Om du söker på dessa fyra ord på Jordbruksverkets webbplats kommer du till en sida om regeringens uppdrag att främja produktion, konsumtion och export av ekologiska livsmedel. Ett uppdrag som betyder att vi i två omgångar hittills fått en påse pengar att fördela till projekt som handlar om allt från jord till bord, med syfte att ge skjuts till ekomarknaden. Arbetet drivs i nära samarbete med branschen.

Jag tog över som projektledare tio månader efter att uppdraget drog igång – i skarven mellan att vi tog fram och överlämnade en ambitiös åtgärdsplan till regeringen som pekade ut tjugotvå åtgärder att arbeta med, och började genomföra samma åtgärdsplan.

Uppdraget strävar mot att 30 procent av svensk jordbruksmark ska brukas ekologiskt och att 60 procent av offentlig livsmedelskonsumtion ska bestå av ekologiska livsmedel år 2030. Du som läser lantbrukspressen har nog blivit varse att den svenska marknaden för ekologiskt producerad mat tappat fart de senaste åren, vilket också framgår av den statistik vi följer. Det är mycket som påverkar utvecklingen, men vi tror och hoppas stenhårt på att vårt ekouppdrag kryddar den positiva utvecklingen framöver.

För att låna ett uttryck som en kollega i det vi kallar för ekosekretariatet, medarbetare på Jordbruksverket som arbetar med att genomföra uppdraget, brukar använda; det bubblar i ekouppdraget! Hittills har vi genomfört sju utlysningar och finansierat 77 projekt som verkar på olika delar av marknaden, allt från försöksprojekt i fält till rådgivning, marknadsanalyser, konsumentkampanjer och diverse aktiviteter som handlar om att ta fram och förmedla kunskap. Plus allt däremellan. I samtliga utlysningar har intresset varit stort och vi har tvingats avslå många bra ansökningar. Vi har fortfarande ungefär 15 miljoner kronor kvar att utlysa till projekt innan utgången av 2023! 

Det är inne att ha en växtodling ute, i sin egen trädgård, på balkongen eller på taket. Även jag och familjen har hakat på den här trenden. I våras byggde vi fem odlingslådor och en trappa i slänten, det blev både snyggt och praktiskt. På grund av en medfödd fobi för daggmaskar är jag mer glad i att påta i lådor fyllda med jord köpt i påse och med rejäl markväv i botten, än på friland. Risken för obehagliga överraskningar när jag krattar och gräver är liten, även om jag hör vad ni säger; att de små ”slingersakerna” gör fantastisk nytta – inte minst i en ekologisk odling.

I några lådor samsas krusbärsbuske och rabarber med koriander och salladslök, som är två måste i de asiatiska favvo-rätterna. I två lådor växer långa rader ruccola, dill och persilja, förstnämnda två frodas med enorm fart medan sistnämnda varit trögare i starten. Och när jag upptäckte att ett halvt dussin King Edward hade börjat åla till sig i kylskåpet i våras så slängde vi även ner dem i jorden. Jag har hört att ”Kingen” man köpt i mataffären inte är så bra som sättpotatis, men blasten har ändå växt sig över en halv meter hög på cirka fem veckor! Återstår bara att se hur knölarna under jord artat sig efter blomning…

Vi har inte använt några naturfrämmande ämnen i vår odling. Inte gödslat den över huvud taget. De två växtskyddsmetoder vi tillämpar är en aluminiumlist med överhäng mot sniglarna på två lådor och flinka fingrar mot ett fåtal ogräs – jag gissar att det klassas som ”mekanisk bekämpning”. Jag tänker att vi har en rätt så ekologisk odling fast den inte är ekologiskt certifierad. Det är många saker som påverkar den hållbara utvecklingen av livsmedelsmarknaden, även de små prunkande stadsodlingarna!

//Åsa Lannhard Öberg, projektledare för ekouppdraget och hobbyodlare