Kategoriarkiv: klimat

Pedometri (och kolinlagring) är hetare än någonsin

Vetenskapen om att mäta markrelaterade egenskaper heter pedometri. Termen kommer från pedos (som betyder jord) och metron (mäta). Termen myntades dock inte på antiken, utan år 1994 för att vara exakt, men det är en annan historia.

Foto: Håkan Alfredsson. Kolinlagringen under jord påverkas av mängden biomassa ovan jord. En ökad skörd är därför ett exempel på en åtgärd som kan öka kolinlagringen i mark.

De flesta tror att pedos har något med barn att göra, till exempel pediatriker och många andra ord som börjar på ped-, men det är alltså enbart en felstavning. Egentligen är det korrekta gammelgrekiska ordet för barn paidos. Språket är ett tungt skepp att vända. Få pediatriker känner nog för att byta ut sin skylt.

I alla fall, markintresserade forskare har i princip fått arbeta ostört sedan antiken. Det är också ett skrå som ibland jobbar med svindlande tidsperspektiv. Det kan ta tusen år att skapa en till två centimeter matjord.

Nu är läget, tack vare klimatfrågans fokus på kol, ett annat. Idag fylls internationella konferenser inom området med frågeställningar som hur ska forskare hantera det ökade intresset från policymakers? Hur kommunicerar vi med aktörer som har ett tidsperspektiv på fem, tio, tjugo år? Är potentialen att lagra in kol i jordbruksmark verkligen så stor? Hur hanterar vi marknadskrafterna när kolinlagring börjar bli en tjänst som går att sälja? Skillnader i beräkningssätt och utfallet av tolkningar av forskningsresultat kan ge klirr i kassan för den ena och inget för den andra.

Att mäta kolhalten i mark är en bra markör för hur väl jorden mår. Satsningar på markvård är därför en viktig del av arbetet med både livsmedelsstrategin och miljömålen.

På global nivå

Kort är budskapet från forskarna på global nivå att visst, det finns en liten potential att bidra till klimatarbetet genom att lagra in mer kol i mark men störst betydelse skulle det få för livsmedelsförsörjningen. Att öka halten kol globalt skulle innebära att miljoner hektar utarmad åker- och betesmark åter skulle kunna användas för livsmedelsproduktion.

Ur ett svenskt perspektiv

Ur ett svenskt perspektiv blir diskussionen lite annorlunda. Våra svenska jordar är relativt unga eftersom de kom till under istiden och har därför inte hunnit brukas i samma utsträckning som i den isfria södern. Dessutom innebär vårt kallare klimat att kolet inte omsätts på samma sätt. Det innebär att både kolhalten och markens produktionsförmåga fortfarande är långt över världsgenomsnittet.

Vårt uppdrag

Jordbruksverket och Skogsstyrelsen har haft i uppdrag av regeringen att analysera åtgärder inom jord- och skogsbruket som kan öka kolinlagringen i syfte att bidra till att vi når det nationella klimatmålet.

Det är viktigt att behålla det kol som redan är inlagrat genom att exempelvis undvika onödig exploatering av mark. Utifrån ett klimatpolitiskt perspektiv är dock potentialen i jordbrukslandskapet för ytterligare kolinlagring liten i förhållande till behoven av utsläppsminskningar. Att gå från fossilt till förnybart är fortfarande den viktigaste uppgiften inom klimatarbetet.

Den stora potentialen för samhällsnytta finns i att ta in de möjliga synergierna. Inom klimatarbetet är kvantitet helt avgörande. För andra samhällsmål är det inte alltid de stora arealerna som behövs utan att rätt åtgärd görs på rätt plats. Många av åtgärderna som vi diskuterar handlar om att öka antalet träd och buskar i jordbrukslandskapet eller skapa ett bättre markliv. Det är åtgärder som på rätt ställe kan minska växtnäringsläckaget, skapa skugga för djur, öka skördarna på lång sikt, öka förutsättningarna för olika arter att överleva och förflytta sig i landskapet, skapa vindskydd eller förbättra möjligheterna till jakt och friluftsliv.

Förslag till certifiering för kolinfångning och kollagring

En annan aktuell stor grej för pedometriker är gårdagens förslag från kommissionen om ett förslag till certifiering för kolinfångning och kollagring, som du hittar här. Syftet är att skapa en sorts EU-standard för styrmedel och marknadslösningar som främjar kolinlagring. För köpare och säljare (t. ex. markägare) av kolinlagring är det viktigt att siffrorna är trovärdiga. I vår rapport till regeringen finns det fler spännande analyser än exakta siffror. Vissa försök till tydliga svar finns dock. När det gäller jordbruksmark på mineraljord är potentialen i Sverige enligt myndigheternas analys, varken mer eller mindre, och utifrån våra beräkningsmetoder: 0,78!

Om du vill veta hur vi kom fram till det svaret – Läs vidare i rapporten som du hittar här.

/Tobias Markensten som jobbar på miljöanalysenheten med utredningar inom klimatområdet.

Mer ska bli mat – två nya rapporter om förluster av kött, mjölk och biprodukter

Nu har vi räknat på vad det innebär att en del grisar och nötkreatur inte kommer till slakt och att all mjölk inte kan tas tillvara som livsmedel – i ton kött och mjölk under 2020. Vi har också satt det i relation till klimatpåverkan och till förlorade intäkter för producenter. Ny kunskap finns också om hur biprodukterna från djuren används – alltså det som inte ingår i slaktkroppen.

Varför gör vi nu detta?

Jo, för att ökad kunskap om förluster kan leda till förbättringar så att ännu fler djur kommer till slakt, att större del av djuren går till mat och att mer mjölk kan bli livsmedel. Det gynnar både miljö och klimat, producenters lönsamhet och har betydelse för vår livsmedelsförsörjning. Jordbruksverket har också ansvar att följa upp etappmålet att livsmedelsförlusterna ska minska och mer ska bli mat.

Vad betyder då förlusterna i pengar, klimatpåverkan och matportioner?

I förlorade intäkter så innebär den totala förlusten 2020 av nötkött 500 miljoner kronor, av griskött 134 miljoner och av mjölk 40 miljoner kronor. Klimatpåverkan för nötköttsförlusterna var 290 000 ton CO2e, för grisköttet 26 000 ton CO2e och för mjölken 13 000 ton CO2e. Räknar jag om det i matportioner så blir det 65 miljoner 100 gramsportioner med nötkött, 35 miljoner 100 gramsportioner med griskött och 55 miljoner mjölkglas. För beräkningen så använde jag tumregeln att hälften av den slaktade vikten hamnar på tallriken och för mjölken att all mjölk istället hade konsumerats.
Beräkningen förutsätter att förluster hade kunnat undvikas helt. Men förlusterna kan ju inte bli noll. Sjuka djur och mjölk från kor med juverinflammation kan såklart inte bli livsmedel. Det visar däremot hur viktigt det förebyggande arbetet är och att det kan vara värt att göra mer insatser för att fler djur ska komma till slakt.

Är det här något nytt?

Att arbeta för att djuren ska vara friska och välmående, det är något som producenter och deras organisationer, rådgivare och myndigheter fokuserat på sen länge. Däremot är det ganska nytt att mäta förluster redan på gården på ett samlat sätt över flera produkter och på nationell nivå. Vi har vissa studier, till exempel den om Förluster av nötkött 2012 och uppskattningar i en nordisk rapport 2016 . Det råder dock generellt brist på data över livsmedelsförluster i världen och så kallade pre-harvest/slaughter losses. Det är ett nytt område som är ganska svårt att mäta. Gränsen för mätningar kan dras på olika ställen i livsmedelskedjan och det finns olika definitioner och sätt att mäta och uppskatta. FAO anger att 14 % av maten förloras efter skörd fram till butiksledet. Det finns också andra rapporter om livsmedelsförluster som den från WWF/Tesco UK och en från McKinsey & Company.  

Vad görs och vad kan göras mer?

Producenter arbetar löpande med olika typer av förbättringar och rapporterar och följer upp sina djur. Djurvälfärd, hälsa, hållbarhet och klimatfrågorna är heta frågor för de flesta som jobbar med djurproduktion. Teknikutvecklingen har gjort att producenter till exempel kan övervaka djuren med kameror, nya material och stallsystem som säkrar djurens miljö. Slakterier försöker avsätta biprodukter så bra det går, för man tjänar oftast mest på att sälja dem till livsmedel. För de större slakterierna är exporten viktig och att exportmarknader kan bibehållas och nya öppnas har stor betydelse.

Vi föreslår en rad områden att satsa på och fler undersökningar. Mycket handlar om att stärka det arbete som redan görs inom områden som påverkar förluster. Men också att ta tillvara kunskapen från rapporterna. På gård skiljer det sig mellan olika djur i ålder, kategorier och raser. Och i slakten skiljer sig avsättningen mellan olika biprodukter och kategorier av slakterier. Något som dock är centralt för att lyckas är ekonomin hos producenter och slakterier. Producenter behöver ha råd att göra investeringar i stallmiljö, teknik och rådgivning. Och för slakterier behöver det vara lönsamt att sälja biprodukter till mat, och likaså har ekonomin stor betydelse om det ska gå att öka nödslakten eller slakt på jordbruksanläggning.


För många av dagens problem finns lösningar om vi blickar bakåt i tiden, och att ta vara på hela djuren kan vara ett sådant exempel. Förr åt vi mer innanmat, blodpudding och till exempel grisfötter.

Äta insekter, svampprotein eller helt enkelt mer av djuren? 

Kan det kan få ingå hjärta, lunga eller njure i en korv eller köttbulle? Kindkött och njurtapp är fina detaljer som de är. Varför inte blanda in leverfärs i tacofärsen? Och är inte blodpudding egentligen ganska gott? 

För mer läsning på temat så tipsar jag om Richard Tellströms blogginlägg; Inälvorna dansar nästan inte mer. Nu när matpriserna, räntorna och elpriset dansar uppåt kanske fler kan tänka sig inälvsmat och blodpudding? Och även efterfråga svensk sådan? Men att ta tillvara på blod medför kostnader och praktiska hinder för slakterierna. Ska de ta tillvara blodet behöver efterfrågan och därmed betalningen öka.

Visste du att brist på järn är den vanligaste bristen på mikronäringsämnen globalt sett? Nästan var tredje tjej i årskurs 8 och i tvåan på gymnasiet har tecken på järnbrist, det visar Riksmaten ungdom som Livsmedelsverket låtit genomföra där över 3 000 ungdomar ingår.

Tyckte du att det här var intressant?

Under hösten och vintern kommer vi att publicera rapporter om livsmedelsförluster vid produktion av potatis, morötter, jordgubbar, vete, fisk och skaldjur, på gård, packerier och i industrin.

Dags att leka med orden med förslag till fler nyord på svinniska. De första två är tagna och de andra är mina egna påhitt:

Radhusbiff =blodpudding

Slaktarbiff =njurtapp

Resursmaxa – att äta alla delar av en grönsak eller av ett djur, tänk wokad broccolistam eller blodpudding.

Anti-svinsvinn – att äta mer av hela grisen såsom kind, hjärta, lever och njure. Kan appliceras på alla djurslag.

Här hittar du rapporterna:

/Karin Lindow, livsmedelsagronom och projektledare för Nationell uppföljning av livsmedelsförluster. Ett projekt inom ramen för regeringsuppdrag för minskat matsvinn som genomförs tillsammans med Livsmedelsverket och Naturvårdsverket och i nära dialog med aktörerna. Matsvinnsuppdraget är ett uppdrag inom livsmedelsstrategin.


Hållbara jordbrukslandskap avbildas bäst ur flera vinklar

Augustiskörd av den flamländske målaren Jan Wildens (1586-1653). Bild: Wikimedia Commons.

Nederländerna är känt för många saker. Inom agrikulturområdet är det tulpaner, tomater och täckta och otäckta diken. Under förra milleniet blev landet bäst i världen på att hantera vattnet i landskapet. Inte bara för att skydda sig mot översvämning utan också för att kunna nyttja marken för livsmedelsproduktion. Inom kulturområdet består landets berömdheter i första hand av konstnärer. Inte minst för landskapsmåleriet. Många av verken råkar av en slump vara målade i skördetider, googla t ex Jan Wildens för skördelandskap och dignande fruktfat.

Nja, kanske inte en slump, men för de flesta idag är det svårt att förstå hur nöjda 1500-talsmänniskorna var när det fanns mat i landskapet och på bordet vilket också syns i motiven.

Men om det tidigare var gasa är det nu bromsa. Nederländerna har lanserat en plan för att klara framför allt vattendirektivets krav som innebär att utsläppen av kväve måste minskas. Kvävet från jordbruket måste i vissa områden ner med 70 procent vilket innebär att 30 procent  av jordbruken måste läggas ner vilket är lika med ett hundraprocentigt kaos där jordbruksministern lämnat in sin avskedsansökan nu i september. Planen, med en budget på 25 miljarder euro, finns dock kvar till efterträdaren. Syftet med skrotningskampanjen där vissa landskap ska tillbaka till 1400-talet är i första hand att få bukt med kväveförluster och bidra till vattenkvalitet men andra miljöfrågor såsom biologisk mångfald och luftkvalitet nämns också i debatten. Växthusgasutsläppen nämns däremot knappt alls, till skillnad från när man tidigare diskuterat liknande åtgärder i exempelvis Frankrike då klimatmålen varit i fokus.

Den nederländska fejden är ett utmärkt exempel på hur komplext det är att hantera olika politiska målsättningar i jordbrukslandskapet och hur ofta enbart en av flera viktiga frågor hamnar i fokus. Livsmedelsproduktion bidrar med många positiva effekter men också negativa. Jordbrukslandskapet avbildas helt enkelt bäst från många olika vinklar.

Jordbruksverket och Naturvårdsverket har i ett underlag till regeringens kommande klimathandlingsplan försökt fånga en del av denna mångfald av avvägningar. Underlaget är framtaget inom klimatpolitiken vilket innebär ett fokus på klimat. Men i frågan om styrmedel för att nå de nationella och internationella målen för klimat finns det fler utmaningar att beakta. De viktigaste utgörs av utsläppens biologiska natur vilket gör dem svåra att mäta och att åtgärda, kopplingar till andra miljömål, hänsyn till livsmedelsförsörjning och krisberedskap samt sektorns exponering för internationell konkurrens. Många av förslagen i rapporten handlar om komma tillrätta med kunskapsbristen när det gäller jordbrukets utsläpp via djur och mark. I andra branscher dominerar istället utsläpp från fossila bränslen som är betydligt enklare att beräkna och sätta pris på.

Du hittar rapporten på Naturvårdsverkets webbplats: Jordbrukssektorns klimatomställning

/Tobias Markensten, utredare klimat och energi


Länk till  [TM1]https://jordbruksverket.se/jordbruket-miljon-och-klimatet/jordbruket-och-vattnet

 [IG2]länk till https://en.wikipedia.org/wiki/Jan_Wildens

Protein, protein, protein

Nyligen publicerade vi en rapport om potentialen med baljväxter i Sverige. Foto: Pixabay.

Intresset för protein verkar aldrig sina. Det är ju inte så konstigt egentligen då detta näringsämne är absolut avgörande för att bygga upp våra kroppars celler. Men vad är det senaste som sker inom den svenska proteinproduktionen?

I början av juli blev det internationella rubriker när det stod klart att Mycorena och TetraPak tillsammans ska bygga en produktionsanläggning för framställning av växtbaserat protein. Mycorena är ett foodtech-bolag som grundades i Göteborg 2017. De framställer ett svampbaserat protein som används i olika typer av växtbaserade proteinalternativ. Målet är att den nya anläggningen ska vara i bruk 2023. Mycorena släppte också nyligen nyheten att de ska börja framställa växtbaserade alternativ till mjölkprodukter. Ett alternativ till smör är först ut i utvecklingen.

Mycorena och Tetra Pak är inte ensamma om att bygga proteinfabrik. Det står nu klart att Lantmännen fått 150 miljoner kronor i stöd från Naturvårdsverket för att anlägga en storskalig produktionsanläggning för extraktion av ärtprotein. Pengarna kommer från Klimatklivet, investeringsstödet som gör det möjligt att satsa på fossilfri framtidsteknik. Anläggningen ska byggas i Lidköping och på platsen ska både odling och förädling av proteingrödor ske.

En annan svensk protein-innovation kommer från Volta Greentech. Med hjälp av att en viss sorts alger som tillsätts i kors foder kan kornas utsläpp av metan reduceras. Nu har detta metan-reducerade nötkött lanserats i utvalda svenska matbutiker. Det ska vara första gången i världen ett metan-reducerat nötkött framställs och säljs till allmänheten. Användningen av algen är fortfarande relativ ny, men tester visar att om det tillsätts i kornas foder kan metanet de rapar ut reduceras med över 80 procent.

I Östhammars skärgård genomförs nu ett försök som likt Volta Greentech är en innovation som rör foder till djur vars kött är en proteinkälla. Sveriges Lantbruksuniversitet skördar vass vilken ska användas som foder till kor och hästar. Skörden har flera nyttor – dels att man nyttjar en outnyttjad växt som foder, och dels att skörden innebär att fosfor tas ur vattensystemet – vilken annars bidrar till övergödning av vattnet.

Det finns onekligen mycket spännande som sker inom proteinproduktion i vårt avlånga land. Men hur är det med odlingen av baljväxter i Sverige? Vad är potentialen och nyttorna med det? Jordbruksverket har släppt en färsk rapport som handlar om just det. Trevlig sommarläsning!

Julia Marcopoulos, utredare