Som djurskyddschef får jag ofta frågan hur djuren egentligen har det? Många vill veta hur djurskyddet är och om det blir bättre eller sämre. Mitt korta svar är att vi har högre krav än i de flesta andra länder och att de allra flesta djurhållare lever upp till kraven. Frågan förtjänar dock ett mer ingående svar eftersom det finns både styrkor och utvecklingspotential inom vår svenska djurhållning.

Varför så många och detaljerade djurskyddsregler?

Det finns olika syn i samhället på om och hur man ska få använda, hålla och hantera djur och när vi talar om högt ställda krav så är det oftast i jämförelse med de djurskyddsregler som finns i andra länder. Djurskyddslagen beslutas av riksdagen och syftet med lagen är både att främja djurens välfärd och förebygga att de far illa. I Sverige ska djur hållas och skötas så att de mår fysiskt och psykiskt bra och får utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande. I förarbetena till djurskyddslagen nämns exempelvis att kor ska få beta och fjäderfä ska få sandbada och sitta på pinne. Svensk djurhållning har många mervärden inom djurvälfärd och djurhälsa och här kan du läsa mer om vad som särskiljer Sverige från djurhållningen i många andra länder.

De djurskyddsregler vi har hand om på Jordbruksverket upplevs ibland som många och detaljerade men syftet med dem är att konkret tala om hur djurmiljön ska vara för att uppfylla lagen. De ska göra det tydligt både vad som krävs av djurhållaren och vad som är tillåtet. Reglerna talar alltså inte bara om vad man inte får göra utan också vad man får göra. Dagens lantbrukare som ska göra mångmiljoninvesteringar i nya stallar behöver vara trygga med vad som gäller och för de allra flesta är innehållet i reglerna grundläggande för att ha en fungerande djuruppfödning. 

Följs våra svenska djurskyddsregler?

Att djurskyddsreglerna följs kontrolleras av länsstyrelsen. Kontrollen genererar statistik som vi tillsammans med länsstyrelserna, Livsmedelsverket och berörda branscher analyserar och gör en årlig rapport av. Här hittar du länk till rapporten. Eftersom kontrollerna till största delen är riskbaserade och inte slumpmässigt utvalda ger resultatet inte en bild av den genomsnittlige djurhållaren, men det visar ändå på styrkor och svagheter i djurhållningen. Generellt visar resultatet att de flesta djurhållare följer djurskyddsreglerna men även att det finns områden som visar på utmaningar värda att se närmare på.

God efterlevnad av strängare krav

På vissa områden finns inga eller nästan inga brister alls. Ett sådant område är regler kring kalvhållning och hur kalvar ska hållas, skötas och fodras. I Sverige ställer vi också strängare krav än EU på exempelvis grovfoder till kalvar eftersom det är viktigt för deras matsmältning och för deras ätbeteende. Kraven följs av 99 procent av de som har kontrollerats sedan 2013.

Ett annat område med mycket god efterlevnad handlar om att suggor ska hållas lösgående för att kunna utföra sitt bobyggnadsbeteende. Inom EU hålls de allra flesta suggor fixerade under stor del av sina liv men detta är inte tillåtet i Sverige eftersom det ger en dålig välfärd för suggan. Kontrollstatistiken visar att det sedan 2016 gjorts 762 kontroller av detta specifikt och brist konstaterats vid endast åtta tillfällen.

Likaså följs kraven mycket bra när det gäller avvänjning av smågrisar. År 2017 införde vi fler och mer komplicerade djurskyddsregler för de som vill vänja av smågrisar tidigare än 28 dagar. För att säkra ett bibehållet gott djurskydd och god djurhälsa införde vi 12 extra villkor om man vill vänja av smågrisarna tidigare. Kontrollresultatet visar att det är en 100 procent efterlevnad av dessa krav sedan 2017. Även om det är relativt få lantbrukare som vill vänja av smågrisar tidigare så tyder resultatet på att djurhållarna förstår vikten av att säkra djurskyddet och djurhälsan vid avvänjning.

Mer generellt så visar kontrollresultaten att de flesta djurhållare följer kraven som gäller djurens stallmiljö, såsom krav kring luftkvalitet, dagsljus, belysning, och bullernivåer. För vissa djurslag som exempelvis får så väljer djurhållare också ofta att ge djuren mer utrymme än vad djurskyddsreglerna kräver. När det gäller värphöns och kyckling är efterlevnaden av reglerna generellt god och det finns exempelvis nästan aldrig några brister gällande personalens kompetens vid hållning av kyckling. Detta är en viktig förutsättning för att djuren ska hållas och skötas på ett bra sätt.

Vad behöver bli bättre?  

Vad finns det då för brister? Inom nötkreatur- och grisproduktionen är det främst brister relaterade till hygien, alltså att djuren eller den miljö som djuren hålls i inte är tillräcklig ren. Det finns även brister kopplade till skaderisker i inredningen och bristande tillsyn. Orsaken till dessa brister kan vara många men utifrån samtal med lantbrukarna själva så är bristande rutiner, brist på personal eller halm och tungarbetade stallar några av skälen. Att det finns många gamla stallar vet vi utifrån förprövningsstatistik och dessa brister stärker bilden av att det finns slitna och tungarbetade stallar. Även på värphönssidan där den vanligaste bristen är dålig luftkvalité så kan det delvis vara kopplat till äldre stallar eftersom bristfällig eller felaktig ventilation samt avsaknad av tillskottsvärme är vanligast i äldre byggnader.

Vad görs för att förbättra?

Inom branschen pågår olika insatser för att förebygga och avhjälpa brister. Genom rådgivning och information försöker branschen kontinuerligt höja kompetensen hos djurhållare. Grisnäringen har exempelvis drivit ett projekt under 2023 med fokus på hygien, stallmiljö och ventilation i grisstallar i syfte att förbättra hygienbristerna och djurhållningen. Projektet har riktats till rådgivare, djurägare och djurskötare och förhoppningen är att se förbättringar kommande åren.

Svaret på frågan hur djuren har det och vad som behövs framåt

Svaret på frågan är att de flesta djur har det bra men även att det finns goda möjligheter att förbättra de områden som är utmanande. För detta är det viktigt att fler kan investera i välfungerande, lättarbetade stallar som ger både en god djurvälfärd och en effektiv produktion. Det är också viktigt att fler kan anställa personal med rätt kompetens och engagemang för djur och lantbruk. Löser vi de två utmaningarna har vi goda möjligheter att klara de krav som samhället och klimatet kommer ställa på den framtida djurhållningen.

/Helena Elofsson

Djurskyddschef