Alla vill vi väl bli rättvist behandlade och få betalt för vårt arbete? Genom att se till att vi har sunda och rättvisa villkor när vi handlar med jordbruksprodukter kan vi bibehålla och öka den svenska livsmedelsproduktionen. När en jordbrukare får en sen avbeställning kan det bli svårt att hinna hitta en annan köpare innan skörden blir dålig. Detta kan leda till att jordbrukaren tvingas sälja till förlust eller till att hela eller delar av skörden måste kastas. Jordbrukaren får svårt att klara sin försörjning, och livsmedel som odlats för att klara de höga kvalitetskraven för mat blir istället till matsvinn.
Foto: Urban Wigert
En leverantör verksam inom livsmedelsindustrin vågar kanske inte klaga på sin köpares långa betalningstider av rädsla för att inte få några nya beställningar. Livsmedelsindustrin kan då i sin tur få svårt att klara av att betala sina egna leverantörer i tid eftersom han hela tiden får agera bank åt sin köpare. Företag som inte får betalt eller får ökade kostnader som en följd av detta kan tvingas att lägga ner sina verksamheter. Detta är exempel på beteenden som hotar vår framtida livsmedelsförsörjning.
Under år 2021 kommer ett svenskt regelverk träda i kraft som förbjuder flera oschyssta affärsmetoder som leverantörer kan utsättas för vid kommersiell försäljning av jordbruksprodukter och livsmedel. Regelverket bygger på EU-lagstiftning och innebär bland annat förbud mot sena betalningar, sena avbeställningar och kommersiella repressalier.
För att få veta hur vanligt det är med oschyssta affärsmetoder i handeln med jordbruksprodukter och livsmedel, och för att kunna följa upp utvecklingen på området har EU-kommissionen tagit fram ett frågeformulär. Frågeformuläret riktar sig till leverantörer i jordbruks- och livsmedelskedjan. Du som är exempelvis jordbrukare, fiskare, producentorganisation, grossist eller driver livsmedelsföretag och agerar som leverantör, kan nu bidra med dina egna erfarenheter. Dina svar är en viktig del i arbetet för att förbättra förutsättningarna för en levande landsbygd och en konkurrenskraftig jordbruks- och fiskenäring!
Frågeformuläret finns på följande länk där det även går att välja svenska som språk. Formuläret kan fyllas i fram till den 31 januari 2021, men besvara gärna frågorna så snart som möjligt! Anonymiserade resultat kommer att publiceras på följande länk när svarstiden gått ut.
/Susanna Axelsson, jurist som arbetar med marknads- och handelsfrågor på Livsmededelskedjan och exportenheten
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Min äldste son älskade mjölk när han var liten. Han kunde dricka ett så oändligt stort antal glas till varje måltid att förskolan till slut tröttnade och införde en maxgräns. Från förskoletiden minns jag också den italienske kocken som lagade pasta och basilikadoftande såser så det stod det härliga till. Barnen avgudade både honom och maten som han lagade.
Det är många med mig som bär på minnen av offentliga måltider. Dessa måltider berör människor genom livets alla åldrar. I den bästa av världar:
Kockarna på Tullängsgymnasiets restaurang serverar klimatsmart mat på Offentliga måltidens dag. Foto: @restaurang_tullangen
använder man råvaror och tillagar maten på ett sätt som representerar det allra främsta samhället kan erbjuda barnen, eleverna, de sjuka och de äldre.
måltiderna är goda, näringsriktiga och bidrar till kraft och hälsa för den enskilde.
de bidrar till att nå samhällets mål inom områden som rör livsmedelsproduktion, folkhälsa, miljö och hållbar utveckling.
Om allt detta handlar projektet MATtanken som genom nätverkande, kunskapsspridning och erfarenhetsutbyte vill bidra till hållbara offentliga måltider. MATtanken, som vill föra samman alla aktörer i kedjan från jord till (offentligt) bord, drivs av Landsbygdsnätverket, som är placerat hos Jordbruksverket. Projektet är finansierat med EU-medel och har medfinansiering från Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges Konsumenter.
Offentliga måltidens dag
En av de satsningar som MATtanken prioriterar 2020 är arbetet med att samordna Offentliga måltidens dag, den 15 oktober.
Från Boden till Burlöv uppmärksammas offentliga måltider denna dag. Lokala råvaror, dukningstävlingar, matgäster som bestämt menyn för dagen, politiker som bjuds in till PRAO i köken – ja listan kan göras lång om allt som händer.
– Det är verkligen roligt att gensvaret är så stort. Måltidsverksamheter i fler än hundra kommuner och regioner tar chansen att vara med. Det har skett en fantastisk utveckling under de senaste tio åren i de offentliga köken och det vill man nu visa upp, säger min kollega Eva Sundberg, som är projektledare för MATtanken.
MATtanken kraftsamlar
Offentliga måltidens dag synliggör inte bara alla förträffliga insatser som görs runt om i landet. Offentliga måltidens dag pekar också på det stora värde som de offentliga måltiderna representerar. Varje dag serveras cirka tre miljoner måltider inom vård, skola och omsorg i Sverige. Mer än 30 000 personer arbetar i den offentliga måltidsbranschen. 30 miljarder av våra skattemedel går årligen till offentliga måltider.
– Det finns en sådan kraft här! Vi kan göra mer än att mätta magar! Offentliga måltider som används rätt kan ge samhällsekonomiska vinster både på kort och lång sikt. Det handlar om goda matvanor, bättre folkhälsa och ökad användning av livsmedel från Sverige. För att nå hela vägen krävs det dock samverkan och engagemang på alla nivåer, både nationellt, regionalt och lokalt, säger Eva Sundberg.
Nu är vi många som hoppas att Offentliga måltidens dag ska bli ett återkommande årligt arrangemang. Ta del av allt som händer runt om i landet i årets upplaga av Offentliga måltidens dag, via webbplatsen www.mattanken.se/omd eller via #måltid20 i sociala medier.
Här kan du ta del av en nyskriven debattartikel skriven av företrädarna för de fyra organisationer som ingår i MATtankens styrgrupp; Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges Konsumenter: Upp med de offentliga måltiderna på bordet (länk till Dagens Samhälle).
/ Anna Kim-Andersson, kommunikationssamordnare, projekt MATtanken
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Vildsvin är på mångas läppar i media just nu och förhoppningsvis snart i flera magar. En av orsakerna bakom att frågan nu uppmärksammas är Regeringens ”vildsvinspaket” där det nu börjar hända grejer i de olika uppdragen som ingår i det.
Den 23 september genomförde Jordbruksverket och Tillväxtverket en digital tematräff som handlade om just vilt och vildsvin. Hur vi ska ta tillvara på det vilda köttets potential från skog till bord var frågan. Denna träff var en aktivitet i vårt arbete att främja samverkan kring det regionala arbetet med livsmedelsstrategin.
Vi fick under dagen många infallsvinklar på vildsvinsfrågan från engagerade föreläsare som inleddes med att statssekreterare Per Callenberg beskrev hur viktigt regeringen tycker det är att vi tar tag i frågan och därför är beredda att satsa pengar.
Så vad tar vi med oss från denna dag? Ordet som kommer upp först är engagemang och vilja att bidra. Det händer mycket i Sverige kring frågorna Och det finns en stor potential att hitta lösningar kring hinder och flaskhalsar genom samarbete mellan alla aktörer i viltvärdekedjan.
Malena Bathurst, Näringsutvecklingsenheten Delaktig i teamet för vildsvinspaketet på Jordbruksverket
Visste du att det idag är första gången det anordnas en internationell matsvinnsdag? Dagen är instiftad av FN och det är evenemang runt om i världen. För matsvinn sker överallt. I länder som Sverige är matsvinnet störst i hushållen medan i utvecklingsländer är svinnet störst i producent- och logistikled.
Källa: Livsmedelsverket
Under vecka 40-41 kan du mäta ditt eget svinn och få handfasta tips och råd av Svinnsiktscoachen.
Men hela kedjan kan bli mer resurseffektiv, även i Sverige. Det är svårt att mäta matsvinn men vi har låtit göra studier som visade att ca 65 procent av isbergssallaten lämnades i fält, och att 9 procent av nötköttet inte kommer vidare in i livsmedelskedjan. I en studie uppskattades att ungefär 300 000 ton som var tänkt att bli mat inte lämnar svenska gårdar.
Vad beror det på? Ofta på krav från oss kräsna konsumenter. Men också helt naturliga orsaker som skadedjur, sjukdomar och skador, väder och viltskador. Sen kan det bero på affärsmetoder och obalanser i tillgång och efterfrågan så att priset dyker och det blir omöjligt ekonomiskt att skörda. Om ni frågar mig så är det viktigt att belysa de här sakerna även ur ett matsvinns-perspektiv. För kostnaden för miljön och producenters ekonomi är betydande. Eller om vi vänder på det – minskat matsvinn och ökad resurseffektivitet är en win-win för alla!
Hur kan man då prioritera? I första hand ska man alltid försöka förebygga matsvinn. Därefter försöka avsätta det så resurseffektivt som möjligt enligt resurshierarkin för livsmedel som du ser nedan. Gärna tillbaka in i livsmedelskedjan som foder. Vi har faktiskt skrivit en rapport om det som du hittar här.
Vet du vad vattenballongeffekten är? – Att man bli blöt, svarar kanske du. Mitt svar i detta sammanhang är att det handlar om risken för att matsvinnet skjuts bakåt och framåt i livsmedelskedjan. För att motverka det finns nu Samarbete för minskat matsvinn, där företag och organisationer från hela kedjan deltar. I det forumet kan också primärproducenters utmaningar lyftas. Kanske kan mer förädlas – och svinnoveras? Kan vi skapa en annan syn på storleksvariation och skönhetsfläckar? Kan affärsklimatet bli bättre så att allt som har beställts verkligen hämtas och betalas för?
Jag har förmånen att projektleda arbetet för att ta fram en nationell uppföljningsmetod för livsmedelsförluster, det vill säga det matsvinn som sker framförallt i de tidiga leden av livsmedelskedjan. Det ska också bli uppföljningen till den del av matsvinns-målet som handlar om att ”En ökad andel av den svenska livsmedelsproduktionen ska nå butik och konsument till 2025”. Under hösten pågår intensivt arbete med hjälp av både SLU och RISE och framförallt i samarbete med branschen. Superspännande och viktigt tycker jag!
/Karin Lindow som samordnar Jordbruksverkets arbete i regeringsuppdrag för minskat matsvinn, ett uppdrag inom den svenska livsmedelsstrategin som genomförs tillsammans med Livsmedelsverket och Naturvårdsverket
Förra sommaren inspekterade Filippinerna Sveriges möjligheter att exportera griskött. Inspektionen organiserades av Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt och genomfördes i nära dialog och samarbete med regeringen, Sveriges ambassad i Filippinerna samt berörda företag och branschorganisationer. Arbetet gav resultat och i mitten av augusti i år gick den första leveransen av svenska grisköttsprodukter iväg till Filippinerna. Sen dess har ytterligare sex leveranser skickats.
Att fler marknader öppnas för export av svenskt griskött har fördelar:
Svenskt griskött är ett hållbart val med hög kvalitet, god djurvälfärd och låg antibiotikaanvändning, och nu kan fler konsumenter ta del av det. Läs mer i vår rapport Kvalitet stärker konkurrenskraften hos svenskt griskött.
Ökad export kan stärka svensk grisnäring och svenska köttföretag samt skapa förutsättningar för ökad produktion vilket är ett övergripande mål i den svenska livsmedelsstrategin.
På flera asiatiska marknader efterfrågar konsumenter andra delar av grisen än de vi normalt äter i Sverige. När mer av djuret kan säljas som livsmedel ökar resurseffektiviteten. I Fler gör mer – handlingsplan för minskat matsvinn är en av åtgärderna att ”Företag där delar av produktionen inte kan avsättas på den svenska marknaden ska få hjälp att öppna nya exportmarknader”.
Vad gäller transporten så visar studier att det faktiskt är produktionen som har störst miljöpåverkan. Ungefär 80 procent livsmedelsproduktionens utsläpp sker i jordbruksledet, medan siffran just för kött och mejeriprodukter är högre omkring 90–95 procent (enligt en studie utförd av SIK 2008). Så att exportera hållbart producerat griskött behöver inte vara dåligt ur miljösynpunkt, snarare tvärtom.
/Amanda Karltorp som jobbar med exportfrågor och Karin Lindow som jobbar med matsvinn och hållbarhet
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Ja så är det, Coronapandemin har gett nytt bränsle till den snart fyraåriga trenden på svensk köttmarknad. Minskad konsumtion, fallande import och ökad andel svenskt kött. Pandemin är emellertid tillfällig, liksom de lagar, rekommendationer och livsstilsförändringar som följt på den. Men även om vi nu tenderar att återgå allt mer till de gamla gängorna så kvarstår frågan – vad blir det nya normala i vårt sätt att leva, resa, äta? Innan jag dyker ner i hur marknaden för kött påverkats till och med juni 2020, vill jag ta en titt i backspegeln.
En historisk tillbakablick När jag klurar på köttmarknadens utveckling är jag förtjust i långa statistikserier. De ger vidgade perspektiv. Medelsvensken konsumerade 44 kg kött i slaktad vikt 1940, det gav grovt räknat 20 kg på tallriken. När Sverige passerade sitt ”peak meat” 2016 så var vår konsumtion av kött dubbelt så stor som 1940, med 88 kg slaktad vikt eller knappt hälften på tallriken. Sedan 2017 har köttkonsumtionen minskat med drygt 2 procent per år.
Idag diskuterar vi ivrigt hur mycket kött vi äter, var det kommer ifrån, hur mycket kött vi borde äta och vad som styr vår köttkonsumtion. Vi vet att den är känslig för prisförändring och variation i hushållskassan, och när jag sammanställt statistik från 1940 är det tydligt hur statlig prisreglering påverkade till och med 1990. Då hade vi en svensk marknadsandel för kött på nästan 100 procent. Vid avregleringen av det svenska jordbruket 1990 liberaliserades priserna och vi ser början till en mer stadigvarande ökning av köttkonsumtionen. Men det var givetvis EU-inträdet 1995, med ökad import av billigare kött från andra EU-länder, och sänkningen av matmomsen 1996 som gav den stora accelerationen. Sen dök det upp djursjukdomar, finanskris och en och annan EU-politisk förändring som innebar tillfälliga hack nedåt i kurvan.
Antibiotikadebatten som inleddes 2014 fick oss att inse ett starkt svenskt mervärde i låg användning av antibiotika till lantbrukets djur. Effekten kom snabbt på marknaden för griskött innan det smittade av sig på övriga köttslag i det stora lappkastet 2017. Tre tydliga nya trender kan skönjas sedan dess; vi äter mindre kött, importen minskar ännu mer än konsumtionen och detta betyder att den svenska marknadsandelen, eller försörjningsförmågan, stiger.
Figur: Åsa Lannhard Öberg. Källa: SCB och Jordbruksverket
Vad händer nu då? I år har ytterligare en kraft påverkat köttmarknaden, i samma riktning men med förnyad styrka; Coronapandemin. Utvecklingen till och med juni pekar i samma riktning för griskött, nötkött och matfågel där produktionen och den svenska marknadsandelen ökat medan importen och förbrukningen minskat. Jag kan konstatera att svensk marknadsandel för dessa köttslag nu är den högsta på decennier. Marknaden för får- och lammkött går ensam mot strömmen. Samtidigt är det viktigt att betona att pandemin är tillfällig och att slutsatser kring de mer långsiktiga effekterna av den på köttmarknaden därför är osäkra.
Fler måltider i hemmen betyder mindre kött men mer svenskt Andelen svenskt kött är betydligt högre i dagligvaruhandeln än i privata restauranger, medan andelen i offentliga kök ligger däremellan. När ett antal miljoner svenskar reser mindre, äter mer sällan på restaurang, distansarbetar om de kan samtidigt som gymnasieskolorna varit stängda under våren, så betyder det att vår diet plötsligt förändrats. Det blir helt enkelt mer svenskt kött och mindre importerat när fler måltider äts i hemmen. Vi har sannolikt även ersatt en del lagade mål mat med snabbfixade rätter som macka, snabbnudlar, fil eller gröt – där köttet har en mer undanskymd plats. Efterfrågan på kött och i synnerhet importerat kött har minskat mer än vad vi sett de senaste åren. Samtidigt bör en del av minskningen i år bero på att svensk köttproduktion inte hunnit svara på den hastiga efterfrågeökningen, det tar tid att bygga upp en långsiktig produktionskapacitet. Att utbudet understigit efterfrågan vittnar stigande priser om. Gris- och nötköttsbönderna får bättre betalt, och vi konsumenter möter följaktligen också något högre priser för dessa köttslag i butiken.
Utvecklingen är positiv för den ekonomiska hållbarheten i svensk köttproduktion och för svensk försörjningsförmåga. Men frågan är vad som händer när vi successivt börjar gå tillbaka till att äta våra luncher på restaurang, när vår omtyckta afterwork åter flyttar till puben och när antalet hotellnätter med tillhörande frukostbuffé stiger till gamla nivåer? Kommer importen av kött till och med att öka under en period, för att sedan plana ut och fortsätta sin mer stillsamma nedgång? Eller för stigande arbetslöshet och försämrad hushållsekonomi med sig en mer långsiktig återgång till efterfrågan på billigare kött? Vi vet ju att svenskt kött i de flesta fall inte konkurrerar genom ett lågt pris. Eller är det faktiskt så att Coronapandemin fått gemene man, företag och beslutsfattare att långsiktigt värna ännu mer om en god svensk livsmedelsberedskap?
I förra veckan kom också den tråkiga nyheten att afrikansk svinpest konstaterats hos ett vildsvin i Tyskland, som är EU:s största producent av griskött. Oron är nu stor för spridning av viruset, och även om effekterna i Sverige dröjer är det troligt att vi får erfara såväl handelsrestriktioner som fallande priser på EU:s grisköttsmarknad.
Jag fortsätter hålla ett ständigt öga på marknaden för kött, tillsammans med mina kollegor på Jordbruksverket och därute i branschen.
/Åsa Lannhard Öberg, köttmarknadsutredare på Jordbruksverket
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
För att bättre förstå effekterna av pandemin och hur företagen i livsmedelskedjan har påverkats ställer EU-kommissionen nu ett antal frågor i en online-enkät riktad till dig som är företagare eller arbetar inom organisationer som företräder branschen. Syftet är att bättre förstå vilka utmaningar och eventuella hinder man mött och hur de kunnat lösas, och helt enkelt hur robust vår livsmedelskedja är vid större kriser.
Undersökningen ska ge bättre underlag vid eventuella framtida EU-politiska beslut. I enkäten vill man också veta vilka förväntningar som finns på framtida åtgärder av olika slag, marknadsaktiviteter och så vidare. Utöver den ekonomiska dimensionen finns såklart även sociala och miljömässiga dimensioner. EU:s matsvinns-plattform som samlar länder och experter för att arbeta gemensamt för minskat matsvinn vill också sprida enkäten för att undersöka hur pandemin har påverkat företagen ur ett matsvinns-perspektiv.
När, var, vem, hur
Enkäten tar ca 25 minuter att fylla i
Deadline är 30 september 2020.
Alla företag i livsmedelskedjan från insatsvaror, jordbruk, fiske, trädgård, packeri, grossist, industri, restaurang, catering och butik kan delta
Enkäten är framtagen av EU kommissionens forskningscenter JRC. Du svarar anonymt och uppgifterna används endast i forskningssyfte. Reglerna för GDPR tillämpas.
/Karin Lindow som jobbar med hållbarhetsfrågor och matsvinn på Livsmedelskedjan- och exportenheten
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Det var dags att göra fisksoppa på kursen i thailändsk matlagning. Vi hade vi rensat fisken och redan öppnat sophinken för att slänga fiskbenen när kocken ropade till.
– Stopp, är ni galna, det där kokar vi buljong på!
Bästa möjliga bas för vår fisksoppa hade vi ju såklart här, framför oss. Med lite lök, peppar och citron så puttrade benen till en smakrik buljong som förgyllde vår soppa. Jag lärde mig mycket på kursen om det thailändska köket, men det som gav starkast intryck var kockens filosofi att ta till vara på allt. Precis allt man kan. Inget matsvinn här inte.
Samma goda princip kan ju tillämpas i alla led av matproduktionen, så även i fisket. Numera måste fiskare ta i land all fångst, istället för att slänga oönskad fångst i havet.
Foto: Scandinav bildbyrå
I havs- och fiskeriprogrammet finns ett företagsstöd till livskraftig beredningsindustri. De investeringar som gjorts genom stödet är indelade i fyra kategorier, varav en är beredning av biprodukter från den huvudsakliga beredningsverksamheten. Pengarna är till för att spill från beredningsprocessen ska tas om hand och användas, så som fenor eller fiskrens. Stödet som helhet har varit populärt, men väldigt få har ansökt pengar för just beredning av biprodukter.
Vattnet är en gemensam resurs som ska räcka till alla utan att ekosystemet äventyras. Foto: Thomas Adolfsén.
Så här på sommaren blir det lätt fokus på vatten. Att hitta närmaste badsjö, att vattnet är tillräckligt varmt för ett dopp, om det regnar för mycket eller för lite. De senaste åren har vatten fått större fokus än vanligt eftersom det periodvis varit väldigt torrt och varmt.
Vatten är inte bara vårt viktigaste livsmedel, det är även en förutsättning för produktionen av all mat vi stoppar i oss. Dessutom är vatten en viktig livsmiljö för växter och djur och utgör miljöer för just så roliga saker som bad och fiske. Det är många behov att ta hänsyn till och förutsätter samverkan mellan många intressenter.
Om vi bara begränsar oss till jordbruket så kanske det blir enklare? Nja, vi behöver ju fortfarande förhålla oss till flera intressen och det är fortsatt samma resurs som vi konkurrerar om när tillgången är begränsad. Dessutom kan du på samma fält under samma år både ha problem med för mycket vatten och för lite vatten, ibland med väldigt kort tid mellan. För att få ihop allt det här har Jordbruksverket inom ramen för Livsmedelsstrategin tagit fram en strategi för hållbar hantering av vatten i jordbruket. För att klara målet om en ökad och hållbar livsmedelsproduktion behöver jordbruket få större utrymme i Sveriges arbete med vattenfrågor.
Strategin ska hantera:
underhåll och anpassning av diken,
investeringar i täckdikning,
bevattning i områden med risk för torka,
fler våtmarker och småvatten i landskapet,
samt en hållbar vattenförsörjning för animalieproduktionen.
För att få ihop allt detta måste vi dels samarbeta inom Jordbruksverkets olika verksamheter men också med andra myndigheter som SMHI, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten. Vi behöver också samverka med lantbrukare, rådgivare, entreprenörer och forskare.
En viktig del i strategin är att öka kunskapen och kompetensen om vattenhushållning och att kommunicera för att öka medvetenheten om en hållbar vattenhantering både inom jordbruket såväl i som i samhället i stort.
För att vår strategi ska hålla över tid har vi valt att formulera den som ett ramverk snarare än en plan; den beskriver vårt förhållningssätt snarare än ett exakt agerande. Vi vill att strategin ska hjälpa oss att navigera när omvärlden förändras och kunskapen växer så att vi på ett bättre sätt kan bidra till en hållbar vattenhantering i jordbruket.
Den 9:e december bjuder Tillväxtverket och Jordbruksverket in till en nationell konferens, med fokus på hur vi med gemensamma krafter tar tillvara potentialen i livsmedelskedjan för att nå livsmedelsstrategins mål. Bakgrunden till konferensen är Tillväxtverkets samordningsuppdrag, Jordbruksverkets uppföljningsuppdrag och det uppdrag som båda myndigheterna har under 2020 att bidra till samverkan i det regionala livsmedelsstrategiarbetet. Program och anmälningslänk kommer ni efter sommaren att hitta på denna sida
Så, missa inte Livsmedelsstrategidagen i december – skriv in i kalendern redan nu!
/ Andreas Davelid som jobbar med livsmedelsstrategi, hållbarhet, marknadsfrågor och som är tf chef Livsmedelskedjan och exportenheten
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Den svenska maten 