarna. Livsmedelsverket har inom regeringsuppdraget genomfört en konsumentundersökning som visar att många konsumenter kan tänka sig att köpa potatis, grönsaker och frukt som har någon liten fläck eller defekter i skal och form.

Källa: Livsmedelsverket

Men det som sedan ändå inte kan säljas färskt till butik borde väl kunna förädlas för att ingå i livsmedelsprodukter? Här behövs också satsningar, produktutveckling och innovationer.

Fler behöver helt enkelt göra mer, både producenter, aktörer i senare led i kedjan, forskare, organisationer men också vi myndigheter kan se vad vi har möjlighet att påverka. Det säger ju den nationella handlingsplanen för minskat matsvinn där mätningar och åtgärder har stort fokus. För vi vill att kunskaperna från rapporterna ska leda till att mer ska bli mat. I linje med etappmålet och SDG 12.3 i Agenda 2030.

Idag när ökade kostnader för växtnäring, el, drivmedel gör maten dyrare kanske det blir mer självklart att inte sortera bort och kasta mat? Som producent blir anledningen ännu större att optimera produktionen när allting kostar mer. Så det har ett ekonomiskt värde att jobba med detta, även för klimatet och för livsmedelsförsörjningen.  

/Karin Lindow, projektledare för uppföljning av livsmedelsförluster

Här hittar du rapporterna:

Livsmedelsförluster vid produktion av kvarnvete, rapport 2023:1

Livsmedelsförluster av potatis vid odling, skörd, lagring och packeri, rapport 2023:2

Livsmedelsförluster vid produktion av jordgubbar, rapport 2023:3

Livsmedelsförluster vid produktion av morötter, rapport 2023:4

Boka in vårt lunchseminarium 25 januari – på tema livsmedelsförluster

Lämna ett svar

Den 25 januari är det dags för årets första lunchseminarium i serien Nytt från Jordbruksverket om livsmedelsstrategin. Temat kommer vara livsmedelsförluster och de resultat som nu börjar komma från vårt projekt där vi med god hjälp av forskare på Sveriges lantbruksuniversitet följer upp livsmedelsförluster. Alltså hur hur mycket av produktionen som var tänkt att gå vidare i livsmedelskedjan men inte gör det. Vad beror det på, vad görs med produkterna/råvarorna istället och vad kan förbättras så att mer kan bli mat?

Ett kollage som visar sex foton av hantering av fisk till sjöss, hantering av ostmassa på ett mejeri, kontroll av potatis, en bonde med sina kor, morötter i olika storlek och form samt jordgubbar i olika utvecklingsstadium.
Foto: Shutterstock, Urban Wigert, Björn Svensson/Scandinav bildbyrå, Sara Danielsson/Scandinav bildbyrå, Christina Winter

På seminariet kommer jag ge en kort översikt av resultaten från våra rapporter om förluster av griskött, nötkött och mjölk på gården och rapporten om livsmedelsförluster vid slakt av grisar och nötkreatur som blev klara i höstas. Här är ett tidigare blogginlägg. Jag kommer också berätta om livsmedelsförluster vid produktion av kvarnvete, potatis, morötter och jordgubbar – rapporter som alldeles strax blir klara! Även sjömat och livsmedelsindustri ingår i projektet, som sker inom ramen för regeringsuppdrag för minskat matsvinn.

Genom att mäta livsmedelsförluster får vi ökad kunskap om vad som behövs för att minska svinnet och öka resurseffektiviteten. Det kan handla om förbättringar på gårdar, packerier och slakterier. Men det hänger många gånger ihop med att det behöver finnas lönsamhet och en marknad för produkterna. Så hela kedjan kan bidra ända fram till oss konsumenter och vad vi efterfrågar. Fokus är framförallt att mer av produktionen verkligen ska resultera i livsmedel men det kan också handla om att en del av det som idag blir avfall istället kan användas till foder. En förflyttning uppåt i resurshierarkin. Under arbetets gång har vi lärt oss mycket tillsammans myndigheter – forskare – bransch. För det här är ett ganska nytt sätt att mäta och utvärdera effektiviteten i produktionen. Vi hoppas att den ökade kunskapen ska leda till åtgärder som är gynnsamma både för miljön, för lönsamheten hos företagen och som ger oss mer mat från vår svenska produktion.

Vår generaldirektör Christina Nordin inleder seminariet och vi avslutar med ett samtal med Skövde slakteri och Nyhléns Hugosons om möjligheter och utmaningar med att sälja mer av hela djuren till livsmedel.

Här kan du anmäla dig.

Vi ses!

/Karin Lindow som jobbar med regeringsuppdrag för minskat matsvinn och är projektledare för uppföljning av livsmedelsförluster

Prognos för jordbruket fram till 2032

Lämna ett svar
För första gången väntas mjölkproduktionen i EU minska. Det beror på att antalet mjölkkor blir färre trots att avkastningen stiger. Fotograf: Jenny Lindberg

EU-kommissionens Outlook-rapport för 2022-2032 visar hur produktion, konsumtion, jordbrukets lönsamhet och miljöpåverkan utvecklas tio år framåt. Årets prognos har gjorts i en tid som kännetecknas av stor osäkerhet. Återhämtningen efter pandemin hade inte mer än påbörjats när Rysslands invasion av Ukraina startade. Det osäkra läget har tagit sig i uttryck i bl.a. kraftigt höjda priser särskilt för energi.

Vegetabilieproduktion
Avkastningen i växtodlingen väntas inte öka lika snabbt som tidigare beroende på bl.a. förändrat klimat, minskad insats av produktionsmedel och en övergång till odlingssystem där hög avkastning inte prioriteras. För att vända utvecklingen krävs ökade satsningar på innovationer och investeringar.

Bland enskilda grödor väntas odlingen av proteingrödor att öka. Bedömningen är att EU behåller en stark ställning på exportmarknaden för vete och korn men kommer att vara nettoimportörer av majs, ris och oljeväxter. På grund av minskad animalieproduktionen sjunker efterfrågan på foder.

Animalieproduktion
För första gången sedan EU-kommissionen började göra prognoser på medellång sikt väntas mjölkproduktionen i EU minska. Det beror på att antalet mjölkkor blir färre trots att avkastningen stiger. Den positiva utvecklingen för EU:s export av mejeriprodukter bedöms också avta under prognosperioden. Prognosen visar att konsumtionen av kött, särskilt nöt- och griskött minskar ytterligare. EU beräknas förbli nettoexportör av de flesta animalieprodukter.

Jordbrukets inkomster
Intäkterna för jordbrukarna beräknas bli stabila medan höga kostnader för produktionsmedel stimulerar till effektiviseringar. Även insatsen av arbetskraft väntas minska. Totalt innebär det att jordbrukets inkomster ökar med drygt en procent per år för perioden fram till 2032.

Konkurrenskraftsgruppens reflektioner
Jämfört med tidigare prognoser ligger huvuddragen i utvecklingen kvar även i årets prognos. Avtagande produktivitet har varit en realitet under åtminstone det senaste årtiondet liksom den nedåtgående konsumtionen av kött. Det som är anmärkningsvärt i årets prognos är att odlingen av proteingrödor inom EU väntas öka. Det kan bero på ökat intresse för att hitta alternativ till animaliskt protein. I tider med höga kostnader för produktionsmedel och skärpta krav inom CAP för en varierande växtföljd gynnas också proteingrödor. Den svaga ekonomiska utvecklingen i världen påverkar efterfrågan på dyra livsmedel, det kan vara en orsak till att EU:s export av mejeriprodukter väntas få en sämre utveckling än  tidigare. Trots de utmaningar som jordbruket i EU står inför finns en potential att göra kostnadsinbesparingar vilket enligt prognosen ger en positiv lönsamhetsutveckling för den kommande tioårsperioden.

Hela rapporten finnas att läsa på Medium-term (europa.eu)

/Bengt Johnsson, Jordbruksverkets konkurrenskraftsgrupp

Pedometri (och kolinlagring) är hetare än någonsin

Lämna ett svar

Vetenskapen om att mäta markrelaterade egenskaper heter pedometri. Termen kommer från pedos (som betyder jord) och metron (mäta). Termen myntades dock inte på antiken, utan år 1994 för att vara exakt, men det är en annan historia.

Foto: Håkan Alfredsson. Kolinlagringen under jord påverkas av mängden biomassa ovan jord. En ökad skörd är därför ett exempel på en åtgärd som kan öka kolinlagringen i mark.

De flesta tror att pedos har något med barn att göra, till exempel pediatriker och många andra ord som börjar på ped-, men det är alltså enbart en felstavning. Egentligen är det korrekta gammelgrekiska ordet för barn paidos. Språket är ett tungt skepp att vända. Få pediatriker känner nog för att byta ut sin skylt.

I alla fall, markintresserade forskare har i princip fått arbeta ostört sedan antiken. Det är också ett skrå som ibland jobbar med svindlande tidsperspektiv. Det kan ta tusen år att skapa en till två centimeter matjord.

Nu är läget, tack vare klimatfrågans fokus på kol, ett annat. Idag fylls internationella konferenser inom området med frågeställningar som hur ska forskare hantera det ökade intresset från policymakers? Hur kommunicerar vi med aktörer som har ett tidsperspektiv på fem, tio, tjugo år? Är potentialen att lagra in kol i jordbruksmark verkligen så stor? Hur hanterar vi marknadskrafterna när kolinlagring börjar bli en tjänst som går att sälja? Skillnader i beräkningssätt och utfallet av tolkningar av forskningsresultat kan ge klirr i kassan för den ena och inget för den andra.

Att mäta kolhalten i mark är en bra markör för hur väl jorden mår. Satsningar på markvård är därför en viktig del av arbetet med både livsmedelsstrategin och miljömålen.

På global nivå

Kort är budskapet från forskarna på global nivå att visst, det finns en liten potential att bidra till klimatarbetet genom att lagra in mer kol i mark men störst betydelse skulle det få för livsmedelsförsörjningen. Att öka halten kol globalt skulle innebära att miljoner hektar utarmad åker- och betesmark åter skulle kunna användas för livsmedelsproduktion.

Ur ett svenskt perspektiv

Ur ett svenskt perspektiv blir diskussionen lite annorlunda. Våra svenska jordar är relativt unga eftersom de kom till under istiden och har därför inte hunnit brukas i samma utsträckning som i den isfria södern. Dessutom innebär vårt kallare klimat att kolet inte omsätts på samma sätt. Det innebär att både kolhalten och markens produktionsförmåga fortfarande är långt över världsgenomsnittet.

Vårt uppdrag

Jordbruksverket och Skogsstyrelsen har haft i uppdrag av regeringen att analysera åtgärder inom jord- och skogsbruket som kan öka kolinlagringen i syfte att bidra till att vi når det nationella klimatmålet.

Det är viktigt att behålla det kol som redan är inlagrat genom att exempelvis undvika onödig exploatering av mark. Utifrån ett klimatpolitiskt perspektiv är dock potentialen i jordbrukslandskapet för ytterligare kolinlagring liten i förhållande till behoven av utsläppsminskningar. Att gå från fossilt till förnybart är fortfarande den viktigaste uppgiften inom klimatarbetet.

Den stora potentialen för samhällsnytta finns i att ta in de möjliga synergierna. Inom klimatarbetet är kvantitet helt avgörande. För andra samhällsmål är det inte alltid de stora arealerna som behövs utan att rätt åtgärd görs på rätt plats. Många av åtgärderna som vi diskuterar handlar om att öka antalet träd och buskar i jordbrukslandskapet eller skapa ett bättre markliv. Det är åtgärder som på rätt ställe kan minska växtnäringsläckaget, skapa skugga för djur, öka skördarna på lång sikt, öka förutsättningarna för olika arter att överleva och förflytta sig i landskapet, skapa vindskydd eller förbättra möjligheterna till jakt och friluftsliv.

Förslag till certifiering för kolinfångning och kollagring

En annan aktuell stor grej för pedometriker är gårdagens förslag från kommissionen om ett förslag till certifiering för kolinfångning och kollagring, som du hittar här. Syftet är att skapa en sorts EU-standard för styrmedel och marknadslösningar som främjar kolinlagring. För köpare och säljare (t. ex. markägare) av kolinlagring är det viktigt att siffrorna är trovärdiga. I vår rapport till regeringen finns det fler spännande analyser än exakta siffror. Vissa försök till tydliga svar finns dock. När det gäller jordbruksmark på mineraljord är potentialen i Sverige enligt myndigheternas analys, varken mer eller mindre, och utifrån våra beräkningsmetoder: 0,78!

Om du vill veta hur vi kom fram till det svaret – Läs vidare i rapporten som du hittar här.

/Tobias Markensten som jobbar på miljöanalysenheten med utredningar inom klimatområdet.

Mer ska bli mat – två nya rapporter om förluster av kött, mjölk och biprodukter

Lämna ett svar

Nu har vi räknat på vad det innebär att en del grisar och nötkreatur inte kommer till slakt och att all mjölk inte kan tas tillvara som livsmedel – i ton kött och mjölk under 2020. Vi har också satt det i relation till klimatpåverkan och till förlorade intäkter för producenter. Ny kunskap finns också om hur biprodukterna från djuren används – alltså det som inte ingår i slaktkroppen.

Foto: Patrik Svedberg. Landsbygdsföretagare. Livsmedel, charkvaror, kött, korv
Foto: Scandinav. Kalvar på bete

Varför gör vi nu detta?

Jo, för att ökad kunskap om förluster kan leda till förbättringar så att ännu fler djur kommer till slakt, att större del av djuren går till mat och att mer mjölk kan bli livsmedel. Det gynnar både miljö och klimat, producenters lönsamhet och har betydelse för vår livsmedelsförsörjning. Jordbruksverket har också ansvar att följa upp etappmålet att livsmedelsförlusterna ska minska och mer ska bli mat.

Vad betyder då förlusterna i pengar, klimatpåverkan och matportioner?

I förlorade intäkter så innebär den totala förlusten 2020 av nötkött 500 miljoner kronor, av griskött 134 miljoner och av mjölk 40 miljoner kronor. Klimatpåverkan för nötköttsförlusterna var 290 000 ton CO2e, för grisköttet 26 000 ton CO2e och för mjölken 13 000 ton CO2e. Räknar jag om det i matportioner så blir det 65 miljoner 100 gramsportioner med nötkött, 35 miljoner 100 gramsportioner med griskött och 55 miljoner mjölkglas. För beräkningen så använde jag tumregeln att hälften av den slaktade vikten hamnar på tallriken och för mjölken att all mjölk istället hade konsumerats.
Beräkningen förutsätter att förluster hade kunnat undvikas helt. Men förlusterna kan ju inte bli noll. Sjuka djur och mjölk från kor med juverinflammation kan såklart inte bli livsmedel. Det visar däremot hur viktigt det förebyggande arbetet är och att det kan vara värt att göra mer insatser för att fler djur ska komma till slakt.

Är det här något nytt?

Att arbeta för att djuren ska vara friska och välmående, det är något som producenter och deras organisationer, rådgivare och myndigheter fokuserat på sen länge. Däremot är det ganska nytt att mäta förluster redan på gården på ett samlat sätt över flera produkter och på nationell nivå. Vi har vissa studier, till exempel den om Förluster av nötkött 2012 och uppskattningar i en nordisk rapport 2016 . Det råder dock generellt brist på data över livsmedelsförluster i världen och så kallade pre-harvest/slaughter losses. Det är ett nytt område som är ganska svårt att mäta. Gränsen för mätningar kan dras på olika ställen i livsmedelskedjan och det finns olika definitioner och sätt att mäta och uppskatta. FAO anger att 14 % av maten förloras efter skörd fram till butiksledet. Det finns också andra rapporter om livsmedelsförluster som den från WWF/Tesco UK och en från McKinsey & Company.  

Vad görs och vad kan göras mer?

Producenter arbetar löpande med olika typer av förbättringar och rapporterar och följer upp sina djur. Djurvälfärd, hälsa, hållbarhet och klimatfrågorna är heta frågor för de flesta som jobbar med djurproduktion. Teknikutvecklingen har gjort att producenter till exempel kan övervaka djuren med kameror, nya material och stallsystem som säkrar djurens miljö. Slakterier försöker avsätta biprodukter så bra det går, för man tjänar oftast mest på att sälja dem till livsmedel. För de större slakterierna är exporten viktig och att exportmarknader kan bibehållas och nya öppnas har stor betydelse.

Vi föreslår en rad områden att satsa på och fler undersökningar. Mycket handlar om att stärka det arbete som redan görs inom områden som påverkar förluster. Men också att ta tillvara kunskapen från rapporterna. På gård skiljer det sig mellan olika djur i ålder, kategorier och raser. Och i slakten skiljer sig avsättningen mellan olika biprodukter och kategorier av slakterier. Något som dock är centralt för att lyckas är ekonomin hos producenter och slakterier. Producenter behöver ha råd att göra investeringar i stallmiljö, teknik och rådgivning. Och för slakterier behöver det vara lönsamt att sälja biprodukter till mat, och likaså har ekonomin stor betydelse om det ska gå att öka nödslakten eller slakt på jordbruksanläggning.


För många av dagens problem finns lösningar om vi blickar bakåt i tiden, och att ta vara på hela djuren kan vara ett sådant exempel. Förr åt vi mer innanmat, blodpudding och till exempel grisfötter.

Äta insekter, svampprotein eller helt enkelt mer av djuren? 

Kan det kan få ingå hjärta, lunga eller njure i en korv eller köttbulle? Kindkött och njurtapp är fina detaljer som de är. Varför inte blanda in leverfärs i tacofärsen? Och är inte blodpudding egentligen ganska gott? 

För mer läsning på temat så tipsar jag om Richard Tellströms blogginlägg; Inälvorna dansar nästan inte mer. Nu när matpriserna, räntorna och elpriset dansar uppåt kanske fler kan tänka sig inälvsmat och blodpudding? Och även efterfråga svensk sådan? Men att ta tillvara på blod medför kostnader och praktiska hinder för slakterierna. Ska de ta tillvara blodet behöver efterfrågan och därmed betalningen öka.

Visste du att brist på järn är den vanligaste bristen på mikronäringsämnen globalt sett? Nästan var tredje tjej i årskurs 8 och i tvåan på gymnasiet har tecken på järnbrist, det visar Riksmaten ungdom som Livsmedelsverket låtit genomföra där över 3 000 ungdomar ingår.

Tyckte du att det här var intressant?

Under hösten och vintern kommer vi att publicera rapporter om livsmedelsförluster vid produktion av potatis, morötter, jordgubbar, vete, fisk och skaldjur, på gård, packerier och i industrin.

Dags att leka med orden med förslag till fler nyord på svinniska. De första två är tagna och de andra är mina egna påhitt:

Radhusbiff =blodpudding

Slaktarbiff =njurtapp

Resursmaxa – att äta alla delar av en grönsak eller av ett djur, tänk wokad broccolistam eller blodpudding.

Anti-svinsvinn – att äta mer av hela grisen såsom kind, hjärta, lever och njure. Kan appliceras på alla djurslag.

Här hittar du rapporterna:

/Karin Lindow, livsmedelsagronom och projektledare för Nationell uppföljning av livsmedelsförluster. Ett projekt inom ramen för regeringsuppdrag för minskat matsvinn som genomförs tillsammans med Livsmedelsverket och Naturvårdsverket och i nära dialog med aktörerna. Matsvinnsuppdraget är ett uppdrag inom livsmedelsstrategin.

Hållbara jordbrukslandskap avbildas bäst ur flera vinklar

Lämna ett svar
Augustiskörd av den flamländske målaren Jan Wildens (1586-1653). Bild: Wikimedia Commons.

Nederländerna är känt för många saker. Inom agrikulturområdet är det tulpaner, tomater och täckta och otäckta diken. Under förra milleniet blev landet bäst i världen på att hantera vattnet i landskapet. Inte bara för att skydda sig mot översvämning utan också för att kunna nyttja marken för livsmedelsproduktion. Inom kulturområdet består landets berömdheter i första hand av konstnärer. Inte minst för landskapsmåleriet. Många av verken råkar av en slump vara målade i skördetider, googla t ex Jan Wildens för skördelandskap och dignande fruktfat.

Nja, kanske inte en slump, men för de flesta idag är det svårt att förstå hur nöjda 1500-talsmänniskorna var när det fanns mat i landskapet och på bordet vilket också syns i motiven.

Men om det tidigare var gasa är det nu bromsa. Nederländerna har lanserat en plan för att klara framför allt vattendirektivets krav som innebär att utsläppen av kväve måste minskas. Kvävet från jordbruket måste i vissa områden ner med 70 procent vilket innebär att 30 procent  av jordbruken måste läggas ner vilket är lika med ett hundraprocentigt kaos där jordbruksministern lämnat in sin avskedsansökan nu i september. Planen, med en budget på 25 miljarder euro, finns dock kvar till efterträdaren. Syftet med skrotningskampanjen där vissa landskap ska tillbaka till 1400-talet är i första hand att få bukt med kväveförluster och bidra till vattenkvalitet men andra miljöfrågor såsom biologisk mångfald och luftkvalitet nämns också i debatten. Växthusgasutsläppen nämns däremot knappt alls, till skillnad från när man tidigare diskuterat liknande åtgärder i exempelvis Frankrike då klimatmålen varit i fokus.

Den nederländska fejden är ett utmärkt exempel på hur komplext det är att hantera olika politiska målsättningar i jordbrukslandskapet och hur ofta enbart en av flera viktiga frågor hamnar i fokus. Livsmedelsproduktion bidrar med många positiva effekter men också negativa. Jordbrukslandskapet avbildas helt enkelt bäst från många olika vinklar.

Jordbruksverket och Naturvårdsverket har i ett underlag till regeringens kommande klimathandlingsplan försökt fånga en del av denna mångfald av avvägningar. Underlaget är framtaget inom klimatpolitiken vilket innebär ett fokus på klimat. Men i frågan om styrmedel för att nå de nationella och internationella målen för klimat finns det fler utmaningar att beakta. De viktigaste utgörs av utsläppens biologiska natur vilket gör dem svåra att mäta och att åtgärda, kopplingar till andra miljömål, hänsyn till livsmedelsförsörjning och krisberedskap samt sektorns exponering för internationell konkurrens. Många av förslagen i rapporten handlar om komma tillrätta med kunskapsbristen när det gäller jordbrukets utsläpp via djur och mark. I andra branscher dominerar istället utsläpp från fossila bränslen som är betydligt enklare att beräkna och sätta pris på.

Du hittar rapporten på Naturvårdsverkets webbplats: Jordbrukssektorns klimatomställning

/Tobias Markensten, utredare klimat och energi

Länk till  [TM1]https://jordbruksverket.se/jordbruket-miljon-och-klimatet/jordbruket-och-vattnet

 [IG2]länk till https://en.wikipedia.org/wiki/Jan_Wildens

Protein, protein, protein

3 svar
Nyligen publicerade vi en rapport om potentialen med baljväxter i Sverige. Foto: Pixabay.

Intresset för protein verkar aldrig sina. Det är ju inte så konstigt egentligen då detta näringsämne är absolut avgörande för att bygga upp våra kroppars celler. Men vad är det senaste som sker inom den svenska proteinproduktionen?

I början av juli blev det internationella rubriker när det stod klart att Mycorena och TetraPak tillsammans ska bygga en produktionsanläggning för framställning av växtbaserat protein. Mycorena är ett foodtech-bolag som grundades i Göteborg 2017. De framställer ett svampbaserat protein som används i olika typer av växtbaserade proteinalternativ. Målet är att den nya anläggningen ska vara i bruk 2023. Mycorena släppte också nyligen nyheten att de ska börja framställa växtbaserade alternativ till mjölkprodukter. Ett alternativ till smör är först ut i utvecklingen.

Mycorena och Tetra Pak är inte ensamma om att bygga proteinfabrik. Det står nu klart att Lantmännen fått 150 miljoner kronor i stöd från Naturvårdsverket för att anlägga en storskalig produktionsanläggning för extraktion av ärtprotein. Pengarna kommer från Klimatklivet, investeringsstödet som gör det möjligt att satsa på fossilfri framtidsteknik. Anläggningen ska byggas i Lidköping och på platsen ska både odling och förädling av proteingrödor ske.

En annan svensk protein-innovation kommer från Volta Greentech. Med hjälp av att en viss sorts alger som tillsätts i kors foder kan kornas utsläpp av metan reduceras. Nu har detta metan-reducerade nötkött lanserats i utvalda svenska matbutiker. Det ska vara första gången i världen ett metan-reducerat nötkött framställs och säljs till allmänheten. Användningen av algen är fortfarande relativ ny, men tester visar att om det tillsätts i kornas foder kan metanet de rapar ut reduceras med över 80 procent.

I Östhammars skärgård genomförs nu ett försök som likt Volta Greentech är en innovation som rör foder till djur vars kött är en proteinkälla. Sveriges Lantbruksuniversitet skördar vass vilken ska användas som foder till kor och hästar. Skörden har flera nyttor – dels att man nyttjar en outnyttjad växt som foder, och dels att skörden innebär att fosfor tas ur vattensystemet – vilken annars bidrar till övergödning av vattnet.

Det finns onekligen mycket spännande som sker inom proteinproduktion i vårt avlånga land. Men hur är det med odlingen av baljväxter i Sverige? Vad är potentialen och nyttorna med det? Jordbruksverket har släppt en färsk rapport som handlar om just det. Trevlig sommarläsning!

Julia Marcopoulos, utredare