Europadagen, den gemensamma jordbrukspolitiken och förenklingar

Lämna ett svar

Idag, den 9 maj firas Europadagen till minne av att Frankrikes dåvarande utrikesminister Robert Schuman presenterade sin deklaration som ledde fram till att Kol- och stålunionen bildades år 1950. Genom att slå ihop den franska och västtyska kol- och stålproduktionen skulle framtida krig mellan dessa länder omöjliggöras. Kol- och stålunionen var den första av de överstatliga institutioner som så småningom skulle leda fram till det som idag är EU.

Foto av ingången till EUs rådsbyggnad. En person är på väg in. Många flaggor hänger över ingången.
Entré Justus Lipsus, Bryssel – Huvudbyggnaden för Europeiska unionens råd. Foto: Ingrid Karlsson

En gemensam jordbrukspolitik

Nästa steg i den europeiska integrationen var Romfördraget som skrevs under år 1957. I fördraget nämns en gemensam jordbrukspolitik som en av de åtgärder som ska leda till ett närmande mellan de länder som undertecknade Romfördraget, det vill säga Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland. Den gemensamma jordbrukspolitiken ser sedan dagens ljus år 1962. Målen som fastställs för den gemensamma jordbrukspolitiken, och som fortfarande gäller, är att:

  • höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniska framsteg, trygga en rationell utveckling av jordbruksproduktionen och ett optimalt utnyttjande av produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften,
  • ge jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, särskilt genom en höjning av den individuella inkomsten för dem som arbetar i jordbruket,
  • stabilisera marknaderna,
  • trygga försörjningen, och
  • säkra konsumenternas tillgång till varor till skäliga priser.

Jordbrukspolitiska reformer

Det är få politikområden inom EU som är lika integrerade som jordbrukspolitiken. Sedan 1990-talet har den dock genomgått omfattande reformer. Politiken dominerades fram till 1990-talet av marknadsregleringar som var produktionsdrivande och skapade stora överskott av jordbruksvaror, till exempel beryktade smörberg och vinsjöar. Detta blev mycket dyrt för skattebetalarna och ledde fram till att politiken började reformeras. I ett första steg sänktes producentpriserna och jordbrukarna kompenserades med arealstöd och djurbidrag. Nästa steg i reformeringen av jordbrukspolitiken var att stöden frikopplades från produktionen och det är dessa stöd, de så kallade gårdsstöden, som nu utgör störst andel av EU:s budget för den gemensamma jordbrukspolitiken. Jordbrukspolitiken har efterhand också anpassats till att hantera utmaningar inom bland annat miljö- och klimatområdet respektive landsbygdens utveckling.

En byggnad där det är målat på väggen med texten The Future is Europe, Framtiden är Europa
Muralmålning på en byggnad i Bryssel. Foto: Karin Lindow.

Förenklingar av jordbrukspolitiken

Det finns många regler, på EU-nivå och nationellt, som jordbrukarna behöver förhålla sig till. Förenkling av regelverken är en fråga som har varit aktuell länge, men den har stigit ännu högre upp på dagordningen under det senaste halvåret. Det har i flera europeiska länder varit omfattande bondeprotester som bland annat varit riktade mot ”regelkrånglet”. EU-kommissionen har därför tagit initiativ till ett antal förenklingar i tillämpningen av jordbrukspolitiken i form av undantag från vissa grundvillkor såsom skydd av mark under känsliga perioder, diversifiering av växtföljd och kravet om fyra procent miljöytor.

På Jordbruksverket arbetar vi också med att förenkla för jordbrukare, vattenbrukare och fiskare. Vi har sammanställt regler och villkor som motverkar målen i livsmedelsstrategin med fokus på primärproduktionen och tagit fram åtgärdsförslag för att minska hindren.

Regler och villkor fyller en viktig funktion, men den sammanlagda regelbördan blir ofta svår att överblicka och förstå. Vi tror att både en faktisk och en upplevd minskad administrativ börda kan bidra till en ökad matproduktion, förbättrad konkurrenskraft och till att stärka Sveriges livsmedelsförsörjning. Sedan kommer regelförenkling och minskad administration att kräva resurser, samverkan och en tydlig styrning av regeringen och av myndigheterna. Framöver kommer Jordbruksverket fortsätta och fördjupa sitt arbete med regelförenklingar och minska den administrativa bördan.

Till sist vill jag påminna om att valet till Europaparlamentet är om en månad, den 9 juni, vilket också kan påverka utformningen av jordbrukspolitiken. Efter att Lissabonfördraget trädde i kraft 2009 beslutas nu större delen av den gemensamma jordbrukspolitiken gemensamt av rådet och Europaparlamentet. Så valet till Europaparlamentet påverkar också EU:s jordbrukspolitik! Mer information om EU-valet finns här.

/Andreas Davelid

Handelspolitisk utredare på Livsmedelskedjan och exportenheten

Vi vill ta ansvar för beredskapslagring av varor inom jordbruksområdet

Lämna ett svar
Foto: Thomas Adolfsén, Scandinav

Jordbruksverket svarade den 2 maj på remissen av betänkandet Livsmedelsberedskap för en ny tid – Regeringen.se Vi välkomnar förslaget om att få ansvar för beredskapslagring av varor inom jordbruket som behövs för att upprätthålla livsmedelsförsörjningen under samhällsstörningar.

Beredskapslagring är en bra start
Genom beredskapslagring får Sveriges befolkning tillgång till nödvändiga livsmedel under en tid. Samtidigt är det viktigt att hålla igång en fortsatt produktion och inte enbart förlita sig på det som finns i lager. Därför måste vi löpande tillgodose behovet av insatsvaror till jordbruket och arbeta för att kunna göra de eventuella omställningar av produktionen som behövs.

Synergier mellan processer ger ett smartare helhetstänk
Det pågår just nu flera processer inom olika politikområden som alla bidrar till att stärka företagens förmåga och öka robustheten i systemet. Genom överblick över och samverkan mellan dessa områden kan vi skapa en hållbar livsmedelsförsörjning. I remissvaret framhåller vi bland annat den grund som växthälsa, djurens hälso- och sjukvård, smittskydd och veterinär beredskap utgör för ett hållbart system. Det gäller inte bara djur som spelar en direkt roll för livsmedelsförsörjningen. Vi är också övertygade om sällskaps- och tjänstedjurens betydelse för befolkningens välfärd och motståndskraft på sikt.

Aktörer på alla nivåer behöver bidra
Livsmedelssystemet är en komplex kedja som består av allt från primärproduktion till förädling, försäljning, distribution m.m. av livsmedel. Den standard som vi upprätthåller i Sverige skulle inte vara möjlig utan de dagliga insatser som sker på olika nivåer. Samverkan mellan företag, kommuner, regioner och staten är en förutsättning för en fungerande livsmedelskedja under såväl goda som sämre tider. Vi vill gärna bidra till vägledningen av kommuner i frågor som rör primärproduktionen. Det är också viktigt att tillsammans arbeta vidare med att klargöra företagens förutsättningar och ansvar i kedjan.

Jordbruksmarken är en ovärderlig tillgång
Tillgången till produktiv jordbruksmark påverkar hela Sveriges livsmedelsförsörjning. Vi är glada att vikten av en genomtänkt markanvändning uppmärksammas i utredningen. Jordbruksverket har redan tidigare framhållit att tillämpningen av nuvarande regelverk behöver analyseras och diskuteras. Vi anser att det behövs en samlad satsning för att stärka arbetet med den produktiva jordbruksmarken som resurs. Det behövs också bättre kunskap om och förståelse för jordbruksmarkens värden och jordbrukets förutsättningar.

Goda möjligheter för återuppbyggnad av beredskapen
Med alla dessa bitar på plats tror vi på goda möjligheter för en återuppbyggnad av den svenska livsmedelsberedskapen. Vi har med oss erfarenheter från tidigare beredskapslagring som kan användas för att skapa ett ännu bättre system än det som funnits förut. Det behövs snabba åtgärder, men vi ser med tillförsikt på vårt föreslagna uppdrag och kommer att intensifiera vårt arbete så snart de formella ramarna finns på plats.

Foto: Privat

/Charlotta Dahlberg, samordnare av Jordbruksverkets yttrande

Fler företag i industri och restaurang, men färre i primärproduktionen

Lämna ett svar

Vår årsrapport inom regeringsuppdraget om uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin visar en uppåtgående trend för antalet företag i livsmedelsindustrin och restaurangledet mellan 2016 och 2022. Samtidigt minskade antalet företag i primärproduktionen. På vårt lunchseminarium den 19 april presenterades och diskuterades rapporten. Du kan se seminariet i efterhand här.   

Tecknade bilder som visar de olika leden i livsmedelskedjan

Lönsamheten har varierat över tid och mellan kedjans led

Måtten för lönsamhet inom livsmedelskedjan – nettomarginal, rörelsemarginal och avkastning på eget kapital – har varierat sedan 2016. 2022 blev ett tufft år för alla led utom för primärproduktionen som uppvisar ett rekordår lönsamhetsmässigt. Variationerna i lönsamheten för ledet beror till stor del på skördarnas storlek och priserna över tid.

För livsmedelsindustrin och livsmedelshandeln minskade nettomarginalen och rörelsemarginalen mellan 2016 och 2018, för att sedan öka till och med 2021. I restaurangledet minskade samma mått till och med 2020 för att sedan öka påtagligt 2021. De tydliga nedgångarna för leden år 2022 hänger till stor del ihop med den kraftiga inflationen och de prisökningar som följt.

Det går inte att avgöra med statistiska analyser om lönsamheten 2016–2022 följer någon trend i primärproduktionen, livsmedelsindustrin, livsmedelshandeln eller livsmedelskedjan totalt. Däremot finns en signifikant nedåtgående trend för lönsamheten i restaurangledet. Trenden kan till stor del förklaras av att hushållen fått mindre att röra sig med till följd av den kraftiga inflationen, men också av pandemieffekter såsom restriktioner och personalbrist.

Det faktum att antalet företag i restaurangledet följer en signifikant uppåtgående trend tyder på att det finns förväntningar om framtida lönsamhet i ledet. En liknande positiv trend syns även i livsmedelsindustrin.

Företagen i primärproduktionen blir färre, men större

I primärproduktionen visar trendanalysen att antalet företag minskar. Detta är sannolikt kopplat till den snabba strukturomvandling som sker i det svenska lantbruket idag där andelen små och medelstora företag minskar, antingen för att de läggs ner eller för att de blir större. Samtidigt växer andelen stora företag i sektorn.

Utvecklingen beror till stor del på att företagen söker stordriftsfördelar. När företagen blir större får de till exempel bättre möjligheter att investera i verksamheten och de kan också skapa ett högre löneutrymme och få möjlighet att hyra in arbetskraft. På så vis kan arbetsbördan per anställd minska och möjliggöra en mer socialt hållbar vardag för personalen.

Livsmedelsstrategin 2.0 är nödvändig

Förutsättningarna för företagen inom livsmedelskedjan att bedriva verksamhet har förändrats påtagligt sedan livsmedelsstrategin beslutades. Torka, pandemi, krig i Europa, inflation och kraftiga prisökningar har präglat och präglar fortfarande utvecklingen och utmanar företagen i kedjan på flera sätt. Mot bakgrund av dessa förändringar är den översyn som just nu sker av livsmedelsstrategin en viktig del i arbetet med att nå målen om ökad konkurrenskraft, tillväxt och hållbarhet i livsmedelskedjan.

Detta blogginlägg är en del i en serie av fördjupningar av årets utvärdering och uppföljning av livsmedelsstrategin. Rapporten i sin helhet hittar du här.

/Elice Fällström
Miljöekonomisk utredare och projektledare för regeringsuppdraget om uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin.

Livsmedelsstrategins övergripande mål är att Sverige ska ha en konkurrenskraftig livsmedelskedja som skapar tillväxt och sysselsättning samt bidrar till hållbar utveckling i hela landet. Företagen i livsmedelskedjan är spridda geografiskt och förutsättningarna för tillväxt och sysselsättning varierar dels mellan livsmedelskedjans led och dels mellan olika delar av landet. Det är därför viktigt att livsmedelsstrategin bidrar till att skapa förutsättningar för företagen att bedriva verksamhet i såväl storstäder som på landsbygden.

Månades lägesrapport – Kall och regnig april men ökad framtidstro för 2024

Lämna ett svar

Nu har vi levererat april månads lägesrapport om marknadsläget i jordbrukssektorn till regeringen. Efter ett tufft 2023 med väderproblem och stigande räntekostnader så finns förväntningar på ett bättre 2024.

Swedbank och Ludvig & Co har publicerat Lantbruksbarometern för 2024 som visar på svag lönsamhet 2023 men även att jordbrukarna är mer positiva inför 2024. En större andel förväntar sig bättre lönsamhet under året jämfört med samma tidpunkt förra året.

Tufft 2023, framtidstro 2024

Den föregående odlingssäsongen med ogynnsamt väder och stigande räntekostnader ledde till att lantbrukarnas lönsamhet under 2023 var svag. Till följd av svag lönsamhet minskade jordbrukarnas investeringsvilja. Detta enligt Lantbruksbarometern för 2024 som Swedbank och Ludvig & Co har publicerat. Lantbruksbarometern baseras på en opinionsundersökning bland 1 000 jordbrukare. Barometern visar även att jordbrukarna är mer positiva inför 2024 där en större andel förväntar sig bättre lönsamhet under året jämfört med samma tidpunkt förra året. Grisproducenterna är den grupp som har störst tro på bättre lönsamhet under 2024.

Foto: Frida Svensson

Stora skillnader i landet för vårbruket

Den olämpliga väderleken under växtsäsongen 2023 har gjort att tillgången på utsäde i Sverige för den kommande växtsäsongen varit mindre än normalt. Genom att öka importen av utsäde samt att lantbrukarna har använt eget utsäde har underskottet täckts.

Vädret i Sverige har under april 2024 varit fortsatt kallt och nederbördsrikt. Nattfrost har varit allmänt förekommande i stora delar av landet. Vårbruket har dock påbörjats i södra Sverige men den kalla och nederbördsrika väderleken har försenat arbetet. En del arealer har drabbades av översvämningar redan under hösten 2023. Det finns viss oro för att det kan bli problem med att så dessa arealer då det råder osäkerhet kring om de kommer hinna torka upp tillräckligt.

De höstsådda grödorna har kommit igång i de allra sydligaste delarna av landet med en god tillväxt. I övriga delar av landet har vädret däremot hämmat tillväxten. Skillnaderna mellan de olika landsdelarna är större i år jämfört med normalt. Uppgifter från Jordbruksverkets växtskyddscentraler visar inte på några mer omfattande angrepp av svampsjukdomar på spannmål och oljeväxter förutom vissa tidiga angrepp av gulrost i höstvete och rågvete.

Vill du läsa vår lägesrapport i sin helhet så hittar du den här. Ett litet tips – du även kan prenumerera på sidan och få ett mejl varje gång en ny lägesrapport eller nya prisuppgifter publiceras.

//Frida Svensson för konkurrenskraftsgruppen

Robusta primärproducenter är avgörande för Sveriges livsmedelsförsörjning

Lämna ett svar

Foto: Anna Johnsson/Scandinav

Vilken förmåga har svenska primärproducenter inom växtodling och animalieproduktion att leverera råvaror och livsmedel om Sverige skulle hamna i höjd beredskap?

Jordbruksverket har besökt svenska primärproducenter i norra och södra Sverige för att kartlägga och analysera den frågeställningen. Tillsammans med företagen har vi pratat om hur de skulle hantera ett fiktivt scenario, där Sverige sedan en tid är hotat av främmande makt.

Ett fiktivt krigsscenario

I det fiktiva scenariot har Sverige blivit mer och mer isolerat från omvärlden, både vad gäller flöden av varor och tjänster, information samt politiskt. Det är också stor brist på information om ”vad som egentligen händer”, vilket tär på det svenska civilsamhället och ger påtagliga psykologiska effekter hos befolkningen. Den upplevda otryggheten bland människorna leder till indirekta effekter såsom att det blir brist på vissa livsmedel på grund av hamstring. Fler övergår också till att använda kontanter på grund av störningar i betalkortssystemen. Efter månader av ett läge då den främmande makten försöker påverka Sveriges intressen och handlingsfrihet genomför främmande makt väpnade angrepp mot Sverige. Då det står klart att angreppen är antagonistiska beslutar regeringen om högsta beredskap i hela landet och om mobilisering. Sverige är – i det fiktiva scenariot – i krig.

Förstå beroenden och sårbarheter

Scenariot ovan framstår kanske som onödigt allvarligt, men det har varit nödvändigt att utgå ifrån det för att vi helt ska förstå hur företagen blir påverkade och vilka beroenden och sårbarheter som finns inom primärproduktionen. Det är först när vi förstår det, som vi också kan ta fram de åtgärder och stöd som krävs. Om vi hamnar i ett läge med höjd beredskap behöver vi en robust primärproduktion som har en förmåga att producera och leverera tillräckligt mycket och säker mat på bordet till den svenska befolkningen.

Resultat från kartläggningen

Det finns en stor variation i företagens förmåga, utifrån att deras förutsättningar skiljer sig åt. De verkar inom olika produktionsgrenar, befinner sig på olika platser i landet, är olika stora och har olika ekonomiska förutsättningar.

Företagen har liknande beroenden av el, diesel, insatsvaror, transporter och arbetskraft, men det skiljer sig något mellan de olika produktionsinriktningarna. Exempelvis är både nötköttsproduktionen och spannmålsproduktionen beroende av el, men på olika sätt. Hur påverkad nötköttsproduktionen blir av störd elförsörjning beror på när under säsongen störningen inträffar. Inom spannmålsodlingen krävs det el för att flytta, lagra och torka spannmål. Den känsligaste perioden för växtodlingen är under skörden då det krävs el för inlagring av den skördade spannmålen.

En viktig aspekt för att avgöra om företagen har förmåga att fortsätta producera livsmedel under höjd beredskap handlar också om deras möjlighet att ställa om sin produktion. Inom grönsaksodlingen finns det möjlighet att ställa om till de grönsaker som efterfrågas vid en kris eller ett krig. Det skulle exempelvis gå att ställa om till potatis och lök om behovet finns. Även inom animalieproduktionen finns utrymme för att ställa om produktionen, men möjligheterna och kostnaderna varierar mellan olika sektorer.

Vi bygger robustheten tillsammans

Vi är alla en del av Sveriges totalförsvar. På individnivå behöver vi exempelvis se över vår hemberedskap, näringen och företagen behöver vara robusta för att kunna hantera kriser och höjd beredskap. Myndigheterna i sin tur har ett ansvar att ta fram åtgärder och stöd för att möjliggöra detta. Det är också nästa steg i vårt arbete framöver. Resultatet från vår kartläggning av företagens förmåga ger inspel till de åtgärder som kommer tas fram i syfte att stötta företagen att kunna ha en robust svensk livsmedelsproduktion.

Om du vill veta mer rekommenderar jag dig att läsa hela kartläggningen. Den, och övriga rapporter om uppbyggnad av livsmedelsberedskapen, finns publicerade på Jordbruksverkets webbplats. Tillsammans bygger vi livsmedelsberedskap!

Rebecca Hymnelius, beredskapshandläggare på Jordbruksverket
Foto: Jordbruksverket

Beredskapslagring av spannmål – ett sätt att säkra mat i kris och krig 

Lämna ett svar

Frågan om mat har alltid varit viktig för människan. Samtidigt har flera generationer i vårt land vuxit upp utan att nödvändigtvis behöva problematisera tillgången till mat. För många kan det därför kännas främmande att vi i Sverige idag behöver tänka på hur vi ska säkra tillgången till mat för vår befolkning i en situation av kris eller krig – är vi verkligen där nu?

Jordbruksverket är en beredskapsmyndighet och en viktig del i det civila försvaret. Vårt yttersta ansvar är att se till att svenska folket har mat på bordet oavsett hur situationen ser ut i landet. För oss har beredskapsfrågan alltid varit närvarande, även om den tidigare mest handlat om att säkerställa att våra jordbrukare ska kunna producera mat i kristider. Djur- och växtsjukdomar, klimatförändringar, ekonomiska kriser och naturkatastrofer är det vi behövt förbereda oss på.

Ökad riskmedvetenhet

Men för cirka tio år sedan, efter Rysslands annektering av Krim, gjorde sig tanken på ett krig i Sverige och vårt närområde påmind igen. Idag, två år efter Rysslands invasion av Ukraina, ska beredskapsfrågan genomsyra hela Jordbruksverkets verksamhet. Budskapet från vår uppdragsgivare, Sveriges regering, är tydligt – vi måste förbereda oss för det värsta.

Det var först i samband med coronapandemin och sedan efter Rysslands invasion av Ukraina som vi enskilda medborgare blev medvetna om hur komplext och sårbart vårt livsmedelssystem är för olika störningar. Hur blir det med tillgången till mat om kriget kommer till Sverige? Hur gör vi om importen, som vi är så beroende av idag, skulle störas eller strypas helt? Utan importerade insatsvaror som utsäde, proteinfoder, växtskydd, handelsgödsel och drivmedel kan inte våra jordbrukare producera mat. Skulle störningarna infalla i samband med vårsådden- eller skörden finns det en rejäl risk för en matbristsituation i landet under en lång tid framöver.

Lättlagrat, lättförädlat och näringsrikt

I en rapport som levereras till regeringen idag föreslår Jordbruksverket beredskapslagring av spannmål som ett sätt att hantera en matbrissituation till följd av kris eller krig. Sverige har länge varit nettoexportör av spannmål – en av de mest närings- och energirika råvarorna i vårt livsmedelsystem. På så sätt är det naturligt att utgå ifrån att vi måste säkra tillgången till spannmål även i kris och krig. Spannmål är dessutom en råvara som är relativt enkel att lagra och förädla till livsmedel. Närmare 95 procent av den svenska befolkningen skulle klara sig på enbart spannmål i närmare tre månader utan att lida näringsbrist.

Statens lager ska alltid finnas tillgängligt

Jordbruksverket föreslår att lagringen ska göras genom avtal med de företag som redan idag hanterar spannmål. Det finns stora samordningsvinster med att använda sig av den reguljära hanteringen och befintlig infrastruktur. I praktiken innebär det att staten köper in och äger spannmålet som sedan lagras hos företagen. Företagen hanterar och omsätter spannmålet som staten köpt på samma sätt som resten av spannmålet, men måste alltid se till att den mängd och kvalitet som staten betalat för finns tillgänglig. På så sätt blir inte spannmålet gammalt och behöver bytas ut och påverkar heller därför inte marknaden negativt. Samtidigt får vi ett beredskapslagringssystem som är enklare att administrera och som inte konkurrerar med företagens sätt att hantera den reguljära marknaden. 

Mat till alla i hela landet

Målet är att hela befolkningen ska ha tillgång till mat i en kris eller krig, varför en så stor regionalisering som möjligt bör eftersträvas. En stor geografisk fördelning av beredskapslagren innebär också en riskspridning och kortare transporter.

Utredningen om beredskapslagring av spannmål är en av flera utredningar inom uppbyggnaden av livsmedelsberedskap och civilt försvar som nu lämnats till regeringen.

Om du vill veta mer rekommenderar jag dig att läsa hela rapporten. Den, och övriga rapporter om uppbyggnad av livsmedelsberedskapen, finns publicerade på Jordbruksverkets webbplats. Tillsammans bygger vi livsmedelsberedskap!

/Saranda Daka, utredningsledare, beredskapsenheten, Jordbruksverket

Uppbyggnaden av livsmedelsberedskapen är i full gång

Lämna ett svar
Bild: Scandinav//Christian Ferm

Alla ska ha tillräckligt med mat att äta och vatten att dricka, även i kris eller krig, det är målet med Sveriges livsmedelsberedskap. För att nå dit behöver vi alla bidra och ta ansvar. Idag skickade vi tillsammans med Livsmedelsverket och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) in en sammanfattande rapport över arbetet som har genomförts inom uppdraget ”Uppbyggnad av livsmedelsberedskapen” till regeringskansliet.

I rapporten redovisas vidtagna åtgärder, uppnådda resultat och förslag på fortsatt inriktning för det arbete som myndigheterna genomfört. Rapporten är en bra grund för den fortsatta uppbyggnaden av Sveriges livsmedelsberedskap.

Uppdragen som redovisas i den här rapporten har varit av utredande och stödjande karaktär och de utgör basen för att förstå vilka förutsättningar som finns nationellt för en tryggad försörjningsberedskap under höjd beredskap och krig.

Förslagen i underlaget ska därför ses som en början av ett mycket omfattande och resurskrävande arbete under många år framåt. Det är många delar i samhället som behöver bli mer motståndskraftiga för att vi ska kunna upprätthålla försörjningen av mat och dricksvatten under höjd beredskap och krig. Det finns inte en universallösning utan vi ser att planeringen behöver ta hänsyn till flera olika utmanande situationer kopplat till vår försörjning.

Livsmedelssystemet behöver anpassas

Livsmedelssystemet är idag anpassat för fredstid och just-in-time-produktion och distribution och det behöver kunna anpassas för de behov som uppstår under störda förhållanden. Sårbarheterna i systemet behöver minska i alla led för att dämpa påverkan och klara de allvarliga påfrestningar som ett krig skulle innebära. Med att buffra avses här inte enbart ökad lagerhållning. Andra typer av robusthöjande åtgärder är minst lika viktiga, det kan handla om att säkra personaltillgång, att – där det är möjligt – planera för alternativa manuella rutiner till det som normalt är helt digitalt, omställningsförmåga av produktion eller logistik, alternativ energiförsörjning, avtal med fler leverantörer med mera.

Förutom direkta robusthöjande åtgärder för ett fungerande livsmedelsflöde vid allvarligare störningar, behövs i vardagen en långsiktig jordbrukspolitik, näringslivspolitik och handelspolitik som skapar förutsättningar för fungerande livsmedelsföretag och handelsflöden, även internationella, och där även små och medelstora företag får utrymme.

Det finns flera statliga utredningar som redovisas 2023–2024 som kommer att påverka vad Livsmedelverket, Jordbruksverket och SVA behöver fokusera på inom uppbyggnaden av vår försörjningsförmåga.

Viktigt arbete framåt

Vårt ansvar på Jordbruksverket handlar bland annat om att skapa förutsättningar för att primärproduktionen av livsmedel ska fungera, oavsett hur omvärlden ser ut. Det arbete som vi myndigheter gemensamt gjort under de här åren är en viktig grundförutsättning för vårt fortsatta arbete framåt med att stärka Sveriges livsmedelsberedskap. Vi har nu en bättre kunskap om livsmedelsföretagens förmåga, samtidigt som företagen har fått en ökad förståelse för vad Sverige behöver planera för i kris och krig

Om du vill veta mer rekommenderar jag dig att läsa de rapporter som redovisas som bilagor till rapporten och som finns publicerade på Jordbruksverkets webbplats. Gör det, tillsammans bygger vi livsmedelsberedskap!

/Nils Arin, chef på Jordbruksverkets beredskapsenhet

Nils Arin. Foto Anna Hållams / Jordbruksverket

Lägesrapport för mars månad – prisnedgången för spannmål och oljeväxter har bromsats upp

Lämna ett svar

På de globala marknaderna för spannmål och oljeväxter har prisnedgången bromsats upp och för vissa produkter har priserna vänt svagt uppåt de senaste veckorna. Priserna utgör dock fortfarande ett orosmoment för företag i det gröna näringslivet.

Idag har vi levererat månadens lägesrapport för marknadsutvecklingen för jordbruksprodukter till Regeringen. Du som vill läsa den i sin helhet hittar den här.

Det finns en fortsatt oro på marknaden kopplat till läget i Ukraina. Detta visar sig genom att spannmålspriserna har rört sig uppåt i samband med ryska attacker mot ukrainska spannmålsanläggningar i Svarta havsområdet. Ryssland är dessutom fortsatt mycket aktivt på exportmarknaderna med aggressiva prisnivåer. Amerikansk spannmål har däremot haft svårt att konkurrera med de nedpressade priserna och exportvolymerna är lägre än normalt.

Hur blir det med tullfrihet till Ukraina och restriktioner till Ryssland och Belarus?

EU har ännu inte nått en slutlig lösning på hur importen av jordbruksprodukter från Ukraina ska hanteras de närmaste åren. Enligt det förslag som EU kommissionen kunnat enats om ska EU även efter 1 juli 2024 medge tullfrihet för jordbruksprodukter fram till och med juni 2025. Om importen för vissa känsliga produkter som socker, ägg och kycklingkött skulle överstiga historiska nivåer kommer importtullar att återinföras. För att reglerna ska kunna träda i kraft måste de godkännas av EU-parlamentet, det väntas ske under april 2024.

Vete. Foto: Urban Wigert

EU har även planer på att införa restriktioner i handeln med jordbruksprodukter med ursprung i Ryssland och Belarus. Som ett första steg planeras att tillämpa en tull på 95 euro/ton för spannmål. För oljeväxter och vegetabiliska oljor föreslås en värdetull på 50 procent. EU har hittills varit tveksamma till att införa tullar eftersom handelshinder riskerar att försämra tillgången på livsmedel på världsmarknaden.

Vårbruket är igång på norra halvklotet

Vårbruket har påbörjats på norra halvklotet utan att det rapporteras om några större väderrelaterade problem. Mycket nederbörd under hösten 2023 samt under vintern 2024 har gjort att de höstsådda grödorna i Västeuropa är i sämre kondition än normalt enligt EU:s MARS bulletin. I de sydöstra delarna av EU och i Nordafrika finns däremot risk att för att torr väderlek påverkat höstsådden negativt. Vårsådden i Frankrike ligger dessutom något senare i tiden än normalt. Det är dock för tidigt för att med säkerhet veta hur stor påverkan vädret hittills kommer att få på den slutliga avkastningen.

Vårbruket har även påbörjats i Sverige. Det har spridits stallgödsel och mineralgödsel på vallar och höstsådda grödor. Det har även vårsåtts spannmål och sockerbetor i södra Sverige. Det finns ännu inte några uppgifter som tyder på mer omfattande utvintringsskador, det vill säga att de höstsådda grödorna inte har överlevt vintern, i de höstsådda grödorna.

Trots att förutsättningarna för vårbruket i Europa förbättrats har efterfrågan på gödning inte ökat. Priserna på gödning ligger kvar på samma nivåer som tidigare under 2024 och så länge som priserna för naturgas och ammoniak inte ökar väntas inte heller priset på kvävegödsel att öka. På den svenska gödningsmarknaden har aktiviteten ökat. Tillverkare och handel bedömer att jordbrukarna varit senare än normalt med sina beställningar. Det kan därför uppstå brist av vissa NPK-gödselmedel inför vårbruket. Priset på kvävegödsel i Sverige har halverats jämfört med samma tidpunkt förra året.

Framtidstron ökar hos svenska företag i det gröna näringslivet

LRF genomför fyra gånger per år en undersökning bland jordbrukare och andra företagare inom det gröna näringslivet angående hur man ser på framtidsutsikterna. Ett index över 100 innebär att företagen tror på tillväxt medan ett index under 100 innebär en förväntad nedgång. LRF:s gröna index för första kvartalet 2024 visar på en kraftfull återhämtning från det läge som varit under 2023. Totalt för det gröna näringslivet ligger indexet nu på 99,9 vilket indikerar ett skifte från en kraftigt negativ syn till en neutral syn på konjunkturen i sin helhet. Alla branscher förväntar sig en mer gynnsam utveckling under 2024, främst beroende på att kostnaderna för insatsvarorna sjunker. Ett orosmoln är dock fallande priser för vegetabilieprodukter på den globala marknaden.

/Frida Svensson, för konkurrenskraftsgruppen            

Lantbrukare vid sin traktor som håller i en surfplatta
Bild: Scandinav, Jörgen Wiklund

Ekologiskt är en viktig pusselbit för en robust matproduktion – läs vår nya skrift!

Lämna ett svar

Den här gången tar bloggen vägen till en ny skrift från Jordbruksverkets Rådgivningsenhet biologisk mångfald och eko.

I en föränderlig omvärld har produktionen av mat fått ett stort fokus i samhällsdebatten. Behoven av robusta livsmedelssystem och beredskap är mer aktuellt än på länge. Det är tydligt att våra lantbruk är mycket viktiga och att de måste vara robusta så att de kan leverera mat även i tuffare tider. Som i tider med extremväder eller om det blir störningar på marknaden och det därmed blir svårt att få tillgång till insatsmedel och annat. Men hur blir lantbruken egentligen robusta?

Robusthet är en del av resiliensen

Ett begrepp som blivit mer vanligt på senare år är resiliens. Europeiska kommissionen skriver i sin strategi ”Farm to fork” att EU:s mål är att minska miljö- och klimatavtrycket från EU:s livsmedelssystem och stärka dess resiliens. Vi som arbetar med rådgivning inom ekologisk produktion på Jordbruksverket bestämde oss för att ta fram en skrift om resiliens på ekologiska djurgårdar och lyfta att ekogårdar i hög grad genererar egna insatsmedel och inte är beroende varken av importerat konstgödsel eller kemiska bekämpningsmedel. De ekologiska djurgårdarna måste ha en viss självförsörjning av foder vilket också stärker oberoendet.

Fyra gårdar lyfts som exempel

Vi kontaktade ett antal lantbrukare och rådgivare för att be dem hjälpa oss komma vidare med arbetet. Vi bestämde oss för att ta fram en skrift om fyra intressanta ekologiska djurgårdar med olika inriktning för att inspirera andra. I skriften berättar lantbrukarna framförallt vad de gör för att vara robusta mot olika störningar. En av gårdarna är inriktad på ägg- och lammproduktion, en på mjölk- och lammproduktion, en på smågrisproduktion och en på mjölkproduktion.

Solceller ger energi och skydd åt hönsen på Berga gård. Foto: Lisa Schneider

Vad är egentligen resiliens?

Efter en process landade vi i att skriften främst handlar om lantbrukens förmåga att bygga sin robusthet som en del av deras resiliens. Resiliens kan nämligen delas in i tre delar:

  • förmågan att stå emot en störning (robusthet),
  • förmågan att anpassa sig och
  • förmågan att förändras.

Resiliens kan användas på många nivåer, till exempel för en planta, för ett landskap eller för ett samhälle.

Lösningarna finns på gårdarna

Vi har sammanfattat de lösningar och strategier som lantbruken som är med i skriften har för att vara robusta vid olika utmaningar. Lösningarna gör att gårdarna bli mer resilienta och bidrar till en resilient livsmedelsproduktion i Sverige.

Nya grödor ökar självförsörjningsgraden, här är nakenhavre i samodling med åkerböna på Klambylid. Foto: Ingela Löfquist

Det lantbrukarna själva framhävde var inte bara olika sätt att producera mat. Inte minst ville en del belysa sin egen vilja och stresstålighet. Att planera och vara förberedda minskar stressen, om företaget är robust när det inte är kristid lägger det grunden till att vara robust även i en kris. Tillgång till kompetens och kompetensutveckling, den egna, rådgivares och personalens, är viktigt för gårdens robusthet och samarbeten med andra lantbrukare med flera stärker företaget.

Mångfald stärker robustheten och resiliensen. Både att skapa biologisk mångfald och att ha flera ben att stå på sprider riskerna. Det kan vara olika produktionssätt eller produktionstyper som att ha mer än ett djurslag på gården. En kompletterande verksamhet som exempelvis förädling eller en gårdsbutik ökar gårdens möjlighet att få sina produkter sålda.

Ekologisk produktion bygger på kretslopp. En bra balans mellan areal och antal djur gör att det egenproducerade fodret räcker långt och skapar också ett väl fungerande kretslopp av växtnäring mellan mark, växter och djur på gården. Nyligen kunde vi till exempel läsa en studie som visar att det är mindre kväveöverskott på ekologiska mjölkgårdar än på konventionella, där data kom från Greppa Näringen.

Betet erbjuder en miljö med mycket stimulans och lågt smittotryck för smågrisarna på Klambylid. Foto: Ingela Löfquist

Den produktion som de fyra lantbruken har satsat på för växtodlingen, djurhållningen och energiförsörjningen kan du läsa vidare om i skriften:

Den robusta ekogården i en föränderlig omvärld – Inspireras av fyra djurgårdars strategier av Birgitta Johansson, Gunilla Johansson, Ingela Löfquist, Katarina Holstmark och Lisa Schneider. Anna Backlin har medverkat med många inspel till skriften.

Såklart är även det ekologiska lantbruket sårbart och behöver utvecklas för att bli mer robust och anpassa sig till nya omständigheter. Men ekolantbruket har pusselbitarna till några av de lösningar som krävs. Därför hoppas vi på att skriften kan inspirera alla lantbrukare oavsett produktionssystem.

/Birgitta Johansson, rådgivare inom ekologisk djurhållning på Rådgivningsenheten biologisk mångfald och eko

Rödklövern är motorn i växtodlingen. Foto: Hans Jonsson

Vilka regler och villkor hindrar oss från att nå målen i livsmedelsstrategin?

Lämna ett svar

Under förra året gjorde vi en kartläggning över regler och villkor som hindrar oss från att nå livsmedelsstrategins mål. Vi har också föreslagit ett antal åtgärder.

Livsmedelsstrategins övergripande mål är en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås. När det gäller just regler och villkor ska dessa stötta målet om en konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja där produktionen ökar. Genom åtgärder kopplade till regelförenklingar, och genom att minska den tid som producenterna lägger på administration, kan våra producenter lägga mer tid på sin huvudverksamhet. Det skapar förutsättningar för en ökad matproduktion, förbättrad konkurrenskraft och en stärkt livsmedelsförsörjning.

Kvinnas händer som skriver på datorn, kaffekopp, anteckingsblock.
Foto: Linda Arvidsson, Scandinav.

Många regler från olika håll

Det finns ett stort antal lagkrav som våra producenter har att förhålla sig till. Jordbrukare, fiskare och vattenbrukare berörs av många regelverk, inom många olika områden och från många olika myndigheter. Utöver myndigheternas regelverk behöver producenterna ofta också förhålla sig till regelverk från certifieringsorgan och andra aktörer för att kunna sälja sina produkter vidare. Regler uppdateras och ändras. Det gör det svårt att veta vad som gäller. Om man gör fel riskerar man att drabbas av avgifter, avdrag på ekonomiska stöd och andra typer av sanktioner.

Viktiga värden

Många av reglerna fyller en viktig funktion såsom miljöskydd, livsmedelssäkerhet och smittskydd. De värdena är såklart inget vi vill eller kan tumma på. Däremot måste vi göra vad vi kan för att minska den upplevda regelbördan, alltså göra det lättare att förstå och följa regelverken.

Bonde med hörselskydd står med armarna i kors framför traktor
Foto: Plattform, Scandinav.

En åtgärd är att ta fram verktyg som fokuserar på att förmedla och paketera information om regler på ett enkelt sätt. Det finns saker som görs redan idag, men det behöver göras mer om det ska bli en verklig förändring. Man måste också vara medveten om att långt ifrån alla krav kommer från myndigheterna, utan en hel del av kraven baseras på tilläggskrav som butiker och köpare ställer för att köpa producenternas produkter. Den splittrade regelbördan leder också till att många olika aktörer, såväl myndigheter som privata, kontrollerar samma eller liknande saker.

För att förbättra situationen krävs samverkan mellan myndigheter, kontrollorgan och aktörer från livsmedelskedjans olika led samt en tydlig politisk styrning som främjar förenkling. Datadelning skulle underlätta, men i dagsläget finns det hinder för det, bl.a. juridiska.

Ta del av seminariet

I februari hölls ett seminarium om regler och villkor som hindrar oss från att nå livsmedelsstrategins mål. Seminariet spelades in så du kan ta del av det i efterhand via denna länk.

Vad kan du göra?

Jag funderar också på konsumenternas roll. En sak som man kan göra är att fundera över sina egna val. Ställer vi för höga krav på vår inhemska produktion jämfört med det pris som vi är beredda att betala, eller är vi beredda att betala det som det faktiskt kostar att nå upp till kraven? Kan vi styra våra inköp på ett sätt som gör att värdet fördelas annorlunda i livsmedelskedjan? Räcker det att nå upp till de krav som ställs enligt svensk lagstiftning (som ju ofta är högre än i många andra länder), eller är vi beredda att betala för ytterligare mervärden?

Jordbruksverket har nu fått ett nytt förenklingsuppdrag som sträcker sig från 2024 till 2026. Även Livsmedelsverket har fått detta uppdrag. I uppdraget ingår också att vi ska jobba med att bli bättre på bemötande och kundservice, ett arbete som vi redan har påbörjat internt.

Hör gärna av dig till mig om du har förslag på förbättringar inom detta område!

/Susanna Axelsson, utredare och jurist som har samordnat arbetet.