2020 startade vi arbetet med att ta fram en metod för att mäta livsmedelsförluster. Deltog gjorde både branschorganisationer och forskare från både SLU och RISE samt kollegor på Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Livsmedelsverket. Vi är tidigt ute med att mäta livsmedelsförluster i primärproduktionen och metoden vi tog fram nämndes till och med i denna film på FN:s summit om hållbara livsmedelssystem. Gissa om det kändes häftigt?
Nu har vi kommit till finalen. Idag gav vi ut slutrapporten om livsmedelsförluster.
Vi summerar det till ungefär 450 000 ton livsmedelsförluster per år utifrån studier av åtta produktgrupper 2020–2022. Egentligen är livsmedelsförlusterna ännu större, eftersom de åtta produktgrupperna bara står för ungefär hälften av primärproduktionen för livsmedel, och att det är stora mängder livsmedelsförluster i industrin som inte omfattas. Vi visste att det är stora mängder men kanske inte så här mycket. Vad som förvånade mig var att så mycket morötter sorterades bort för att de var avbrutna, för små eller för stora. Och att nära hälften av de ätliga biprodukterna från slakten inte blir mat. Kan vi genom ökad förädling och innovationer ta fram mer produkter av det som idag inte blir mat? Tänk bara hur mångsidig potatisen är; gratäng, raggmunk, potatisbullar, rösti, Jansson, klyftor, potatismjöl och potatisfrallor. Och det måste vi ju ta tillvara.
I vikt är livsmedelsförlusterna större av vegetabilier jämfört med animalier men utifrån klimatpåverkan och ekonomiskt bortfall kan det se annorlunda ut. I rapporten jämför vi livsmedelsförlusterna utifrån klimatpåverkan, ekonomiskt bortfall och förlorade potentiella matportioner. Sen är det ju i många fall inte en total förlust att det inte blir mat. Många gånger kan det komma till nytta som till exempel foder. Men mer resurser och kostsamma insatsvaror har ju då används än vad som hade behövts. Odlarna i vår studie sa att de får betalt för klass 1, den kvalitet som oftast krävs för försäljning i butik, men sällan för potatis och morötter i klass 2 eller till foder.
När djur inte kan gå till slakt och producenter istället behöver ringa kadaverbilen så blir det både en utebliven slaktintäkt och en kostnad för kadaverhantering. Det här visar att arbetet med djurvälfärd och djurhälsa är viktigt även utifrån lönsamhet och miljö- och klimatpåverkan. Sen kan ju inte livsmedelsförlusterna bli noll, jag vet det. Men vi kan jobba för att mer från livsmedelsproduktionen ska bli mat enligt det svenska etappmålet och delmål 12.3 i Agenda 2030.
Vi har identifierat tio åtgärdsområden som du kan läsa om i rapporten. Det finns också punktlistor i varje delrapport. Så nu är det dags för oss alla att kavla upp ärmarna.
Livsmedelsförluster är en viktig pusselbit i arbetet för ett mer hållbart och robust livsmedelssystem. Jag tycker det är lite intressant. I en krissituation med brist på mat skulle vi säkert vara mycket mindre kräsna än vi är idag. Och kanske skulle vissa livsmedelsflöden styras om. Med risk att låta alarmistisk så har vi har ju på sätt och vis redan en kris när det gäller klimatet.
Nu är tid att tänka på hur vi lever, reser och konsumerar, men också vad vi äter och vad vi ratar.
Och det handlar också om hur aktörer längs hela kedjan samverkar och tar gemensamt ansvar. För vi konsumenter påverkas ju av hur maten presenteras för oss, och till vilket pris. Även vi myndigheter behöver ha livsmedelsförluster i åtanke så att regler styr mot ökad resurseffektivitet.
Nu ska jag fira att den nionde rapporten om livsmedelsförluster inom loppet av 1,5 år är utgiven! Det hade inte varit möjligt utan våra duktiga och engagerade forskare på SLU. Inte heller utan alla branschföreträdare som stött och blött definitioner, huruvida potatisen och morötterna ska tvättas före vägning eller ej, och vilka inälvor och delar av djuren som kan anses vara potentiella livsmedel. Inte heller utan samarbetet med kloka kollegor. Jag ser fram emot att jobba vidare med åtgärdsmöten och se: Vem gör vad, hur och när? En hel del av åtgärderna ryms inom arbete som redan pågår och där kanske det handlar om att också få in just perspektivet livsmedelsförluster och resurseffektivitet, medan det för andra åtgärdsområden handlar om ny kunskap och lösningar som behöver tas fram.
Samarbete för minskat matsvinn, SAMS, är också ett bra forum att jobba vidare eftersom det finns deltagare från hela kedjan. En del av SAMS handlar om att på företagsnivå mäta matsvinn och utvärdera sina möjligheter att förbättra utbytet. Det hade varit intressant att se vilken nytta det kan ha även för primärproducenter. Kolla förresten in den här instruktionsvideon från USA riktad till odlare för att mäta och hitta möjligheter för skörden.
Sist men inte minst vill jag nämna fisken. Det är den näst senaste rapporten som du kanske inte hunnit läsa? Den hittar du här i ett tidigare blogginlägg.
/Karin Lindow, projektledare livsmedelsförluster
Den svenska maten 