Ja det menar regeringen, som gett oss uppdraget att ta fram kvantitativa mål för livsmedelsproduktionen i Sverige samt hur utvecklingen kan mätas. Nu har vi skickat förslaget som innebär mål för 2035 och delmål för 2030 inom både jordbruk, trädgård och sjömat.

Regeringen menar att svenska livsmedelsproducenter mött en rad utmaningar de senaste åren och att arbetet för att främja tillväxt behöver skärpas. Vi fick uppdraget i våras och har sedan dess haft en nära dialog med företrädare för berörda branscher och myndigheter – det är nämligen inte bara staten som äger dessa mål utan även livsmedelsproduktionen, som haft kvantitativa mål på sin önskelista inför arbetet med att mejsla ut Livsmedelsstrategin 2.0. Regeringen och myndigheterna kan skapa förutsättningar genom att använda styrmedel och stöd på ett smart sätt, men utvecklingen ska i huvudsak drivas av marknadens aktörer och konsumenternas efterfrågan. Vi vet ju alla hur det går om någon producerar varor som ingen vill köpa, då uppstår överskott och prispress samtidigt som företagens lönsamhet viker.

Uppdraget handlar i grunden om att belysa möjligheterna att producera mer mat i Sverige för att främja tillväxt, konkurrenskraft och livsmedelsförsörjning. Vår ansats i förslaget är att målen ska vara ambitiösa men rimliga att nå och att de ska baseras på marknadens potential, Sveriges naturgivna förutsättningar och branschens tillväxtambitioner. I grunden finns livsmedelsstrategins övergripande mål om en ökad och miljömässigt hållbar produktion, som riksdagen fattade beslut om redan 2017.        

Förslag på arton mål för jordbruks- och trädgårdsprodukter

De arton mål vi föreslår uttrycks i form av försörjningsgrad. Försörjningsgraden visar Sveriges förmåga att tillgodose efterfrågan med inhemska livsmedel under en period, vanligtvis ett år. Det är ett mått som snarare visar hur robust produktionen är än ett renodlat produktionsmått. Vi föreslår att utvecklingen följs årligen med hjälp av marknadsbalanser som visar utvecklingen av produktion, import, export, totalkonsumtion och försörjningsgrad över tid.

När vi valt ut våra råvaror har vi bland annat utgått ifrån hur stor betydelse de har för den svenska livsmedelsproduktionen. Vi har också beaktat lagringsmöjligheter och näringsinnehåll, vilket är viktigt i ett beredskapsperspektiv. Vi föreslår bland annat följande mål:

• Att spannmål ökar från 115 procent 2024 till 140 procent 2035.
• Att kött totalt ökar från 70 procent 2024 till 80 procent 2035 (även delmål för de fyra största köttslagen).
• Att äpplen ökar från 28 procent 2024 till 50 procent 2035.

Förslag på mål för fiske och vattenbruk

För fiske och vattenbruk uttrycks målet som ökad produktion i vikt, som följs upp med hjälp av produktionsstatistik. Vi föreslår att produktionen ska öka med 60 procent till 2035, och att vi följer upp hur demersalt fiske (nära havsbotten), pelagiskt fiske (i det fria vattnet), insjöfiske, vattenbruk fisk och vattenbruk övrigt (skaldjur, musslor och alger) bidrar till den övergripande målsättningen. Det finns stor potential att redan idag öka produktionen, bland annat med utgångspunkt i outnyttjade miljötillstånd i vattenbruket samt genom att öka landningarna av sill och skarpsill till livsmedelsproduktion i Sverige.

Stora investeringsbehov

För att nå målen krävs omfattande investeringar i primärproduktionen. Kostnaden för att ställa i ordning åkermark som inte brukas idag och att investera i lagring, stallar och nybyggnation av växthus uppskattas till runt:

• 9,5 miljarder kronor för vegetabilieproduktionen
• 14,4 miljarder kronor för animalieproduktionen
• 1,5 miljarder kronor för trädgårdsproduktionen

Vi har inte beräknat kostnader för andra investeringar som behöver göras om produktionen ska öka, exempelvis inom fiske och vattenbruk, åtgärder för grön omställning och insatser för att minska utsläppen av växthusgaser och ammoniak. 

Det behövs mer mark

För att nå de föreslagna målen behöver antalet djur öka med mellan 15 och 25 procent beroende på djurslag. Omkring 340 000 hektar mark som inte används idag behöver tas i bruk, främst för odling av foder och för bete men även för produktion av livsmedel. Samtidigt behöver produktiviteten i växtodlingen öka med 1 procent per år och avkastningen från djuren med 0,5 procent per år.

Viktiga frågor återstår

Det finns både möjligheter och utmaningar kopplat till en ökad produktion. Till exempel är konsumentintresset för svenska mervärden en viktig våg att surfa vidare på. Undersökningar som Från Sverige genomför regelbundet visar tydligt att svenskt ursprung är ”top of mind” hos en stor andel av konsumenterna men denna medvetenhet kan stärkas ytterligare – både i Sverige och i andra länder. Balansen mellan en ökad livsmedelsproduktion och värnande om relevanta miljömål är en utmaning, men det finns samtidigt miljönyttor med primärproduktionen och en ökning kan bidra till fler arbetstillfällen samt till mer levande landsbygds- och kustsamhällen. Regleringar och kontrollkrav kan utgöra hinder för en ökad produktion, inte minst inom fiske och vattenbruk.

I rapporten lyfter vi också områden där vi ser behov av att utnyttja och förstärka åtgärder, som ofta redan är igångsatta. Det handlar bland annat om att använda EU:s jordbruks- och fiskeripolitik med tillhörande budget på ett välanpassat sätt, stötta investeringar, öka resurseffektiviteten och minska livsmedelsförluster samt fortsätta det pågående arbetet med regelförenklingar.

Vad händer nu och en personlig reflektion?

Det här är Jordbruksverkets förslag till regeringen – vi väntar med spänning på återkoppling från dem. Håller jag med om att siffersatta mål kan sporra oss att prestera och utnyttja vår potential till fullo? Jo, jag tror att det skapar en behövlig gemensam bild som alla berörda kan sträva mot. Det är lättare att prioritera åtgärder som stödjer en utveckling mot distinkta mål.

Jag tar gärna tillfället i akt att göra en parallell till idrottsliga prestationer. Under snart tjugo års tid har jag ägnat mig åt långdistansutmaningar inom löpning, skidåkning, simning och cykling. Varje gång jag ställer mig på startlinjen är målet att minst slå personligt rekord, ibland också att komma i mål före kollegor eller vänner som deltar – det kan jag erkänna! När jag kastar mig ut i spåret är det med andra ord superviktigt att jag vet vilken tid jag ska slå och att min Garmin-klocka fungerar så att jag hela tiden kan kolla hur jag ligger till – en slags delmål under resans gång. Den 1 mars 2026 ska jag skida Vasaloppet för fjärde gången, då är det tiden 7 timmar och 55 minuter jag ska bräcka.

/Åsa Lannhard Öberg, Jordbrukspolitisk utredare som samordnat detta superspännande och viktiga uppdrag