Kategoriarkiv: produktion

Hur snabbt kan produktionen ställas om för att möta nya konsumtionstrender?

Lämna ett svar

Förra veckan hade vi det tredje webbinariet i serien ”Nytt från Jordbruksverket om Livsmedelsstrategin”. Temat var möjligheterna till omställning med fokus på ökad odling av baljväxter. Det händer mycket kring proteingrödor inklusive baljväxter nu och tillväxten för växtbaserade livsmedel är stark. Det finns ambitioner på EU-nivå att öka odlingen av proteingrödor. Samtidigt odlas baljväxter på endast 2 % av åkerarealen i Sverige och man frågar sig ju om det inte finns en potential för ökning?

Kunskapssammanställning på gång

Vi på Jordbruksverket vill lära oss mer om detta och gör därför en kunskaps­sammanställning som handlar om möjligheter till ökad odling av baljväxter i Sverige och hur det kan bidra till ett mer hållbart livsmedelssystem. På webbinariet presenterade jag preliminära resultat från den pågående utredningen.

Jag berättade att det är tydligt att det finns flera nyttor att hämta hem om vi odlade mer baljväxter i Sverige och att det vore bra ur alla tre dimensioner av hållbarhet. Vi ser dock inga tydliga trender i arealen som odlas. Arealen för både större grödor som åkerböna, och mindre grödor som sötlupin, svänger lite upp och ner under den senaste 10-årsperioden. Om det ska gå att odla mer baljväxter i Sverige så måste vi antingen konsumera mer eller ersätta import med inhemsk odling .Det skulle inte krävas särskilt stora arealer för att möta den ökande konsumtionen av växtbaserade proteiner med svenskodlade baljväxter. Det som begränsar utvecklingen är bland annat lönsamheten jämfört med att odla andra grödor och en brist på förädlingsanläggningar. Det skulle krävas större arealer för att  ersätta importen av soja som främst används till djurfoder, men här saknas idag fullgoda alternativ som går att odla i stor skala i Sverige.

Flera nyttor med ökad odling av proteingrödor i Sverige

Samtal om konsumtionstrender

Efter min presentation om odling av baljväxter samtalade Jan Bertoft, generalsekreterare för Sveriges konsumenter och Henrik Julin, VD på Orkla Foods Sverige om konsumtionstrender och hur de kan påverka odlingen.

Det finns ett tryck från konsumenterna och ökad efterfrågan på hållbara livsmedel. Jan lyfte vikten av att alla konsumenter ska kunna välja hållbart och att det måste vara lätt att välja rätt. Här går det inte att helt förlita sig på att marknaden ska stå för lösningarna, utan det krävs viss politisk styrning menar Jan. Sveriges konsumenter hoppas att hållbar matkonsumtion kommer upp i debatten inför nästa riksdagsval.

Ung ärtplanta

Även Orkla efterfrågar politiska beslut för att underlätta omställningen till mer hållbara livsmedel. Själva strävar de efter att ha så mycket svensk råvara som det går i sina produkter. Sojan är svår att ersätta även i livsmedel då den bl.a. har unik smak och konsistens, men Orkla satsar en hel del på svensk ärta som råvara till sitt vegetariska sortiment framöver.

Se seminariet i efterhand

På Jordbruksverkets webbplats kan du se seminariet i efterhand. Där kan du även se tidigare inspelade lunchseminarier och läsa om de som planeras framöver.

/Sofia Blom, som utreder möjligheter till ökad odling av baljväxter i Sverige.

Skenande kostnader

Lämna ett svar

Under de senaste månaderna har produktionskostnaderna för de svenska jordbrukarna ökat kraftigt. Jordbruksverkets produktionsmedelsindex har ökat med nästan 7 procent sedan årsskiftet. Stigande produktionskostnader innebär försämrad lönsamhet för jordbrukarna om det inte är möjligt att öka intäkterna eller att minska insatsen av produktionsmedel.

Jordbrukssektorn har klarat de påfrestningar som pandemin inneburit förhållandevis bra jämfört med andra sektorer. Trots en generell nedgång av den ekonomiska aktiviteten i samhället har efterfrågan på det svenska jordbrukets produkter varit god. Ändrade konsumtionsvanor har till och med lett till ökad efterfrågan på exempelvis svenskt kött. Jordbruket har också dragit nytta av låga priser på flera viktiga produktionsmedel som energi och gödning. Även räntenivån har under perioden legat på en mycket låg nivå.

Under 2021 har produktpriserna legat kvar på en hög nivå. För vissa produkter som till exempel spannmål och oljeväxter ligger priserna för närvarande på rekordhöga nivåer. En tilltagande konkurrens för animalieprodukter, bland annat griskött,  som förväntas när konsumtionsvanorna återgår till det mer normala har ännu inte påverkat den svenska marknaden i någon större utsträckning.

Vad är dyrare och vilka påverkas mest?

Det stora problemet för jordbrukarna är att kostnaderna ökat kraftigt. Under årets första åtta månader har Jordbruksverkets produktionsmedelsprisindex ökat med nästan åtta procent. Bland enskilda kostnadsslag är det främst priserna på energi som ökat kraftigt, dieselpriserna har ökat med 17 procent och elpriserna med åtta procent. Priserna för djurfoder har ökat med sex procent. För gödning saknas prisuppgifter för de senaste månaderna, under perioden januari – mars var prisuppgången drygt 20 procent. Resursintensiva produktionsgrenar kommer att drabbas hårdare av kostnadsökningen. Exempel på produktionsgrenar som kan drabbas hårt är specialiserad växtodling och stallbaserad animalieproduktion. Däremot påverkas extensiva produktionsgrenar inte lika hårt.

Foto: Hans Bjurling, Scandinav. Bonde utfodrar kor.

Det finns flera samverkande orsaker till att priserna ökat kraftigt de senaste månaderna. När världen öppnar upp efter den nedstängning som pandemin lett till finns det flaskhalsar som har en prisdrivande effekt, det gäller bl.a. brist på fraktkapacitet. Även efterfrågan på energi har ökat kraftigt vilket medfört snabbt stigande priser. På marknaderna för jordbruksprodukter har skördebakslag för viktiga grödor och viktiga regioner medfört lägre utbud som drivit upp priserna. Höga priser på spannmål och proteingrödor gynnar jordbrukare med växtodling men leder till stigande kostnader för animalieproducenter.

Figur 1 Avräkningsprisindex (A-index) och produktionsmedelsprisindex 2018-2021, index, 2018 = 100

På kort sikt kan det förväntas vara fortsatt höga priser för viktiga produktionsmedel som jordbruket använder. Priserna på energi väntas ligga kvar på en hög nivå även om det har tagits beslut om vissa utbudsökningar inom oljeindustrin. De höga priserna på främst naturgas driver upp priserna på handelsgödsel samtidigt som de höga produktionskostnaderna för handelsgödsel har medfört att en del tillverkare valt att dra ner produktionen eller till och med helt stänga fabriker. Viktiga tillverkningsländer som Kina och Ryssland har varnat för att det kan komma att införas begränsningar i de kvantiteter som dessa länder exporterar. Även foderpriserna väntas ligga kvar på en hög nivå då lagren på världsmarknaden är på en förhållandevis låg nivå, det gäller särskilt för vete.

Oro för höga kostnader och minskad lönsamhet

Undersökningar som gjorts den senaste tiden bland svenska jordbrukare visar på en lägre framtidstro än tidigare. Det finns en oro för att de höga kostnaderna ska leda till försämrad lönsamhet. Inför 2022 rekommenderas jordbrukarna att se över kostnadsläget på sina företag och göra anpassningar i produktionen. Det kan till exempel vara åtgärder som att välja mindre resursintensiva grödor, anpassa mängden insatser av produktionsmedel och att terminssäkra priser (låsa priset i förväg) på insatsvaror och produkter.

/ Bengt Johnsson, jordbruksekonomisk expert

Jordbrukssektorns utveckling fram till 2030

Lämna ett svar

OECD och FAO har publicerat sin årliga prognos över den globala utvecklingen i jordbruket för den kommande tioårsperioden och här kommer vår sammanfattning. Årets rapport domineras av de effekter som pandemin har haft och kan komma att få för jordbruket framöver. Jordbruket har visat stor motståndskraft mot de påfrestningar som pandemin givit upphov till och påverkan har varit mindre jämfört med många andra delar av samhället. Livsmedelsförsörjningen har kunnat säkerställas i världen på ett tillfredställande sätt även om det lett till stigande matpriser som drabbat många människor runt om i världen.

Nyfikna kor och nyfiken liten pojke. Foto: Benny Karlsson, Scandinav

En utmaning att nå målet Ingen hunger

OECD/FAO förutser att en återhämtning påbörjas redan under 2021 efter den nedgång som skett i världsekonomin till följd av pandemin. Den nivå som man tror kommer ha uppnåtts till 2030, mätt i BNP, är dock lägre än vad som prognosticerades innan pandemin bröt ut. Det gör att det kommer att bli en svår utmaning att nå det uppställda mål för 2030 om att det inte ska finnas någon hunger i världen.

Den ökande efterfrågan på biodrivmedel tros minska

Andra frågor som OECD/FAO lyfter i årets rapport är att tillväxttakten i animaliesektorn behöver minska i höginkomstländer för att dämpa efterfrågan på foderprodukter. OECD/FAO förutser att ökningstakten i efterfrågan på biodrivmedel minskar under den kommande tioårsperioden. Aktiva politiska beslut för att stödja övergång till eldrivna fordon och prioritering av restprodukter som råvara i produktionen är viktiga orsaker till att efterfrågan på jordbruksprodukter i energisektorn förväntas minska.

Ett mer produktivt jordbruk snarare än mer åkerareal

OECD/FAO lyfter också betydelsen av investeringar, såväl offentliga som privata, för att produktivitetstakten ska utvecklas i en positiv riktning. Ökad produktivitet står för nästan 90 procent av den produktionsökning som förväntas till 2030 medan ökad areal bara svarar för knappt 10 procent.

Fortsatt behov av klimateffektiva produktionsmetoder, särskilt inom animalier

Jordbrukets klimatpåverkan är fortsatt stor, men OECD/FAO tror inte att utsläppen av växthusgaser kommer öka lika snabbt som produktionen ökar. Samtidigt slår man fast att det finns fortsatt behov av att utveckla klimateffektiva produktionsmetoder, speciellt i animaliesektorn.

Och hur blir det med priserna?

Priserna på jordbrukets produkter har stigit kraftigt under 2020, mycket beroende på stark efterfrågan från den kinesiska fodermarknaden. Stark produktivitetsutveckling leder dock till att det åter blir en långsiktigt fallande pristrend. Fallande priser drabbar särskilt småjordbrukare som har svårt att anpassa kostnadsnivån. Varierande väder, smittsamma djur- och växtsjukdomar, varierande insatsvarupriser och konjunktursvängningar är några faktorer som kan leda till prisvariationer för jordbruksprodukter under prognosperioden. 

Här hittar ni hela OECD-rapporten.

/Bengt Johnsson, jordbrukspolitisk utredare

Sök pengar för att utveckla lokala märkningar och geografiska matvarumärken

Lämna ett svar

Det går bra för lokala matproducenter just nu. Under några år har det funnits ett antal projekt som har haft som syfte att forma lokala och regionala samarbeten mellan livsmedelsproducenter för att bygga upp lokala nätverk. Erfarenhetsutbyte, inspiration och klusterbildning har varit ledande inslag. Vi vet också att varumärken och igenkänning blivit allt viktigare för konsumenten. Nu är det dags att ta nästa steg!

Ett stort behov som flera aktörer har identifierat är att små livsmedelsproducenter verkar, trots den stora efterfrågan ha svårt att nå utanför sin egna lokala marknad. Produktionskapacitet och tillgänglig personal är visserligen ofta begränsande faktorer, men även varumärkes- och försäljningsstrategier. Det handlar om att nå fler än gårdsbutikerna eller den egna lokala livsmedelsaffären. Det gäller att bygga verksamheten på flera försäljningskanaler att stå på.

Samarbetsprojekt ska stärka de lokala samarbetena och främja försäljning även till nya marknader.
Foto: Patrik Svedberg.

Framgångsfaktor för ett aktivt och dynamiskt nätverk och samarbete mellan producenter är att ha en koordinator som leder arbetet, gemensamma långsiktiga mål och relevans för producentens egen försäljning och avsättning.

Vi ser att gemensamma varumärken för lokal och regional mat kan samla ett antal matproducenter under samma paraply för att driva ett gemensamt utvecklingsarbete och bearbeta marknaden. Vi har många fantastiska matproducenter i vårt land som är fullt upptagna med att tillverka sina enastående produkter. Då hinns inte alltid marknadsföring, försäljning och exempelvis utveckling av gemensamma transporter och leveranser med.

Därför utlyser Jordbruksverket nu 15 miljoner kronor till samarbetsprojekt för att utveckla och etablera gemensamma geografiska varumärken på affärsmässiga grunder och som stärker de lokala samarbetena. Du kan söka stödet mellan den 14 juni och den 31 augusti 2021. Om fler i en bygd kan sälja sina produkter under ett gemensamt namn blir geografin till ett försäljningsargument. Och kan kvalitetskriterier dessutom kopplas till så blir det en kvalitetsgaranti.

Läs mer på:

/Tobias Kreuzpointner. Samordnare, besöksnäring och lokal mat

Missade du första delen av vår nya seminarieserie om livsmedelsstrategin?

Lämna ett svar

Jordbruksverket är en viktig aktör i arbetet med livsmedelsstrategin då vi leder och deltar i flera olika uppdrag i handlingsplanerna och bidrar på olika sätt till att livsmedelsstrategins mål nås. I en ny seminarieserie Nytt från Jordbruksverket om livsmedelsstrategin berättar vi om det vi gör kopplat till livsmedelsstrategin och hur vi bidrar till en ökande och hållbar matproduktion i hela Sverige.

På det första webbinariet berättade jag om livsmedelskedjans utveckling baserat på vår årliga rapport Uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin. Väldigt kort kan man på aggregerad nivå säga att produktionen har ökat sedan 2011, medan lönsamheten varit oförändrad och utvecklingen av vissa miljöindikatorer visar positiva trender över tid medan andra är i behov av trendbrott.

Det övergripande målet i livsmedelsstrategin är en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar samtidigt som relevanta nationella miljömål nås. För att kunna nå livsmedelsstrategins mål om en ökad produktion så behöver företagen vara konkurrenskraftiga. För utan lönsamhet kan företagen inte överleva, de kan inte få avkastning på satsat kapital, eller investera i nya och hållbara tekniker. Ett sätt att öka lönsamheten är att fler konsumenter väljer svenska produkter och är villiga att betala för de svenska mervärdena. Per-Göran Sigfridson, grisproducent i Kalmar och engagerad i LRF Sydost och Håkan Seiborg, ICA-handlare i Växjö pratade om hur vi får konsumenter att välja och betala för svenska mervärden.

När det gäller utvecklingen av miljöindikatorerna finns det flera miljöområden som är i behov av ett trendbrott, t.ex. behöver situationen för odlingslandskapets biologiska mångfald förbättras och användningen av växtskyddsmedel bli mer hållbar. Vårt nästa webbinarium den 21 september kommer att fokusera just på användningen av växtskyddsmedel. Boka gärna in dagen redan nu!

Om du missade premiären kan du nu se det inspelade seminariet i efterhand på vår webbplats här.

/Camilla Burman som håller ihop arbetet med seminarieserien och är ansvarig för uppdraget Uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin.

Nytt rådgivningsverktyg för att räkna på gårdens resurser

Lämna ett svar

Kommer ni ihåg inlägget som vi skrev om projektet resurseffektivisering på gården: Att minska svinnet på gården är bra för både miljön och plånboken?

Nu är verktyget klart!

I projektet fick Hushållningssällskapets förbund i uppdrag att ta fram ett verktyg för beräkning av resursanvändningen på lamm, gris och nötgårdar. Verktyget är nu redo att användas! Genom att optimera resurserna som finns på en gård kan onödigt svinn minimeras – och det är bra för både miljö och plånbok!

Vi hoppas nu att verktyget kommer till nytta för såväl lantbrukare, rådgivare och andra intresserade.

Vi bjuder in till informationsträff och utbildning

  • Den 23e april bjuder vi in till en informationsträff där Hushållningssällskapet berättar om projektet och den rapport som togs fram.
  • Den 11 maj bjuder vi in till ett utbildningstillfälle där du kan lära dig om hur man använder verktyget på bästa sätt.

Du kan läsa mer om resurseffektivisering, ladda ner verktyget och anmäla dig till informationstillfällena via denna länk.

/Lina Edvardsson och Thomas Dalkvist som utformat projektet

Foto: Lina Edvardsson

Ny årsrapport! Här är resultaten som visar hur det går för livsmedelskedjan

Lämna ett svar

I drygt fyra år har den svenska livsmedelsstrategin funnits. Målet med strategin är en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar på ett hållbart sätt. Livsmedelsstrategins mål är integrerade i hela Jordbruksverkets verksamhet

Jordbruksverket har flera uppdrag i strategins handlingsplaner som alla ska bidra till att målen nås. Ett av våra uppdrag är att Utvärdera och följa upp livsmedelsstrategin.

I årets rapport som nyligen publicerades är en av slutsatserna att produktionen fortsätter att öka i livsmedelskedjan, trots oförändrad lönsamhet och konkurrenskraft i livsmedelskedjan som helhet. Av rapporten framgår att det finns variationer mellan de olika leden och delbranscherna, exempelvis ökade produktionen mest i restaurangledet, men det var också i restaurangledet som lönsamheten minskade mest. En glädjande utveckling är att lönsamheten ökade i primärproduktionen mellan åren 2016 och 2019.

Foton: Peter Rutherhagen, Urban Wigert, Svenskt Kött, Scandinav Bildbyrå, Johan Wallander.

Årets rapport har byggts ut med ett kapitel om livsmedelsproduktionens produktivitet, miljö- och resurseffektivitet eftersom en hållbar utveckling förutsätter att produktionen kan öka samtidigt som effekter på miljö och klimat minskar, eller åtminstone inte förvärras. Utvecklingen går åt rätt håll inom vissa områden, medan andra måste förbättras. Exempelvis behövs situationen för odlingslandskapets biologiska mångfald förbättras.

Livsmedelskedjan har potential att bidra till tillväxt i hela landet, men att det främst är i storstadsregionerna som arbetstillfällen skapas när tillväxten ökar.

Precis som tidigare år betonas i rapporten att forskning, innovation och ökad kompetens är avgörande för att nå målen i livsmedelsstrategin. Anledningen är att forskning, innovationer och en ökad utbildningsnivå är nödvändiga för att skapa en långsiktig tillväxt och ökande förädlingsgrad i livsmedelskedjan. Det är också en förutsättning för lönsamma och konkurrenskraftiga företag.

Om du är nyfiken på årets rapport och vill läsa mer, så har vi tagit fram både en kortversion av rapporten och den längre huvudrapporten.

Om du är nyfiken på våra andra uppdrag i handlingsplanerna finns en sammanställning från februari. Den innehåller både de uppdrag vi slutredovisade och de uppdrag vi delredovisade, eftersom vi genomför dem under en längre tid.

/ Camilla Burman som håller ihop arbetet med uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin

Visste du det här om betesmarker?

Lämna ett svar

Betesmarker är några av Sveriges mest artrika miljöer. För att bevara artrikedomen måste markerna skötas av betande djur, till exempel nötkreatur och får. Betesmarkerna har använts för bete under lång tid och är därmed en del av vår kulturhistoria. De erbjuder också möjlighet till rekreation och upplevelsevärden. Staten betalar ut stöd för att lantbrukare ska ha betande djur på betesmarker.

Foton: Emma Svensson

Lantbrukare med betande djur behöver ha en lönsam produktion

Avgörande för att det även framöver ska finnas betande djur på betesmarkerna är att lantbruksföretag med nötkreatur och får är lönsamma. Lönsamheten beror bland annat på vad priset är för mjölk och kött och vilka jordbrukarstöd markerna berättigar till. Om lantbrukare vill söka stöden beror på många saker, till exempel:

  • vilka villkor som ska följas för att få stöden,
  • vilken ersättning man får för att följa villkoren,
  • om man har tillräckligt med betesdjur för att kunna följa villkoren,
  • om det finns avsättning för kött och mjölk,
  • och såklart all annan lagstiftning som påverkar företagandet.

Vad kostar det att sköta ett hektar?

Miljöersättningen för skötsel av betesmarker betalas ut till cirka 24 000 lantbrukare och 410 000 hektar. Miljöersättningen är därmed ett av de största jordbrukarstöden.

Miljöersättningen betalas ut för de extra kostnader som en lantbrukare har för att sköta ett hektar betesmark jämfört med att ha djuren på betesvall på åkermark. Det kan handla om extra kostnader för att hålla undan igenväxning, att det är svårare att underhålla stängsel i kuperad terräng, att djurens tillväxt blir lägre jämfört med om de betar produktiva marker och så vidare. Trots att alla betesmarker kostar olika mycket att sköta får alla lantbrukare lika mycket betalt per hektar för en viss typ av mark. Sådana typer av marker kan vara betesmarker med särskilda värden, skogsbetesmark och alvarbete.

Hur många hektar sköts?

Tack vare miljöersättningen för betesmarker och andra jordbrukarstöd finns det fortfarande stora arealer betesmarker i Sverige. De senaste tio åren har det funnits cirka 440 000 hektar (som motsvarar nästan 630 000 fotbollsplaner!) men det är inte all mark som har miljöersättning.

Figur 1. Areal betesmark (exklusive slåtteräng). Källa: Jordbruksverkets statistikdatabas.

Låt oss värna betesmarkerna på alla plan

Betesmarkerna behöver alltså värnas på flera sätt. Det behövs satsningar som stärker djurproducenters lönsamhet, fortsatt god efterfrågan på kött och mjölk från betande djur, samt att underlätta och motivera fler markägare att sköta betesmarkerna bland annat genom stöd som möjliggör detta. Och tänk på att du som är konsument kan påverka genom dina val av matvaror och kan bidra till att hålla landskapet öppet! Genom att handla livsmedel från det svenska lantbruket bidrar du till ett öppet odlingslandskap, dess artrikedom, kulturmiljöer och möjlighet till rekreation och återhämtning.

/Lisa Karlsson på Miljöanalysenheten

Livsmedelsstrategin har potential att bli folkfest!

Lämna ett svar

Livsmedelsstrategin som folkfest, den tanken lyfte kocken Tareq Taylor på den nationella konferensen ”Tillsammans når vi målen i den svenska livsmedelsstrategin” den 9 december 2020. Och kanske blev själva dagen något av en fest, trots coronakris och decembermörker, med hela livsmedelskedjan samlad mot samma mål.

Konferensens två moderatorer, Lovisa Madås AGFO och Eva Sundberg, Jordbruksverket var taggade inför sändningen av den digitala konferensen.

Representanter från hela livsmedelskedjan, organisationer, sex generaldirektörer och landsbygdsministern fanns med på konferensen som Jordbruksverket och Tillväxtverket anordnade tillsammans.

Målen i livsmedelsstrategin stod i fokus och det kändes verkligen som att de mer än 450 personer som deltog har en gemensam ambition av att vilja nå dem!

Landsbygdsminister Jennie Nilsson betonade under sin inledning att det samarbete som skett mellan politik, myndigheter och näring under coronakrisen visat på möjligheterna. Också Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin reflekterade över att pandemin visat oss hur viktigt det är att vi kan odla, föda upp, förädla, uppleva och handla mat i Sverige.


Tillväxtverkets ställföreträdande generaldirektör Anna Johansson berättade om myndighetens uppdrag att bidra till hållbar tillväxt och konkurrenskraftiga företag i hela Sverige och hur coronakrisen slagit, inte minst mot restaurangsektorn.

Restaurangnäringen och butiksbranschen behöver mer information
Representanter från olika led i livsmedelskedjan fick under konferensen ge sin bild av hur strategin för dem är ett stöd i det dagliga arbetet och vad styrkan med den är.

På frågan vad den enskilt viktigaste faktorn var för att vi ska nå målen i livsmedelsstrategin blev svaren under dagen dessa.

Det blev tydligt att en utmaning framåt är att göra livsmedelsstrategin mer känd inom restaurangsektorn och butiksbranschen, eftersom det är där det är möjligt att kommunicera den svenska matens mervärden direkt till konsumenterna.

Under dagen lyftes även värdet av export av svenskproducerade livsmedelsprodukter.
Vikten av att lyfta offentliga måltider som ett pedagogiskt verktyg i skolan togs också upp, då de offentliga köken kan vara, och på många sätt redan är, föregångare i arbetet för ett hållbart livsmedelssystem.

Marie Gidlund från Sweden Food Arena, Håkan Eriksson från Wiggeby gård och Per Frankelius från Linköpings Universitet gav alla exempel på hur innovation driver utvecklingen framåt och bidrar till målet om en konkurrenskraftig livsmedelskedja. Det kändes som en blick in i framtiden att lyssna på dem om när förbättrade robotar, slutna kretslopp och fossilfrihet blir vardag!    

Generaldirektörerna från Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Kemikalieinspektionen lyfte värdet av att samarbeta med varandra, att ligga steget före och från svenskt håll tillsammans prioritera de frågor som är särskilt viktiga att lyfta för att få ett hållbart livsmedelssystem.

Med hjälp av svenska folket kan livsmedelsstrategins mål nås
Kocken och entreprenören Tareq Taylor höll ett brandtal bland annat om vikten av att få med svenska folket på tåget med att förstå de svenska livsmedlens och den svenska gastronomins kvalitet och mervärden.

Om vi kan jobba tillsammans på ett mer publikt sätt så kan livsmedelsstrategin bli en folkfest!  De produkter vi har i Sverige är fantastiska!

Tareq Taylor

Dagen avslutades med en paneldiskussion där representanter för LRF, Livsmedelsföretagen, Svensk dagligvaruhandel och Visita diskuterade viktiga framtidsfrågor som att lönsamheten på gårdsnivå måste upp, att exporten kan öka, att regler och villkor måste förenklas och framför allt att vi tillsammans har världens bästa möjligheter att skapa bättre förutsättningar för alla aktörer i livsmedelskedjan.

Ordet folkfest nämndes av många i chatten i slutet som det ord som mest kom att symbolisera dagen för dem, och dagen gav verkligen energi för att blicka framåt mot ett återhämtningens år 2021 då en ny nationell konferens redan planeras!

/Jessica Hagård, Jordbruksverket

Mer information:

Läs mer om livsmedelsstrategins mål

Läs mer om Jordbruksverkets uppdrag inom livsmedelsstrategin

Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin betonade under konferensen att livsmedelsstrategin ska genomsyra hela Jordbruksverkets verksamhet. 

Om att pandemin förstärker den pågående utvecklingen på köttmarknaden, en historisk tillbakablick och tankar om framtiden…

4 svar
Foto: Shutterstock

Ja så är det, Coronapandemin har gett nytt bränsle till den snart fyraåriga trenden på svensk köttmarknad. Minskad konsumtion, fallande import och ökad andel svenskt kött. Pandemin är emellertid tillfällig, liksom de lagar, rekommendationer och livsstilsförändringar som följt på den. Men även om vi nu tenderar att återgå allt mer till de gamla gängorna så kvarstår frågan – vad blir det nya normala i vårt sätt att leva, resa, äta? Innan jag dyker ner i hur marknaden för kött påverkats till och med juni 2020, vill jag ta en titt i backspegeln.

En historisk tillbakablick
När jag klurar på köttmarknadens utveckling är jag förtjust i långa statistikserier. De ger vidgade perspektiv. Medelsvensken konsumerade 44 kg kött i slaktad vikt 1940, det gav grovt räknat 20 kg på tallriken. När Sverige passerade sitt ”peak meat” 2016 så var vår konsumtion av kött dubbelt så stor som 1940, med 88 kg slaktad vikt eller knappt hälften på tallriken. Sedan 2017 har köttkonsumtionen minskat med drygt 2 procent per år.

Idag diskuterar vi ivrigt hur mycket kött vi äter, var det kommer ifrån, hur mycket kött vi borde äta och vad som styr vår köttkonsumtion. Vi vet att den är känslig för prisförändring och variation i hushållskassan, och när jag sammanställt statistik från 1940 är det tydligt hur statlig prisreglering påverkade till och med 1990. Då hade vi en svensk marknadsandel för kött på nästan 100 procent. Vid avregleringen av det svenska jordbruket 1990 liberaliserades priserna och vi ser början till en mer stadigvarande ökning av köttkonsumtionen. Men det var givetvis EU-inträdet 1995, med ökad import av billigare kött från andra EU-länder, och sänkningen av matmomsen 1996 som gav den stora accelerationen. Sen dök det upp djursjukdomar, finanskris och en och annan EU-politisk förändring som innebar tillfälliga hack nedåt i kurvan.

Antibiotikadebatten som inleddes 2014 fick oss att inse ett starkt svenskt mervärde i låg användning av antibiotika till lantbrukets djur. Effekten kom snabbt på marknaden för griskött innan det smittade av sig på övriga köttslag i det stora lappkastet 2017. Tre tydliga nya trender kan skönjas sedan dess; vi äter mindre kött, importen minskar ännu mer än konsumtionen och detta betyder att den svenska marknadsandelen, eller försörjningsförmågan, stiger.  

Figur: Åsa Lannhard Öberg. Källa: SCB och Jordbruksverket

Vad händer nu då?
I år har ytterligare en kraft påverkat köttmarknaden, i samma riktning men med förnyad styrka; Coronapandemin. Utvecklingen till och med juni pekar i samma riktning för griskött, nötkött och matfågel där produktionen och den svenska marknadsandelen ökat medan importen och förbrukningen minskat. Jag kan konstatera att svensk marknadsandel för dessa köttslag nu är den högsta på decennier. Marknaden för får- och lammkött går ensam mot strömmen. Samtidigt är det viktigt att betona att pandemin är tillfällig och att slutsatser kring de mer långsiktiga effekterna av den på köttmarknaden därför är osäkra.

Fler måltider i hemmen betyder mindre kött men mer svenskt
Andelen svenskt kött är betydligt högre i dagligvaruhandeln än i privata restauranger, medan andelen i offentliga kök ligger däremellan. När ett antal miljoner svenskar reser mindre, äter mer sällan på restaurang, distansarbetar om de kan samtidigt som gymnasieskolorna varit stängda under våren, så betyder det att vår diet plötsligt förändrats. Det blir helt enkelt mer svenskt kött och mindre importerat när fler måltider äts i hemmen. Vi har sannolikt även ersatt en del lagade mål mat med snabbfixade rätter som macka, snabbnudlar, fil eller gröt – där köttet har en mer undanskymd plats. Efterfrågan på kött och i synnerhet importerat kött har minskat mer än vad vi sett de senaste åren. Samtidigt bör en del av minskningen i år bero på att svensk köttproduktion inte hunnit svara på den hastiga efterfrågeökningen, det tar tid att bygga upp en långsiktig produktionskapacitet. Att utbudet understigit efterfrågan vittnar stigande priser om. Gris- och nötköttsbönderna får bättre betalt, och vi konsumenter möter följaktligen också något högre priser för dessa köttslag i butiken.

Utvecklingen är positiv för den ekonomiska hållbarheten i svensk köttproduktion och för svensk försörjningsförmåga. Men frågan är vad som händer när vi successivt börjar gå tillbaka till att äta våra luncher på restaurang, när vår omtyckta afterwork åter flyttar till puben och när antalet hotellnätter med tillhörande frukostbuffé stiger till gamla nivåer? Kommer importen av kött till och med att öka under en period, för att sedan plana ut och fortsätta sin mer stillsamma nedgång? Eller för stigande arbetslöshet och försämrad hushållsekonomi med sig en mer långsiktig återgång till efterfrågan på billigare kött? Vi vet ju att svenskt kött i de flesta fall inte konkurrerar genom ett lågt pris. Eller är det faktiskt så att Coronapandemin fått gemene man, företag och beslutsfattare att långsiktigt värna ännu mer om en god svensk livsmedelsberedskap?

I förra veckan kom också den tråkiga nyheten att afrikansk svinpest konstaterats hos ett vildsvin i Tyskland, som är EU:s största producent av griskött. Oron är nu stor för spridning av viruset, och även om effekterna i Sverige dröjer är det troligt att vi får erfara såväl handelsrestriktioner som fallande priser på EU:s grisköttsmarknad.

Jag fortsätter hålla ett ständigt öga på marknaden för kött, tillsammans med mina kollegor på Jordbruksverket och därute i branschen. 

/Åsa Lannhard Öberg, köttmarknadsutredare på Jordbruksverket