Växtskyddsrådet arbetar med det hållbara växtskyddet

Vad är egentligen ett ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbart växtskydd?

För att kunna svara är det viktigt att sätta in frågan i ett historiskt sammanhang. Odlingssystemen har utvecklats och förändrats de senaste hundra åren fram tills idag. De kemiska växtskyddsmedlen började användas allt mer i mitten av 1900-talet, skördarna ökade och kunde bättre försörja en växande befolkning. Samtidigt var många av de tidiga växtskyddsmedlen förknippade med större miljö- och hälsorisker än de som finns godkända idag. I livsmedelsstrategin har regeringen gjort bedömningen att ett hållbart växtskyddsarbete är en förutsättning för att svensk växtodling ska hävda sig i den internationella konkurrensen. Det bör finnas god tillgång till växtskyddsmedel som effektivt kan hantera växtskadegörare som påverkar odlingen, med minsta möjliga konsekvenser för människors hälsa och miljö. Det gäller både kemiska och biologiska växtskyddsmedel.

Växtskyddsrådet är en del av livsmedelsstrategin och arbetet leds av Jordbruksverket. Tillsammans med tio andra organisationer arbetar vi för ett hållbart växtskydd, att värna och nyttja givna resurser på ett hållbart sätt.

Växtskyddsrådet i fält 2018

Ett hållbart växtskydd inkluderar att utveckla fler metoder med mindre risker – medel eller metoder som inte lämnar rester i mark, vatten eller har annan negativ påverkan på annat än den skadegörare eller ogräs som är målet för behandlingen med växtskyddsmedlet.

En hållbar odling omfattar många olika delar varav växtskyddet är en. När det gäller växtskydd används idag oftast miljömässiga parametrar utifrån miljömålet Giftfri miljö eller mängdmässiga parametrar för att beskriva ett tillstånd eller utveckling över tid (mätningar i vatten, riskindex, hektardoser med flera). Hur skulle ekonomiska och sociala parametrar kunna se ut?

Fler dimensioner

Hållbarhet är viktigt för samhällets olika delar, för vår gemensamma framtid. Jag tycker att det ofta finns en tendens att fokus ligger den miljömässiga hållbarheten och detta är särskilt tydligt när det gäller användning av växtskyddsmedel. Om vi vill veta mer om var vi står i det hållbara växtskyddet idag behöver vi också blicka bakåt. Som nämndes inledningsvis har odlingen utvecklats. Är det tänkbart att hållbarhetens utveckling avseende växtskydd skulle kunna se ut som föreslagits i diagrammet nedan? Vad tycker du?

Mer underlag kommer

Växtskyddsrådet har nämligen gett Sveriges lantbruksuniversitet i uppdrag att ställa samman den kunskap som finns idag kring vad ett hållbart odlingssystem med avseende på växtskydd innebär. Sammanställningen ska innehålla beskrivningar av vad ett arbete mot ett hållbart växtskydd innebär samt förslag till några olika parametrar för att mäta hållbarhet vad gäller växtskydd med beaktande av alla tre pelarna: ekonomiska, miljömässiga och sociala faktorer.

Läs mer om Växtskyddsrådets uppdrag och arbete

  • På denna länk finns mer information

/ Sunita Hallgren som arbetar med växtskyddsfrågor och sitter i Växtskyddsrådets sekretariat

Visste du det här om betesmarker?

Betesmarker är några av Sveriges mest artrika miljöer. För att bevara artrikedomen måste markerna skötas av betande djur, till exempel nötkreatur och får. Betesmarkerna har använts för bete under lång tid och är därmed en del av vår kulturhistoria. De erbjuder också möjlighet till rekreation och upplevelsevärden. Staten betalar ut stöd för att lantbrukare ska ha betande djur på betesmarker.

Foton: Emma Svensson

Lantbrukare med betande djur behöver ha en lönsam produktion

Avgörande för att det även framöver ska finnas betande djur på betesmarkerna är att lantbruksföretag med nötkreatur och får är lönsamma. Lönsamheten beror bland annat på vad priset är för mjölk och kött och vilka jordbrukarstöd markerna berättigar till. Om lantbrukare vill söka stöden beror på många saker, till exempel:

  • vilka villkor som ska följas för att få stöden,
  • vilken ersättning man får för att följa villkoren,
  • om man har tillräckligt med betesdjur för att kunna följa villkoren,
  • om det finns avsättning för kött och mjölk,
  • och såklart all annan lagstiftning som påverkar företagandet.

Vad kostar det att sköta ett hektar?

Miljöersättningen för skötsel av betesmarker betalas ut till cirka 24 000 lantbrukare och 410 000 hektar. Miljöersättningen är därmed ett av de största jordbrukarstöden.

Miljöersättningen betalas ut för de extra kostnader som en lantbrukare har för att sköta ett hektar betesmark jämfört med att ha djuren på betesvall på åkermark. Det kan handla om extra kostnader för att hålla undan igenväxning, att det är svårare att underhålla stängsel i kuperad terräng, att djurens tillväxt blir lägre jämfört med om de betar produktiva marker och så vidare. Trots att alla betesmarker kostar olika mycket att sköta får alla lantbrukare lika mycket betalt per hektar för en viss typ av mark. Sådana typer av marker kan vara betesmarker med särskilda värden, skogsbetesmark och alvarbete.

Hur många hektar sköts?

Tack vare miljöersättningen för betesmarker och andra jordbrukarstöd finns det fortfarande stora arealer betesmarker i Sverige. De senaste tio åren har det funnits cirka 440 000 hektar (som motsvarar nästan 630 000 fotbollsplaner!) men det är inte all mark som har miljöersättning.

Figur 1. Areal betesmark (exklusive slåtteräng). Källa: Jordbruksverkets statistikdatabas.

Låt oss värna betesmarkerna på alla plan

Betesmarkerna behöver alltså värnas på flera sätt. Det behövs satsningar som stärker djurproducenters lönsamhet, fortsatt god efterfrågan på kött och mjölk från betande djur, samt att underlätta och motivera fler markägare att sköta betesmarkerna bland annat genom stöd som möjliggör detta. Och tänk på att du som är konsument kan påverka genom dina val av matvaror och kan bidra till att hålla landskapet öppet! Genom att handla livsmedel från det svenska lantbruket bidrar du till ett öppet odlingslandskap, dess artrikedom, kulturmiljöer och möjlighet till rekreation och återhämtning.

/Lisa Karlsson på Miljöanalysenheten

Frihet åt fastlagsbullen?

Kärt barn har många namn. Och idag finns den också i många former. Semlan eller fastlagsbullen. En semmelwrap, semmeltårta, Korean semla, äppelsemla, saffranssemla, chokladsemla… Ja listan kan göras lång!

Visste ni att 1952 började bagarna sälja semlor efter julen varvid polisen rapporterade tillverkarna och de fick böter. Skånes konditorier tyckte då att det var ett rimligt krav att släppa semlan fri. Vad tycker ni? Är det den traditionella semlan som gäller eller ska det vara både moraliskt rätt och lagligt att få äta nyskapande varianter – och det året om?

Många har idag hunnit testa flera annorlunda semlor, men på själva fettisdagen är det väl ändå den traditionella semlan som lockar?

  • Läs mer om mat, dryck och matkultur på webbplatsen Smaka Sverige. På fettisdagen kommer en fördjupning om semlans historia.

Med detta vill vi önska er en riktigt god helg (såhär under de beryktade ox-veckorna), en hjärtlig alla hjärtans dag och mumsig fettisdag! Kanske håller vi ut lite extra i covid-isoleringen med hjälp av god och hållbar mat som ibland öppnar upp för en semla eller några gele-hjärtan? Kanske blir det en take away-semla som stöttar det lokala konditoriet/cafét?

/Malena Bathurst, Åsa Lannhard Öberg, Karin Lindow som arbetar på olika sätt med mat och hållbarhetsfrågor

Nationell dialog inför toppmötet om internationella livsmedelssystem – tyck till!

Livsmedelssystemets betydelse för möjligheterna att nå de globala målen för hållbar utveckling i Agenda 2030 har allt mer kommit i fokus. Globalt produceras tillräckligt med livsmedel. Samtidigt påverkar dagens produktion och konsumtion av livsmedel både klimat och miljö och bidrar till felnäring och ohälsa. Livsmedelssystemen behöver därför förändras så att maten vi äter framställs och konsumeras på ett hållbart sätt ur alla tre hållbarhetsdimensionerna.

Mot denna bakgrund har FN:s generalsekreterare António Guterres tagit initiativ till ett toppmöte om livsmedelssystem, Food Systems Summit 2021 (FSS). Som ett led i förberedelserna inför toppmötet ordnade Näringsdepartementet, Kungliga skogs- och lantbruksakademin (KSLA) och SIANI ett nationellt dialogmöte den 25 januari. Det inleddes och avslutades av statssekreterare Per Callenberg från Näringsdepartementet. Representanter från privata sektorn, civilsamhället, akademin, myndigheter och regeringskansliet medverkade. Resultatet från dialogen kommer publiceras inom kort.

Före den nationella dialogen hölls ett inspirationsseminarium med omkring 200 deltagare. FAO-kommittén har tagit fram en skrift Hållbara livsmedelssystem – kunskap, innovation och samarbete som lanserades i samband med seminariet. Aktörer från olika delar av livsmedelssystemet talade om hållbar mat, offentlig sektor som möjliggörare, samverkan och cirkulära system. Stornamnet bland talarna kan väl sägas var grundaren av EAT, Gunhild Stordalen, som leder en av de förberedande aktiviteterna inför FN:s toppmöte, handlingsspår 2 Skifta till ett hållbart konsumentbeteende. Några andra talare var företrädare för Kalmar Ölands Trädgårdsprodukter, Livsmedelsföretagen, SLU, Livsmedelsverkets generaldirektör, Axfoundation, Härnösands kommun och Sweden Food Arena.

Vår egen Jordbruksverket-medarbetare Karin Lindow medverkade också (som för övrigt kände sig lite ”star struck” av Gunhild, men nervositeten lade sig efter att ha hört Stordalens hund börja skälla mitt under hennes presentation varvid den tystades med ett skarpt ”Nai” på norska 🙂 ) och berättade om hur matsvinn och resurseffektivitet hänger ihop med miljö, ekonomi och livsmedelsförsörjning. Samverkan mellan aktörer i livsmedelssystemet är centralt för att minska matsvinnet. Risken är annars att det förflyttas i kedjan eller leder till förluster på gården, men inte minskar totalt sett. 

Jordbruksverket jobbar med hållbara livsmedelssystem på många sätt och kommer i slutet av februari presentera en rapport i ämnet som en del av den svenska livsmedelsstrategins andra handlingsplan.

/Andreas Davelid och Karin Lindow på Enheten för livsmedelskedjan och export

Förhandlingarna om en gemensam jordbrukspolitik – hur går det till?

Beslut om EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP, är på väg att fattas på olika nivåer inom EU. Den nya politiken kommer att tillämpas först 2023, vilket är en försening med 2 år.

Justus Lipisus – byggnaden där Rådet sammanträder. Foto: Ingrid Karlsson

Förhandlingar om jordbrukspolitiken följer normalt EU:s budgetperioder, och det innebär en översyn med sjuårsintervall. Nästa budgetperiod startar 2021 och löper till 2027 men på grund av förseningar kommer de nya reglerna för den gemensamma jordbrukspolitiken att tillämpas först 2023. En viktig orsak till att reformarbetet blivit försenat är de komplicerade förhandlingarna om Storbritanniens utträde ur EU.

Det första steget i den pågående reformprocessen skedde i november 2017 då Kommissionen lämnade ett ”visionspapper” för kommande period; Framtiden för jordbruk och livsmedel. Där gavs en bild av jordbrukets betydelse i EU samt inom vilka områden det finns behov av förändringar. Av dokumentet framgick även de mål för CAP som Kommissionen vill se för nästa period samt en konsekvensanalys.

Nästa steg kom i  juni 2018 då Kommissionen lämnade ett förslag till ny lagstiftning. Mer eller mindre omedelbart efter det startade en process i Rådet och EU-parlamentet med att granska förslaget. I Rådet har det genomförts ett stort antal rådsarbetsgrupper där experter i detalj gått igenom lagtexterna. Jordbruksverket har deltagit i dessa arbetsgrupper samt lämnat skriftliga yttranden till Näringsdepartementet. Rådsarbetsgrupperna leds av det medlemsland som är ordförande vid tillfället för mötet. Parallellt diskuterades förordningsutkasten även i Särskilda Jordbrukskommittén och på ministernivå.

Diskussionerna har resulterat i en rad olika förslag till förändringar av lagtexterna och Jordbruksverket har varit en viktig del i detta arbete, med sin expertkunskap.

På grund av Storbritanniens utträde ur EU har budgetförhandlingarna varit särskilt komplicerade. I juli 2020 kunde en budgetöverenskommelse uppnås bland EU:s statschefer. För jordbrukets del innebar det en minskning av jordbruksbudgeten.

Foto: Shutterstock

Hösten 2020 tillträde Tyskland som ordförandeland med en klar ambition att avsluta förhandlingarna om CAP före årsskiftet. Vid ministerrådet i oktober 2020 nådde medlemsländerna en överenskommelse. De svåraste frågorna att komma överens om var hur åtgärder för att stärka miljö- och klimatarbetet skulle utformas. I slutet av oktober 2020 tog EU-parlamentet också beslut om reglerna för den nya jordbrukspolitiken. Jämfört med ministrarnas beslut är grunden densamma, men det finns skillnader, främst när det gäller ambitionerna för miljö- och klimatåtgärder. Parlamentet vill också gå längre vad gäller begränsning av stödet till de stora jordbruken samt ge mera stöd till de små jordbruken.

Reformarbetet fortsätter nu med att jämka samman Kommissionen, Rådet och Parlamentet i de så kallade trepartssamtalen. Dessa samtal inleddes i mitten av november och beräknas som tidigast vara klara till i mars. Resultatet av dessa samtal kommer att ge den lagstiftning som ska tillämpas från och med 1 januari 2023. Till dess kommer nuvarande lagstiftning att gälla med den budget som beslutades 2020.

/Bengt Johnsson, jordbrukspolitisk utredare

Har vi fått för många loggor och märkningar?

Från och till hör jag från personer, även bland kollegorna här på Jordbruksverket, att det finns för många märkningar och certifieringar i livsmedelsaffärerna. ”Vi drunknar i märkningar!”.

Vad är det som ligger bakom dessa uttalanden? Längtar vi konsumenter tillbaka till enhetsfilmjölkens och standardhemostens tid? Har vi inte lärt oss att hantera det stora utbudet i livsmedelsaffärerna ännu? Är då certifieringar och märkningar ett ytterligare lager av information som vi inte lyckas att hantera?

Utöver producenternas och handelns varumärken som har sina egna kvalitetskriterier, ser vi i hyllorna EU:s ekolöv, KRAV, FairTrade, Äkta vara, Från Sverige, Sigill, MSC och ASC, Nyckelhålet, Svensk fågel, Demeter, Glutenfritt-axet, UTZ-certified och EU:s ursprungsbeteckningar, för att nämna några. I butikerna finns även märkningarna Bra miljöval, EU-blomman och Svanen för produkter som inte är livsmedel. Nordiska ministerrådet har dock nyligen utrett förutsättningarna för att tillämpa Svanen-märkningen även på livsmedel.

Information och kvalitetsvägledning är jätteviktiga på en öppen marknad. Så hur ska marknaden uttrycka sig för att vägleda sina kunder bland kvalitetskriterier och produktionsmetoder?

Konsumenter och myndigheter lyfter gång på gång vikten och behovet av konsumentupplysning och konsumentinformation. Jag ser märkningar och certifieringar som en viktig del i konsumentinformationen – allt som ökar konsumenternas möjligheter att göra ett medvetet val är bra. Och ett litet emblem istället för en lång och finstilt text är ett mycket effektivt sätt att kommunicera.

Hur kan det då finnas för många märkningar?

EU-kommissionen bjöd häromdagen in till en konferens  inför en kommande utvärdering och översyn av de geografiska ursprungsbeteckningarna. En viktig slutsats var: Förstår konsumenten inte märkningens innebörd, spelar det ingen roll hur stor loggan är eller hur många märkningar som finns. Misslyckas producenterna med att förmedla märkningarnas innebörd och konsumenterna tycker att det finns för många, så tyder det väl på det.

EU:s ekocertifiering innebär något annat än KRAV. Eko är liksom inte lika med eko. KRAVs och Demeters krav är mer långtgående än EU:s baskrav för vad som kan anses vara eko. Och Svenskt Sigill betyder något annat än Äkta vara.

Konsumenten behöver kunskap om vad de olika märkningarna innebär för att kunna välja varor som uppfyller de krav som är viktiga för just den enskilde. Allt för att kunna göra ett upplyst köpbeslut ute i butikshyllorna.

Om vi förstår märkningarnas innebörd kommer vi vara beredda på att uppmärksamma nya märkningar, som exempelvis lokala varumärken och lokala ursprungs- och kvalitetsmärkningar. Att maten är från Sverige kommer kanske till och med inte räcka i framtiden, trenden går mot lokalproducerat!

Tobias Kreuzpointner, samordnare på Jordbruksverket

Livsmedelsstrategin har potential att bli folkfest!

Livsmedelsstrategin som folkfest, den tanken lyfte kocken Tareq Taylor på den nationella konferensen ”Tillsammans når vi målen i den svenska livsmedelsstrategin” den 9 december 2020. Och kanske blev själva dagen något av en fest, trots coronakris och decembermörker, med hela livsmedelskedjan samlad mot samma mål.

Konferensens två moderatorer, Lovisa Madås AGFO och Eva Sundberg, Jordbruksverket var taggade inför sändningen av den digitala konferensen.

Representanter från hela livsmedelskedjan, organisationer, sex generaldirektörer och landsbygdsministern fanns med på konferensen som Jordbruksverket och Tillväxtverket anordnade tillsammans.

Målen i livsmedelsstrategin stod i fokus och det kändes verkligen som att de mer än 450 personer som deltog har en gemensam ambition av att vilja nå dem!

Landsbygdsminister Jennie Nilsson betonade under sin inledning att det samarbete som skett mellan politik, myndigheter och näring under coronakrisen visat på möjligheterna. Också Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin reflekterade över att pandemin visat oss hur viktigt det är att vi kan odla, föda upp, förädla, uppleva och handla mat i Sverige.


Tillväxtverkets ställföreträdande generaldirektör Anna Johansson berättade om myndighetens uppdrag att bidra till hållbar tillväxt och konkurrenskraftiga företag i hela Sverige och hur coronakrisen slagit, inte minst mot restaurangsektorn.

Restaurangnäringen och butiksbranschen behöver mer information
Representanter från olika led i livsmedelskedjan fick under konferensen ge sin bild av hur strategin för dem är ett stöd i det dagliga arbetet och vad styrkan med den är.

På frågan vad den enskilt viktigaste faktorn var för att vi ska nå målen i livsmedelsstrategin blev svaren under dagen dessa.

Det blev tydligt att en utmaning framåt är att göra livsmedelsstrategin mer känd inom restaurangsektorn och butiksbranschen, eftersom det är där det är möjligt att kommunicera den svenska matens mervärden direkt till konsumenterna.

Under dagen lyftes även värdet av export av svenskproducerade livsmedelsprodukter.
Vikten av att lyfta offentliga måltider som ett pedagogiskt verktyg i skolan togs också upp, då de offentliga köken kan vara, och på många sätt redan är, föregångare i arbetet för ett hållbart livsmedelssystem.

Marie Gidlund från Sweden Food Arena, Håkan Eriksson från Wiggeby gård och Per Frankelius från Linköpings Universitet gav alla exempel på hur innovation driver utvecklingen framåt och bidrar till målet om en konkurrenskraftig livsmedelskedja. Det kändes som en blick in i framtiden att lyssna på dem om när förbättrade robotar, slutna kretslopp och fossilfrihet blir vardag!    

Generaldirektörerna från Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Kemikalieinspektionen lyfte värdet av att samarbeta med varandra, att ligga steget före och från svenskt håll tillsammans prioritera de frågor som är särskilt viktiga att lyfta för att få ett hållbart livsmedelssystem.

Med hjälp av svenska folket kan livsmedelsstrategins mål nås
Kocken och entreprenören Tareq Taylor höll ett brandtal bland annat om vikten av att få med svenska folket på tåget med att förstå de svenska livsmedlens och den svenska gastronomins kvalitet och mervärden.

Om vi kan jobba tillsammans på ett mer publikt sätt så kan livsmedelsstrategin bli en folkfest!  De produkter vi har i Sverige är fantastiska!

Tareq Taylor

Dagen avslutades med en paneldiskussion där representanter för LRF, Livsmedelsföretagen, Svensk dagligvaruhandel och Visita diskuterade viktiga framtidsfrågor som att lönsamheten på gårdsnivå måste upp, att exporten kan öka, att regler och villkor måste förenklas och framför allt att vi tillsammans har världens bästa möjligheter att skapa bättre förutsättningar för alla aktörer i livsmedelskedjan.

Ordet folkfest nämndes av många i chatten i slutet som det ord som mest kom att symbolisera dagen för dem, och dagen gav verkligen energi för att blicka framåt mot ett återhämtningens år 2021 då en ny nationell konferens redan planeras!

/Jessica Hagård, Jordbruksverket

Mer information:

Läs mer om livsmedelsstrategins mål

Läs mer om Jordbruksverkets uppdrag inom livsmedelsstrategin

Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin betonade under konferensen att livsmedelsstrategin ska genomsyra hela Jordbruksverkets verksamhet. 

Svensk livsmedelsproduktion – ljusglimt i mörkret

Nu avslutar vi snart 2020 som har varit ett mycket speciellt år. Vi står mitt i en pandemi som påverkar oss djupt där vi alla måste hjälpa till på olika sätt för att minska smittspridningen. Vi har stora utmaningar på klimat- och miljöområdet som vi måste ta itu med. Vi är mitt i Brexit som vi ännu inte riktigt vet alla konsekvenser av. Men när det är mörkt måste också ljusglimtarna få komma in. Pandemin har fått oss att inse hur betydelsefull vår livsmedelsförsörjning är. Hur viktigt det är att det finns mat på bordet i kriser som är producerad, tillverkad och presenterad på ett hållbart sätt.

Det finns möjligheter för svensk mat som vi måste ta vara på! Vi har 10 år på oss att uppfylla målen i livsmedelsstrategin och Agenda 2030. Låt oss ta vara på nästa år – 2021. Jag hoppas att det blir året då vi satsar på forskning och utveckling inom livsmedelskedjan, året då vi alla hjälps åt att vända olönsamhet till lönsamhet och året då vi verkligen samverkar inom hela livsmedelskedjan. Jag önskar alla er som jobbar med svensk mat på ett eller annat sätt en God Jul och Gott Nytt År! Se nu till att äta något riktigt gott från vår fantastiska matflora under jul- och nyårshelgerna.

Christina Nordin, generaldirektör Jordbruksverket

Foto: Thomas Adolfsén / Scandinav bildbyrå

Häng med i forskningen om ekologisk produktion!

Ja, då står vi nu här, i slutet av ordinarie speltid för covid-året, och det börjar bli dags att summera och knyta ihop säcken. En del i arbetet med att slutföra och packa ihop året är att vi i dagarna har publicerat en ny rapport om ersättningen för ekologisk produktion och ekoföretagens ekonomi. Rapporten drar slutsatser baserade på data från tidigare perioder av landsbygdsprogrammet och ger ett svenskt inspel i det något oeniga forskningsläget för ekologisk produktion och lönsamhet.

Det är roligt att ta del av AgriFood Economics Centers rapport, eftersom den både bygger på en nyligen genomförd studie och ytterligare bidrar till kunskapen om ekoföretagen och deras ekonomi. Rapporten bekräftar tidigare forskning och visar på en fortsatt högre lönsamhet i ekologisk produktion än i konventionell produktion. Den högre lönsamheten har två orsaker: dels är ersättningen för ekologisk produktion högre än omställningskostnaderna, dels finns det ett merpris för ekologiska produkter.  

Andelen jordbruksmark som är ekologisk i EU har stigit från 1,8 procent 1998 till 7,5 procent 2018. Men frågan om vilket jordbruk som är mest lönsamt är fortfarande omtvistad.

Foto: Birger Lallo

Något som talar emot lönsamheten i ekologisk produktion är att produktionen ofta innebär högre kostnader. Det kostar att lära sig att arbeta med ekologisk odling, och produktionen tar mer tid. Ekologisk produktion kräver en större arbetsinsats, vilket även kan påverka möjligheterna att kombinera jordbruk med arbete utanför gården.

En studie från Nederländerna visar att ekologisk produktion gör att kostnaderna för arbete, försäkringar och marknadsföring ökar. Men studien visar också att kostnaderna för kemikalier och gödselmedel är desamma som för konventionell produktion.

Studien visar att ekologisk produktion ger en liten förbättring av lönsamheten eftersom lantbrukare kan ta ut högre försäljningspriser för produkterna. Konsumenterna är nämligen villiga att betala ett högre pris för ekologiska produkter. De högre försäljningspriserna innebär ett så kallat merpris som lantbrukarna får ut vid försäljning, vilket i sin tur leder till ökade intäkter. Det ger en förklaring till att lönsamheten inom ekologisk produktion är något högre. Åtminstone pekar det åt det hållet i USA, där flest studier har gjorts.

Även studier utanför USA visar att lönsamheten ökar med ekologisk produktion, till exempel studier från Norge och Belgien. Resultaten i dessa studier visar att lönsamheten för ekologisk växtodling överstiger konventionell odling.

Många av studierna som jag refererar till ovan är relativt gamla studier, och det finns behov av nya studier inom området. Rapporten vi nyligen publicerat är skriven av AgriFood Economics Center och följer svenska lantbruksföretag som fått ersättning för omställning till ekologisk produktion eller ersättning för ekologisk produktion under två programperioder (2000–2006 och 2007–2013). Resultaten visar att gårdar med ersättning för ekologisk produktion ökar sitt förädlingsvärde med ungefär 5 procent jämfört med gårdar med konventionell produktion. Ökningen motsvarar ungefär 15 000 kronor och sker runt 12 år efter att gården först fått ersättning för ekologisk produktion.

AgriFoods nya rapport och många andra spännande rapporter hittar du i vår webbutik. Är du intresserad av fler rapporter och utvärderingar, prenumerera gärna på vår blogg Programmen och pengarna så att du inte missar något spännande. Utmärkt läsning för lata dagar i soffan under den välförtjänta julledigheten!

Nu återstår bara för mig att önska en God Jul och ett Gott Nytt År!

/Carl Strömberg på landsbygdsanalysenheten

Acs, S., Berentsen, P. B. M., de Wolf, M. & Huirne, R. B. M. (2007). Comparison of Conventional and Organic Arable Farming Systems in the Netherlands by Means of Bio-Economic Modelling. Biological Agriculture and Horticulture, 24(4): 341–361.

EuroStat Data, (2018). Statistics explained. Tillgänglig: https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Organic_farming_statistics.

Greer, G., Kaye-Blake, W., Zellman, E. & Parsonson-Ensor, C. (2008). Comparison of the financial performance of organic and conventional farms. Journal of Organic Systems, 3(2): 18–28.

John, S.-G., Chung, L. H. & Biing-Hwan, L. (2007). Organic Demand: A Profile of Consumers in the Fresh Produce Market. Choices, 22(2): 109–115.

Lien, G. D., Flaten, O., Korsaeth, A. Schumann, K. D., Richardson, J. W. & Eltun, R. (2006). Comparison of risk in organic, integrated and conventional cropping systems in Eastern Norway. Journal of Farm Management, (12): 385–401.

Kerselaers, E., De Cock, L., Lauwers, L. & Van Huylenbroeck, G. (2007). Modelling farm-level economic potential for conversion to organic farming. Agricultural Systems, 94(3): 671–682.

Klonsky, K. & Greene, C. R. (2005). Widespread adoption of organic agriculture in the US: are market-driven policies enough? Conference paper, American Agricultural Economics Association Annual Meeting, 2005 Annual Meeting.

Madelrieux, S. & Alavoine-Mornas, F. (2013). Withdrawal from organic farming in France. Agronomy for Sustainable Development, 33(3): 457–468.

Nieberg, H. & Offermann, F. (2003). The profitability of organic farming in Europe. I OECD: Organic Agriculture: sustainability, markets and policies. CAB Publishing: Storbritannien.

Hållbart med Håkan

I ”Sunes jul”, julkalendern från tidigt 90-tal, finns ett klassiskt avsnitt där familjen äter julbord på en herrgård. Pappa Rudolf, som spelas av Peter Haber, uppmanar familjen att bara ta av den dyra maten.  Men lillebror Håkan vill endast ha potatis, till sin pappas stora frustration.

Bland det bästa vi kan göra för ett hållbart julbord är att ta vara på maten och undvika matsvinn. Foto: Pixabay.

Idag när många vill äta grönare och klimatsmart hade Håkan kanske gjort sin pappa nöjd istället för att bli knuffad mot gravlaxen och köttbullarna. Potatis orsakar nämligen minst klimatpåverkan av all mat på julbordet med 0,1 koldioxidekvivalenter per kilo, enligt forskningsinstitutet RISE:s klimatdatabas. Ett kilo nötkött har 270 gånger större klimatpåverkan.

Bara potatis för Håkan. Bild: SVT arkiv.

Allt vi äter påverkar klimatet, men forskarna är överens om att vegetabilier som potatis, kål och bönor är bland det mest hållbara vi kan äta. Att duka upp med ägg, sill och bröd är också skonsamt för klimatet liksom julgotter som äpplen, apelsiner och choklad

Men det är tur att det bara ska vara en mandel i gröten för just mandlar ger ett stort klimatavtryck då odlingen kräver massor av vatten och energi.

Hur är det med julbordets traditionella mittpunkt julskinkan? Jo, en svensk julskinka ger 4,1 koldioxidekvivalenter i utsläpp per kilo, och det är relativt mycket. Men inte lika mycket som den norska odlade laxen som ger 6,1 koldioxidekvivalenter i utsläpp per kilo filé. Varför inte testa vildsvinsskinka? Kött från vilt är ett hållbart alternativ och att jaga och äta köttet från de vilda grisarna ett bra sätt att minska den svenska vildsvinsstammen.

Vad som är hållbart har många dimensioner förutom klimatet. Sverige ställer höga krav på grisars välfärd och svenska bönder använder minst antibiotika i hela EU. Naturbeteskött ger biologisk mångfald och ekologisk mjölkproduktion bidrar till en levande landsbygd förutom en hållbar produktion med högt ställda krav på djurvälfärd.

Hur gick det då för Sunes pappa som ville få valuta för pengarna? Jo, när alla var mätta och det var dags att lämna bordet försökte pappa Rudolf få med sig sin överblivna mat i en medhavd plastpåse.  Servitrisen stoppade honom barskt och familjen skämdes när Rudolf skyllde på hunden. ”Pappa, vi har väl ingen hund?”

Men hallå, det var väl inget att skämmas för? Rudolf ville ju bara undvika matsvinn och det är bland det absolut bästa vi kan göra för klimatet.

Ingela Grahn, kommunikatör.

RISE klimatdatabas
Sunes jul (SVT Öppet Arkiv)

Fakta koldioxidekvivalenter
Koldioxidekvivalenter eller CO2e är ett mått som används när man vill jämföra och summera utsläppen från olika växthusgaser. Detta behöver man eftersom olika växthusgaser beter sig olika. Till exempel så är metan en mycket starkare växthusgas än koldioxid. Men den stannar också kortare tid i atmosfären. Omräkningen sker genom att man multiplicerar utsläppen av varje växthusgas med gasens s.k. GWP-värde (Global Warming Potential). Detta mått jämför växthusgasers totala effekt på klimatet under en längre tidsperiod, vanligtvis 100 år. Man använder sedan koldioxid som referens och därför har koldioxid GWP =1.