Etikettarkiv: mer ska bli mat

SkördePlus – nytt verktyg för att mer potatis och morötter ska bli mat

Vi har tagit fram ett verktyg som odlare och packerier ska kunna använda för att utvärdera sin skörd och se om mer går att ta tillvara. Verktyget heter SkördePlus.

Hur tog vi fram SkördePlus?

Tillsammans med rådgivare tog vi fram och testade ett Excel-verktyg hos tolv odlare; sex företag som odlar och packar morötter i Skåne och sex potatisodlare i Dalarna. De provade och fick tycka till om verktyget.

”Är det värdefullt att själv skriva ner och räkna ut hur stor del av skörden som påverkades av torka, blöta och vilt?” Man landade i att det kan det vara.

”Hur stor nytta har man av att gräva efter skörd för att se hur mycket potatis och morötter som blir kvar i fält?” Det är oftast inte så mycket kvar i fält efter skörd. Efter ovanliga förhållanden som att det har blivit väldigt blött kan det vara desto mer. Man kan behöva justera upptagarens djup eller se om det ändå fanns kvar knölar eller morötter som hade kunnat säljas.

Den del av verktyget som handlar om att utvärdera och mäta kvaliteten i slänglådan – foderlådan – frånsorteringen, den tyckte odlarna i projektet var mest intressant.

Potatis i ett tråg. En del potatisar har röta, är gräna eller skadade men det finns också dem som är fina.
I frånsorteringen förekommer både potatis med röta, grönfärgning och skador, avvikelser som odlare gör sitt bästa för att undvika. Det kan också finnas potatis av ganska god kvalitet eller som skulle kunna skalas för att bli mat. Foto: Karin Lindow

Vad har vi i frånsorteringen?

Man tar ett prov på 10–15 kilo och sorterar det i olika hinkar utifrån vilken kvalitetsavvikelse som produkterna har. Många större odlare som packar morötter eller potatis har idag en optisk sorterare i packeriet, en maskin som sorterar efter storlek och tar bort grönt, skadat, rötor eller skorv. Men de flesta har också en kompletterande manuell sortering. Personal på sorteringsmaskinen tar bort det som avviker. Det är högt ställda krav på morötter och potatis från köparna, en hel del är fina men några är kanske avbrutna eller har en färgskiftning i skalet. Det vet vi sen tidigare kartläggningar; livsmedelsförluster av morötter och livsmedelsförluster av potatis.

Vad slängs idag, finns det mer vi kan få sålt? Med SkördePlus kan man bedöma hur mycket mer man skulle kunna sälja till livsmedel och låta verktyget räkna ut vad man kan tjäna på det.

Nu är det inte alltid helt lätt att hitta ny avsättning för det man sorterar bort, alltså det som idag går till foder, biogas eller kompost. Det gäller att det finns nån som vill köpa, till exempel ett skaleri eller en förädlare. Man behöver också ha tillräckliga volymer till det. Några odlare i vårt projekt diskuterade om man kan gå ihop om en lastbil för att få ihop tillräckliga volymer för att sälja mer till klass 2 eller till ett skaleri.

SkördePlus kan också hjälpa odlare att utvärdera vilka åtgärder som kan förbättra kvaliteten till nästa säsong. En annan fördel som odlarna i projektet också lyfte är att verktyget kan hjälpa till i diskussioner om kvalitet och bidra till ökad samsyn i arbetslaget.

En person i packeriet sorterar manuellt bort avvikande potatis som passerar på ett rullband.
Manuell sortering av potatis. Foto: Karin Lindow

Kvalitet, krav och matsvinn – en komplex fråga

Vi konsumenter har höga krav på kvaliteten. För morötter finns det internationella handelsnormer som måste följas enligt lag. De finns för att köpare och leverantörer ska tala samma språk om kvalitet och pris – man behöver veta vad man får och vad man säljer till vilket pris.  Handelsnormerna har både klass 1 och klass 2, och klass 2 har ganska stor tolerans för kvalitetsvariation men används inte lika ofta som klass 1. I ett tidigare blogginlägg kan du läsa om vårt arbete med att påverka för att normerna för morötter anpassas till förmån för minskat svinn. Med små justeringar skulle man kunna ha en fortsatt fin klass 1 men använda mer av skörden till livsmedel.

För potatis finns också klass 1 och klass 2, enligt kvalitetsregler som Svensk Potatis och Stiftelsen Potatisbranschen ansvarar för. Dessa regler sammanfattas i SMAK-märkningen.

potatisskalare

Man kan ju tycka att kraven på råvarorna skulle kunna vara lägre. Men det är också viktigt att det funkar i hela kedjan så de inte slängs i butik eller hemmen för att man tror att de dåliga. Här kommer kunskap in och samverkar för att hålla en lagom kvalitet som också är hållbar. Är det lite ytlig ljus beläggning i potatisskalet, så kallad silverskorv (det låter väl egentligen ganska vackert?) i matpotatis som oftast ändå skalas – då slänger du väl inte? Vi behöver mer kunskap om maten. Och det finns en fantastisk innovation som kan hjälpa till vid både prickar och småfläckar på potatis, rotfrukter, frukt och grönsaker…och det är… ta da` potatisskalaren! Använd den 🙂

Här kan du ladda ner SkördePlus

Förutom att slå ett slag för potatisskalaren och att vi inte ska vara rädda för nån liten prick i salladen, så vill jag slå ett slag för det nya verktyget SkördePlus. Jag hoppas att odlare och packerier kommer tycka att det är enkelt och användbart. Och att de möts av intresse hos nästa led, industrin, skalerier, butiker och restauranger – med en vilja att ta tillvara mer av hela skörden.

Kom på vårt webbinarium

Tipsar också om vårt webbinarium den 16 september då potatisrådgivaren Åsa Rölin visar SkördePlus. Anmäl dig här.

Vi ses kanske?

Och förresten – är du intresserad eller vill lära mer om odling av potatis och grönsaker – kom till Borgeby i Skåne på onsdag på Potatis- och hortofältdagen 3 september. Där kan du se maskiner och sortprovning, lära om hållbar grönsaksodling, nyttodjur, växtskydd och vatten. Och träffa mig och kollegorna i Jordbruksverkets monter!

Fyra personer som står bakom borden i Jordbruksverkets monter. På bordet finns broschyrer och morötter.
Förra året var det mycket morötter på bordet – i år blir det potatis. Bild från Potatis- och Hortfältdagen 2024.

SkördePlus har tagits fram med medel från regeringsuppdrag för minskat matsvinn. Det är ett uppdrag inom livsmedelsstrategin som Livsmedelsverket har tillsammans med oss på Jordbruksverket och Naturvårdsverket.

/Karin Lindow, jordbrukspolitisk utredare och projektledare för minskade livsmedelsförluster

Fler djur och mer av djuren kan bli mat – jag är övertygad!

Köksmästaren John Persson gav sina tankar om hur man kan laga, servera och presentera inälvsmat och annorlunda köttdetaljer. Till vänster munk med oxtunga, till höger glödbakade gulbetor dressade i fläskfett tillsammans med puffad fläsksvål. Foto: John Persson

Livsmedelsförlusterna av gris- och nötkött på gårdar var 20 000 ton (2020), 3 respektive 8 % av produktionen. Förlusterna omräknade i koldioxidekvivalenter är lika mycket som 9 procent av växthusgasutsläppen från animaliesektorn i Sverige. I onsdags samlades ett fyrtiotal personer från branschorganisationer, rådgivning, myndigheter och företag för att inspireras, hämta kunskap och engageras i att öka takten för att mer av djuren ska bli mat. Det handlar om hur köttproduktionen kan bli ännu mer resurseffektiv.

Programmet var välfyllt och som arrangör funderade jag på att med självinsikt skämta om korvstoppning. Ett smörgåsbord av kunskap och inspel sa en av deltagarna vilket lät mer positivt. Jag berättade om resultaten från de rapporter om livsmedelsförluster som vi på Jordbruksverket låtit ta fram.

Utmaning för slakterier att ta tillvara hela djuren

SLU-forskare berättade därefter om hur olika typer av slakterier på utmaningar och möjligheter i att ta tillvara mer av de djur som slaktas. I en av rapporterna finns data över hur inälvor, fett och blod från svenska slakterier används. Nära hälften av de biprodukter vi hade kunnat äta blir inte mat utan går till annat, framförallt biogas. Export är en viktig marknadskanal för de större slakterierna, men det är svårare för mindre. Det är för kostsamt att hantera och ta tillvara slaktbiprodukter utifrån vad de ger för intäkter. Mindre slakterier kan också uppleva att det är betungande med alla krav som ställs, slakt är ju en verksamhet med regler för både livsmedel, djurskydd, foder och miljö.

Flera forskningsprojekt på SLU, IVL och RISE samt pågående examensarbeten presenterades. Ett flerårigt projekt ”Nötsvinnprojektet” handlar om få djupare kunskap om orsaker till nötköttsförluster som underlag till åtgärder. Det pågår också ett examensarbete om förutsättningar för slakt på gård och ökad nödslakt. En möjlighet är att djur som till exempel har en hälta eller bråck ska kunna avlivas på gård och sen transporteras till slakteri. Det skulle betyda att kött från djuret kan användas som livsmedel, men det finns också praktiska hinder som att slakteriet ska ha möjlighet att ta emot och hur veterinärbesiktning ska gå till.

RISE berättade om uppstarten av Kunskapsnav för att stärka animaliesektorn och intressanta projekt om bland annat slaktutbyte och miljö- och klimatberäkningar.

Efter en mustig levergryta på restaurang Vesterbrunn fortsatte eftermiddagen med projekt som studerar hur mer inälvsmat och blod kan tas tillvara. Vi hade också inspirerande inspel från Märta Jansdotter på Gröna gårdar som har goda erfarenheter i att sälja inälvsmat bland annat via Nätet. Flera av deras inälvsprodukter säljer slut! Det finns också potential att sälja mer av dessa produkter på exportmarknaderna, om det talade Maria Kärnerud från Business Sweden.

Hur offentliga måltider kan bidra berättade Sara Seing från Södertälje kommun/Matlust. Även om merparten av maten inte äts i offentliga kök så är de viktiga för att lära barn och ungdomar goda och hållbara matvanor, vilket spiller över på resten av familjen och påverkar dem som framtida konsumenter. Dessutom är det lättare att styra över offentliga inköp än de inköp som du och jag gör i matbutiken. Sist men inte minst fick vi inblick i hur slakteriet KLS jobbar både för att sälja fler delar av djuren i Sverige och på export samt deras tankar om hur fler djur kan tas tillvara. Nötköttsproducenten David Brogård gav sitt perspektiv och exempel på hur han som ungnötsuppfödare jobbar med rådgivning, gott djuröga och att utvärdera och förebygga förluster. Produktivitet = resurseffektivitet.

Viktiga insikter från dagens workshop

En viktig del av dagen var workshop om hur vi ökar takten samt  inom vilka områden det behövs mer kunskap och idéer till nya projekt, arbeten och satsningar. Kort sammanfattning av inspelen: 

  • Det är viktigt att producenter känner sig trygga och har god kunskap om vilka djur som kan skickas med transportbilen till slakt. Här efterfrågas mer dialog med myndigheterna. Det behöver också undersökas om fler djur kan tas tillvara genom t.ex. slakt på gård eller transport som säkrar djurvälfärden för djur som har mindre problem men som ändå är fullt friska. Varför inte ett ekonomiskt stöd för att öka slakt på gård utifrån klimatsynpunkt? Nya AI-lösningar kanske kan utvecklas för att ännu bättre säkra hälsa och välfärd hos djuren?
  • För att öka efterfrågan på de detaljer, inälvor och blod som inte säljs i Sverige idag kan hälso- och klimataspekter lyftas fram. Det behövs också rätt kryddning, produktutveckling/innovationer, storytelling och genomtänkt kommunikation, liksom matlagningskompetens hos allmänheten. Mer förädling –  ett förädlingsnav tyckte någon men också ökad svensk produktion för att få upp volymer till export.

Formas har en ny utlysning I magen och inte i soptunnan som öppnade för ansökningar samma dag som mötet och vi fick information direkt från Tea Madunic Olsson som är ansvarig utredare för utlysningen. Marie Gidlund på Sweden Food Arena deltog och de samlar just nu in behov för framtida forsknings- och innovationssatsningar inom animalievärdekedjan. Anna Lundstedt, MatTanken, berättade om färsk inköpsstatistik från 35 kommuner som tillsammans använder 35 ton blodpudding, 28 ton leverpastej, 3 ton blodkorv och likaså leverbiff samt 1 ton nötlever. Axfoundation, Svenskt Kött, Från Sverige, Samarbete för minskat matsvinn, Gård och djurhälsan, Kött- och charkföretagen, Sveriges grisföretagare och Svenska Köttföretagen berättade också om hur de bidrar på olika sätt utifrån sina roller.

Personlig reflektion

Det jag tar med mig från dagen är att det finns en samsyn om att livsmedelsförlusterna behöver minska, med bibehållen god djurvälfärd och säkra livsmedel såklart. Och många vill bidra. Men det finns också utmaningar att hantera. Det finns också praktiska saker att förhålla sig till och viktiga värden som inte kan tummas på.

Konsumenternas preferenser och vad vi efterfrågar är en sak. Och mat ska ju  vara gott och lustfyllt. Fram med innovativa köttprodukter där mer av djuren än de traditionella detaljerna används,  tänker jag.

Vi myndigheter behöver också göra vårt bästa för att underlätta inom ramen för de regelverk och områden vi ansvarar för. Det kräver samarbete, dialog och ett lösningsorienterat synsätt. Som sagt; jag är glad och övertygad om att det kommer hända saker på det här området framöver. Alltså att mer ska bli mat.

Jag och min medmoderator Jessica Hagård. Workshop!

/Karin Lindow som jobbar med minskat matsvinn och ökad resurseffektivitet inom regeringsuppdrag för minskat matsvinn. Regeringsuppdraget är ett uppdrag inom livsmedelsstrategin som vi genomför tillsammans, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket och Jordbruksverket.

Psst. Ni har väl inte missat vår podd Upp på bordet som i avsnitt 4 handlade om inälvsmat, potatis… och att äta grävling (?). Lyssna och sprid!