Idag släpper vi en rapport som handlar om matsvinn och förluster tidigt i livsmedelkedjan från gård och fram till, men inte med, butik. Den presenterar metoder för hur livsmedelsförluster kan följas upp i produktionskedjorna för nötkött, griskött, mjölk, fisk, vete, potatis, morötter och jordgubbar, så vi får bättre kunskaper och ser var det finns potential till att ta tillvara på det som produceras mer resurseffektivt. När det var tänkt att bli mat är det nästan alltid mest resurseffektivt att det blir det, både för miljön och klimatet men också för ökad lönsamhet.
Och som vi har diskuterat och vänt och vridit på detta ämne! Varje produkt och produktionsled har sina förutsättningar, och även begrepp på dessa förluster eller, låt oss säga resurser! Branschens medverkan har varit ovärderlig liksom kloka forskare på RISE och SLU. Dialogen och samarbetet med de andra myndigheterna, framförallt Naturvårdsverket och Livsmedelsverket har också varit väldigt viktig. För detta är på sätt och vis ett nytt område men samtidigt något som är självklart för producenter. Att minska spill, rester, svinn och ta tillvara sidoflöden, restströmmar- ja vad man nu vill kalla det är såklart givet för företagen eftersom man vill optimera sin produktion. Men det är inte alltid enkelt. I primärproduktionen är man på många sätt påverkad biologiska faktorer som väder, skadedjur, vilt, sjukdomar. Det kan man vara bättre eller sämre rustad för och då är det viktigt att ha kunskap men också tillgång till teknik, vilket kräver lönsamhet för att kunna investera i. Samma gäller i livsmedelsindustrin, och att det behövs teknik och utrustning för att hantera, förädla, produktutveckla/”innovera”, och att det också kan handla om export till marknader som efterfrågar produkter som vi kan inte äter i Sverige. Marknaden och de krav som ställs från köpare påverkar. Sena avbeställningar kan leda till att livsmedel blir foder eller får kastas. Regler och lagstiftning påverkar också. Ja vi kan alla hjälpa till tror jag.
Nu kanske du börjar tänka på andra ändamål, är det fel att det blir foder eller läkemedel, biomaterial eller drivmedel av det som produceras? Jag skulle säga att syftet avgör och att det beror på. Var syftet att det skulle bli livsmedel är det nästan alltid mest resurseffektivt att det blir det. Men givetvis finns alltid undantag och möjligheterna varierar hos företagen. Användning som foder är ett bra andrahands-alternativ, men även industriändamål/tekniska produkter som jag nyss nämnde. Från ett djur blir det ju olika delar som vi normalt inte äter som kanske känns mer självklart att använda i kattmat eller för att tanka bilen. Konsumenters preferenser och efterfrågan påverkar såklart vad som kan bli mat. Metoderna som vi presenterar går i första hand inte ut på att värdera och utesluta olika flöden utifrån vad det ska kallas eller klassas, utan istället helt enkelt utgå det som var avsett att bli livsmedel men som inte blir det, och ta reda på hur det istället används.
Olika former av avfallshantering som biogas, kompostering och därefter förbränning tar ju också tillvara resurserna fast på ett mindre effektivt sätt. Visste du att det kan vara upp till 15 gånger mer klimateffektivt att förebygga matsvinn än att göra biogas av det? Detta beror dock på vilket energisystem som biogasen ersätter, om den till exempel ersätter vattenkraft eller fossila bränslen och hur miljöbelastande matvaran är att framställa. Läs mer i rapportens kapitel 2.4.
Sen är det viktigt att komma ihåg att förutsättningarna är olika för olika företag. Men det här är viktigt att få bättre kunskaper om hur våra livsmedelsflöden används, och vad även vi myndigheter kan göra för att det ska kunna tas tillvara mer resurseffektivt.
Den uppföljning som startar i år med denna rapport och med metoderna som grund, ska ge bättre underlag för åtgärder på olika plan. Den kommer också bli uppföljningen av det ena etappmålet för minskat matsvinn, inom miljömålssystemet:
Men också ge uppgifter om livsmedelsförluster – food losses till FAO som följer upp delmål 12.3 i Agenda 2030:
- Till 2030, halvera det globala matsvinnet per person i butik- och konsumentledet, och minska matsvinnet längs hela livsmedelskedjan, även förlusterna efter skörd.
För matsvinn sker överallt. I länder som Sverige är matsvinnet störst i hushållen medan i utvecklingsländer är svinnet störst i producent- och logistikled. Men hela kedjan kan bli mer resurseffektiv. Jag tror att detta område bara kommer bli mer och mer aktuellt och att det finns mycket att göra, så spännande! De metoder som vi nu tagit fram och den uppföljning som planeras är ett första angreppssätt som jag tror vi kommer lära oss mycket av. Det är inte alltid enkelt och jag tror vi kommer få skruva och utvärdera arbetet under hand. Men kanske föder detta även inspiration för att fler företag att själva mäta sina resurser och förluster och samarbeta med andra i kedjan, för organisationer, forskare och myndigheter att sätta matsvinn och resurseffektivitet högre på agendan och att även du och jag som konsumenter får så kallad svinnsikt.
/Karin Lindow som jobbar med matsvinn och resursfrågor och har projektlett arbetet med rapporten
Pst. Du känner väl till Fler gör mer – Handlingsplan för minskat matsvinn 2030? Livsmedelsverket arbetar tillsammans med Jordbruksverket och Naturvårdsverket för minskat matsvinn utifrån handlingsplanens 42 olika åtgärder, och detta tillsammans med aktörerna. Att matsvinnet ska minska och mer bli mat har ju en tydlig koppling till den svenska livsmedelsstrategin där målet ju är att öka livsmedelsproduktionen och en hållbar utveckling i livsmedelskedjan.
Den svenska maten 