Hållbara jordbrukslandskap avbildas bäst ur flera vinklar

Augustiskörd av den flamländske målaren Jan Wildens (1586-1653). Bild: Wikimedia Commons.

Nederländerna är känt för många saker. Inom agrikulturområdet är det tulpaner, tomater och täckta och otäckta diken. Under förra milleniet blev landet bäst i världen på att hantera vattnet i landskapet. Inte bara för att skydda sig mot översvämning utan också för att kunna nyttja marken för livsmedelsproduktion. Inom kulturområdet består landets berömdheter i första hand av konstnärer. Inte minst för landskapsmåleriet. Många av verken råkar av en slump vara målade i skördetider, googla t ex Jan Wildens för skördelandskap och dignande fruktfat.

Nja, kanske inte en slump, men för de flesta idag är det svårt att förstå hur nöjda 1500-talsmänniskorna var när det fanns mat i landskapet och på bordet vilket också syns i motiven.

Men om det tidigare var gasa är det nu bromsa. Nederländerna har lanserat en plan för att klara framför allt vattendirektivets krav som innebär att utsläppen av kväve måste minskas. Kvävet från jordbruket måste i vissa områden ner med 70 procent vilket innebär att 30 procent  av jordbruken måste läggas ner vilket är lika med ett hundraprocentigt kaos där jordbruksministern lämnat in sin avskedsansökan nu i september. Planen, med en budget på 25 miljarder euro, finns dock kvar till efterträdaren. Syftet med skrotningskampanjen där vissa landskap ska tillbaka till 1400-talet är i första hand att få bukt med kväveförluster och bidra till vattenkvalitet men andra miljöfrågor såsom biologisk mångfald och luftkvalitet nämns också i debatten. Växthusgasutsläppen nämns däremot knappt alls, till skillnad från när man tidigare diskuterat liknande åtgärder i exempelvis Frankrike då klimatmålen varit i fokus.

Den nederländska fejden är ett utmärkt exempel på hur komplext det är att hantera olika politiska målsättningar i jordbrukslandskapet och hur ofta enbart en av flera viktiga frågor hamnar i fokus. Livsmedelsproduktion bidrar med många positiva effekter men också negativa. Jordbrukslandskapet avbildas helt enkelt bäst från många olika vinklar.

Jordbruksverket och Naturvårdsverket har i ett underlag till regeringens kommande klimathandlingsplan försökt fånga en del av denna mångfald av avvägningar. Underlaget är framtaget inom klimatpolitiken vilket innebär ett fokus på klimat. Men i frågan om styrmedel för att nå de nationella och internationella målen för klimat finns det fler utmaningar att beakta. De viktigaste utgörs av utsläppens biologiska natur vilket gör dem svåra att mäta och att åtgärda, kopplingar till andra miljömål, hänsyn till livsmedelsförsörjning och krisberedskap samt sektorns exponering för internationell konkurrens. Många av förslagen i rapporten handlar om komma tillrätta med kunskapsbristen när det gäller jordbrukets utsläpp via djur och mark. I andra branscher dominerar istället utsläpp från fossila bränslen som är betydligt enklare att beräkna och sätta pris på.

Du hittar rapporten på Naturvårdsverkets webbplats: Jordbrukssektorns klimatomställning

/Tobias Markensten, utredare klimat och energi


Länk till  [TM1]https://jordbruksverket.se/jordbruket-miljon-och-klimatet/jordbruket-och-vattnet

 [IG2]länk till https://en.wikipedia.org/wiki/Jan_Wildens

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.