Författararkiv: Den svenska maten

Lantbrukare, fiskare och vattenbrukare krävs för att producera mat

Lämna ett svar

Den 26 maj lämnade vi vårt förslag till en uppdaterad livsmedelsstrategi till regeringen. Förslaget utgår från primärproduktionen och vi anser att livsmedelsstrategin 2.0 ska fokusera på hållbarhet och konkurrenskraft, för att få mer robusta och långsiktigt lönsamma företag. Bättre förutsättningar gör att svenska företag kan producera mer hållbar mat och säkra livsmedelsförsörjningen – både i freds- som kristid.

Foto på Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin.
Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin. Foto Anna Hållams

I inspelet skriver vi bland annat att lantbrukare, fiskare och vattenbrukare krävs för att mat ska produceras och att livsmedelsproduktion är en av Sveriges viktigaste basnäringar. Vi skriver också att livsmedelsproduktionen måste värdesättas och prioriteras under normala tider för att klara produktionen även vid kriser.

Utan lönsamma primärproducenter, ingen mat

För att kunna få svensk mat på tallriken som är producerad utifrån miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet behöver vissa förutsättningar förbättras för svenska livsmedelsföretag.

Företagen behöver vara konkurrenskraftiga och långsiktigt lönsamma för att kunna investera i nya mer hållbara tekniker och metoder, bli mindre sårbara och vara bättre rustade för framtiden och för oförutsedda händelser. Den långsiktiga lönsamheten i primärproduktionen är en av de största utmaningarna. 

Andra förutsättningar för att nå livsmedelsstrategins mål är att ta hand om de naturresurser som krävs för produktionen; att säkerställa tillgång till produktiv mark, att hantera vatten på ett bra sätt och att värna ekosystemtjänster. Dessutom behöver tillgången till insatsvaror så som bland annat växtnäring, växtskyddsmedel, utsäde och energi säkerställas.

Kompetensförsörjning och tillgång till kompetent arbetskraft behöver säkras för att öka både produktionen och lönsamheten samt locka till sig investerare. Att förenkla och få en ändamålsenlig utformning och tillämpning av regelverk är också viktiga områden att jobba med.

Många myndigheter påverkar förutsättningarna

Det är många myndigheter som påverkar företagens förutsättningar. Och därför behöver alla myndigheter som har en påverkan på livsmedelskedjans företag ta hänsyn till livsmedelsstrategins mål. Vi behöver samverka mer, både mellan politikområden, myndigheter, myndigheter och bransch och mellan de olika leden i livsmedelskedjan.

EU:s politik påverkar livsmedelsstrategins måluppfyllnad

EU:s jordbrukspolitik samt havs-, fiskeri- och vattenbrukspolitik är viktiga verktyg för att nå livsmedelsstrategins mål är. Vi skriver att det är viktigt att politiken även fortsättningsvis utformas så att den stödjer livsmedelsstrategins mål. Och att den möter företagens behov men också ger utrymme för myndigheter att arbeta med förenklingar och utnyttja digitaliseringens möjligheter.

Här kan du läsa hela vårt inspel, inklusive förutsättningar, insatser och utvecklingsområden som vi ger förslag på.

/Christina Nordin, generaldirektör Jordbruksverket

I vårt inspel finns grundläggande förutsättningar som krävs för att nå livsmedelsstrategins mål och ett urval av insatser och utvecklingsområden.

Exempel på förutsättningar som behöver förbättras:

  • Konkurrenskraftiga och långsiktigt lönsamma företag som kan investera i nya mer hållbara tekniker och metoder, bli mindre sårbara och vara bättre rustade för framtiden och för oförutsedda händelser. Den långsiktiga lönsamheten i primärproduktionen är en av de största utmaningarna.
  • Säkerställa tillgång till produktiv mark.
  • Hantera vatten på ett bra sätt och att värna ekosystemtjänster.
  • Säkerställa tillgången till insatsvaror, så som växtnäring, växtskyddsmedel, utsäde och energi.
  • Säkra kompetensförsörjning och tillgång till kompetent arbetskraft för att öka produktionen och lönsamheten samt locka till sig investerare.
  • Förenkling och ändamålsenlig utformning och tillämpning av regelverk.

Ändrade kostråd kan påverka livsmedelsproduktionen och försörjningsförmågan i Sverige

Lämna ett svar

De nordiska näringsrekommendationerna ses över och det har varit ett offentligt samråd om det vetenskapliga bakgrundsmaterialet.  Jordbruksverket har svarat på remissen, eftersom förändrade kostråd kan påverka livsmedelsproduktionen i Sverige och i förlängningen Sveriges försörjningsförmåga samt produktionens miljöeffekter.

Middagstallrik med mat
Foto: Michael Erhardsson/Mostphotos

Jordbruksverkets svar på remissen

En kommentar från Jordbruksverket var att frågor som är specifika för respektive land behöver adresseras i arbetet med den nationella tillämpningen. I rapporten ges följande exempel på landspecifika frågor: handel, försörjningsförmåga, säkra livsmedel och den sociala dimensionen av hållbar konsumtion (till exempel djurvälfärd). Vi svarade också att en grundlig konsekvensanalys behöver göras innan de nordiska näringsrekommendationerna omformas till svenska kostråd. Konsekvensanalysen bör inkludera alla tre dimensioner av hållbarhet för såväl konsumenter som producenter av livsmedel.

Beredskapsperspektivet

Sett ur ett beredskapsperspektiv är utmaningen med rapporten, att ingen hänsyn tagits för hur rekommendationerna skulle kunna påverka livsmedelsförsörjningen i såväl stabila tider som vid kriser och krig. Vi menar att de föreslagna ändringarna är så pass stora att de indirekt riskerar att påverka produktionen av ett antal råvaror som Sverige har goda möjligheter att producera.

Köttkonsumtion

I rapporten är kostrådsrekommendationen sänkt från 500 gram rött kött/vecka till 350 gram rött kött/vecka. Det står också att en minskad konsumtion av rött kött (gris, nötkött) inte bör ersättas av en ökad konsumtion av vitt kött (kyckling, fisk). Enligt en inofficiell beräkning av Jordbruksverket uppgår den genomsnittliga svenska konsumtionen av rött kött till 530 gram/vecka. Den svenska produktionen kan idag täcka drygt 70 procent av svenskarnas köttkonsumtion. Om den minskade mängden kött som rekommendationerna föreslår, ska ersättas med annat protein än animaliskt, är den svenska produktionen begränsad. Vegetabiliska proteiner till livsmedel (som linser, bönor och soja) importeras idag i stor omfattning då odlingen av proteingrödor i Sverige har begränsningar.

Vi tycker att det är positivt att de nordiska näringsrekommendationerna tar hänsyn till relevant forskning för en god folkhälsa och att rapporten inkluderar miljöeffekter, men det är otydligt hur de redovisade miljöeffekterna har tagits fram och vilka som deltagit i det arbetet. För att öka rapportens trovärdighet hade det varit önskvärt att detta tydligare framgått. Vi anser också att rapporten borde refererat till nyare källor för vissa redovisade miljöeffekter.

Negativ och positiv miljöpåverkan

Animalieproduktionen orsakar utsläpp av klimatgaser, men den har också miljömässiga fördelar. Betande djur är viktiga för att bevara biologisk mångfald, hålla landskapet öppet och bevara kulturlandskapet. Dessutom bidrar gräsbaserad animalieproduktion till en viss ökad kolinlagring i marken jämfört med till exempel spannmålsproduktion. Lantbruksdjuren ingår även dem i ett kretslopp, där djurens gödsel återförs som växtnäring och foder odlas på jordbruksmark som i vissa fall inte kan användas för livsmedelsproduktion. För flera djurslag ingår även restprodukter från livsmedelsindustrin i foderstaten. De positiva miljöeffekterna av produktionen beskrivs i rapporten som möjliga, medan de negativa miljöeffekterna beskrivs som säkra. Vi menar att både den negativa och den positiva miljöpåverkan av produktionen av rött kött samt mjölk och mejeriprodukter bör skrivas som säkra.

Något som vi menar tydligare borde framgå av rapporten är att en minskad konsumtion inte behöver innebära en minskad produktion i Sverige. Istället kan en större del av minskningen komma från en minskad import.

/Camilla Burman som höll ihop arbetet med Jordbruksverkets svar

Rekommendationerna har tagits fram i samarbete mellan ansvariga hälso-och livsmedelsmyndigheter i de nordiska länderna och finansierats av Nordiska ministerrådet och kommer publiceras i en rapport, NNR2023. De nuvarande nordiska näringsrekommendationerna, NNR 2012 är antagna som officiella rekommendationer som används i Sverige.

Produktionen i livsmedelskedjan har ökat

Lämna ett svar

För att nå livsmedelsstrategins övergripande mål om en konkurrenskraftig, ökad och hållbar livsmedelsproduktion i hela landet samtidigt som relevanta miljömål nås, behöver företagen vara lönsamma och konkurrenskraftiga. Årets rapport Uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin visar att produktionen i livsmedelskedjan som helhet har ökat mellan år 2016 och år 2020. Ökningen i livsmedelskedjan var dock svagare än i det totala näringslivet.

Produktionen i livsmedelskedjan har följts upp genom att studera förädlingsvärdet (som förenklat visar värdet på produktionen minus värdet på använda insatsvaror) hos företagen i livsmedelskedjan. Det totala förädlingsvärdet i livsmedelskedjan uppgick till drygt 210 miljarder kronor år 2020, vilket var en ökning jämfört med år 2016. Utvecklingen har även analyserats med en regressionsmodell för att få en bättre uppfattning om huruvida utvecklingen kan sägas vara en trend eller om den beror på tillfälliga variationer. Analysen visar en signifikant positiv trend för produktionen för livsmedelskedjan som helhet, men också för livsmedelsindustrin och livsmedelshandeln.

Primärproduktionen stod för den kraftigaste procentuella ökningen i förädlingsvärdet mellan år 2016 och år 2020. Men analysen visar att det inte är en signifikant trend. I restaurangledet minskade förädlingsvärdet, men även där är trenden inte signifikant.

Figur 1. Totalt förädlingsvärde i livsmedelkedjan 2011–2020, miljarder kronor löpande priser
Not: Ingen hänsyn har tagits till inflationen i figuren.
Not: När figuren studeras måste man ha i åtanke att utvecklingen endast visas till år 2020, det vill säga året innan priserna på insatsvaror började stiga och innan Rysslands invasion av Ukraina.
Källa: SCB, Företagens ekonomi.

Livsmedelskedjan hade dock en svagare tillväxt mellan åren 2016 och 2020 (9 procent) jämfört med det totala näringslivet (14 procent). En svagare tillväxt kan leda till svårigheter att attrahera investeringar och kapital, eftersom förväntningar om framtida avkastning är högre när investeringar görs i andra sektorer.

Delvis ökad produktionsvolym i primärproduktionen

Livsmedelsproduktionens utveckling följs även med volymuppgifter för primärproduktionen. Primärproduktionen låg kvar på ungefär samma nivå år 2021 som år 2016 (när volymutvecklingen studeras), samtidigt som ledet lyckades få ersättning för de höjda kostnaderna snabbare än tidigare. Detta visar på motståndskraft mot den pågående krisen i det svenska jordbruket.

Mellan åren 2016 och 2021 finns en signifikant positiv trend för produktionsvolymen av griskött, matfågel och tomater. Produktionsvolymen för andra produktgrupper hade mindre variationer som inte är signifikanta.

För att nå livsmedelsstrategins mål om en hållbar produktion behöver resurseffektiviteten öka och de varor och tjänster som produceras behöver använda en mindre mängd insatsvaror. Sett till resurseffektivitet är den nationella utvecklingen jämförbar med utvecklingen i EU.

Detta blogginlägg är en del i en serie av fördjupningar av årets utvärdering och uppföljning av livsmedelsstrategin. Rapporten hittar du i sin helhet här

//Frida Edström, utredare och medförfattare till rapporten Uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin.

Denna ljuva varmrökta sik!

Lämna ett svar

Den här veckan har vi nåtts av beskedet att Rökt Vättersik har fått en skyddad ursprungsbeteckning av EU. Det värmer mitt hjärta som yrkesfiskesamordnare och påminner om mina barndoms somrar.

Jag föddes på Sveriges västkust med havets saltstänk i håret och färsk sjömat blev starten på mitt liv. Några år senare styrde kosan inåt landet till den pittoreska trästaden Hjo vid Vätterns kant. Som barn älskade jag att strosa runt och hänga i hamnen i Hjo. Jag minns de röda sjöbodarna, det glittrande vattnet som kluckade mot bryggan, näten som hängde på tork och känslan av att Vättern nästintill är som ett hav. Dofterna av tjära och varmrökt sik var nästan euforiska.

Det är något speciellt med Vättern, denna avlånga juvel med djupt, friskt och klart vatten. Det näringsfattiga och kalla vattnet ger fiskarna en speciell karaktär. Här finns öring, lax, lake, kräfta och så sik så klart.

Traditionen av att fiska och röka sik nådde sin höjdpunkt under mitten av 1900-talet och har fortsatt kring Vättern även om den har haft sina utmaningar i perioder. Vätterns Fiskeriförbund, som ansökt om skyddad EU-beteckning, arbetar för att återigen öka intresset för den svenska insjöfisken och få Rökt Vättersik att hamna på våra tallrikar. I Hjo och bland annat Askersund, Borghamn och Ödeshög kan du idag handla Rökt Vättersik, lokalt fiskad och rökt med al-ved av yrkesfiskarna runt sjön. 

Som vuxen hamnade jag tillslut i Gränna på andra sidan Vättern med utsikt över sjön, Visingsö och min forna hemstad. Jag kan ibland riktigt längta till den tiden som barn i Hjo och till känslan av fullständig frihet och en sommartallrik med varmrökt sik, dillkokad färskpotatis och gräddfil toppad med gräslök i knät och solsken i håret blickandes ut över det skimrande vattnet. Vad kan vara bättre än det?

Läs mer här: EU-märkning av rökt Vättersik och Rökt Vättersik.

/Elin Gunve, yrkesfiskesamordnare på Jordbruksverket

Växtskyddsrådet arbetar med det hållbara växtskyddet

Lämna ett svar

Det är viktigt att vi i Sverige har en robust livsmedelsförsörjning. Utmaningarna framöver är flera och inom EU:s gröna giv finns förslag med tydlig påverkan på nuvarande användning av växtskyddsmedel. Tillgången till hållbara och effektiva växtskyddsmetoder är särskilt angelägna framåt.

Växtskyddsrådet bedriver därför ett långsiktigt strategiskt arbete med att kartlägga behov och tillgång till effektiva växtskyddsmetoder i den svenska växtodlingen (vi kallar det för Major use-arbetet). Sedan 2021 pågår även en samverkan i branschen med representanter från LRF, Lantmännen, Hushållningssällskapen och betodlingen som är inriktad på att lösa de mest akuta problemen kring insektsskadegörare i stora grödor.

Analys av precisionsteknikens möjligheter

Växtskyddsrådet utreder precisionsteknikens möjligheter till ökad träffsäkerhet vid användning av växtskyddsmedel. De precisionstekniker som bedöms tillgängliga inom perioden fram till 2030 beräknas minska mängden ogräsmedel i lantbruksgrödor med knappt fyra procent förutsatt att inga styrmedel används. Med hjälp av styrmedel som till exempel investeringsstöd eller arealbaserade stöd för precisionsbekämpning bedöms användningen kunna minskas med mer än tio procent.

Växtskyddsrådet i fält förra sommaren i Västergötland.

Om Växtskyddsrådet

I Växtskyddsrådet deltar elva organisationer som tillsammans verkar för aktiviteter som leder mot det hållbara växtskyddet. Jordbruksverket leder Växtskyddsrådet och de deltagande organisationerna är Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, Livsmedelsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Sveriges Lantbruksuniversitet, Lantbrukarnas Riksförbund, Föreningen Sveriges Spannmålsodlare, Svenskt Växtskydd, Hushållningssällskapen samt Naturskyddsföreningen.

Sedan Växtskyddsrådet inrättades 2011 har verksamheten utvecklats. Flera av de utredningar och aktiviteter som har genomförts inom Växtskyddsrådet är framåtsyftande, skapar möjligheter till utveckling och tar sikte på långsiktiga lösningar för hållbart växtskydd i enlighet med Livsmedelsstrategins målsättning.

Läs mer om Växtskyddsrådets uppdrag och arbete här.
Här hittar du också ett tidigare blogginlägg om Växtskyddsrådets arbete.

Kontakta oss gärna om du vill veta mer: vaxtskyddsradet@jordbruksverket.se

//Sunita Hallgren och Mats Allmyr, Växtskyddsrådets sekretariat.

Ökad lönsamhet i livsmedelshandeln mellan 2016 och 2021

Lämna ett svar

Konkurrenskraftiga och hållbara företag behövs för att skapa en ekonomisk tillväxt som inte leder till ökad belastning på miljön eller får negativa konsekvenser för människors hälsa och välfärd. Återkommande kriser och yttre omständigheter visar på behovet av lönsamma och motståndskraftiga företag.

För att nå livsmedelsstrategins övergripande mål om en konkurrenskraftig, ökad och hållbar livsmedelsproduktion i hela landet samtidigt som relevanta miljömål nås, behöver företagen vara lönsamma och konkurrenskraftiga. För att mäta företagens konkurrenskraft har vi använt tre mått på lönsamhet, så kallade nyckeltal. Figuren nedan visar nettomarginalens utveckling, som är ett av nyckeltalen, i livsmedelskedjan 2016-2021.  

Figur: Nettomarginalens utveckling i livsmedelskedjan 2016-2021, Index 2016=100. Källa: SCB, företagens Ekonomi.

Årets uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin (se kapitel 4 i rapporten) visar bland annat att lönsamheten i livsmedelskedjan som helhet var oförändrad mellan åren 2016 och 2021 och att utvecklingen skilde sig åt mellan leden. Rapporten visar också att det fanns en statistiskt signifikant förbättring i livsmedelshandeln och att det var små förbättringar i primärproduktionen och livsmedelsindustrin, men de var inte statistiskt signifikanta. I restaurangledet fanns en statistiskt signifikant försämring av lönsamheten.

När pandemin började avta under år 2021 uppstod flera flaskhalsar, som ledde till snabba kostnadsökningar för bland annat energi och transporter. Under andra halvan av år 2021 började kostnaderna att stiga kraftigt, och kostnadsökningen förstärktes ytterligare när Ryssland invaderade Ukraina i slutet av februari år 2022.

Lönsamheten påverkas av yttre omständigheter

Vi skriver att effekterna på företagens lönsamhet i stor omfattning påverkats av yttre omständigheter som att priserna på produktionsmedel har stigit kraftigt, samtidigt som produktpriserna har stigit i olika omfattning. Effekten på lönsamheten har därför varierat för olika produktionsgrenar och enskilda primärproducenter beroende på när priserna på produktionsmedel ökade och hur mycket marknadspriserna steg.

Rapporten visar, på en mer detaljerad nivå, att nettomarginalen förbättrades i 19 av livsmedelskedjans 24 delsektorer mellan åren 2016 och 2021. Nettomarginalen förbättrades i samtliga av jordbrukets delsektorer, men minskade i fisket och vattenbruket. Även inom livsmedelsindustrin förbättrades nettomarginalen, men inte för företag som huvudsakligen tillverkar mjöl, mixer, flingor och stärkelse och företag som bland annat tillverkar konfektyr, te, kaffe och färdigrätter.

För att företagen ska vara mindre sårbara, bättre rustade för framtiden och kunna motstå negativa effekter orsakade av yttre omständigheter krävs handlingsutrymme i form av bland annat högre marginaler.

Ökad svensk marknadsandel för kött och tomater

I rapporten följer vi också den svenska produktionens konkurrenskraft med hjälp av svensk marknadsandel, som visar hur stor del av den totala förbrukningen som produceras i Sverige. Vår rapport visar att den svenska marknadsandelen med ett undantag var oförändrad eller ökade mellan åren 2016 och 2021. Det fanns en signifikant positiv trend för den svenska marknadsandelen för tomater, nötkött, griskött och mat­fågel mellan åren 2016 och 2021 och en signifikant negativ trend för ost.

Fortsatt viktigt med satsningar på kunskap och innovation

Vi skriver också i rapportens fjärde kapitel att företagens lönsamhet påverkas av deras produktivitet och förädlingsgrad, men även av möjligheten att ta till sig nya tekniker och ny kunskap för att tillgodose konsumenternas behov och på så sätt öka efterfrågan. Att forskning och utveckling (FoU) är centralt för att nå livsmedelsstrategins mål och skapa en långsiktig produktivitetstillväxt och ökande förädlingsgrad.

Detta blogginlägg är en del i en serie av fördjupningar av årets utvärdering och uppföljning av livsmedelsstrategin. Rapporten hittar du i sin helhet här.

/Camilla Burman, som håller ihop arbetet med regeringsuppdraget utvärdering och uppföljning av livsmedelsstrategin.

Kan alternativ råvaruförsörjning vara räddningen för surströmmingsproduktionen?

Lämna ett svar

Surströmmingsindustrin har under de senaste åren upplevt en dramatisk minskning i råvarutillgång från de kustnära fiskare de vanligtvis köper sin strömming ifrån. Därför fick Jordbruksverket i oktober 2022 i uppdrag av Landsbygds- och infrastrukturdepartementet att undersöka alternativ råvaruförsörjning för surströmmingsindustrin.

Vilka alternativ finns för att säkra surströmmingsproduktionen? Foto: Mathias Darmell/Mostphotos.

Workshop för att hitta lösningar

Jordbruksverket genomförde en workshop i november 2022 tillsammans med surströmmingsindustrin, yrkesfiskare och förstahandsmottagare. Deltagarna fick dela med sig av erfarenheter och kunskaper kopplat till att använda sig av olika typer av råvara. Workshopen medförde också att kontakter etablerades mellan aktörer som vanligtvis inte träffas inom sina respektive verksamheter.

Vilka lösningar finns det?

Först och främst försökte vi svara på frågan om det finns någon alternativ råvara? Kan man göra surströmming på annan fisk än den som fångas i Bottenhavet som just nu inte kan landas av lokalt fiske? Kraven för surströmmingsproduktion är mycket specifika. Strömmingen ska ha rätt storlek (17-24 fiskar per kilo), rätt fetthalt och fiskas när vattentemperaturen är låg. Helst ska den dessutom fiskas med garnfiske eftersom fiskens tunna skinn lätt skadas. Under 2022 fick företagen endast omkring 10-20 procent av sitt råvarubehov tillgodosett eftersom det är ont om strömming inne i vikarna, där strömmingsfiskare bedriver sitt fiske.

Det visade sig att det finns möjligheter, men det kräver att företagen ställer om sina recept eller processer. Möjligheterna kan heller inte ersätta de landningar som kustnära fisket har stått för, åtminstone inte fullt ut. Man bör också komma ihåg att omställning eller utveckling kan vara mycket svårt att genomföra utan stödjande insatser.

Under workshopen diskuterades logistikkedjan för småskaligt kustnära fiske, som skulle kunna bli effektivare och samordnas i större utsträckning. Sill finns även på andra platser, till exempel i Blekinge och i Gävleborg, där förstahandsmottagaren skulle kunna skicka upp transporter till en eller flera surströmmingsproducenter. Ett långt avstånd mellan landning av råvaran och surströmmingsföretagen kan dock vara ett problem, då råvaran riskerar att bli dålig under färden.

Ytterligare ett alternativ skulle kunna vara att utveckla recept för surströmming som görs på andra arter, såsom siklöja. Siklöjan fiskas idag för rommen (och själva fisken blir till djurfoder eller biogas). Det skulle alltså vara både ”svinnsmart” och resurseffektivt att ta tillvara på större del av löjan om den istället användes till humankonsumtion för att bli en ”surlöja”.

Alternativ för råvaruförsörjningen  

Diskussionerna med deltagarna ledde till att olika projektgrupper formerades, med syfte att arbeta vidare med idéerna och undersöka finansieringsmöjligheter för eventuella projekt.

De alternativ som Jordbruksverket tillsammans med näringen arbetar vidare med är:

  1. Effektivare av logistikkedjor
    • Logistikkedja för det småskaliga fisket
    • Utveckling av effektiva transporter och råvaruförsörjning från alternativa landningsplatser
  2. Produktion baserad på andra arter i kombination med ökad resurseffektivitet

Slutligen är det viktigt att komma ihåg att surströmmingsindustrin i det långa loppet är beroende av att bestånden som det kustnära fiske försörjer sig på återhämtar sig. Det är dock viktigt att stödja både kustnära fiske och surströmmingsindustrin med insatser som främjar råvaruförsörjningen under tiden som detta sker.

/Lina Waara och Kristina Mattsson, jordbrukspolitiska utredare

Vägen framåt mot mer livsmedel av skarpsill och sill

Lämna ett svar

Jordbruksverket fick i början av 2022 i uppdrag att identifiera hinder och åtgärder för ökade landningar i Sverige för att öka den svenska livsmedelsproduktionen av fisk. Uppdraget har nu slutförts och lämnades över till regeringskansliet i form av en rapport som innehåller ett antal rekommendationer om vad som behöver förändras för att nå målsättningen om ökade landningar.

Den nya rapporten för fram att fiskförvaltningen tydligare behöver koppla till livsmedelsstrategins målsättning om en ökad livsmedelsproduktion inom hållbarhetens gränser. Dessutom behöver fiskefartyg, hamnar och beredningsföretag beakta och möta varandras behov och förutsättningar. Vi ser också att en robust livsmedelsproduktion av sill och skarpsill i Sverige kan utgöra en viktig del av vår beredskap.

Här kan du läsa rapporten om fiskberedningsindustrins mottagningskapacitet.

En robust livsmedelsproduktion av sill och skarpsill i Sverige kan utgöra en viktig del av vår beredskap.
Foto: Scandinav bildbyrå/Lena Koller.

Många diskussioner och viktiga erfarenheter

Inom uppdraget har vi träffat och pratat med ett stort antal personer som är verksamma inom fiske, beredningsföretag, kommuner, länsstyrelser, forskare med mera och haft väldigt bra diskussioner. Det finns mycket kunskaper, idéer och kreativitet samt ett stort engagemang för de här frågorna i sektorn. En viktig slutsats av diskussionerna är att det finns en stor vilja från alla delar av värdekedjan att utveckla möjligheterna att ta hand om större kvantiteter av svenska fiskemöjligheter än idag, vilket är väldigt roligt!

I sektorn finns också kunskaperna om vad som behöver förändras. Om de olika aktörerna i den blå värdekedjan kan skapa ett fördjupat samarbete i alla riktningar så är det något som alla skulle vinna på. Ineffektiva samarbeten kostar.

Vi vill lyfta att det är viktigt att vi har hamnar med mottagningskapacitet och beredningsindustrier med tillräcklig kapacitet för att kunna ta emot och bearbeta sill och skarpsill. Dessa två arter fångas i störst kvantiteter och är därför mycket viktiga både när det gäller volym och värde.

Svenskt fiske och beredning i en förändrad värld

Vi lever idag i en värld som har förändrats snabbt de senaste tre åren, med helt nya utmaningar – klimat, energi, pandemi och krig i närområdet. Det finns därför ett behov att stärka beredskapen för att kunna försörja befolkningen med livsmedel i situationer med nya stora utmaningar. Detta gäller även fisket och beredningsindustrin. I utredningen konstaterar vi att en robust livsmedelskedjaredan i tider när det inte är kris och som företagen vid behov kan skala upp, eller ställa om är den bästa beredskapen. Intresset för dom här frågorna är stort från alla håll och vi upplever en stor vilja att arbeta för att genomföra förändringar, både för att stärka beredskapen och för att öka hållbarheten i alla led. 

Vi hoppas också på ett ökat intresse för inhemsk matproduktion. Sill är ett nyttigt, energieffektivt livsmedel som kan produceras med förhållandevis låga kostnader. Det är rimligt att anta att ett sådant livsmedel är extra intressant i kristid men även i tider där svenskarnas plånböcker är ansträngda. En robust livsmedelskedja behöver ha en någorlunda jämn produktion över året för att ta tillvara på personal och maskiner på bästa sätt. Därför satsar svensk beredningsindustri, fisket och forskare på att utveckla nya produkter för att öka efterfrågan. Nya produkter kan också göra det möjligt att utnyttja större andel av fisken än idag, till exempel genom att använda detaljer på fisken som idag inte blir livsmedel.

Vägen framåt

Utredningen visar på förändringspotential i hela den blå värdekedjan. Nu hoppas vi att de idéer som vi har mött i diskussionerna också kan omsättas till förändringar i praktiken. Vi har betonat att om företagen i hela den blå värdekedjan själva kan driva förändringen så kan det ge det bästa resultatet. Sektorn äger i stor utsträckning möjligheterna att förändra utvecklingen på egna villkor och med bibehållen flexibilitet.

//Lina Waara och Kristina Matsson, jordbrukspolitiska utredare

Fokus på utvecklingen i livsmedelskedjan på nästa lunchseminarium

Lämna ett svar

Nu är det dags att boka in nästa Nytt från Jordbruksverket om livsmedelsstrategin som är den 5 maj. Då kommer vi ha fokus på utvecklingen i livsmedelskedjan mellan åren 2016 och 2021.

Lunchseminariet kommer ta avstamp i årets rapport Uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin som i förra veckan skickades till Regeringskansliet och Landsbygds- och infrastrukturdepartementet. Här kan du redan nu ta del av några av rapportens slutsatser:

Den 5 maj klockan 12.00 kommer jag att berätta mer om rapportens resultat. Det kommer också vara ett samtal mellan lantbrukaren Patrik Ohlsson och Wiveca Andreasson på Atria om hur livsmedelsstrategins mål skulle kunna bidra till en förbättrad försörjningsförmåga. Precis som tidigare inleder vår generaldirektör Christina Nordin och Maria Lindsäth modererar.

Här kan du anmäla dig till lunchseminariet. Varmt välkommen!

Ps. Om du missade seminariet i januari med fokus på Mer ska bli mat, så hittar du det här.

/Camilla Burman, som håller ihop regeringsuppdraget Uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin

Fler djur och mer av djuren kan bli mat – jag är övertygad!

Lämna ett svar

Köksmästaren John Persson gav sina tankar om hur man kan laga, servera och presentera inälvsmat och annorlunda köttdetaljer. Till vänster munk med oxtunga, till höger glödbakade gulbetor dressade i fläskfett tillsammans med puffad fläsksvål. Foto: John Persson

Livsmedelsförlusterna av gris- och nötkött på gårdar var 20 000 ton (2020), 3 respektive 8 % av produktionen. Förlusterna omräknade i koldioxidekvivalenter är lika mycket som 9 procent av växthusgasutsläppen från animaliesektorn i Sverige. I onsdags samlades ett fyrtiotal personer från branschorganisationer, rådgivning, myndigheter och företag för att inspireras, hämta kunskap och engageras i att öka takten för att mer av djuren ska bli mat. Det handlar om hur köttproduktionen kan bli ännu mer resurseffektiv.

Programmet var välfyllt och som arrangör funderade jag på att med självinsikt skämta om korvstoppning. Ett smörgåsbord av kunskap och inspel sa en av deltagarna vilket lät mer positivt. Jag berättade om resultaten från de rapporter om livsmedelsförluster som vi på Jordbruksverket låtit ta fram.

Utmaning för slakterier att ta tillvara hela djuren

SLU-forskare berättade därefter om hur olika typer av slakterier på utmaningar och möjligheter i att ta tillvara mer av de djur som slaktas. I en av rapporterna finns data över hur inälvor, fett och blod från svenska slakterier används. Nära hälften av de biprodukter vi hade kunnat äta blir inte mat utan går till annat, framförallt biogas. Export är en viktig marknadskanal för de större slakterierna, men det är svårare för mindre. Det är för kostsamt att hantera och ta tillvara slaktbiprodukter utifrån vad de ger för intäkter. Mindre slakterier kan också uppleva att det är betungande med alla krav som ställs, slakt är ju en verksamhet med regler för både livsmedel, djurskydd, foder och miljö.

Flera forskningsprojekt på SLU, IVL och RISE samt pågående examensarbeten presenterades. Ett flerårigt projekt ”Nötsvinnprojektet” handlar om få djupare kunskap om orsaker till nötköttsförluster som underlag till åtgärder. Det pågår också ett examensarbete om förutsättningar för slakt på gård och ökad nödslakt. En möjlighet är att djur som till exempel har en hälta eller bråck ska kunna avlivas på gård och sen transporteras till slakteri. Det skulle betyda att kött från djuret kan användas som livsmedel, men det finns också praktiska hinder som att slakteriet ska ha möjlighet att ta emot och hur veterinärbesiktning ska gå till.

RISE berättade om uppstarten av Kunskapsnav för att stärka animaliesektorn och intressanta projekt om bland annat slaktutbyte och miljö- och klimatberäkningar.

Efter en mustig levergryta på restaurang Vesterbrunn fortsatte eftermiddagen med projekt som studerar hur mer inälvsmat och blod kan tas tillvara. Vi hade också inspirerande inspel från Märta Jansdotter på Gröna gårdar som har goda erfarenheter i att sälja inälvsmat bland annat via Nätet. Flera av deras inälvsprodukter säljer slut! Det finns också potential att sälja mer av dessa produkter på exportmarknaderna, om det talade Maria Kärnerud från Business Sweden.

Hur offentliga måltider kan bidra berättade Sara Seing från Södertälje kommun/Matlust. Även om merparten av maten inte äts i offentliga kök så är de viktiga för att lära barn och ungdomar goda och hållbara matvanor, vilket spiller över på resten av familjen och påverkar dem som framtida konsumenter. Dessutom är det lättare att styra över offentliga inköp än de inköp som du och jag gör i matbutiken. Sist men inte minst fick vi inblick i hur slakteriet KLS jobbar både för att sälja fler delar av djuren i Sverige och på export samt deras tankar om hur fler djur kan tas tillvara. Nötköttsproducenten David Brogård gav sitt perspektiv och exempel på hur han som ungnötsuppfödare jobbar med rådgivning, gott djuröga och att utvärdera och förebygga förluster. Produktivitet = resurseffektivitet.

Viktiga insikter från dagens workshop

En viktig del av dagen var workshop om hur vi ökar takten samt  inom vilka områden det behövs mer kunskap och idéer till nya projekt, arbeten och satsningar. Kort sammanfattning av inspelen: 

  • Det är viktigt att producenter känner sig trygga och har god kunskap om vilka djur som kan skickas med transportbilen till slakt. Här efterfrågas mer dialog med myndigheterna. Det behöver också undersökas om fler djur kan tas tillvara genom t.ex. slakt på gård eller transport som säkrar djurvälfärden för djur som har mindre problem men som ändå är fullt friska. Varför inte ett ekonomiskt stöd för att öka slakt på gård utifrån klimatsynpunkt? Nya AI-lösningar kanske kan utvecklas för att ännu bättre säkra hälsa och välfärd hos djuren?
  • För att öka efterfrågan på de detaljer, inälvor och blod som inte säljs i Sverige idag kan hälso- och klimataspekter lyftas fram. Det behövs också rätt kryddning, produktutveckling/innovationer, storytelling och genomtänkt kommunikation, liksom matlagningskompetens hos allmänheten. Mer förädling –  ett förädlingsnav tyckte någon men också ökad svensk produktion för att få upp volymer till export.

Formas har en ny utlysning I magen och inte i soptunnan som öppnade för ansökningar samma dag som mötet och vi fick information direkt från Tea Madunic Olsson som är ansvarig utredare för utlysningen. Marie Gidlund på Sweden Food Arena deltog och de samlar just nu in behov för framtida forsknings- och innovationssatsningar inom animalievärdekedjan. Anna Lundstedt, MatTanken, berättade om färsk inköpsstatistik från 35 kommuner som tillsammans använder 35 ton blodpudding, 28 ton leverpastej, 3 ton blodkorv och likaså leverbiff samt 1 ton nötlever. Axfoundation, Svenskt Kött, Från Sverige, Samarbete för minskat matsvinn, Gård och djurhälsan, Kött- och charkföretagen, Sveriges grisföretagare och Svenska Köttföretagen berättade också om hur de bidrar på olika sätt utifrån sina roller.

Personlig reflektion

Det jag tar med mig från dagen är att det finns en samsyn om att livsmedelsförlusterna behöver minska, med bibehållen god djurvälfärd och säkra livsmedel såklart. Och många vill bidra. Men det finns också utmaningar att hantera. Det finns också praktiska saker att förhålla sig till och viktiga värden som inte kan tummas på.

Konsumenternas preferenser och vad vi efterfrågar är en sak. Och mat ska ju  vara gott och lustfyllt. Fram med innovativa köttprodukter där mer av djuren än de traditionella detaljerna används,  tänker jag.

Vi myndigheter behöver också göra vårt bästa för att underlätta inom ramen för de regelverk och områden vi ansvarar för. Det kräver samarbete, dialog och ett lösningsorienterat synsätt. Som sagt; jag är glad och övertygad om att det kommer hända saker på det här området framöver. Alltså att mer ska bli mat.

Jag och min medmoderator Jessica Hagård. Workshop!

/Karin Lindow som jobbar med minskat matsvinn och ökad resurseffektivitet inom regeringsuppdrag för minskat matsvinn. Regeringsuppdraget är ett uppdrag inom livsmedelsstrategin som vi genomför tillsammans, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket och Jordbruksverket.

Psst. Ni har väl inte missat vår podd Upp på bordet som i avsnitt 4 handlade om inälvsmat, potatis… och att äta grävling (?). Lyssna och sprid!