Kategoriarkiv: Agenda 2030

Har du svinnsikt? En win-win att mer blir mat och äts upp!

Visste du att det idag är första gången det anordnas en internationell matsvinnsdag? Dagen är instiftad av FN och det är evenemang runt om i världen. För matsvinn sker överallt. I länder som Sverige är matsvinnet störst i hushållen medan i utvecklingsländer är svinnet störst i producent- och logistikled.

Källa: Livsmedelsverket
  • Under vecka 40-41 kan du mäta ditt eget svinn och få handfasta tips och råd av Svinnsiktscoachen.

Se film och instruktioner här

Men hela kedjan kan bli mer resurseffektiv, även i Sverige. Det är svårt att mäta matsvinn men vi har låtit göra studier som visade att ca 65 procent av isbergssallaten lämnades i fält, och att 9 procent av nötköttet inte kommer vidare in i livsmedelskedjan. I en studie uppskattades att ungefär 300 000 ton som var tänkt att bli mat inte lämnar svenska gårdar.

Vad beror det på? Ofta på krav från oss kräsna konsumenter. Men också helt naturliga orsaker som skadedjur, sjukdomar och skador, väder och viltskador. Sen kan det bero på affärsmetoder och obalanser i tillgång och efterfrågan så att priset dyker och det blir omöjligt ekonomiskt att skörda. Om ni frågar mig så är det viktigt att belysa de här sakerna även ur ett matsvinns-perspektiv. För kostnaden för miljön och producenters ekonomi är betydande. Eller om vi vänder på det – minskat matsvinn och ökad resurseffektivitet är en win-win för alla!   

Hur kan man då prioritera? I första hand ska man alltid försöka förebygga matsvinn. Därefter försöka avsätta det så resurseffektivt som möjligt enligt resurshierarkin för livsmedel som du ser nedan. Gärna tillbaka in i livsmedelskedjan som foder. Vi har faktiskt skrivit en rapport om det som du hittar här.

Vet du vad vattenballongeffekten är? – Att man bli blöt, svarar kanske du. Mitt svar i detta sammanhang är att det handlar om risken för att matsvinnet skjuts bakåt och framåt i livsmedelskedjan. För att motverka det finns nu Samarbete för minskat matsvinn, där företag och organisationer från hela kedjan deltar. I det forumet kan också primärproducenters utmaningar lyftas. Kanske kan mer förädlas – och svinnoveras? Kan vi skapa en annan syn på storleksvariation och skönhetsfläckar? Kan affärsklimatet bli bättre så att allt som har beställts verkligen hämtas och betalas för?   

Vi matsvinnsmyndigheter arbetar tillsammans med aktörerna i livsmedelskedjan för minskat matsvinn enligt Fler gör mer –handlingsplan för minskat matsvinn som innehåller 42 olika åtgärder. En av de avgörande punkterna i handlingsplanen är att ta fram ett nationellt matsvinnsmål, och det är nu på plats sen i somras när beslutet kom från regeringen.

Jag har förmånen att projektleda arbetet för att ta fram en nationell uppföljningsmetod för livsmedelsförluster, det vill säga det matsvinn som sker framförallt i de tidiga leden av livsmedelskedjan. Det ska också bli uppföljningen till den del av matsvinns-målet som handlar om att ”En ökad andel av den svenska livsmedelsproduktionen ska nå butik och konsument till 2025”. Under hösten pågår intensivt arbete med hjälp av både SLU och RISE och framförallt i samarbete med branschen. Superspännande och viktigt tycker jag!

Sist men inte minst vill jag upprepa att du kan börja med dig själv – skaffa Svinnsikt. Svinnventera, ha ett restsamtal och kylchilla! Och dela gärna kampanjen med vänner och kollegor!  

Nu kör vi!

/Karin Lindow som samordnar Jordbruksverkets arbete i regeringsuppdrag för minskat matsvinn, ett uppdrag inom den svenska livsmedelsstrategin som genomförs tillsammans med Livsmedelsverket och Naturvårdsverket

Läs mer om matsvinn och förluster vid livsmedelsproduktion på Jordbruksverkets webb

Ett vakande öga på EU:s jordbrukspolitik

Att ha världens roligaste jobb och förklara det

Foto: Martin Unell

När folk frågar mig om mitt nya jobb krävs det att jag tar lite sats. Det är inte lika enkelt att förklara som om jag vore tandläkare eller asfaltsläggare. Men eftersom jag har världens roligaste jobb vill jag ju berätta. Det handlar om att hålla ihop ett uppdrag som den svenska regeringen gett åt Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Havs- och vattenmyndigheten tillsammans. Vi kallar uppdraget CAP & hållbarhet*. Det uppdraget har vi haft i femårsperioder ända sedan Sverige gick med i EU. Länsstyrelserna är också med på ett hörn. Bara det är spännande; att flera myndigheter ska driva ett uppdrag tillsammans samtidigt som de har olika syn på saker och ting och inte alltid tycker lika.

Vilka effekter på hållbarheten ger CAP nu, eller om CAP förändras?

Uppdraget handlar om EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) och går ut på att vi ska hålla koll på vilka effekter CAP har på miljö, ekonomi och social hållbarhet. Vi ska både utvärdera vad nuvarande CAP ger för effekter, och kika lite i kristallkulan på vad som skulle hända om CAP förändrades. Det kan vara förändringar som redan finns på förslag, eller förändringar som vi ser behövs eller som det finns tankar kring. Det betyder att vårt uppdrag är ovanligt fritt. Vi myndigheter tillsammans får själva bedöma vilka frågor som är viktiga att utreda eller utvärdera. Vi har visserligen på förhand gett ett förslag, ett ramverk för uppdraget, till regeringen som de godkänt. I förslaget har vi beskrivit vilka frågor vi tror kommer vara viktiga de kommande fem åren. Men i slutändan får vi vara flexibla och kan följa upp nya frågor om vi ser att det behövs. Våra projekt och utredningar är sedan kunskapsunderlag till regeringen och andra politiker, branschorganisationer, forskare och andra som vill påverka eller bara lära sig mer. Hela vitsen med att arbeta såhär är att de ska få bra kunskapsunderlag lite snabbare än om hela den ökända regerings- och myndighetsapparaten ska behöva mala innan det bestäms vad vi ska göra.

Det är ovanligt bland medlemsstaterna i EU att regeringar ger ett sådant uppdrag för att försöka identifiera bra vägar framåt inför utvecklingen av CAP. Det ska vi vara stolta över, inte minst eftersom CAP är en enorm apparat där många viljor och för- och nackdelar ska vägas mot varandra.

EU:s jordbrukspolitik CAP är ett av de verktyg som kopplar till den svenska livsmedelsstrategin. CAP ska bland annat, precis som livsmedelsstrategin syftar till, bidra till att livsmedelsproduktionen ökar på ett hållbart sätt såväl miljömässigt och ekonomiskt som socialt.

En cliffhanger till efter sommaren

Efter sommaren kommer vi att publicera vad vi kommit fram till i två av de projekt som vi på sistone drivit inom CAP & hållbarhet. Så det här är en cliffhanger!

Den ena studien handlar om hur digitalisering och ny teknik kan underlätta för att ha djur på bete. Vi kommer att berätta om möjligheterna med till exempel elektroniska öronbrickor, drönare och virtuella stängsel. Det andra projektet handlar om ett treårigt pilotprojekt där ett 20-tal lantbrukare har fått prova något som kallas resultatbaserade ersättningar. Det är ett annat sätt att ge ersättningar till lantbrukare än vad som är vanligt idag, då man oftast får ersättning för att man genomför en på förhand bestämd åtgärd. Det kan till exempel handla om att man ska röja en betesmark och sedan hålla betesdjur på den. I resultatbaserade miljöersättningar däremot handlar det istället om att lantbrukaren får ersättning beroende på hur hög miljönytta hen åstadkommit. Till exempel ges högre ersättning ju högre biologisk mångfald som åstadkommits, men hur det görs får lantbrukaren bestämma själv. Hur hög miljönytta eller annan samhällsnytta som man uppnått uppskattas med hjälp av indikatorer, men det är en hel doktorsavhandling bara det så jag ger mig inte in på det här. Men håll utkik efter dessa två spännande rapporter!

På vår hemsida finns mer info

Är du nyfiken på CAP & hållbarhet (f.d. CAP:s miljöeffekter) och vilka projekt och rapporter som vi genomfört tidigare så finns det mer information och länkar till rapporter här:

https://jordbruksverket.se/jordbruket-miljon-och-klimatet/cap–hallbarhet

Ha en fin sommar
önskar Maria Unell, projektledare CAP & hållbarhet

  • uppdraget hette t.o.m. år 2019 CAP:s miljöeffekter. CAP = EU:s gemensamma jordbrukspolitik