Arealen åkermark i Sverige minskar stadigt sedan många decennier tillbaka. Enligt en ny rapport från oss, som du hittar här, så minskade åkerarealen ytterligare med 30 000 hektar mellan åren 2016 och 2020. Av dessa var det cirka 3000 hektar som försvann på grund av exploatering, det vill säga att man bygger hus, vägar och järnvägar på den.
Oroande att åkermark fortsätter försvinna
Jordbruksmark försvinner också därför att man väljer att inte bruka den. Den växer då igen och blir skog. Skillnaden är att den marken kan bli åkermark igen utan alltför stora insatser om det skulle behövas i framtiden. Det gäller däremot inte den jordbruksmark som försvunnit på grund av exploatering.
När åkermark omvandlats till järnväg, hustomter eller asfalt går den sedan aldrig att få tillbaka. Målet i den nationella livsmedelsstrategin är bland annat att den totala livsmedelsproduktionen ska öka, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås. Att svensk åkermark fortsätter att försvinna är oroande eftersom den är en viktig resurs inför framtiden. Inte minst eftersom klimatförändringarna bidrar till ytterligare utmaningar. Svensk jordbruksmark har enligt prognosen framtiden för sig i ett förändrat klimat när matbehovet ökar men odlingsförutsättningarna på många håll i världen blir sämre.
Motsvarande 6000 fotbollsplaner exploateras
Mer mark används för byggande av bostäder. Vi tar därför regelbundet fram rapporter om hur mycket jordbruksmark som exploateras i Sverige.
Under perioden 2016 – 2020 exploaterades i Sverige drygt 3 000 hektar jordbruksmark, vilket motsvarar ungefär 6 000 fotbollsplaner. Det är i samma storleksordning som de två föregående femårsperioderna. Byggande av bostäder är den främsta orsaken till att jordbruksmark exploateras.
En större del av exploateringen har bestått av byggande av bostäder kring landets tätorter än under tidigare perioder. Samtidigt fortsätter trenden att mindre arealer tas i anspråk för byggande av vägar eller järnvägar.
Mest i Skåne och Västergötland
Skåne och Västra Götaland är de län där mest exploatering har skett under perioden, precis som under tidigare år. Störst ökning från föregående period har skett i Uppsala län, där cirka 116 hektar jordbruksmark exploaterats. Det är en ökning från ungefär 70 hektar under föregående period.
I ett fåtal kommuner har ingen exploatering av jordbruksmark skett, till exempel Kiruna, Danderyds och Gällivare kommuner.
Bilden visar sammanlagd exploatering av bebyggelse, vägar och järnvägar under 5-årsperioderna 2006–2010, 2011–2015 samt 2016–2020 angivet i hektar (Ha), uppdelat på län.
/Tobias Markensten och John Andersson på Miljöanalysenheten
Den svenska maten 
Väldigt bra att ni skriver om detta. Byggandet av köpcentra mm på bördig åkermark är märkligt i ljuset av att vi vet att mer jordbruksprodukter kommer behövas framöver och att klimatet gör det svårare att odla på många håll. När det gäller erövringen av bördig jordbruksmark som på finspråk kallas expropriation finns skäl att också reflektera kring det från ett annat perspektiv: äganderätten:
Staten (inkl.kommuner) tar allt som oftast till expropriationslagen som innebär att staten med sina maktmedel tvingar lantbrukare att ge ifrån sig åkermark för att staten vill bygga allt från cykelbanor till nya bostadsområden eller logistikcentra. Det är förstås att inkräkta på äganderätten. Men äganderätten är faktiskt skyddad i själva grundlagen och då specifikt Regeringsformen. I Regeringsformen 2:15 kan man läsa följande intressanta text:
”Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Den som genom expropriation eller något annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom ska vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten. Ersättning ska också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller att skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag.”
Notera alltså möjligheten för staten att idka expropriation, men bara om det kan motiveras med ”angelägna allmänna intressen”. Så varför exproprierar kommuner bördig mark för att t.ex. bereda marken till plastmöbelsäljande handelsföretag? Har dom fog i lagen för att hävda att plastmöbler är viktigare än att säkra framtidens mat-, energi- och fiberproduktion genom fotosyntesen.
Och en sak till: I dom fall mark exproprieras brukar man få höra att marken betalades med ”marknadspris”. Men här måste jag reagera. I 4:1 expropriationslagen skrivs att den som drabbas ska få ut marknadsvärdet för marken. Alla ekonomer vet att marknaden som kontrast till planekonomi innebär ett fredligt möte mellan köpare och säljare och marknadspriset är en frivillig överenskommelse. Så hur kan man definiera ett marknadsvärde av något som inte enligt säljaren är till salu? Nej, staten och dess olika organ gör på eget bevåg mer eller mindre godtyckliga värderingar av ”marknadsvärdet” och låter sedan deras slutsats bli tvingande, även om säljaren värderar sin egendom till betydlig mer och kanske inte ens vill sälja alls. Ibland är ersättningsbeloppen stora i monetära termer och när nyheter om expropriation kommer ut i tidningarna tenderar flertalet personer att inte direkt tycka synd om den som drabbas av expropriation med tanke på att ”han minsann fick sex miljoner för sin gård”. En mer djupgående eftertanke lyser då med sin frånvaro.
Så än en gång: Tack för att ni tog upp detta ämne.
GillaGilla