Jordbrukssektorn är den del av Europas ekonomi som är mest beroende av klimat och väder och därför mycket sårbar för förändringar. Det går att göra nedslag i princip var som helst i världshistorien för att bevisa denna tes. Från det antika Greklands bevattningsteknik till Roms spannmålsimport. Vidare till några svåra år för den historiskt viktiga handelsstaden Genuas livsmedelsförsörjning:

• År 1323 Torka
• År 1330 För mycket regn
• År 1339 Gräshoppsinvasion
• År 1345 För mycket regn och fågelinfluensa
• År 1348 Pesten

Framför allt pesten och den medföljande nedstängningen av samhällen var svår att hantera för handelsstäderna runt Medelhavet som var beroende av import för sin livsmedelsförsörjning. Nedslaget i 1300-talet kan tyckas ha tydliga likheter med händelser som det svenska jordbruket och Jordbruksverket varit tvungna att hantera senaste decenniet. Översvämningar, torka, utbrott av fågelinfluensa, angrepp av växtskadegörare samt inte minst en global pandemi. Det är också händelser som riskerar att öka i frekvens i ett förändrat klimat. Det var också delvis det som hände under den så kallade lilla istiden som pågick under perioden 1300-1850. Denna klimatförändring kulminerade under 1600-talet och påverkade i första hand mellersta och södra delarna av Europa där en åtgärd mot det kallare och regnigare klimatet var att minska spannmålsodlingen till förmån för animalieproduktion. Ur ett historiskt perspektiv har vi alltså relativt nyligen hanterat en klimatförändring.

Så vad är nytt? Det nya är givetvis förändringen i sig samt vilken karaktär klimatförändringen har. Den förändring vi ser nu innebär ett varmare klimat där regnperioder och översvämningar kopplas till varmare perioder, det vill säga i högre grad under sommaren än senhöst jämfört med tidigare. Något annat som är nytt är att den aktuella klimatkrisen är orsakad av människan. Idag har vi också i större grad fakta och kunskap att göra något åt problemen, både omfattningen av krisen och för att anpassa oss.

Det är inget nytt att jordbruket måste anpassa sig efter väder och klimat. Däremot är kunskapen om de nya förutsättningarna avgörande för en lyckad anpassning.

Jordbruksverket har  uppdaterat myndighetens handlingsplan för klimatanpassning. Den hittar du här. Den innehåller bland annat en uppdaterad kunskapssammanställning om effekter av ett förändrat klimat för jordbruket. Klimatanpassning är otvivelaktigt en mycket viktig fråga för livsmedelsproduktionen och en förutsättning för att vi ska ha en möjlighet att nå andra mål.

En förutsättning för att kunskapen används är att företagen är intresserade. Enkät- och intervjustudier med jordbruksföretag som gjorts de senaste åren visar på skiftande resultat när det gäller jordbruksföretagens intresse för klimatförändringens effekter och klimatanpassning. Torkan 2018 ses som en händelse som skapade större intresse för väderrelaterade risker hos företagen. Något som är tydligt är att företagen framför allt är intresserade av kunskap kring mer konkreta åtgärder, såsom markvård och vattenhushållning. Det är naturligt då åtgärder för att hantera nya typer av vädervariationer främst är en intensifiering av befintliga åtgärder, exempelvis att bättra på dräneringen och utveckla strategier för att hantera ekonomiska risker.

/Tobias Markensten, utredare på miljöanalysenheten och en av författarna till handlingsplanen