Angrepp från skadegörare såsom insekter, svamp och ogräs skadar odlingen och ger lägre skördar och livsmedelsförluster. Ett effektivt växtskydd har därför stor betydelse både för företagens lönsamhet, för miljön och för livsmedelsförsörjningen. Växtskydd kan vara både mekaniskt, kemiskt, termiskt och biologiskt och ske på olika sätt. I Sverige har vi sedan länge praktiserat integrerat växtskydd (IPM) som handlar om att förebygga skadegörare och kombinera olika slags åtgärder för att bekämpa dem. Här kan du läsa mer om växtskyddsåtgärder.
Avancerad teknik med stor potential
Tekniken inom växtskydd har gått framåt över åren. Från den gamla tidens enkla krattor och hackor till dagens avancerade precisionsteknik med drönare och robotar. Den mest avancerade tekniken är kostsam och stora investeringar kommer krävas om merparten av de svenska företagen ska kunna ta del av den.
Självgående robot testas i fält. Foto: Sunita Hallgren.
Hur får vi råd att investera i tekniken?
Teknik såsom ogräskontroll och övervakning kan bidra till en stärkt konkurrenskraft i sektorn, och att utveckla ogräsrobotar är ett sätt att effektivisera. Tekniska lösningar kan också skapa förutsättningar för en ännu mer hållbar odling och minskad användning av växtskyddsmedel. Men avancerad teknik kan såklart kosta väldigt mycket. Hur ska svenska jordbruks och trädgårdsföretag ha råd att satsa på tekniken?
Lunchseminarium 27 februari
På nästa lunchseminarium i serien Nytt från Jordbruksverket om livsmedelsstrategin är temat Teknikskifte i växtskyddet – hur gör vi det möjligt? Då får du höra min kollega Sunita berätta om den teknikutveckling som sker och om Växtskyddsrådets arbete. Våra inbjudna gäster är teknikrådgivaren Christer Johansson, lantbrukaren Peter Borring och växtodlingsrådgivaren Ulrik Lovang. De kommer ge sin bild av möjligheterna med dessa tekniker och hur de ser att tekniken ska bli mer tillgänglig för svenska producenter.
All livsmedelsproduktion innebär en påverkan på miljön och klimatet, i vissa fall positiv och i andra fall negativ. Sedan året innan livsmedelsstrategin beslutades har utvecklingen i miljön gått i rätt riktning för flera indikatorer som är kopplade till livsmedelskedjan. Men förändringarna går långsamt och relevanta miljökvalitetsmål nås inte.
För att nå livsmedelsstrategins övergripande mål om en konkurrenskraftig, ökad och hållbar livsmedelsproduktion i hela landet samtidigt som relevanta miljömål nås, behöver företagen vara lönsamma och konkurrenskraftiga. Lönsamma företag kan investera i ny miljövänlig teknik och miljöfrämjande åtgärder, till exempel att testa och utveckla nya odlingsmetoder och att göra andra åtgärder för att minska klimatpåverkan eller gynna biologisk mångfald. Det behövs för att vi ska närma oss de miljömål som är nära kopplade till livsmedelskedjan.
Foto: Tommy.O Andersson/Scandinav
Inom arbetet med uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin har sju miljökvalitetsmål identifierats som särskilt relevanta för livsmedelsstrategin:
Begränsad klimatpåverkan
Giftfri miljö
Ingen övergödning
Hav i balans samt levande kust och skärgård
Ett rikt odlingslandskap
God bebyggd miljö (precisering Hållbar avfallshantering)
Ett rikt växt- och djurliv
Utöver de indikatorer som ingår i miljömålsuppföljningen följer vi i rapporten även kompletterande indikatorer som har nära koppling till livsmedelskedjan. Till exempel tittar vi på hur antalet får och nötkreatur utvecklas över tid. Överlag är det svårt att koppla livsmedelsstrategins mål om generella produktionsökningar till faktiska förändringar i miljön eftersom det ofta tar tid innan förändringar i miljön är mätbara och förändringarna ofta sker i flera led. Det saknas i många fall också miljöövervakningsdata för att kunna följa utvecklingen på ett tillfredsställande sätt.
Årets rapport visar att inga av de sju miljökvalitetsmål som identifierats som särskilt relevanta för livsmedelskedjan är möjliga att nå till år 2030. Det är enligt de ansvariga myndigheternas bedömningar inom den fördjupade utvärderingen inom miljömålssystemet 2023. Målet Giftfri miljö bedöms vara nära att nås till år 2030, förutsatt att åtgärderna inom EU:s kemikaliestrategi genomförs.
När vi tittar på så kallade regressionsanalyser för enskilda indikatorer eller grupper av indikatorer framträder flera trender. Några viktiga trender sedan år 2016, det vill säga året innan livsmedelsstrategin infördes, beskrivs nedan.
Små minskningar av växthusgasutsläppen
Utsläppen av växthusgaser med koppling till livsmedelskedjan beräknas på flera olika sätt. Flera av de indikatorer som följs utvecklas åt rätt håll. Hushållens konsumtionsbaserade utsläpp av växthusgaser från livsmedel har minskat sedan år 2016, liksom livsmedelsindustrins territoriella utsläpp av växthusgaser och de produktionsbaserade utsläppen av växthusgaser från livsmedel. Minskningstakten är dock låg och andra mått på jordbrukssektorns utsläpp av växthusgaser visar inga tydliga nedåtgående trender. Mer informationer om indikatorer för utsläpp av växthusgaser hittar du på Naturvårdsverkets webb.
Arealen åkermark krymper
Tillgången till jordbruksmark är en grundläggande förutsättning för att producera livsmedel. Arealen jordbruksmark har minskat med 30 000 hektar, motsvarande en procent, mellan år 2016 och 2022. Ungefär en tiondel av marken exploateras, medan resten av jordbruksmarken som försvinner planteras med skog eller växer igen spontant. Förlusten av jordbruksmark är främst ett problem på lång sikt, dels för möjligheterna att öka den svenska produktionen och dels för den biologiska mångfalden som är knuten till jordbruksmark.
Arealen ängs- och betesmark ökar men färre betande djur
Arealen ängs- och betesmark har ökat något. Drygt 12 000 hektar motsvarande 2,5 procent har tillkommit sedan år 2016. Ängs- och betesmarker utgör viktiga miljöer för biologisk mångfald. De biologiska värdena är beroende av att ängs- och betesmarker hävdas, det vill säga att de skördas eller att de betas. Därför är det bekymmersamt att antalet företag som har får och nötkreatur har minskat sedan år 2016, liksom de totala antalen får och nötkreatur. Om trenderna fortgår kan det innebära att möjligheterna att sköta betesmarkerna försämras, särskilt i områden som har sämre förutsättningar för företag med många djur.
Detta blogginlägg är en del i en serie av fördjupningar av årets utvärdering och uppföljning av livsmedelsstrategin. Rapporten hittar du i sin helhet här.
/Sandra Lindström på miljöanalysenheten, medförfattare till rapporten Uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin.
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Ett sätt att både minska risker och öka effektiviteten vid bekämpningsinsatserna i odlingen är att öka precisionen vid bekämpningen. Jordbruksverket har på uppdrag av Växtskyddsrådet nyligen släppt en kartläggning över nuläget inom precisionstekniken där möjligheter och hinder beskrivs.
Precisionsbekämpning av skadegörare och ogräs är ett område som förutspås leda till stora kostnadsbesparingar och miljövinster genom minskad användning av kemiska växtskyddsmedel. Den moderna växtodlingen befinner sig i en process av omfattande digitalisering och snabb teknisk utveckling. Med hjälp av avancerade mät- och analysmetoder kan automatiserad styrning av skötselåtgärder utföras med hög precision som ger bättre ekonomi och minskad påverkan på hälsa och miljö.
Ogräsrensande robot i skånskt betfält. Foto: Frans Johnsson
Med ny teknik styrs växtskyddsinsatserna till den plats de verkligen behövs och gör nytta. Framöver kommer också nya bekämpningsmetoder som laserstrålar, UV-ljus och självstyrande jaktdrönare.
– För att de miljömässiga och ekonomiska möjligheterna med precisionsbekämpning ska kunna realiseras krävs det stora investeringar i utrustning och kompetens hos odlarna men också en kunskapsuppbyggnad hos rådgivande organisationer och ansvariga myndigheter.
Sunita Hallgren, Växtskyddsrådets sekretariat.
Framtiden
En del tillämpningar finns redan ute på marknaden och i kartläggningen ges en del exempel på vilka investeringskostnader som de i dagsläget innebär. Det är viktigt att de investeringar som de nya teknikerna innebär kan räknas hem i ökad effektivitet eller minskade utgifter. Inom vissa områden bör det övervägas om det finns behov av investeringsstöd eller andra riktade insatser.
Det är utan tvekan så att ökad precision i bekämpningen är viktigt för att minska beroendet av växtskyddsmedel i svensk odling men samtidigt kunna behålla och helst öka matproduktionen. Ur konkurrenssynpunkt är det viktigt att branschen fortsätter utveckla teknikerna samtidigt som lantbrukarna måste vilja investera i ny förbättrad teknik.
Foto: Jordbruksverket
Vill du veta mer kan du hämta rapporten i vår web-butik, klicka här.
Växtskyddsrådets uppdrag
Växtskyddsrådets uppdrag utgår från Sveriges Livsmedelsstrategi och dess strategiska mål om ett Hållbart växtskydd. I strategin konstateras att det behövs god tillgång till växtskyddsmedel, såväl biologiska och kemiska som alternativa metoder, för att jordbrukarna på ett effektivt sätt ska kunna hantera de växtskyddsproblem som uppkommer i odlingen.
I seminarieserien berättar vi om vad vi gör kopplat till livsmedelsstrategin och hur vi bidrar till en ökande och hållbar matproduktion. I det första lunchseminariet i juni berättade jag hur det går för livsmedelskedjan, och nu i september fokuserade vi på hållbar användning av växtskyddsmedel.
Min kollega Charlott Gissén introducerade dagens tema och berättade bland annat att användningen av växtskyddsmedel är en förutsättning för att vi ska kunna ha en ökad svensk livsmedelsproduktion och betonade att användningen måste vara hållbar i alla tre dimensionerna, dvs. både ekonomiskt, miljömässigt och socialt
Efter introduktionen var det en diskussion mellan Martin Andersson mångsidig odlare och aktiv i Odling i balans och Peter Bergkvist Kemikalieinspektionen. De pratade om dagens och framtidens växtskydd och kom in på många intressanta frågor, bland annat de ambitiösa siffersatta målen om minskad användning av växtskyddsmedel som finns i EU- kommissionens förslag Från Jord till bord. Martin menade glädjande nog att Sverige är vinnare i både den Gröna Given och Från Jord till bord och att Sveriges lantbrukare är duktiga och har kommit långt medan andra länder kommer få en tuffare omställning.
Bakgrunden till seminarieserien är att Jordbruksverket är en viktig aktör i arbetet med livsmedelsstrategin då vi leder och deltar i flera olika uppdrag i handlingsplanerna och bidrar på olika sätt till att livsmedelsstrategins mål nås. Inom växtskyddsområdet finns till exempel uppdragen Säkra tillgången till växtskyddsmedel för mindre användningsområden och Växtskyddsrådet samt andra uppdrag som på olika sätt bidrar till att livsmedelsstrategins mål nås.
Den tredje delen i seminarieserien är den 23 november och då kommer vi fokusera på hur snabbt produktionen kan ställas om för att möta konsumenternas efterfrågan. Det går bra att anmäla sig redan nu!
Om du missat seminarieserien kan du nu se det inspelade seminariet i efterhand på vår webbplats här. Klicka på plus-tecknet så kommer du till inspelningen.
/Camilla Burman som håller ihop arbetet med seminarieserien
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Frukt och grönsaker är en viktig del av vår kost. Men tyvärr är det en ganska hög andel av de odlade produkterna som inte äts upp. Det ger miljöpåverkan i onödan och sämre lönsamhet för producenter, även om klimatpåverkan är betydligt lägre för ett kilo av de flesta frukter och grönsaker jämfört med ett kilo kött. Det finns en hel del att göra för att det ska bli bättre. Här kommer några fakta och myter om svinnet av frukt och grönsaker.
Foto: Wolfgang Ehrecke
1. Det är handelsnormernas fel. Svar: Nej
Handelsnormer utformades redan för över 100 år sedan för att underlätta handel och för att kunna få den kvalitet man beställt. De innehåller gemensamt överenskomna och standardiserade produktbeskrivningar som tydliggör köparnas krav och som fungerar som sorteringsregler för grupper av producenter som vill kunna erbjuda ett enhetligt utbud. Idag tas handelsnormerna fram i internationella organisationer. För de produkter som inte har handelsnormer använder stora köpare egna produktspecifikationer. Deras syfte är det motsatta, nämligen att särskilja företagets produkter från de som säljs av konkurrenterna. De har oftast striktare krav på till exempel utseende än handelsnormerna och producenter behöver då också uppfylla olika krav för olika köpare vilket innebär högre kostnader.
Om handelsnormer utformas klokt och används klokt kan de minska förluster och svinn. Men om de inte utformas och används klokt kan de tvärtom bidra till ökat svinn och försvåra handeln. Handelsnormer för frukt och grönsaker har tre klasser. Uppdelningen i klasser gör det möjligt att få lite bättre betalt för vissa produkter. Klass Extra och klass 1 har bland annat krav på storlek och utseende medan klass II kan rymma produkter som har god ätkvalitet, bra näringsvärde men utan fokus på utseendet. Tyvärr används inte klass II så mycket. Om den användes mer skulle svinnet minska. Idag ställer handeln ofta krav utöver de som ställs i handelsnormerna. Om handeln nöjde sig med handelsnormernas krav och dessutom använde klass II mer skulle förluster och svinn minska.
Allt detta hänger dessutom ihop med konsumenternas krav. Handelsnormerna måste spegla hur handeln ser ut och handeln påverkas starkt av de val som du som konsument gör. Om du inte alltid plockar det äpple som är vackrast för ögat så kommer det att påverka vilka frukter som skickas till butikerna och hur stort svinnet blir, och det kommer också att synas i kraven som finns i handelsnormerna.
Men, du som konsument påverkas också av hur och vilka produkter som du erbjuds i butiken. Om vi hela tiden exponeras för vackra, felfria produkter, vänjer vi oss vid att det är så de ska se ut, och väljer bort de som inte är perfekta. För att få acceptans för produkter med lite defekter som inte har betydelse för ätkvaliteten, som märken i fruktskalet eller silverskorv på potatis, kan det också behövas information som får konsumenterna att förstå att ätkvaliteten är lika bra hos dessa produkter.
Sammanfattningsvis så är handelskedjornas egna krav generellt högre än de som finns i handelsnormerna. Om handeln nöjde sig med handelsnormernas krav så skulle svinnet minska och om handelsnormerna försvann skulle svinnet troligen öka. Svaret på frågan blir därför ”Nej”.
2. Det är tokiga och skojiga grönsaker som sorteras bort. Svar: Nja.
Nog finns det tokiga och krokiga morötter, men orsaken till att en del produkter sorteras bort är ofta att de har skador som gör att de inte hela rena och friska, det kan vara rötor, stöt- och tryckskador eller att det är skadedjur på produkterna. Klass II har väldigt lite storlekskrav och tillåter att 10 % (i antal eller vikt) av produkterna i en låda är ”tokiga, krokiga och skojiga”. Om klass II användes mer skulle därför färre produkter behöva sorteras bort – men det kräver att du som köpare eller konsument väljer dessa produkter ibland.
3. EU-byråkrater hittade på en handelsnorm som förbjuder krokiga gurkor. Svar. Nej.
I början på 1960-talet tog FN fram en handelsnorm för gurka – EU var faktiskt inte alls inblandat. Det bildades en arbetsgrupp med representanter från Holland, Italien, Belgien, Polen, Spanien, UK och Tyskland. I mars 1964 enades de om utformningen av en handelsnorm för gurka, som innehöll ett krav att om gurkorna är riktigt krokiga så ska det framgå av märkningen. Något förbud mot att sälja krokiga gurkor, inte ens om de ser ut som gröna grisknorrar, har aldrig funnits! EU har sedan använt normen för gurka men det är en myt att man inte skulle få sälja krokiga gurkor, berättar Kristina.
4. Svinnet uppkommer bara efter skörd. Svar: Nej.
Viltskador i fält är ett växande problem när vildsvin bökar, rådjur, hjort och älg äter och fåglar äter och förorenar grödan. Det gör att odlare inte kan skörda, att fält blir förstörda eller att kvaliteten försämras på det som ändå kan skördas. Problemens omfattning varierar i landet men ökar, det visar den senaste undersökningen. Många odlare tvingas ha elstängsel runt odlingar för att hålla vildsvin borta. När det regnar eller blir tidig frost kan odlingen och grödorna också påverkas och dessutom kan mögel och insekter orsaka skador i fälten. Så förluster sker även före skörd och även om de kanske inte kallas matsvinn så bör de ingå i det arbetet.
5. Svinnet minskar med bättre teknik. Svar ja.
Bättre teknik är en viktig faktor för att minska svinnet. Utvecklingen går framåt och till exempel är nya skördemaskiner bättre på att lämna en mindre mängd produkter i fältet eller på fruktträden och de ger också mindre skador på produkterna. Tekniken för att lagra produkter utvecklas också vilket gör att svinnet under lagringen minskar.
För att kunna investera i ny teknik krävs att företagen är lönsamma, så lönsamhet är en viktig grund för att hållbarheten i produktionen ska kunna öka.
6. Svinnet skulle minska med bättre samarbete. Svar Ja.
Svinn har såklart många orsaker men en är att det är svårt att veta hur efterfrågan kommer att se ut, om en vecka, om två veckor och om en månad, både för odlare, för grossister och för detaljhandeln. Vi konsumenter påverkas av högtider, helger och på sommaren av vädret. Visst samarbetar aktörerna längs livsmedelskedjan men ju bättre diskussioner aktörerna har desto bättre kan planeringen bli.
En viktig faktor för att minska svinnet är att ha en effektiv logistik längs leveranskedjan så att tiden från skörd eller sortering och paketering till butik blir så kort som möjligt och att produkterna levereras i ett så optimalt klimat som möjligt. Detta kräver ett bra samarbete hela vägen från odlare till butik.
Nu har vi ju ett samarbete för minskat matsvinn där man kan arbeta längs med hela kedjan. Hoppas fler går med, särskilt aktörer i senare led. Du hittar mer information här.
Det finns också affärsmetoder som kan leda till svinn, som sena avbeställningar och vissa returer. Läs mer i blogginlägget Tuffare tag mot oschyssta affärsmetoder eller lyssna på Konkurrensverkets podd. Det är Konkurrensverket som kommer utöva tillsynen av den nya lagstiftningen, och dit kan man anmäla om man blivit utsatt.
7. I bristsituationer är vi mindre kräsna och svinnet minskar. Svar: Ja.
Det finns flera exempel på att om det är ont om produkter eller produkter med ett perfekt utseende så blir vi konsumenter mindre nogräknade. Ett exempel är att vissa år kan äpplen drabbas av frost i blomningen vilket gett äpplena en skrovlig rand från fluga till skaft, den kallas frostslips. Vanliga år när något enstaka äpple fått en slips brukar konsumenterna välja bort dessa frukter. När i stort sett alla svenska äpplen har en slips bryr sig konsumenterna helt plötsligt inte om detta fel, som inte alls påverkar ätkvaliteten. Men, nästa år går vi tillbaka till att bli kräsna igen, om allt är som vanligt.
Här kommer en fundering från Karin. Det betyder att det även spelar roll vad vi konsumenter exponeras för – vad vi har möjlighet att välja, och därför har butikerna ett ansvar för hur fina produkter som ska säljas och kan hjälpa till att minska svinnet i tidigare led.
Liknande erfarenheter har man gjort i Storbritannien där konsumenterna ett år, när det blev ont om grönsaker på grund av torka, såg att utseendet fick liten betydelse och svinnet minskade.
8. Blir produkterna kvar i jorden eller på gården så gör det inte så mycket. Svar: Nej.
En stor del av matens miljöpåverkan kommer från produktionen, även för frukt och grönsaker. Vid odlingen används maskiner som kräver energi, det används växtnäring och växtskyddsmedel och dessutom mycket vatten, inte sällan genom bevattningsanläggningar som kräver utrustning och energi. Så en stor del av miljöpåverkan kommer från odlingen. Transporternas miljöpåverkan utgör oftast en mindre del med undantag för när de transporterats med flyg.
Att det berikar jorden? Nej det bidrar förmodligen inte till en ökad mullhalt utan kan snarare leda till kväveförluster. För att öka mullhalten är det mer effektivt att odla fleråriga växter, mellangrödor eller fånggrödor eller att lämna skörderesterna efter spannmål. Det berättade Thomas Kätterer, professor vid institutionen för ekologi på SLU för Karin.
9. Det är dags att skaffa mer kunskap och agera. Svar. JA!
Just i detta nu är faktiskt forskare från SLU ute och mäter i fält för att se hur mycket bl.a. potatis och morot som blir kvar i jorden, men vi ska också samla data från packerier, intervjua odlare med lager och hela projektet omfattar även animalieprodukter. Så vi ska ta ett helhetsgrepp för att få mer kunskap och bana väg för åtgärder. Arbetet är finansierat inom ramen för livsmedelsstrategin och det regeringsuppdrag som getts till Livsmedelsverket att genomföra tillsammans med Jordbruksverket och Naturvårdsverket. Branschen är också mycket involverade. Här kan man både minska klimat- och miljöpåverkan och i många fall spara/tjäna pengar!
/Karin Lindow som jobbar med regeringsuppdraget för minskat matsvinn, och Kristina Mattsson som arbetat med kvalitetsfrågor samt förluster och svinn inom frukt och grönsaker i många år.
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen: