Den första januari 1995 blev Sverige medlem i EU tillsammans med Finland och Österrike. På bara några år gick svenskt jordbruk från en mer eller mindre helt avreglerad jordbrukspolitik till att fullt ut tillämpa EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Ett av de viktigaste skälen till att jordbrukets företrädare ställde sig positiva till ett EU-medlemskap var att man vill se stabila och förutsägbara villkor. Under de trettio år som gått återstår nu inte så mycket av den politik som fanns vid inträdet i EU. För enskilda produktionsgrenar har förändringarna varit stora men de långsiktiga trenderna för sektorn i stort har inte påverkats särskilt mycket.

Efter årtionden med överproduktion och stora kostnader beslutade Sverige i slutet av 1980-talet att mer eller mindre helt ta bort de olika prisstöd som funnits sedan tiden efter andra världskriget. Svenskt jordbruk skulle verka på en avreglerad marknad, det vill säga en marknad med mindre politisk styrning. Strax efter införande av detta beslut ansökte Sverige om att bli medlem i EU och förhandlingar påbörjades. EU hade vid denna tidpunkt tagit de första stegen mot ökad frihandel och minskade marknadsstöd, dock inte alls lika långtgående som i Sverige. När Sverige sedan blev EU-medlem 1995 hade vi därför redan börjat anpassa oss till politiken som tillämpades i EU vilket innebar att den svenska avregleringen aldrig fullföljdes.

EU-medlemskapet innebar att svenska jordbrukare gavs:

• fri handel inom EU
• tullskydd mot tredje land
• garanterade priser
• kopplade stöd till grödor och vissa djur
• kvoterad produktion för vissa varor, produktion utöver kvot innebar sanktioner (det vill säga produktionen fick inte överstiga en bestämd mängd)
• stöd till miljö- och andra landsbygdsåtgärder

Till ganska stora delar innebar EU-medlemskapet att vi gick tillbaka till det läge som rådde i Sverige före 1990 års reform om avreglering.

En påtaglig effekt av medlemskapet var ökad handel med jordbruksprodukter mellan Sverige och övriga EU-länder. Före EU-medlemskapet begränsades möjligheterna till handel genom att Sverige tillämpade så kallade införselavgifter på i princip all import av jordbruksprodukter. EU-medlemskapet innebar därför kraftigt ökad import för vissa produkter, särskilt för de produkter där EU inte tillämpade kvoterad produktion, t.ex. griskött och kyckling. Samtidigt som importen ökade så ökade även konsumtionen. Det gjorde att andelen svenskproducerat av vår konsumtion minskade under de första årtiondena av EU-medlemskapet. För griskött minskade den inhemska produktionen medan det blev tvärtom för kyckling. Dock ökade inte kycklingproduktionen i samma takt som konsumtionen.

Produktion av bland annat mjölk och socker var kvoterad före EU-medlemskapet, därför blev förändringarna förhållandevis små. Odlingen av spannmål var konkurrenskraftig med de villkor som EU-medlemskapet innebar och Sverige behöll ett exportöverskott. Villkoren för odling av oljeväxter förbättrades så odlingen ökade till det dubbla jämfört med tiden före medlemskapet.

Hur ser det ut idag?

Succesivt har EU fortsatt att reformera jordbrukspolitiken och nu finns det i stort sett inte kvar några marknadsregleringar förutom ett tullskydd. De tidigare stöden som var kopplade till en viss produktion har ersatts med frikopplade gårdsstöd och stöd till investeringar. Miljö, klimat, djurvälfärd och landsbygdsutveckling har fått en allt större del av den gemensamma budgeten. EU har på så vis närmat sig den politik som Sverige skulle infört om det inte blivit något EU-medlemskap. På marknaden har svensk produktion stärkt sina positioner inom flera varuområden genom att en ökad del av inhemsk konsumtion utgörs av produktion med svenskt ursprung. Ökat fokus på hållbara produktionsmetoder och djurvälfärd är bidragande orsaker till att konsumenterna i allt större utsträckning väljer svenska produkter och dessutom är villiga att i många fall betala ett högre pris för dessa jämfört med importerade alternativ. Detta illustreras genom försörjningsbalansen för griskött där det framgår att försörjningsförmågan sjönk åren efter EU-medlemskapet men att det vände för tio år sedan.

Figur. Försörjningsbalans för griskött under 1980 till 2023 i miljoner kilo samt försörjningsförmågan i procent. Källa Jordbruksverket.

För grundläggande faktorer för svensk jordbrukssektor, som till exempel åkermarkens utveckling och antalet företag, ser vi inte så stor påverkan på lång sikt. När det har skett förändringar genom EU:s jordbrukspolitik så har det haft viss kortsiktig effekt på utvecklingstakten men den långsiktiga trenden har fortsatt som tidigare.

Figur 2 Antal jordbruksföretag och areal åkermark, utveckling 1981-2024, index, 1981=100. Källa: Jordbruksverket

/Bengt Johnsson på jordbruksekonomiska enheten