Den här gången tar bloggen vägen till en ny skrift från Jordbruksverkets Rådgivningsenhet biologisk mångfald och eko.

I en föränderlig omvärld har produktionen av mat fått ett stort fokus i samhällsdebatten. Behoven av robusta livsmedelssystem och beredskap är mer aktuellt än på länge. Det är tydligt att våra lantbruk är mycket viktiga och att de måste vara robusta så att de kan leverera mat även i tuffare tider. Som i tider med extremväder eller om det blir störningar på marknaden och det därmed blir svårt att få tillgång till insatsmedel och annat. Men hur blir lantbruken egentligen robusta?

Robusthet är en del av resiliensen

Ett begrepp som blivit mer vanligt på senare år är resiliens. Europeiska kommissionen skriver i sin strategi ”Farm to fork” att EU:s mål är att minska miljö- och klimatavtrycket från EU:s livsmedelssystem och stärka dess resiliens. Vi som arbetar med rådgivning inom ekologisk produktion på Jordbruksverket bestämde oss för att ta fram en skrift om resiliens på ekologiska djurgårdar och lyfta att ekogårdar i hög grad genererar egna insatsmedel och inte är beroende varken av importerat konstgödsel eller kemiska bekämpningsmedel. De ekologiska djurgårdarna måste ha en viss självförsörjning av foder vilket också stärker oberoendet.

Fyra gårdar lyfts som exempel

Vi kontaktade ett antal lantbrukare och rådgivare för att be dem hjälpa oss komma vidare med arbetet. Vi bestämde oss för att ta fram en skrift om fyra intressanta ekologiska djurgårdar med olika inriktning för att inspirera andra. I skriften berättar lantbrukarna framförallt vad de gör för att vara robusta mot olika störningar. En av gårdarna är inriktad på ägg- och lammproduktion, en på mjölk- och lammproduktion, en på smågrisproduktion och en på mjölkproduktion.

Vad är egentligen resiliens?

Efter en process landade vi i att skriften främst handlar om lantbrukens förmåga att bygga sin robusthet som en del av deras resiliens. Resiliens kan nämligen delas in i tre delar:

• förmågan att stå emot en störning (robusthet),
• förmågan att anpassa sig och
• förmågan att förändras.

Resiliens kan användas på många nivåer, till exempel för en planta, för ett landskap eller för ett samhälle.

Lösningarna finns på gårdarna

Vi har sammanfattat de lösningar och strategier som lantbruken som är med i skriften har för att vara robusta vid olika utmaningar. Lösningarna gör att gårdarna bli mer resilienta och bidrar till en resilient livsmedelsproduktion i Sverige.

Det lantbrukarna själva framhävde var inte bara olika sätt att producera mat. Inte minst ville en del belysa sin egen vilja och stresstålighet. Att planera och vara förberedda minskar stressen, om företaget är robust när det inte är kristid lägger det grunden till att vara robust även i en kris. Tillgång till kompetens och kompetensutveckling, den egna, rådgivares och personalens, är viktigt för gårdens robusthet och samarbeten med andra lantbrukare med flera stärker företaget.

Mångfald stärker robustheten och resiliensen. Både att skapa biologisk mångfald och att ha flera ben att stå på sprider riskerna. Det kan vara olika produktionssätt eller produktionstyper som att ha mer än ett djurslag på gården. En kompletterande verksamhet som exempelvis förädling eller en gårdsbutik ökar gårdens möjlighet att få sina produkter sålda.

Ekologisk produktion bygger på kretslopp. En bra balans mellan areal och antal djur gör att det egenproducerade fodret räcker långt och skapar också ett väl fungerande kretslopp av växtnäring mellan mark, växter och djur på gården. Nyligen kunde vi till exempel läsa en studie som visar att det är mindre kväveöverskott på ekologiska mjölkgårdar än på konventionella, där data kom från Greppa Näringen.

Den produktion som de fyra lantbruken har satsat på för växtodlingen, djurhållningen och energiförsörjningen kan du läsa vidare om i skriften:

Den robusta ekogården i en föränderlig omvärld – Inspireras av fyra djurgårdars strategier av Birgitta Johansson, Gunilla Johansson, Ingela Löfquist, Katarina Holstmark och Lisa Schneider. Anna Backlin har medverkat med många inspel till skriften.

Såklart är även det ekologiska lantbruket sårbart och behöver utvecklas för att bli mer robust och anpassa sig till nya omständigheter. Men ekolantbruket har pusselbitarna till några av de lösningar som krävs. Därför hoppas vi på att skriften kan inspirera alla lantbrukare oavsett produktionssystem.

/Birgitta Johansson, rådgivare inom ekologisk djurhållning på Rådgivningsenheten biologisk mångfald och eko