Kategoriarkiv: Hållbar mat

Förhandlingar i Abu Dhabi om världshandeln – WTO:s trettonde ministerkonferens

Lämna ett svar

Jordbruksverket har varit involverat i Världshandelsorganisationen, WTO:s, arbete sedan organisationen grundades 1995. Mest relevant för vårt område är WTO:s jordbruksavtal, SPS-avtalet (avtalet om sanitära och fytosanitära åtgärder) och de kommande fiskesubventionsavtalen. Förutsättningarna för Sveriges jordbruks- och livsmedelsproduktion påverkas faktiskt av dessa avtal, och därmed hur vi når målen i livsmedelsstrategin.

WTO:s avtal påverkar både vår och andra länders handel med livsmedel och insatsvaror och därmed priser och förutsättningar att producera livsmedel världen över med mer rättvisa konkurrensvillkor. Vad som sker i WTO kan alltså påverka förutsättningarna även för en mjölkbonde i Vetlanda eller en fiskare i Bohuslän. EU har under de senaste årtiondena ändrat flertalet jordbruksstöd så att de är betydligt mindre produktions- och handelspåverkande än vad de var tidigare. Många andra WTO-medlemmar har inte gjort liknande reformer. Om fler länder tar bort produktions- och handelsstörande stöd så behöver inte EU-jordbrukarna i lika hög grad konkurrera med subventionerad produktion från andra länder. På ett liknande sätt skulle regleringar kring subventioner kopplade till överfiske och överkapacitet kunna leda till jämnare konkurrensvillkor och bättre och mer hållbar tillgång till fisk för svenska fiskare.

Konferensen

I månadsskiftet februari/mars i år hölls WTO:s 13:e ministerkonferens i Abu Dhabi i Förenade Arabemiraten. Ministerkonferensen är WTO:s högsta beslutande organ och sammanträder vartannat år i något WTO-medlemsland. Jag deltog på konferensen för Jordbruksverkets räkning och bevakade främst jordbruks- och fiskesubventionsfrågorna. Hela delegationen från Sverige bestod av ett tjugotal personer från regeringskansliet, myndigheter, riksdagen samt arbetsgivare och fackföreningar.

Avslutningsceremoni, 1 mars 2024. Foto: WTO/Prime Vision

Förbud mot att stötta dåligt fiske

Ett första delavtal om förbud mot subventioner till illegalt, orapporterat och oreglerat fiske slöts redan i juni 2022, men har ännu inte börjat tillämpas. Förhandlingar pågår också om att begränsa subventioner kopplade till överfiske och överkapacitet.

Låst läge inom jordbruk

På jordbruksområdet har läget i förhandlingarna mellan WTO:s 166 medlemsländer sedan flera år tillbaka dessvärre varit ganska låst. Förhandlingarna rör bland annat tullar på jordbruksprodukter och begräsningar av stöd på jordbruksområdet. Den största stötestenen i förhandlingarna är Indiens krav på att deras inköp av jordbruksprodukter till de lager som landet tillämpar av livsmedelstrygghetsskäl ska undantas från de begränsningar som generellt gäller inom WTO. Hade Indien gjort sina inköp till marknadspris hade de inte ansetts utgöra något stöd till den inhemska produktionen överhuvudtaget och därmed inte begränsats av WTO:s regelverk. Indien tillämpar dock politiskt fastställda priser för landets inköp till lager, vilket kan bidra till att produktionen av berörda produkter i landet artificiellt drivs uppåt och att det skapas överskott. De här överskotten kan i sin tur leda till ökad export från Indien samt påverka världsmarknaderna och möjligheterna för andra producentländer att konkurrera. Detta har redan skett för exempelvis ris där Indiens andel av världsexporten har vuxit kraftigt det senaste årtiondet. Det är många andra exporterande utvecklingsländer och även utvecklade länder som absolut inte vill gå Indiens önskemål till mötes. Hela den här utvecklingen påverkar jordbruksförhandlingarna i WTO och spiller över även på andra förhandlingsområden. Förväntningarna på någon form av resultat på jordbruksområdet vid ministerkonferensen var därmed lågt ställda. Det som ansågs vara realistiskt att uppnå begränsades till någon form av arbetsprogram med direktiv om vilka fokusområden och tidsramar som ska gälla i förhandlingarna framöver. Men inte ens det lyckades parterna enas om, vilket var en besvikelse.

Lokalerna lämnade lite övrigt att önska vad gäller ergonomi men stämningen var god.

Ljusglimtar inom fisket även om ett avtal inte kunde nås

För fisket var utgångsläget ett annat. Redan vid konferensens start fanns en långt gången avtalstext om begräsningar av subventioner som kan kopplas till överfiske och överkapacitet, med ett relativt litet antal icke-överenskomna delar. Ytterligare framsteg gjordes under ministerkonferensen, men parterna nådde inte hela vägen fram till ett överenskommet avtal. Det var en besvikelse för många bedömare, som trodde att en överenskommelse om fiskesubventioner på ministerkonferensen skulle vara inom räckhåll. Särskilt frustrerande var det faktum att parterna kom så nära en uppgörelse utan att riktigt nå hela vägen fram. Kanske var det i slutänden det svåra läget i jordbruksförhandlingarna beträffande offentlig lagerhållning som spillde över på fiskeförhandlingarna och gjorde att ett avtal inte kunde nås.

Sammantaget var utfallet från ministerkonferensen på de områden som mest berör vår verksamhet ganska magert. För mig som följt dessa frågor i många år, och säkert för många andra, var det inte helt oväntat men ändå en besvikelse. Några beslut och överenskommelser fattades trots allt. Exempelvis rörde de en förlängning av förbudet mot att tillämpa tullar på digitala överföringar med två år, och att få WTO:s tvistlösningsmekanism fullt operabel före årets slut. Givet den geopolitiska kontexten i världen idag och att beslut i WTO behöver fattas med konsensus av samtliga 166 WTO-medlemmar så kanske man ändå får tänka att konferensens resultat var acceptabelt efter omständigheterna.

Vad händer härnäst?

På fiskeområdet, där en överenskommelse var mycket nära, är förhoppningarna att diskussionerna ska kunna återupptas så snart som möjligt och tas vidare från så nära där de slutade på ministerkonferensen som möjligt. Kanske skulle rent av en överenskommelse kunna slutas i ett tidigare skede, det vill säga före nästa ministerkonferens? Den kommer sannolikt äga rum under våren 2026 i Kamerun. På jordbruksområdet är låsningarna svårare och det kan behövas mer fundamentalt nytänkande för att lösa ut dem. Men jag vet att det generellt finns en stark vilja hos WTO-medlemmarna att upprätthålla det regelbaserade multilaterala handelssystem som WTO står för. Det är bland annat en av grunderna till att vi för det mesta har en god och jämn tillgång på livsmedel och jordbruksvaror och kan bidra till att komma framåt i viktiga hållbarhetsfrågor.  

För mig personligen så var deltagandet på konferensen lärorikt och givande, även om den var utan större konkreta resultat. Det gav en djupare insikt i WTO:s beslutfattande och förhandlingsfunktion samtidigt som många nya kontakter knöts och det gav möjlighet att lära sig en del om andra kulturer. Om det blir något deltagande från Jordbruksverkets sida vid nästa ministerkonferens i Kamerun eller inte återstår att se. Möjligen kan större framsteg komma att göras där.

/Fabian Nilsson, som är handelspolitisk utredare med ansvar för WTO-frågor på Livsmedelskedjan och exportenheten på Jordbruksverket

Nordic Seafood Summit!

1 svar

Den 24–25 januari i år genomfördes mässan Nordic Seafood Summit för andra året i rad. Förra året var mässan i Stockholm och i år tog den plats i Eriksbergshallen i Göteborg. Sjömatsindustrin, akademien, fiskeföretagare, vattenbruksföretagare, politiker och myndigheter deltog på mässan där Jordbruksverket hade en monter tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten och Länsstyrelserna.

Tångknäcke respektive musslor serverade på ett bord.
Tångknäcke med sillröra. Foto: Lina Waara

Vi informerade om vår myndighetsgemensamma strategi för svenskt fiske och vattenbruk, handlingsplanerna för utveckling av svenskt yrkesfiske och vattenbruk, pågående regeringsuppdrag kopplat till den pelagiska blå värdekedjan samt Havs-, fiskeri- och vattenbruksprogrammet. Vår monter hade besök av flera bland annat fiskare, livsmedelsproducenter, kommuner, forskare, representanter från regeringskansliet, landsbygdsministerns politiskt sakkunniga Anders Drottja samt Sveriges Havsambassadör Helen Ågren.

Under mässans två dagar genomfördes flera intressanta föredrag och workshops bland annat workshopen ”Det blå guldet! – valorisering av marina restströmmar”, föredragen ”Hur mår svenska sjömatsbranschen?”, ”Nytt kring sjömat”, ”Hur ökar vi svensk humankonsumtion?”, ”Hur sätter vi fler nya produkter och innovationer på marknaden?” och passet ”För mer hållbar sjömat” där jag bland annat höll en presentation om svenskt yrkesfiske och framtida möjligheter inom sjömat.

Montern på mässan. Fyra personer
Vår monter och på bild syns kollegorna Daniel Melin, Elin Gunve, Fredric Nilsson och Lina Waara.

Deltagandet på mässan har bidragit till nya kontakter och nätverk, men även en ökad kunskap för oss som deltog från Jordbruksverket om de processer som pågår i Sverige just nu för att använda restströmmar inom fiske och vattenbruk till både nya innovativa maträtter och produkter samt högvärdesprodukter som exempelvis medicin och kosmetika. 

/Elin Gunve, yrkesfiskesamordnare på den nybildade Vattenbruks och fiskerinäringsenheten

Sju års främjande av ekologiska livsmedel

Lämna ett svar

Den 8 december förra året anordnade Jordbruksverket ett lunchseminarium om sju års främjande av ekologiska livsmedel. Här kan du se det inspelade seminariet i efterhand.

Nästan 140 personer deltog. Jag berättade, i egenskap av uppdragsledare, om livsmedelsstrategiuppdraget vi drivit sedan 2018 och övergripande om de projekt som beviljats stöd. Ida Lind på Ekologiska lantbrukarna presenterade därefter om arbetet med marknadsrapporter och Charlotte Andre på Organic Sweden berättade om informationskampanjen Eko-september. Båda dessa projekt har en bred målgrupp och syftar till att öka kunskap om och försäljningen av ekologiska livsmedel.

Två hållbarhetschefer, Åsa Domeij på Axfood och Mattis Bergquist på COOP, samtalade avslutningsvis om möjligheter och utmaningar för försäljningen i butik av ekologiska livsmedel. Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin medverkade också och Eva Sundberg modererade.

Ekouppdraget lider mot sitt slut och i skrivande stund ägnar vi som arbetat i ekosekretariatet oss åt att knyta ihop uppdraget rent administrativt, som att stötta projektägare i slutrapportering och skriva en sista årlig rapportering om aktiviteter och resultat. Ett litet sting av vemod gör sig påmint eftersom det varit fantastiskt roligt, stimulerande, lärorikt, nätverksfrämjande och samtidigt känts så angeläget att jobba med ekouppdraget.

Bilden visar fyra foton, en liggande utegris, morötter som sticker upp ur jorden, växande plantor och mjölkkor på bete.

Foto: Dan-Axel Danielsson, Pauliina Jonsson och Sara Furenhed.

Nu fokuserar vi på andra fronter, inte minst genom den strategiska planen, för att främja ekologisk produktion, konsumtion och export. De projekt vi finansierat inom ekouppdraget lever också vidare genom resultatspridning och i vissa fall med hjälp av annan finansiering. Om du letar information om ekologiska livsmedel från forskning till marknad så kan jag nästan lova att du hittar den på webbsidan som Epok vid SLU fick medel genom ekouppdraget för att starta upp.

För egen del fortsätter jag att bevaka utvecklingen på den ekologiska marknaden, både i Sverige och globalt. Häromdagen fick jag till exempel länken till Tysklands nationella ekostrategi som nyligen översatts till engelska, via min tyska kollega i forumet för EU:s ekoambassadörer. Detta nätverk, som jag haft förmånen att få bevaka de senaste åren, är en utmärkt ingång till den verkstad som pågår inom EU för att stärka den ekologiska marknaden från jord till bord. Läs mer om vad EU:s ekoambassadörer sysslar med i ett tidigare blogginlägg.  

//Åsa Lannhard Öberg, jordbrukspolitisk utredare med ett ständigt vakande öga på ekomarknaden!

Vad sysslar egentligen EU:s ekoambassadörer med?

Lämna ett svar

Den 14 november var jag bjuden till ett möte i Madrid, i egenskap av svensk representant för EU:s ekoambassadörer. Detta nätverksforum instiftades av EU-kommissionen för några år sedan och ett syfte är att dela goda exempel på hur medlemsländerna arbetar för att främja den ekologiska marknaden – både i enlighet med EU:s organic action plan och nationella handlingsplaner. Nätverket träffas som regel två gånger per år, en gång digitalt och en gång fysiskt. Vid två tillfällen hittills har möten och spännande studiebesök förlagts i det land som är ordförande i EU:s rådsarbete och jag har haft förmånen att få besöka både Prag och Madrid.  

Departementsbyggnaden i Madrid
Departementet i Madrid. Foto: Åsa Lannhard Öberg.

Mötesdagen inleddes i den mäktiga departementsbyggnaden, med 23 av 27 medlemsstater plus EU-kommissionen närvarande. På mötet framkom att:

  • EU-kommissionen uppmanar fler länder och aktörer att söka stöd inom EU:s säljfrämjandeprogram, bland annat för ekolivsmedel.
  • Efterfrågan på eko går ner i hela EU men tecken på återhämtning skönjas.
  • I Spanien pågår många marknadskampanjer för ekologiskt och det är viktigt att välja rätt kanaler – till exempel tittar unga inte på TV. Du kan avnjuta en av kampanjerna här! En kul grej är att man i Spanien brukar be metereloger föra fram viktiga budskap, eftersom folk litar på dem. Det var dock inte alla ekoambassadörer som höll med om denna yrkeskårs trovärdighet.
  • Nederländerna förbereder en större ekokampanj och man har också lanserat en nationell åtgärdsplan med mål att nå 15 procent ekologisk jordbruksmark, en stor ökning från dagens 4,5 procent.
  • Kroatien har precis lanserat sina första nationella ekomål.
  • Finland driver en EU-finansierad ekokampanj, ”Organic is a good sign”.
  • Irland har liten ekomarknad med stor import, men nu har man nyligen lanserat ekomål för offentlig sektor på 16 procent.
  • Malta har EU:s lägsta ekoandel när det gäller jordbruksmarken med 0,6 procent, men nu har man lanserat en nationell åtgärdsplan.
  • Sverige berättade att de senaste sju årens nationella ekouppdrag inneburit finansiering av runt 100 främjandeprojekt från jord till bord, samt att regeringen nyligen avskaffat de svenska ekomålen.
Foto: Åsa Lannhard Öberg

På eftermiddagen åkte vi buss fem mil söder om Madrid, där vi besökte den välskötta, idylliska och ekologiska getgården ”Suerte Ampanera Farm”. Mitt intryck under bussresan var att högplatån cirka 1 000 meter över havet är beroende av betande djur för att hålla markerna i skick. Gården har 2 500 getter, 500 hektar betesmark och eget mejeri som väger in runt 2 000 liter getmjölk per dag, framför allt för att tillverka ost. Vi fick provsmaka och ostarna var mycket goda! Jag uppfattade att getterna ger 3 – 4 liter mjölk per dag och att de mjölkas en gång per dygn.

I beteshagarna växer en form av ek som framåt höstkanten ger ett välsmakande ekollon, perfekt som getfoder. Gårdens ägare gör allt möjligt för att gynna den biologisk mångfalden. Bland annat har kaninrösen skapats av grenar och längst ner i en hage finns ett instängslat område där man placerar getter som dött, för att på så vis gynna en särskild gam som alltså flyger dit för att äta sig mätt. Jag har aldrig sett eller hört talats om något liknande innan och tror inte det är brukligt i våra trakter. Regnvatten samlas i en stor damm som används under den torra årstiden, i den här dammen bor också olika typer av sköldpaddor.

gården som besöktes. Getter. Hundar. Människor
Foto: Åsa Lannhard Öberg

Eftersom jag är en hundälskare av stora mått är ändå mitt mest bestående intryck från det här studiebesöket de charmiga getvaktarna – en flock stora Spanska Mastiffer som föds bland och bor hela sitt liv tillsammans med getterna. Dessa fyrbenta herdar vakar över flocken och håller rovdjur borta, utan att valla dem för hårt. Det roligaste var när en stor vit hane kom galopperande mot byråkratgänget i hagen, med lortiga jättetassar och dreglande mungipor, för att hoppa upp på den danske delegaten som nästan föll omkull. Det blev spännande avtryck på kläderna. Men även jag fick förmånen att känna på den burdusa hälsningen. En annan händelse som fick oss att dra på smilbanden, var när en get som rörde sig bland oss började mumsa på den polska delegatens kjolfåll. Getter är helt klart fascinerande djur, och vore jag get skulle jag gärna bo på just den här spanska gården.

/Åsa Lannhard Öberg, svensk ekoambassadör

Lokalproducerat på tallriken på Offentliga måltidens dag

Lämna ett svar

Torsdagen den 19 oktober firas Offentliga måltidens dag runt om i hela landet. Betydelsen av de offentliga måltiderna, som berör en stor del av befolkningen varje dag, har de senaste åren uppmärksammats allt mer.

För att fler ska få möjlighet att ta del av de offentliga måltiderna, åker en foodtruck runt på öarna i Ekerö kommun den 17–19 oktober och bjuder på provsmakning av skolmaten och Ekerös nya kommunrätt ”Ekerörätten”. Foto: Ekerö kommun.

På Offentliga måltidens dag visar kommuner och regioner runt om i Sverige stolt upp sina måltidsverksamheter. På många håll serveras extra festliga menyer och beslutsfattare eller anhöriga bjuds in till skol- och seniorrestauranger. Medan det på andra håll serveras smakportioner till allmänheten i stadshuset eller på torget.

Offentliga måltidens dag är också ett tillfälle då många måltidsorganisationer lyfter fram närproducerade råvaror och samarbeten med lokala livsmedelsproducenter.  

Här kommer några exempel:

  • Åre kommun kommer bjuda på en potatisbuffé med närodlad potatis.
  • Östra Göinge kommun kallar årets tema ”Smaken av en plats”.
  • Örebro kommun lyfter fram samarbeten med lokala livsmedelsproducenter och serverar havreris från Närkeslätten.
  • Mora kommun serverar pannbiff, potatis och sås bestående av nästan bara lokalproducerade råvaror.
  • Ekerö kommun lanserar i samband med firande i år en egen rätt, Ekerörätten, som är baserad på råvaror med lokal anknytning.
Ekerörätten. Det är kommunens kockar har tagit fram rätten, som är baserad på råvaror med lokal anknytning. Rätten kan lagas och serveras, anpassat till matgästerna i förskola, skola och omsorg. Foto: Ekerö kommun.

Bidrar till stabilitet

Det är fjärde året som MATtanken koordinerar Offentliga måltidens dag, för att uppmärksamma de tre miljoner offentligt finansierade måltider som varje dag serveras i förskola, skola, äldreomsorg och på sjukhus.

De offentliga måltiderna har alltid fyllt en viktig funktion i samhället, men på senare år har allt fler förstått värdet av dem.

-Tryggheten som måltiderna bidrar till är extra viktig i ett omvärldsläge med oroligheter och ansträngd ekonomi. De offentliga måltiderna är också viktiga i frågor som rör näringslivsutveckling, beredskap och hållbarhetsmål. De offentliga måltiderna bidrar på många sätt till stabilitet i samhället.

Matgästerna serveras pannbiff med potatis, brunsås och tillbehör på Offentliga måltidens dag i Mora kommun. Potatisen kommer från åkrar i Mora, köttfärsen till biffarna kommer också från lokala producenter och brunsåsen innehåller närproducerad ekologisk mjölk. Foto: Mora kommun.

Vi har fantastiska offentliga måltider i vårt land. Det vill vi att fler ska få upp ögonen för. Därför koordinerar MATtanken Offentliga måltidens dag, den 19 oktober 2023. Det är en dag då offentliga måltidsverksamheter i hela landet visar upp sin verksamhet.

Måltidens dag har instiftats av Måltidsakademien och infaller alltid tredje torsdagen i oktober. MATtanken förstärker dagen i samverkan med MåltidsakademienLänk till annan webbplats.. Läs mer och se alla anmälda aktiviteter här: www.mattanken.se/omd.

/Eva Sundberg, projektledare för MATtanken.

Historier som kan väcka vårt klimatengagemang

Lämna ett svar

Apollon och Daphne. Bild: Wikimedia Commons.

Kan det vara så att de flesta moderna människor kan mer om påhittade superhjältar, drakar och alver eller tv-deckare jämfört med hur väl man är insatt i modern livsmedelsproduktion? Det är en mycket liten del av befolkningen som vet hur en harv ska dras, om den ska dras, och hur det påverkar mark och gröda.

Jordbrukets roll i arbetet för klimatet: Mer mat, mer hållbar mat

Något som verkligen få har koll på även i jordbruksbranschen är hur de biologiska växthusgasutsläppen från mark och djur funkar. Metan, lustgas och samspelet mellan kolcykeln och kvävecykeln är för många fortfarande på gränsen till alvmagi. Det saknas också kunskap för att på allvar utforma effektiva åtgärder och Jordbruksverket har vid många tillfällen betonat att det behövs mer kunskap och därmed mer satsning på forskning och innovation. Så även i en ny rapport om jordbrukets roll i arbetet med det nationella klimatmålet och vilka förändringar som är på gång och som behövs.

Metamorfos skulle kunna vara ett begrepp från de två största superhjältemejerierna Marvel eller DC. Det är det också (se till exempel superhjälten Metamorpho) men det är mer ett generellt begrepp som beskriver en förändringsprocess. Exempelvis något så verklighetsbaserat som metamorfa bergarter.

Förr i tiden (pre-Metamorpho) var de mest kända historierna om metamorfoser de som var skrivna av den romerske influencern Ovidius. Hans verk Metamorfoser har haft stor påverkan på litteratur och konst de senaste två tusen åren. Det består av runt 250 olika sagor vilka alla har en förvandling, till exempel av människor till djur, växter eller stenar som centralt motiv. En av de mest kända handlar om Apollon och Daphne. Daphne var en trädnymf som uppvaktades av guden Apollon. Precis när Apollon tar tag i Daphnes midja börjar hon att förvandlas till ett lagerträd, för evigt ungt och grönt.

Vi behöver satsa på ökad matproduktion samtidigt som vi gör allt för att minska utsläppen

Tidigare historier om förvandling kan vara bra att ha som inspiration när vi idag arbetar med att förvandla samhället till ett mer hållbart (för evigt ungt och grönt?) sådant. I Jordbruksverket rapport om klimatmålet beskriver vi att ambitionen inte är att lägga ner produktion för att klara miljömålen, vilket faktiskt diskuteras och ges stöd till i andra länder. Ambitionen är istället att förvandla och utveckla den existerande produktionen. Världen behöver mer hållbar mat, de svenska beteshagarna fler kor.

Det är också tydligt att metamorfosen inte kommer att handla om en process som sker naturligt, likt en bergart, utan det handlar om ett målinriktat arbete som drivs av ett mål och en historia. I rapporten beskriver vi också de bedömningar och prioriteringar som Jordbruksverket gör på kort- och medellång sikt.

Det nationella klimatmålet innebär att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären senast år 2045, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Någon tydlig kvantitativ förväntan på jordbrukets utsläppsminskning finns dock inte. Både inom det nationella klimatmålet samt motsvarande inom EU räknar man med att vissa utsläpp kvarstår vid målåren. Jordbruksverket arbetar också för att den svenska livsmedelsproduktionen bör öka. En ökad inhemsk produktion innebär utifrån dagens kunskapsläge att utsläppen från sektorn ökar och att andra sektorer får ta större ansvar för att utsläppen ska minska i tillräckligt hög grad. Vi behöver satsa på ökad produktion samtidigt som vi gör allt för att minska utsläppen.

Hur skapar vi engagemang för klimatarbetet?

Frågan är då vilken historia som klarar av att driva sektorn framåt mot målet. Det är inte omöjligt att det behövs 250 stycken olika historier för att passa alla olika typer av företag och branscher. Det finns idag också flera olika pågående historier. Vilken som är sann återstår att se. En handlar om att näringslivet själv driver utvecklingen framåt, snabbare än staten. Till exempel kan satsningarna på förnybar energi fortsätta oavsett om politikerna i landet är intresserade eller inte. En annan om att det är EU genom kommissionens förslag på olika områden som går före och sätter ambitiösa krav på marknaden, exempelvis genom EUs klimatmål, klimattullar och vidareutveckling av utsläppshandeln.

Danmark är alltid intressant att spegla sig i för jordbrukssverige. De danska utsläppen från jordbruket är dock större och utgör en stor del av de nationella utsläppen. En annan skillnad är att politiken har satt ett mycket ambitiöst utsläppsmål till 2030 specifikt för jordbruket. En likhet är att konkreta åtgärder som minskar utsläppen i betydande grad och som är tillgängliga idag saknas. Det ser i dagsläget mycket tufft ut att nå målet. Samtidigt berättas i samma land historien om hur effektiva danska företag går före i sitt miljöarbete. Exempelvis ser Arla skillnad mellan tyska och danska företag när man satt igång med ett belöningssystem där bra prestationer ger ett påslag på mjölkpriset. Det finns flera stora företag som driver på utvecklingen genom att testa och utveckla nytt. De verkar i flera länder och betonar att de därför hellre ser europeiska mål och styrmedel än för stora skillnader i förutsättningar i olika länder. Det betonar de mot bakgrund av att flera partier i Danmark har drivit frågan om en klimatskatt på jordbruket. Kompromissen blev att frågan ska utredas och den utredningen ska vara färdig efter sommaren.

Frågan är då vad som driver företagen? Varför går de före? Handlar det om en prognos om att konsumenterna i framtiden vill ha mer klimateffektiv mat? Eller för att redan nu anpassa sig efter framtida krav på den europeiska marknaden? Eller som en strategi för att slippa styrmedel genom att visa att åtgärder genomförs ändå? Eller sant engagemang för klimatfrågan?

Som sagt, det kan behövas 250 olika historier, minst. Fortsättning följer!

/Tobias Markensten, klimatutredare

Matsvinn – en högaktuell fråga under mina första månader på Jordbruksverket

Lämna ett svar
Cecilia Andersson med familjens kattunge Pelle. Foto: Inga Berntsson.

Den 6 mars fick jag äran att börja jobba på Jordbruksverket som näringsutvecklare. De första månaderna har varit spännande och lärorika. När jag blickar tillbaka kan jag se att frågan om matsvinn löpt som en röd tråd.

Under våren besökte jag mässan Nordic Future Food för att få mer insyn i livsmedelsmarknadens behov och utmaningar och inspireras av vad alla fantastiska företag gör för att få ut hållbara, kreativa och spännande produkter. Det var otroligt givande att se hur människor brinner för sina produkter och det var tydligt att många företag fokuserar på att minska matsvinn. Exempelvis hörde jag om ett företag som köper in restprodukter från andra producenter för att koka och saluföra fonder. Ett annat företag använde restprodukter från tillverkningen av rapsolja i sin veganska färs gjord på baljväxter.

Detta påminde mig om hur vi under min barndom på ett enkelt sätt tog tillvara matresterna. Vi hade helt enkelt en kattgryta där vi samlade alla våra matrester till katterna, vilket gjorde att vi tog bättre tillvara på resurserna i vårt hem.

Som utbildad livsmedelsagronom var det också spännande att höra flera på Nordic Future Food prata om att det finns stor utvecklingspotential för att minska matsvinnet professionellt. Det diskuterades att livsmedelsföretag behöver bli bättre på att berätta om vad som kan räddas. Och att vi konsumenter behöver känna till att om vi ratar en låda med jordgubbar för att endast en jordgubbe är dålig, så kasseras ofta hela innehållet.

På mässan diskuterades också om dagligvaruhandeln skulle kunna ändra kvalitetskrav på produkter för att minska matsvinn. Minns ni till exempel när det var bananbrist 2022? Då sänktes kraven på bananer och man såg fullt ätbara bananer med bruna fläckar i butiken. Insikten är att överflöd generar matsvinn. Om det är brist på en vara blir man istället tvungen att sänka kvalitetskravet och då minskar matsvinnet.

Matsvinn är verkligen en högaktuell fråga även på Jordbruksverket. I mars var jag på ett av Jordbruksverket arrangerade seminarium om minskade förluster vid hantering av kött.  Seminariet utgick ifrån rapporterna Förluster av griskött, nötkött och mjölk på gården och Livsmedelsförluster vid slakt av grisar och nötkreatur. Här lyftes fram att vi måste använda hela djuret och återupptäcka sätt att använda det som vi i modern tid har ansett vara restprodukter.  Det kan vara dags att återupptäcka det gamla mathantverket och använda fett, skinn och inälvsmat. Dagen var fylld med inspirerande föreläsningar om hur matsvinn kan minskas under hela kedjan, som till exempel vid slakt och vid konsumtion. Som en extra inspiration fick vi smaka levergryta och uppmanades att efterfråga ovanliga styckesdelar som till exempel lever i butiken.

Min avslutande reflektion är att det är viktigt att hela kedjan arbetar med att försöka minska matsvinnet. Det gäller både i det lilla och i det stora – allt från min familjs kattgryta till att producenter och livsmedelskedjor utvecklar och förändrar.  Som någon sa på Nordic Future Food: Det ska vara en kul lagsport att rädda världen!

Cecilia Andersson, näringsutvecklare

Lagstiftning och långsiktigt arbete inom djurskydd, djurhälsa och växtodling skapar mervärden

Lämna ett svar

Årets rapport Uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin visar att lagstiftning och långsiktigt arbete inom djurskydd, djurhälsa och växtodling skapar mervärden kopplade till ekonomisk och social hållbarhet som spelar roll för konsumenten, men att priset blir allt viktigare.

I Sverige är kraven som styr produktionen av mat högre på flera områden jämfört med många andra länder. Dessa krav skapar mervärden, då de har en positiv påverkan på matens egenskaper ur olika hållbarhetsaspekter. Ett exempel på svenska mervärden till följd av det långsiktiga arbetet med god djurhälsa och våra svenska djurskyddsregler är att djuren ges goda förutsättningar att bete sig naturligt. Arbetet med att säkra en god djurhälsa bidrar också till att djur i det svenska lantbruket är fria från många sjukdomar som finns i många andra länder. Den goda djurhälsan kännetecknas bland annat av låg antibiotikaanvändning och till grund för svensk djurhållning ligger filosofin att friska djur inte behöver antibiotika. Mellan åren 2016 och 2020 var det också små förändringar i den totala försäljningen av antibiotika för lantbruksdjur i Sverige.

Kalvar som äter höö
Foto: Anna Roström, Scandinav

Öppna landskap och växtskydd i våra odlingar

Ett annat mervärde är betande djur, som bidrar till ett attraktivt odlingslandskap med stor variationsrikedom av djur, växter och kulturmiljöer. Detta ger också möjligheter till rekreation och friluftsliv, som i sin tur utgör viktiga delar av Sveriges miljökvalitetsmål. Dessutom har det svenska kulturlandskapet formats av betande djur under lång tid.

Mervärdena inom växtodlingen skapas bland annat av en säker och ansvarsfull användning av växtskyddsmedel och växtnäringsämnen samt en hög andel vall på svensk åkermark som bidrar till bindande av kol. I Sverige tillämpas integrerat växtskydd och det finns flera krav på hantering och användning för att minimera riskerna både för människor som arbetar med växtskyddsmedel och för miljön. Dessutom bidrar Sveriges geografiska läge till ett relativt lågt tryck från växtskadegörare, vilket minskar behoven av växtskyddsmedel jämfört med många andra länder i Europa.

Priset allt viktigare för konsumenter

Sammanfattningsvis finns det i Sverige flera mervärden kopplade till ekonomisk och social hållbarhet som spelar roll för konsumenten. Men med tanke på omvärldshändelser och kraftiga prisökningar är det sannolikt att priset kommer att bli allt viktigare för konsumenterna vid val av livsmedel. Livsmedelsföretagens årliga trendmätning, som visar vilka konsumenttrender som påverkar livsmedelsproducenterna mest, visar att priset just nu är den allra viktigaste trenden (mars 2022).

Drygt hälften av svenskarna har övervikt och fetma

Vad och hur vi äter spelar en stor roll för vårt mående och ohälsosamma matvanor är en av de enskilt största orsakerna till ohälsa och för tidig död i Sverige (IHME, 2021). Rapporten Uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin pekar på att det finns en försämring av svenskarnas matvanor. Mellan åren 2016 och 2022 var det en ökning av andelen personer som dricker sötad dryck minst två gånger per vecka. Under samma år var det också en minskning av andelen personer som äter frukt och grönsaker mer än tre gånger per dag.

Andelen svenskar med övervikt och fetma i Sverige har ökat med två till tre procentenheter per år under en lång period. Utvecklingen från och med år 2016 visar dock endast på små förändringar. Samtidigt finns en ökad matfattigdom i Sverige och enligt WHO finns det undernärda barn även i Sverige.

Detta blogginlägg är en del i en serie av fördjupningar av årets utvärdering och uppföljning av livsmedelsstrategin. Rapporten hittar du i sin helhet här

/Frida Edström, utredare och medförfattare till rapporten Uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin

Mer från livsmedelsindustrin kan bli mat

Lämna ett svar

I livsmedelsindustrin finns råvaror och produkter som inte blir mat. Det kan bero på kvaliteten på råvarorna, marknadskrav och att utrustning och metoder saknas för att ta tillvara på restprodukter. Det visar vår nya rapport om livsmedelsförluster vid förädling av råvaror till produkter.

Bildkollage som visar ett mejeri, korvar, bröd och en anställd som gör kontroll.
Foton: Pixabay, Freepik, Scandinav, Thomas Adolfsén, och Per Magnus Persson

I rapporten Pilotstudie om matsvinn och restprodukter, ges en bild av det matsvinn och de restprodukter som kan uppkomma hos företag i livsmedelsindustrin. Rapporten baseras på intervjuer med tjugo större företag inom chark, mejeri, fiskberedning, spannmåls-, potatis- och morotsprodukter och sylttillverkning. Jag och kollegan Lars genomförde intervjuerna under förra året med stöd av en referensgrupp. Vi fann att:

  • I vissa branscher kan det uppkomma stora mängder restprodukter som idag blir foder eller avfall men som med innovationer eller rätt utrustning skulle kunna bli mat. Det kan handla om 20 till 50 procent av råvarorna som har mer eller mindre potential att användas till livsmedelsprodukter.
  • Matsvinn förekommer också i form av produktions- och hanteringsfel, att råvaror blir kvar i utrustning eller kasseras vid rengöring. För många företag handlar det bara om några procent av produktionen.
  • Marknadens krav på kvalitet, hållbarhetstid och varierat utbud innebär ibland att produkter inte kan säljas eller att de returneras. Kvaliteten på råvarorna från primärproduktionen påverkar också hur mycket som kan tas tillvara i industrin.

Företagen vi pratade med visade intresse för matsvinnsfrågan och försöker ta tillvara det som går i den egna produktionen. Vassle, vetekli, lake, potatisskalmassa och morotsspill är exempel på restprodukter som finns hos de intervjuade företagen och som kan ha potential att användas till livsmedel.

Skiss över flöden i livsmedelsindustrin

De restprodukter och matsvinn som uppkommer hos de intervjuade företagen används framförallt till foder eller går till biogasproduktion och en mindre andel går till bland annat förbränning, etanol och andra industriprodukter.

– Flera företag berättade också att de har svårt att lägga tid och pengar på att mäta matsvinn. Det behövs också kunskap om hur man ska mäta. Det finns ambitioner att göra förbättringar men ekonomin kan begränsa möjligheten att investera i utrustning och innovationer som tar tillvara på mer av produktionen.  

Minskat matsvinn kan öka lönsamheten

Om mer av industrins råvaror blir mat kan miljö- och klimatpåverkan minska och företagens lönsamhet kan öka. Att mer blir foder istället för avfall är också positivt för resursanvändningen och kan även göra djurproduktionen mer resurseffektiv.

Mäta matsvinn

För att kunna göra insatser så att mer av produktionen blir mat behövs ökad kunskap, både hos företagen och nationellt, om var matsvinnet uppstår och orsakerna till det. Att på ett systematiskt och strukturerat sätt mäta sitt matsvinn och utvärdera vad som kan göras bättre tror jag är en nyckel i detta.

Intervjuerna visar att företagen kan behöva stöd i att mäta. Hos stora företag med många verksamheter kan det vara komplext och svårt att mäta på ett likartat sätt inom företaget. Hos mindre företag kan tid och pengar att investera i mätutrustning vara begränsningen.

När man talar om matsvinnsmängder så utgår man generellt från statistiken för livsmedelsavfall. Men eftersom livsmedelsav­fall enligt definitionen i EU:s avfallsdirektiv är ”Livsmedel som har blivit avfall” så ingår inte de biprodukter som livsmedelsindustrin till exempel säljer till foder. Inte heller de restprodukter som inte är livsmedel men som med annan hantering, förädling eller efterfrågan skulle vara möjliga att omarbeta till livsmedel.

Hur kan mer bli mat?

Rapporten pekar på flera områden där insatser kan behövas:

  • Öka kunskapen om restprodukter.
  • Ge bättre förutsättningar att mäta matsvinn och restprodukter.
  • Lyssna på företagen och deras unika förutsättningar.
  • Förbättra logistik och förmedling av restprodukter.
  • Satsa på innovationer, produktutveckling och affärsmodeller för minskat matsvinn.

Något som är viktigt att påpeka är att det krävs kapital för att investera i nya lösningar. Och att om nya produkter tas fram i syfte att ta tillvara mer av råvarorna behöver de också funka på marknaden.

Samverkan mellan aktörer har betydelse. Vår studie visar att mängden matsvinn och restprodukter kan påverkas av kvaliteten på den ingående råvaran, men också på agerande hos handel och konsumenter. Kraven som vi konsumenter har på ett varierat sortiment med många smaker och sorter ger fler rengöringar mellan sorter och mer svinn. Färdiga produkter som inte har gått ut kan skickas till avfallshantering bara för att det är för kort hållbarhetstid kvar.

Som stöd i att mäta matsvinn men också samverka kring minskat matsvinn i värdekedjan finns Samarbete för minskat matsvinn SAMS. Det delfinansieras av regeringsuppdraget för minskat matsvinn, som är en del av livsmedelsstrategin.

På Jordbruksverkets webbsida om matsvinn och förluster vid livsmedelsproduktion hittar du även våra andra rapporter om livsmedelsförluster. Etappmålet om att livsmedelsförlusterna ska minska och mer ska bli mat hittar du här.

Jag önskar er en givande läsning av rapporten och vill sist men inte minst rikta ett stort tack till de företag som var med och bidrog till ökad kunskap på det här området!

/Karin Lindow som är projektledare för uppföljningen av livsmedelsförluster på Jordbruksverket.

Växtskyddsrådet arbetar med det hållbara växtskyddet

Lämna ett svar

Det är viktigt att vi i Sverige har en robust livsmedelsförsörjning. Utmaningarna framöver är flera och inom EU:s gröna giv finns förslag med tydlig påverkan på nuvarande användning av växtskyddsmedel. Tillgången till hållbara och effektiva växtskyddsmetoder är särskilt angelägna framåt.

Växtskyddsrådet bedriver därför ett långsiktigt strategiskt arbete med att kartlägga behov och tillgång till effektiva växtskyddsmetoder i den svenska växtodlingen (vi kallar det för Major use-arbetet). Sedan 2021 pågår även en samverkan i branschen med representanter från LRF, Lantmännen, Hushållningssällskapen och betodlingen som är inriktad på att lösa de mest akuta problemen kring insektsskadegörare i stora grödor.

Analys av precisionsteknikens möjligheter

Växtskyddsrådet utreder precisionsteknikens möjligheter till ökad träffsäkerhet vid användning av växtskyddsmedel. De precisionstekniker som bedöms tillgängliga inom perioden fram till 2030 beräknas minska mängden ogräsmedel i lantbruksgrödor med knappt fyra procent förutsatt att inga styrmedel används. Med hjälp av styrmedel som till exempel investeringsstöd eller arealbaserade stöd för precisionsbekämpning bedöms användningen kunna minskas med mer än tio procent.

Växtskyddsrådet i fält förra sommaren i Västergötland.

Om Växtskyddsrådet

I Växtskyddsrådet deltar elva organisationer som tillsammans verkar för aktiviteter som leder mot det hållbara växtskyddet. Jordbruksverket leder Växtskyddsrådet och de deltagande organisationerna är Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, Livsmedelsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Sveriges Lantbruksuniversitet, Lantbrukarnas Riksförbund, Föreningen Sveriges Spannmålsodlare, Svenskt Växtskydd, Hushållningssällskapen samt Naturskyddsföreningen.

Sedan Växtskyddsrådet inrättades 2011 har verksamheten utvecklats. Flera av de utredningar och aktiviteter som har genomförts inom Växtskyddsrådet är framåtsyftande, skapar möjligheter till utveckling och tar sikte på långsiktiga lösningar för hållbart växtskydd i enlighet med Livsmedelsstrategins målsättning.

Läs mer om Växtskyddsrådets uppdrag och arbete här.
Här hittar du också ett tidigare blogginlägg om Växtskyddsrådets arbete.

Kontakta oss gärna om du vill veta mer: vaxtskyddsradet@jordbruksverket.se

//Sunita Hallgren och Mats Allmyr, Växtskyddsrådets sekretariat.