Den 25 januari anordnade vi årets första lunchseminarium i serien Nytt från Jordbruksverket om livsmedelsstrategin. Temat var Mer ska bli mat – minskat svinn och ökad resurseffektivitet i produktionen. Jag berättade om de sex olika rapporter som vi med hjälp av forskare på SLU tagit fram om livsmedelsförluster vid produktion av nötkött, griskött, mjölk, slaktbiprodukter, kvarnvete, morötter, jordgubbar och potatis. Malin Fällström från Skövde slakteri och Magnus Nilsson från Nyhléns och Hugosons deltog i ett samtal om möjligheter och utmaningar med att sälja mer av hela djuret till livsmedel. Här kan du se seminariet i efterhand.
Kom på möte om hur fler djur och mer av djuren kan bli mat
Är du intresserad av frågan hur man kan minska förluster av kött på gårdsnivå och av hur fler delar av djuren kan bli mat? Då vill jag bjuda in dig till vårt möte i Jönköping den 22 mars, här finns mer information och anmälan. Forskare kommer att berätta om flera nya projekt som startats. Det blir exempel från aktörers vardag och en workshop där vi tillsammans identifierar luckor, behov och möjligheter för att öka takten, samverka mer och göra skillnad. Om du representerar en organisation eller initiativ som arbetar med frågan kan du anmäla till mig att få en tid på scen att kort berätta om hur er verksamhet kan bidra. Här nedan finns en preliminär agenda.
Psst – du bangar väl inte på levergrytan som jag har beställt till lunchen?
Nordic Food Waste Summit 2023
Sen har du väl inte missat att det anordnas ett stort nordiskt toppmöte om matsvinn den 26 april i Stockholm? Kom och träffa matsvinnsfolk från hela Norden! Lär om hur man arbetar för minskat matsvinn också i andra nordiska länder och knyt nya kontakter. Toppmötet som anordnas av Nordiska ministerrådet och matsvinnsmyndigheterna är öppet för alla aktörer i livsmedelssektorn. Det blir en inspirerande dag med framstående talare för att ta itu med utmaningarna med att minska matsvinnet i hela kedjan! Mer info och anmälan hittar du här.
Vi ses!
/Karin Lindow, projektledare inom matsvinn på livsmedelskedjan och exportenheten
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Nu har vi räknat på vad det innebär att en del grisar och nötkreatur inte kommer till slakt och att all mjölk inte kan tas tillvara som livsmedel – i ton kött och mjölk under 2020. Vi har också satt det i relation till klimatpåverkan och till förlorade intäkter för producenter. Ny kunskap finns också om hur biprodukterna från djuren används – alltså det som inte ingår i slaktkroppen.
Varför gör vi nu detta?
Jo, för att ökad kunskap om förluster kan leda till förbättringar så att ännu fler djur kommer till slakt, att större del av djuren går till mat och att mer mjölk kan bli livsmedel. Det gynnar både miljö och klimat, producenters lönsamhet och har betydelse för vår livsmedelsförsörjning. Jordbruksverket har också ansvar att följa upp etappmålet att livsmedelsförlusterna ska minska och mer ska bli mat.
Vad betyder då förlusterna i pengar, klimatpåverkan och matportioner?
I förlorade intäkter så innebär den totala förlusten 2020 av nötkött 500 miljoner kronor, av griskött 134 miljoner och av mjölk 40 miljoner kronor. Klimatpåverkan för nötköttsförlusterna var 290 000 ton CO2e, för grisköttet 26 000 ton CO2e och för mjölken 13 000 ton CO2e. Räknar jag om det i matportioner så blir det 65 miljoner 100 gramsportioner med nötkött, 35 miljoner 100 gramsportioner med griskött och 55 miljoner mjölkglas. För beräkningen så använde jag tumregeln att hälften av den slaktade vikten hamnar på tallriken och för mjölken att all mjölk istället hade konsumerats. Beräkningen förutsätter att förluster hade kunnat undvikas helt. Men förlusterna kan ju inte bli noll. Sjuka djur och mjölk från kor med juverinflammation kan såklart inte bli livsmedel. Det visar däremot hur viktigt det förebyggande arbetet är och att det kan vara värt att göra mer insatser för att fler djur ska komma till slakt.
Är det här något nytt?
Att arbeta för att djuren ska vara friska och välmående, det är något som producenter och deras organisationer, rådgivare och myndigheter fokuserat på sen länge. Däremot är det ganska nytt att mäta förluster redan på gården på ett samlat sätt över flera produkter och på nationell nivå. Vi har vissa studier, till exempel den om Förluster av nötkött 2012 och uppskattningar i en nordisk rapport 2016 . Det råder dock generellt brist på data över livsmedelsförluster i världen och så kallade pre-harvest/slaughter losses. Det är ett nytt område som är ganska svårt att mäta. Gränsen för mätningar kan dras på olika ställen i livsmedelskedjan och det finns olika definitioner och sätt att mäta och uppskatta. FAO anger att 14 % av maten förloras efter skörd fram till butiksledet. Det finns också andra rapporter om livsmedelsförluster som den från WWF/Tesco UK och en från McKinsey & Company.
Vad görs och vad kan göras mer?
Producenter arbetar löpande med olika typer av förbättringar och rapporterar och följer upp sina djur. Djurvälfärd, hälsa, hållbarhet och klimatfrågorna är heta frågor för de flesta som jobbar med djurproduktion. Teknikutvecklingen har gjort att producenter till exempel kan övervaka djuren med kameror, nya material och stallsystem som säkrar djurens miljö. Slakterier försöker avsätta biprodukter så bra det går, för man tjänar oftast mest på att sälja dem till livsmedel. För de större slakterierna är exporten viktig och att exportmarknader kan bibehållas och nya öppnas har stor betydelse.
Vi föreslår en rad områden att satsa på och fler undersökningar. Mycket handlar om att stärka det arbete som redan görs inom områden som påverkar förluster. Men också att ta tillvara kunskapen från rapporterna. På gård skiljer det sig mellan olika djur i ålder, kategorier och raser. Och i slakten skiljer sig avsättningen mellan olika biprodukter och kategorier av slakterier. Något som dock är centralt för att lyckas är ekonomin hos producenter och slakterier. Producenter behöver ha råd att göra investeringar i stallmiljö, teknik och rådgivning. Och för slakterier behöver det vara lönsamt att sälja biprodukter till mat, och likaså har ekonomin stor betydelse om det ska gå att öka nödslakten eller slakt på jordbruksanläggning.
För många av dagens problem finns lösningar om vi blickar bakåt i tiden, och att ta vara på hela djuren kan vara ett sådant exempel. Förr åt vi mer innanmat, blodpudding och till exempel grisfötter.
Äta insekter, svampprotein eller helt enkelt mer av djuren?
För mer läsning på temat så tipsar jag om Richard Tellströms blogginlägg; Inälvorna dansar nästan inte mer. Nu när matpriserna, räntorna och elpriset dansar uppåt kanske fler kan tänka sig inälvsmat och blodpudding? Och även efterfråga svensk sådan? Men att ta tillvara på blod medför kostnader och praktiska hinder för slakterierna. Ska de ta tillvara blodet behöver efterfrågan och därmed betalningen öka.
Visste du att brist på järn är den vanligaste bristen på mikronäringsämnen globalt sett? Nästan var tredje tjej i årskurs 8 och i tvåan på gymnasiet har tecken på järnbrist, det visar Riksmaten ungdom som Livsmedelsverket låtit genomföra där över 3 000 ungdomar ingår.
Tyckte du att det här var intressant?
Under hösten och vintern kommer vi att publicera rapporter om livsmedelsförluster vid produktion av potatis, morötter, jordgubbar, vete, fisk och skaldjur, på gård, packerier och i industrin.
Dags att leka med orden med förslag till fler nyord på svinniska. De första två är tagna och de andra är mina egna påhitt:
Radhusbiff =blodpudding
Slaktarbiff =njurtapp
Resursmaxa – att äta alla delar av en grönsak eller av ett djur, tänk wokad broccolistam eller blodpudding.
Anti-svinsvinn – att äta mer av hela grisen såsom kind, hjärta, lever och njure. Kan appliceras på alla djurslag.
/Karin Lindow, livsmedelsagronom och projektledare för Nationell uppföljning av livsmedelsförluster. Ett projekt inom ramen för regeringsuppdrag för minskat matsvinn som genomförs tillsammans med Livsmedelsverket och Naturvårdsverket och i nära dialog med aktörerna. Matsvinnsuppdraget är ett uppdrag inom livsmedelsstrategin.
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
I bloggens sista inlägg 2021 vill vi passa på att önska God Jul och Gott Nytt År! Hoppas ni alla får njuta av god mat under helgerna. Variation är härligt och vad vore julen utan risgrynsgröt och apelsiner med nejlikor i? Men det är ju ändå en hel del på vårt julbord som kan komma från svenska bönder och fiskare som på många sätt erbjuder oss mat som producerats på ett hållbart sätt, läs mer här.
Hur äter vi idag jämfört med 1980?
Vår statistikenhet har nyligen publicerat uppgifter för livsmedelskonsumtionen 2020. Visste du att vår totalkonsumtion av köksväxter såsom gurka, tomat, kål, sallat, sallat, rotfrukter, morot, har fördubblats sen 1980? En trend för flera varugrupper är också att vi äter mer förädlade produkter. Vi i äter 75 procent mindre socker idag men samtidigt har konsumtionen av choklad och konfektyrvaror, läsk, cider ökat kraftigt. Motsvarande trend gäller potatis, bröd, spannmålsprodukter och mejeri, där vi exempelvis dricker mindre mjölk men äter mer ost.
Apropå läsk, visste du att svenskarna tillsammans dricker mellan 40 till 50 miljoner liter julmust per år? På Smaka Sverige finns mycket intressant att läsa om mat och matkultur.
Sist men inte minst, ta hand om maten och ät upp den!
Tips inför helgerna
Ta inte fram mer mat till julbordet än vad du tror ska gå åt. Lägg upp och fyll på efter hand.
Lägg inte upp för mycket på tallriken, ta flera gånger för du sparar kanske inte gärna mat som blivit över på tallriken.
Kyl ner tillagad julmat direkt, som inte ska ätas med detsamma. Små mängder i kyl direkt, större kan behöva svalna först i vattenbad eller utomhus. Frys in den mat du inte ska äta närmsta dagarna så kan du lyxa med den efter nyår.
Har du förresten koll på att många av våra frukter och grönsaker trivs bäst i kylen? Läs här. De flesta frukter ska vara i kylen, utom banan, mango, citron och lime som vill ha det varmare. Jag brukar lägga ett par svenska äpplen eller apelsiner i fruktkorgen för jag gillar dem rumsvarma när jag ska äta dem, men resten får minsann stanna i kylen!
Hemma hos oss försöker vi att inte slänga mat (lägger upp små portioner och så har vi tur som generellt är ganska glupska hela familjen…). Men barnen vet att ”naturen och bonden har jobbat mycket för att vi ska få mat” och då ska vi inte slänga den. När det ändå sker är hunden och katten ivriga spekulanter. Enligt resurshierarkin ska vi i första hand alltid sträva efter att förebygga matsvinn så det alls inte behöver uppkomma, men när det inte går så är foder ett resursmässigt bra alternativ. Det är till exempel vanligt att biprodukter från industrin och utsorterade grönsaker används som foder till lantbrukets djur.
Katten Svea går loss på julklapparna
Ta hand om er och var rädda om er, vi ses 2022!
/Karin Lindow på bloggredaktionen
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Frukt och grönsaker är en viktig del av vår kost. Men tyvärr är det en ganska hög andel av de odlade produkterna som inte äts upp. Det ger miljöpåverkan i onödan och sämre lönsamhet för producenter, även om klimatpåverkan är betydligt lägre för ett kilo av de flesta frukter och grönsaker jämfört med ett kilo kött. Det finns en hel del att göra för att det ska bli bättre. Här kommer några fakta och myter om svinnet av frukt och grönsaker.
Foto: Wolfgang Ehrecke
1. Det är handelsnormernas fel. Svar: Nej
Handelsnormer utformades redan för över 100 år sedan för att underlätta handel och för att kunna få den kvalitet man beställt. De innehåller gemensamt överenskomna och standardiserade produktbeskrivningar som tydliggör köparnas krav och som fungerar som sorteringsregler för grupper av producenter som vill kunna erbjuda ett enhetligt utbud. Idag tas handelsnormerna fram i internationella organisationer. För de produkter som inte har handelsnormer använder stora köpare egna produktspecifikationer. Deras syfte är det motsatta, nämligen att särskilja företagets produkter från de som säljs av konkurrenterna. De har oftast striktare krav på till exempel utseende än handelsnormerna och producenter behöver då också uppfylla olika krav för olika köpare vilket innebär högre kostnader.
Om handelsnormer utformas klokt och används klokt kan de minska förluster och svinn. Men om de inte utformas och används klokt kan de tvärtom bidra till ökat svinn och försvåra handeln. Handelsnormer för frukt och grönsaker har tre klasser. Uppdelningen i klasser gör det möjligt att få lite bättre betalt för vissa produkter. Klass Extra och klass 1 har bland annat krav på storlek och utseende medan klass II kan rymma produkter som har god ätkvalitet, bra näringsvärde men utan fokus på utseendet. Tyvärr används inte klass II så mycket. Om den användes mer skulle svinnet minska. Idag ställer handeln ofta krav utöver de som ställs i handelsnormerna. Om handeln nöjde sig med handelsnormernas krav och dessutom använde klass II mer skulle förluster och svinn minska.
Allt detta hänger dessutom ihop med konsumenternas krav. Handelsnormerna måste spegla hur handeln ser ut och handeln påverkas starkt av de val som du som konsument gör. Om du inte alltid plockar det äpple som är vackrast för ögat så kommer det att påverka vilka frukter som skickas till butikerna och hur stort svinnet blir, och det kommer också att synas i kraven som finns i handelsnormerna.
Men, du som konsument påverkas också av hur och vilka produkter som du erbjuds i butiken. Om vi hela tiden exponeras för vackra, felfria produkter, vänjer vi oss vid att det är så de ska se ut, och väljer bort de som inte är perfekta. För att få acceptans för produkter med lite defekter som inte har betydelse för ätkvaliteten, som märken i fruktskalet eller silverskorv på potatis, kan det också behövas information som får konsumenterna att förstå att ätkvaliteten är lika bra hos dessa produkter.
Sammanfattningsvis så är handelskedjornas egna krav generellt högre än de som finns i handelsnormerna. Om handeln nöjde sig med handelsnormernas krav så skulle svinnet minska och om handelsnormerna försvann skulle svinnet troligen öka. Svaret på frågan blir därför ”Nej”.
2. Det är tokiga och skojiga grönsaker som sorteras bort. Svar: Nja.
Nog finns det tokiga och krokiga morötter, men orsaken till att en del produkter sorteras bort är ofta att de har skador som gör att de inte hela rena och friska, det kan vara rötor, stöt- och tryckskador eller att det är skadedjur på produkterna. Klass II har väldigt lite storlekskrav och tillåter att 10 % (i antal eller vikt) av produkterna i en låda är ”tokiga, krokiga och skojiga”. Om klass II användes mer skulle därför färre produkter behöva sorteras bort – men det kräver att du som köpare eller konsument väljer dessa produkter ibland.
3. EU-byråkrater hittade på en handelsnorm som förbjuder krokiga gurkor. Svar. Nej.
I början på 1960-talet tog FN fram en handelsnorm för gurka – EU var faktiskt inte alls inblandat. Det bildades en arbetsgrupp med representanter från Holland, Italien, Belgien, Polen, Spanien, UK och Tyskland. I mars 1964 enades de om utformningen av en handelsnorm för gurka, som innehöll ett krav att om gurkorna är riktigt krokiga så ska det framgå av märkningen. Något förbud mot att sälja krokiga gurkor, inte ens om de ser ut som gröna grisknorrar, har aldrig funnits! EU har sedan använt normen för gurka men det är en myt att man inte skulle få sälja krokiga gurkor, berättar Kristina.
4. Svinnet uppkommer bara efter skörd. Svar: Nej.
Viltskador i fält är ett växande problem när vildsvin bökar, rådjur, hjort och älg äter och fåglar äter och förorenar grödan. Det gör att odlare inte kan skörda, att fält blir förstörda eller att kvaliteten försämras på det som ändå kan skördas. Problemens omfattning varierar i landet men ökar, det visar den senaste undersökningen. Många odlare tvingas ha elstängsel runt odlingar för att hålla vildsvin borta. När det regnar eller blir tidig frost kan odlingen och grödorna också påverkas och dessutom kan mögel och insekter orsaka skador i fälten. Så förluster sker även före skörd och även om de kanske inte kallas matsvinn så bör de ingå i det arbetet.
5. Svinnet minskar med bättre teknik. Svar ja.
Bättre teknik är en viktig faktor för att minska svinnet. Utvecklingen går framåt och till exempel är nya skördemaskiner bättre på att lämna en mindre mängd produkter i fältet eller på fruktträden och de ger också mindre skador på produkterna. Tekniken för att lagra produkter utvecklas också vilket gör att svinnet under lagringen minskar.
För att kunna investera i ny teknik krävs att företagen är lönsamma, så lönsamhet är en viktig grund för att hållbarheten i produktionen ska kunna öka.
6. Svinnet skulle minska med bättre samarbete. Svar Ja.
Svinn har såklart många orsaker men en är att det är svårt att veta hur efterfrågan kommer att se ut, om en vecka, om två veckor och om en månad, både för odlare, för grossister och för detaljhandeln. Vi konsumenter påverkas av högtider, helger och på sommaren av vädret. Visst samarbetar aktörerna längs livsmedelskedjan men ju bättre diskussioner aktörerna har desto bättre kan planeringen bli.
En viktig faktor för att minska svinnet är att ha en effektiv logistik längs leveranskedjan så att tiden från skörd eller sortering och paketering till butik blir så kort som möjligt och att produkterna levereras i ett så optimalt klimat som möjligt. Detta kräver ett bra samarbete hela vägen från odlare till butik.
Nu har vi ju ett samarbete för minskat matsvinn där man kan arbeta längs med hela kedjan. Hoppas fler går med, särskilt aktörer i senare led. Du hittar mer information här.
Det finns också affärsmetoder som kan leda till svinn, som sena avbeställningar och vissa returer. Läs mer i blogginlägget Tuffare tag mot oschyssta affärsmetoder eller lyssna på Konkurrensverkets podd. Det är Konkurrensverket som kommer utöva tillsynen av den nya lagstiftningen, och dit kan man anmäla om man blivit utsatt.
7. I bristsituationer är vi mindre kräsna och svinnet minskar. Svar: Ja.
Det finns flera exempel på att om det är ont om produkter eller produkter med ett perfekt utseende så blir vi konsumenter mindre nogräknade. Ett exempel är att vissa år kan äpplen drabbas av frost i blomningen vilket gett äpplena en skrovlig rand från fluga till skaft, den kallas frostslips. Vanliga år när något enstaka äpple fått en slips brukar konsumenterna välja bort dessa frukter. När i stort sett alla svenska äpplen har en slips bryr sig konsumenterna helt plötsligt inte om detta fel, som inte alls påverkar ätkvaliteten. Men, nästa år går vi tillbaka till att bli kräsna igen, om allt är som vanligt.
Här kommer en fundering från Karin. Det betyder att det även spelar roll vad vi konsumenter exponeras för – vad vi har möjlighet att välja, och därför har butikerna ett ansvar för hur fina produkter som ska säljas och kan hjälpa till att minska svinnet i tidigare led.
Liknande erfarenheter har man gjort i Storbritannien där konsumenterna ett år, när det blev ont om grönsaker på grund av torka, såg att utseendet fick liten betydelse och svinnet minskade.
8. Blir produkterna kvar i jorden eller på gården så gör det inte så mycket. Svar: Nej.
En stor del av matens miljöpåverkan kommer från produktionen, även för frukt och grönsaker. Vid odlingen används maskiner som kräver energi, det används växtnäring och växtskyddsmedel och dessutom mycket vatten, inte sällan genom bevattningsanläggningar som kräver utrustning och energi. Så en stor del av miljöpåverkan kommer från odlingen. Transporternas miljöpåverkan utgör oftast en mindre del med undantag för när de transporterats med flyg.
Att det berikar jorden? Nej det bidrar förmodligen inte till en ökad mullhalt utan kan snarare leda till kväveförluster. För att öka mullhalten är det mer effektivt att odla fleråriga växter, mellangrödor eller fånggrödor eller att lämna skörderesterna efter spannmål. Det berättade Thomas Kätterer, professor vid institutionen för ekologi på SLU för Karin.
9. Det är dags att skaffa mer kunskap och agera. Svar. JA!
Just i detta nu är faktiskt forskare från SLU ute och mäter i fält för att se hur mycket bl.a. potatis och morot som blir kvar i jorden, men vi ska också samla data från packerier, intervjua odlare med lager och hela projektet omfattar även animalieprodukter. Så vi ska ta ett helhetsgrepp för att få mer kunskap och bana väg för åtgärder. Arbetet är finansierat inom ramen för livsmedelsstrategin och det regeringsuppdrag som getts till Livsmedelsverket att genomföra tillsammans med Jordbruksverket och Naturvårdsverket. Branschen är också mycket involverade. Här kan man både minska klimat- och miljöpåverkan och i många fall spara/tjäna pengar!
/Karin Lindow som jobbar med regeringsuppdraget för minskat matsvinn, och Kristina Mattsson som arbetat med kvalitetsfrågor samt förluster och svinn inom frukt och grönsaker i många år.
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Vad vi producerar och hur vi organiserar vår produktion, förädling, distribution och konsumtion av mat spelar en avgörande roll för miljö, klimat och hälsa och möjligheterna att nå Agenda 2030. FN:s generalsekreterare António Guterres har därför tagit initiativ till ett toppmöte om hållbara livsmedelssystem – Food Systems Summit 2021, för att förändra våra livsmedelsystem till att bli ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbara och uppnå de globala målen i Agenda 2030. Toppmötet ska också bidra till återhämtningen av Covid-19, som orsakat fattigdom och ökad hunger. Toppmötet har förberetts under ett och ett halvt år och har fokus på ”action”! Regeringschefer och statschefer är inbjudna och en av talarna är Sveriges statsminister.
Källa: FNs kampanjmaterial
Vad blir då resultatet?
Både processen inför toppmötet såsom nationella dialoger, och uppföljningen efter mötet kommer vara viktiga delar för att gå vidare till konkret handling. . Förväntade resultat av toppmötet är ett ”Statement of Action” (sammanfattning) som FN:s generalsekreterare gör och ett antal samarbeten, så kallade koalitioner, på global nivå. Sverige medverkar i fyra av dessa:
koalitionen om skolmat,
koalitionen om hälsosamma och hållbara dieter samt
koalitionen om matsvinn.
Medverkan i Agriculture Innovation Mission for Climate (AIM for Climate) som syftar till att öka innovation och samarbete för ett klimatpositivt livsmedelssystem.
Jordbruksverket deltar i koalitionen om matsvinn
I koalitionen om matsvinn deltar vi för att sprida svenska erfarenheter om matsvinnsarbetet i Sverige som kommit ganska långt på många plan. Många aktörer jobbar aktivt för minskat matsvinn och Livsmedelsverket, Naturvårdsverket och Jordbruksverket jobbar tillsammans i ett regeringsuppdrag för att uppmuntra detta. Få länder mäter svinn redan på gården och industrin så det är ganska unikt att vi nu också har metoder och har börjat mäta detta. Allt detta finns beskrivet i en rapport som vi tagit fram ihop med hjälp av SLU och RISE tillsammans med Naturvårdsverket, SCB och Livsmedelsverket samt i dialog med branschorganisationerna. De råvaror som är i fokus är mjölk, nötkött, griskött, vete, potatis, morötter, jordgubbar och sjömat. Våra kunskaper och resonemang går alltså nu på export 🙂 genom den översatta rapporten som publiceras med anledning av toppmötet: Food loss in Sweden – National follow-up methods for increased knowledge about losses and resources in food production.
På toppmötet visas filmen ”Food is never waste” som styrker att matsvinn är en nyckelfaktor i arbetet för hållbara livsmedelssystem. Hur kan vi slänga mat när 1 av tio går hungriga? Vid livsmedelsproduktion ger förlusterna växthusgasutsläpp och användning av naturresurser helt i onödan samt en lägre inkomst för matproducenter. USAs biträdande jordbruksminister berättar om sitt engagemang men också vår egen Näringsminister Ibrahim Baylan som slår ett slag för minskat matsvinn genom vår framtagna metod som presenteras i rapporten.
Färdvägen visar Sveriges arbete med hållbara livsmedelssystem
Inför toppmötet om livsmedelssystem har regeringen presenterat en färdväg som du hittar här. En utgångpunkt för färdvägen är de dialoger, bl.a. en nationell och två regionala, som hölls under första halvåret i år. I färdvägen presenteras svenska styrkor och svagheter samt processer och policydokument som är viktiga för arbetet med hållbara livsmedelssystem. Flera av dessa processer är sådana som Jordbruksverket arbetar med:
Gemensamma jordbrukspolitiken (CAP)
Gemensamma fiskeripolitiken (CFP)
Livsmedelsstrategin
Farm 2 Fork (EU:s strategi för hållbara livsmedel)
EU:s handelsavtal
Samverkansprogrammet för näringslivets klimatomställning
Utredning om att minska antibiotika användning globalt
Uppdrag att med utgångspunkt i Covid-pandemin granska djurhållning med avseende på risken för uppkomst och spridning av nya smittor mellan djur och människa.
En förutsättning för att ställa om till ett hållbart livsmedelssystem är att jordbruksföretagen är lönsamma för att ha kraft att satsa i ny teknik, nya arbetsmetoder och samarbeten, säger Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin. Jordbruksverket har föreslagit satsningar i den strategiska planen för CAP 2023-2027 som ska bidra till detta. Jordbruksverket arbetar även på flera andra sätt med att stärka primärproducenternas konkurrenskraft, bland annat genom åtgärder i den svenska livsmedelsstrategin.
Det pågår många initiativ för mer hållbara livsmedelssystem. I rapporten Hållbara livsmedelssystem har Jordbruksverket gjort en sammanställning av dessa. Sammanställningen finns också som en bilaga till färdvägen.
/Karin Lindow och Andreas Davelid som jobbar med hållbarhetsfrågor på Jordbruksverket
Källa: FNs kampanjmaterial
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Det händer mycket inom matsvinn på många plan ute i verksamheter, organisationer, hos forskarna, myndigheter och internationellt. På matsvinnsnätverkets webbinarium den 11 maj får du veta en hel del av det senaste. Nätverket är öppet för alla som är intresserade av matsvinnsfrågan och finns för att sprida information och inspiration. Och du vet väl om att Matsvinnsnätverket är en grupp på Linkedin som du kan gå med i och dela rapporter, nyheter och tips från din horisont?
På mötet får du veta vad som händer inom det nya Samarbetet för minskat matsvinn och om hur det är att börja mäta med de nya mätmetoderna som tagits fram inom samarbetet. Vi får höra om resultaten från en stor konsumentundersökning och en ny studie om hur mycket vi häller ut i avloppen och vad, forskning och förpackningsutveckling, uppföljning av livsmedelsförluster och om ny lagstiftning som förbjuder otillbörliga handelsmetoder. Det ska också bli kul att höra om arbete för minskat matsvinn i skolor och förskolor, och få en uppdatering från EU-kommissionens matsvinnsplattform.
I projektet fick Hushållningssällskapets förbund i uppdrag att ta fram ett verktyg för beräkning av resursanvändningen på lamm, gris och nötgårdar. Verktyget är nu redo att användas! Genom att optimera resurserna som finns på en gård kan onödigt svinn minimeras – och det är bra för både miljö och plånbok!
Vi hoppas nu att verktyget kommer till nytta för såväl lantbrukare, rådgivare och andra intresserade.
Vi bjuder in till informationsträff och utbildning
Den 23e april bjuder vi in till en informationsträff där Hushållningssällskapet berättar om projektet och den rapport som togs fram.
Den 11 maj bjuder vi in till ett utbildningstillfälle där du kan lära dig om hur man använder verktyget på bästa sätt.
Idag släpper vi en rapport som handlar om matsvinn och förluster tidigt i livsmedelkedjan från gård och fram till, men inte med, butik. Den presenterar metoder för hur livsmedelsförluster kan följas upp i produktionskedjorna för nötkött, griskött, mjölk, fisk, vete, potatis, morötter och jordgubbar, så vi får bättre kunskaper och ser var det finns potential till att ta tillvara på det som produceras mer resurseffektivt. När det var tänkt att bli mat är det nästan alltid mest resurseffektivt att det blir det, både för miljön och klimatet men också för ökad lönsamhet.
Och som vi har diskuterat och vänt och vridit på detta ämne! Varje produkt och produktionsled har sina förutsättningar, och även begrepp på dessa förluster eller, låt oss säga resurser! Branschens medverkan har varit ovärderlig liksom kloka forskare på RISE och SLU. Dialogen och samarbetet med de andra myndigheterna, framförallt Naturvårdsverket och Livsmedelsverket har också varit väldigt viktig. För detta är på sätt och vis ett nytt område men samtidigt något som är självklart för producenter. Att minska spill, rester, svinn och ta tillvara sidoflöden, restströmmar- ja vad man nu vill kalla det är såklart givet för företagen eftersom man vill optimera sin produktion. Men det är inte alltid enkelt. I primärproduktionen är man på många sätt påverkad biologiska faktorer som väder, skadedjur, vilt, sjukdomar. Det kan man vara bättre eller sämre rustad för och då är det viktigt att ha kunskap men också tillgång till teknik, vilket kräver lönsamhet för att kunna investera i. Samma gäller i livsmedelsindustrin, och att det behövs teknik och utrustning för att hantera, förädla, produktutveckla/”innovera”, och att det också kan handla om export till marknader som efterfrågar produkter som vi kan inte äter i Sverige. Marknaden och de krav som ställs från köpare påverkar. Sena avbeställningar kan leda till att livsmedel blir foder eller får kastas. Regler och lagstiftning påverkar också. Ja vi kan alla hjälpa till tror jag.
Nu kanske du börjar tänka på andra ändamål, är det fel att det blir foder eller läkemedel, biomaterial eller drivmedel av det som produceras? Jag skulle säga att syftet avgör och att det beror på. Var syftet att det skulle bli livsmedel är det nästan alltid mest resurseffektivt att det blir det. Men givetvis finns alltid undantag och möjligheterna varierar hos företagen. Användning som foder är ett bra andrahands-alternativ, men även industriändamål/tekniska produkter som jag nyss nämnde. Från ett djur blir det ju olika delar som vi normalt inte äter som kanske känns mer självklart att använda i kattmat eller för att tanka bilen. Konsumenters preferenser och efterfrågan påverkar såklart vad som kan bli mat. Metoderna som vi presenterar går i första hand inte ut på att värdera och utesluta olika flöden utifrån vad det ska kallas eller klassas, utan istället helt enkelt utgå det som var avsett att bli livsmedel men som inte blir det, och ta reda på hur det istället används.
Olika former av avfallshantering som biogas, kompostering och därefter förbränning tar ju också tillvara resurserna fast på ett mindre effektivt sätt. Visste du att det kan vara upp till 15 gånger mer klimateffektivt att förebygga matsvinn än att göra biogas av det? Detta beror dock på vilket energisystem som biogasen ersätter, om den till exempel ersätter vattenkraft eller fossila bränslen och hur miljöbelastande matvaran är att framställa. Läs mer i rapportens kapitel 2.4.
Sen är det viktigt att komma ihåg att förutsättningarna är olika för olika företag. Men det här är viktigt att få bättre kunskaper om hur våra livsmedelsflöden används, och vad även vi myndigheter kan göra för att det ska kunna tas tillvara mer resurseffektivt.
Den uppföljning som startar i år med denna rapport och med metoderna som grund, ska ge bättre underlag för åtgärder på olika plan. Den kommer också bli uppföljningen av det ena etappmålet för minskat matsvinn, inom miljömålssystemet:
Men också ge uppgifter om livsmedelsförluster – food losses till FAO som följer upp delmål 12.3 i Agenda 2030:
Till 2030, halvera det globala matsvinnet per person i butik- och konsumentledet, och minska matsvinnet längs hela livsmedelskedjan, även förlusterna efter skörd.
För matsvinn sker överallt. I länder som Sverige är matsvinnet störst i hushållen medan i utvecklingsländer är svinnet störst i producent- och logistikled. Men hela kedjan kan bli mer resurseffektiv. Jag tror att detta område bara kommer bli mer och mer aktuellt och att det finns mycket att göra, så spännande! De metoder som vi nu tagit fram och den uppföljning som planeras är ett första angreppssätt som jag tror vi kommer lära oss mycket av. Det är inte alltid enkelt och jag tror vi kommer få skruva och utvärdera arbetet under hand. Men kanske föder detta även inspiration för att fler företag att själva mäta sina resurser och förluster och samarbeta med andra i kedjan, för organisationer, forskare och myndigheter att sätta matsvinn och resurseffektivitet högre på agendan och att även du och jag som konsumenter får så kallad svinnsikt.
/Karin Lindow som jobbar med matsvinn och resursfrågor och har projektlett arbetet med rapporten
Pst. Du känner väl till Fler gör mer – Handlingsplan för minskat matsvinn 2030? Livsmedelsverket arbetar tillsammans med Jordbruksverket och Naturvårdsverket för minskat matsvinn utifrån handlingsplanens 42 olika åtgärder, och detta tillsammans med aktörerna. Att matsvinnet ska minska och mer bli mat har ju en tydlig koppling till den svenska livsmedelsstrategin där målet ju är att öka livsmedelsproduktionen och en hållbar utveckling i livsmedelskedjan.
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Livsmedelssystemets betydelse för möjligheterna att nå de globala målen för hållbar utveckling i Agenda 2030 har allt mer kommit i fokus. Globalt produceras tillräckligt med livsmedel. Samtidigt påverkar dagens produktion och konsumtion av livsmedel både klimat och miljö och bidrar till felnäring och ohälsa. Livsmedelssystemen behöver därför förändras så att maten vi äter framställs och konsumeras på ett hållbart sätt ur alla tre hållbarhetsdimensionerna.
Mot denna bakgrund har FN:s generalsekreterare António Guterres tagit initiativ till ett toppmöte om livsmedelssystem, Food Systems Summit 2021 (FSS). Som ett led i förberedelserna inför toppmötet ordnade Näringsdepartementet, Kungliga skogs- och lantbruksakademin (KSLA) och SIANI ett nationellt dialogmöte den 25 januari. Det inleddes och avslutades av statssekreterare Per Callenberg från Näringsdepartementet. Representanter från privata sektorn, civilsamhället, akademin, myndigheter och regeringskansliet medverkade. Resultatet från dialogen kommer publiceras inom kort.
Före den nationella dialogen hölls ett inspirationsseminarium med omkring 200 deltagare. FAO-kommittén har tagit fram en skrift Hållbara livsmedelssystem – kunskap, innovation och samarbetesom lanserades i samband med seminariet. Aktörer från olika delar av livsmedelssystemet talade om hållbar mat, offentlig sektor som möjliggörare, samverkan och cirkulära system. Stornamnet bland talarna kan väl sägas var grundaren av EAT, Gunhild Stordalen, som leder en av de förberedande aktiviteterna inför FN:s toppmöte, handlingsspår 2 Skifta till ett hållbart konsumentbeteende. Några andra talare var företrädare för Kalmar Ölands Trädgårdsprodukter, Livsmedelsföretagen, SLU, Livsmedelsverkets generaldirektör, Axfoundation, Härnösands kommun och Sweden Food Arena.
Vår egen Jordbruksverket-medarbetare Karin Lindow medverkade också (som för övrigt kände sig lite ”star struck” av Gunhild, men nervositeten lade sig efter att ha hört Stordalens hund börja skälla mitt under hennes presentation varvid den tystades med ett skarpt ”Nai” på norska 🙂 ) och berättade om hur matsvinn och resurseffektivitet hänger ihop med miljö, ekonomi och livsmedelsförsörjning. Samverkan mellan aktörer i livsmedelssystemet är centralt för att minska matsvinnet. Risken är annars att det förflyttas i kedjan eller leder till förluster på gården, men inte minskar totalt sett.
Jordbruksverket jobbar med hållbara livsmedelssystem på många sätt och kommer i slutet av februari presentera en rapport i ämnet som en del av den svenska livsmedelsstrategins andra handlingsplan.
Har du medskick till den nationella dialogen? Då kan du maila regeringskansliet med dina inspel till n.fssdialog@regeringskansliet.se
/Andreas Davelid och Karin Lindow på Enheten för livsmedelskedjan och export
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
I ”Sunes jul”, julkalendern från tidigt 90-tal, finns ett klassiskt avsnitt där familjen äter julbord på en herrgård. Pappa Rudolf, som spelas av Peter Haber, uppmanar familjen att bara ta av den dyra maten. Men lillebror Håkan vill endast ha potatis, till sin pappas stora frustration.
Bland det bästa vi kan göra för ett hållbart julbord är att ta vara på maten och undvika matsvinn. Foto: Pixabay.
Idag när många vill äta grönare och klimatsmart hade Håkan kanske gjort sin pappa nöjd istället för att bli knuffad mot gravlaxen och köttbullarna. Potatis orsakar nämligen minst klimatpåverkan av all mat på julbordet med 0,1 koldioxidekvivalenter per kilo, enligt forskningsinstitutet RISE:s klimatdatabas. Ett kilo nötkött har 270 gånger större klimatpåverkan.
Bara potatis för Håkan. Bild: SVT arkiv.
Allt vi äter påverkar klimatet, men forskarna är överens om att vegetabilier som potatis, kål och bönor är bland det mest hållbara vi kan äta. Att duka upp med ägg, sill och bröd är också skonsamt för klimatet liksom julgotter som äpplen, apelsiner och choklad
Men det är tur att det bara ska vara en mandel i gröten för just mandlar ger ett stort klimatavtryck då odlingen kräver massor av vatten och energi.
Hur är det med julbordets traditionella mittpunkt julskinkan? Jo, en svensk julskinka ger 4,1 koldioxidekvivalenter i utsläpp per kilo, och det är relativt mycket. Men inte lika mycket som den norska odlade laxen som ger 6,1 koldioxidekvivalenter i utsläpp per kilo filé. Varför inte testa vildsvinsskinka? Kött från vilt är ett hållbart alternativ och att jaga och äta köttet från de vilda grisarna ett bra sätt att minska den svenska vildsvinsstammen.
Vad som är hållbart har många dimensioner förutom klimatet. Sverige ställer höga krav på grisars välfärd och svenska bönder använder minst antibiotika i hela EU. Naturbeteskött ger biologisk mångfald och ekologisk mjölkproduktion bidrar till en levande landsbygd förutom en hållbar produktion med högt ställda krav på djurvälfärd.
Hur gick det då för Sunes pappa som ville få valuta för pengarna? Jo, när alla var mätta och det var dags att lämna bordet försökte pappa Rudolf få med sig sin överblivna mat i en medhavd plastpåse. Servitrisen stoppade honom barskt och familjen skämdes när Rudolf skyllde på hunden. ”Pappa, vi har väl ingen hund?”
Men hallå, det var väl inget att skämmas för? Rudolf ville ju bara undvika matsvinn och det är bland det absolut bästa vi kan göra för klimatet.
Fakta koldioxidekvivalenter Koldioxidekvivalenter eller CO2e är ett mått som används när man vill jämföra och summera utsläppen från olika växthusgaser. Detta behöver man eftersom olika växthusgaser beter sig olika. Till exempel så är metan en mycket starkare växthusgas än koldioxid. Men den stannar också kortare tid i atmosfären. Omräkningen sker genom att man multiplicerar utsläppen av varje växthusgas med gasens s.k. GWP-värde (Global Warming Potential). Detta mått jämför växthusgasers totala effekt på klimatet under en längre tidsperiod, vanligtvis 100 år. Man använder sedan koldioxid som referens och därför har koldioxid GWP =1.
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Den svenska maten 