Annie Jogenfors, Johan Penner, Cecilia Landström, Izabela Alias, Christina Nordin och Elin Gunve i den myndighetsgemensamma montern. Foto: Elin Gunve.
Den 22–23 januari i år var det dags att slå upp portarna till Nordens enda mötesplats för sjömatens hela värdekedja, Nordic Seafood Summit. Mässan blir större för varje år och årets mässa, som hölls i Göteborg, var inget undantag med över 1 000 besökare.
Jordbruksverket har deltagit på mässan sedan starten 2023. Förra året testade vi att ha en myndighetsmonter tillsammans med Länsstyrelserna och i år anslöt sig även Livsmedelsverket till montern. Gemensamt stöttar vi Nordic Seafood Summit, då mässan leder till utveckling av svensk sjömat genom diskussioner, möten, nätverkande, kompetensutveckling och nya samarbeten.
Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin var på plats vid invigningen tillsammans med Madeleine Jonsson, Västra Götalands ordförande för miljö- och regionutvecklingsnämnden.
Tidigare vinnaren av årets kock Desirée Jaks invigde mässan genom att filea en MSC-märkt gös från Hjälmaren, påhejad av ett stort publikstöd. Desirée Jaks blev Årets kock 2023 och vann Årets Rätt 2024 med ett tävlingsbidrag bestående av bland annat blåmusslor. Desirée är en stor inspirationskälla inom hållbar matlagning och fick sin första stjärna av Guide Michelin vid 22 års ålder.
Förutom att delta med en monter arrangerade vi scenpasset Sjömaten och Beredskapen. Genom en workshop undersökte vi vad som händer med den blå livsmedelsproduktionen om kriget eller krisen kommer. Workshopens syfte var att ge en gemensam bild av vilka beroenden och sårbarheter som finns samt vikten av samverkan i näringen. Trots det svåra ämnet fanns det en stor vilja att arbeta tillsammans för att förse Sverige med sjömat i en krissituation. Vi kommer att fortsätta arbeta med näringen i beredskapsfrågor bland annat genom investeringsstöd och rådgivning för robust primärproduktion samt på den Nationella Yrkesfiskekonferensen i november.
Deltagandet på mässan har gett oss nya kontakter och nätverk samt ökad kunskap om hela värdekedjan av svensk och nordisk sjömat. Nordic Seafood Summit lämnar oss med en positiv känsla för den svenska sjömatens framtid.
Elin Gunve, samordnare för fiskefrågor
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Den 24–25 januari i år genomfördes mässan Nordic Seafood Summit för andra året i rad. Förra året var mässan i Stockholm och i år tog den plats i Eriksbergshallen i Göteborg. Sjömatsindustrin, akademien, fiskeföretagare, vattenbruksföretagare, politiker och myndigheter deltog på mässan där Jordbruksverket hade en monter tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten och Länsstyrelserna.
Tångknäcke med sillröra. Foto: Lina Waara
Vi informerade om vår myndighetsgemensamma strategi för svenskt fiske och vattenbruk, handlingsplanerna för utveckling av svenskt yrkesfiske och vattenbruk, pågående regeringsuppdrag kopplat till den pelagiska blå värdekedjan samt Havs-, fiskeri- och vattenbruksprogrammet. Vår monter hade besök av flera bland annat fiskare, livsmedelsproducenter, kommuner, forskare, representanter från regeringskansliet, landsbygdsministerns politiskt sakkunniga Anders Drottja samt Sveriges Havsambassadör Helen Ågren.
Under mässans två dagar genomfördes flera intressanta föredrag och workshops bland annat workshopen ”Det blå guldet! – valorisering av marina restströmmar”, föredragen ”Hur mår svenska sjömatsbranschen?”, ”Nytt kring sjömat”, ”Hur ökar vi svensk humankonsumtion?”, ”Hur sätter vi fler nya produkter och innovationer på marknaden?” och passet ”För mer hållbar sjömat” där jag bland annat höll en presentation om svenskt yrkesfiske och framtida möjligheter inom sjömat.
Vår monter och på bild syns kollegorna Daniel Melin, Elin Gunve, Fredric Nilsson och Lina Waara.
Deltagandet på mässan har bidragit till nya kontakter och nätverk, men även en ökad kunskap för oss som deltog från Jordbruksverket om de processer som pågår i Sverige just nu för att använda restströmmar inom fiske och vattenbruk till både nya innovativa maträtter och produkter samt högvärdesprodukter som exempelvis medicin och kosmetika.
/Elin Gunve, yrkesfiskesamordnare på den nybildade Vattenbruks och fiskerinäringsenheten
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Den åttonde och sista delrapporten om svenska livsmedelsförluster handlar om vildfångad fisk och skaldjur. Rapporten hittar du här.
Torskbåt. Foto: Lina Waara
Jag hade inte någon förkunskap om fisket när jag började och har lärt mig väldigt mycket av att hålla ihop arbetet med rapporten som omfattar fisk och skaldjur fångade i hav och längs kust, av svenska fiskefartyg. Tur det finns kunniga och erfarna kollegor och god hjälp av forskare på SLU Akvatiska resurser!
Utöver att visa hur mycket fisk och skaldjur som blir mat hoppas jag att rapporten också ska bidra till att fler får kunskap om möjligheterna och utmaningarna med resurserna hos de blå näringarna.
Resultaten visar att:
8 procent av den fisk som fiskades i syfte att gå till livsmedel, inte gick vidare till mat under 2021. Det motsvarar 4 000 ton. Orsaken till förlusterna är utkast, rens och skador från rovdjur som säl och skarv. Framförallt vid fisket nära botten av arter som torsk, kolja, gråsej, havskräfta, räka och vitling.
Två tredjedelar av all fisk går till fodertillverkning i Danmark. Det är framförallt från det pelagiska fisket av sill, skarpsill och makrill.
Forskarna intervjuade branschföreträdare om deras syn på orsakerna till att fisk inte går vidare i livsmedelskedjan och tankar om vad som behöver göras. Vissa fullt ätliga fiskar eller detaljer av fiskarna efterfrågas inte av konsumenter, som till exempel skarpsill – du vet fisken i ansjovis? Tobis och vissa karpfiskar, köttet från siklöja och torskrom äter vi knappt heller. Köttet från siklöja anses vara en delikatess i Finland men i Sverige använder vi det till foder.
Torsk till middag, eller nån annan spännande sjömatsprodukt? Foto: Scandinav/Astrakan Images.
Det är positivt att det finns en stor satsning i Sverige på Blå mat – centrum för framtidens sjömat som tittar just på konsumentbeteenden och att höja efterfrågan på nya, hållbara och näringsriktiga sjömatsprodukter.
Konsumtionen begränsas också av rekommendationer gällande miljögifter då barn och kvinnor som kan bli gravida rekommenderas att ha ett mycket begränsat intag av fet fisk från Östersjön. Mer kunskap om halterna av miljögifter i vissa områden av Östersjön kan ta reda på om mer fisk skulle kunna fiskas för livsmedel utan att äventyra säkerheten för konsumenter.
Mottagning av sill. Foto: Karin Lindow
Att mycket sill, skarpsill och makrill fiskas för att gå till foder beror på fler saker, även lönsamhet, affärsöverenskommelser och att vissa båtar idag är så stora att de inte kan anlägga i svenska hamnar. Möjligheten att mer fisk går till livsmedel i Sverige har betydelse för vår livsmedelsförsörjning och i våras redovisade Jordbruksverket ett regeringsuppdrag om just detta: Vägen framåt mot mer livsmedel av svenskfångad sill och skarpsill.
Precis som i de andra delrapporterna så ger rapporten om fisk och skaldjur förslag på åtgärdsområden för att mer ska bli mat. För vi ser möjligheter till att både minska livsmedelförlusterna inom fångsterna för livsmedel och att öka andelen fångster som går till livsmedel.
/Karin Lindow, projektledare för nationell uppföljning av livsmedelsförluster som ingår i livsmedelsstrategins uppdrag för minskat matsvinn, med god hjälp av kollegor som Lina Waara, fiskepolitisk utredare.
Sillbåt. Foto: Karin Lindow
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Jordbruksverket har fått två nya regeringsuppdrag inom de blå näringarna. Det handlar dels om den blå värdekedjan och en handlingsplan för arterna sill och skarpsill, dels att utveckla svensk algindustri. Båda uppdragen ska bidra till livsmedelsstrategins mål om en ökad och hållbar livsmedelsproduktion. Uppdragen ska redovisas till Landsbygds- och infrastrukturdepartementet senast den 30 september 2024.
Uppdraget om den blå värdekedjan och bygger vidare på det uppdrag om fiskberedningsindustrins mottagningskapacitet som vi redovisade till regeringskansliet i mars 2023. I en rapport lämnade vi ett antal rekommendationer om vad som behöver förändras för att nå målet om ökade landningar för svensk livsmedelsproduktion. I rapporten identifierades behovet av en långsiktig vision för den pelagiska blå värdekedjan.
I det nya uppdraget ska vi ta fram en handlingsplan med förslag på en långsiktig vision för den blå värdekedjan i Sverige, från fartyg till konsument. Uppdraget ska utöver samspelet med import beakta infrastrukturinsatser som kan inkludera hamnar, transporter och lagringsmöjligheter. Handlingsplanen ska också möjliggöra ett större nyttjande för humankonsumtion av råvaran som landas i Sverige, vilket är viktigt särskilt ur ett beredskapsperspektiv.
Alguppdraget ska analysera och identifiera eventuella hinder och utvecklingsbehov för en ökad och hållbar produktion av algbaserade livsmedel i Sverige. Uppdraget kommer att genomföras i dialog med intressenter, näring och berörda myndigheter. Vi ser fram emot att arbeta tillsammans under genomförandet av uppdragen!
/Lina Waara, jordbrukspolitisk utredare och Izabela Alias, vattenbrukssamordnare
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Den här veckan har vi nåtts av beskedet att Rökt Vättersik har fått en skyddad ursprungsbeteckning av EU. Det värmer mitt hjärta som yrkesfiskesamordnare och påminner om mina barndoms somrar.
Jag föddes på Sveriges västkust med havets saltstänk i håret och färsk sjömat blev starten på mitt liv. Några år senare styrde kosan inåt landet till den pittoreska trästaden Hjo vid Vätterns kant. Som barn älskade jag att strosa runt och hänga i hamnen i Hjo. Jag minns de röda sjöbodarna, det glittrande vattnet som kluckade mot bryggan, näten som hängde på tork och känslan av att Vättern nästintill är som ett hav. Dofterna av tjära och varmrökt sik var nästan euforiska.
Det är något speciellt med Vättern, denna avlånga juvel med djupt, friskt och klart vatten. Det näringsfattiga och kalla vattnet ger fiskarna en speciell karaktär. Här finns öring, lax, lake, kräfta och så sik så klart.
Traditionen av att fiska och röka sik nådde sin höjdpunkt under mitten av 1900-talet och har fortsatt kring Vättern även om den har haft sina utmaningar i perioder. Vätterns Fiskeriförbund, som ansökt om skyddad EU-beteckning, arbetar för att återigen öka intresset för den svenska insjöfisken och få Rökt Vättersik att hamna på våra tallrikar. I Hjo och bland annat Askersund, Borghamn och Ödeshög kan du idag handla Rökt Vättersik, lokalt fiskad och rökt med al-ved av yrkesfiskarna runt sjön.
Som vuxen hamnade jag tillslut i Gränna på andra sidan Vättern med utsikt över sjön, Visingsö och min forna hemstad. Jag kan ibland riktigt längta till den tiden som barn i Hjo och till känslan av fullständig frihet och en sommartallrik med varmrökt sik, dillkokad färskpotatis och gräddfil toppad med gräslök i knät och solsken i håret blickandes ut över det skimrande vattnet. Vad kan vara bättre än det?
Surströmmingsindustrin har under de senaste åren upplevt en dramatisk minskning i råvarutillgång från de kustnära fiskare de vanligtvis köper sin strömming ifrån. Därför fick Jordbruksverket i oktober 2022 i uppdrag av Landsbygds- och infrastrukturdepartementet att undersöka alternativ råvaruförsörjning för surströmmingsindustrin.
Vilka alternativ finns för att säkra surströmmingsproduktionen? Foto: Mathias Darmell/Mostphotos.
Workshop för att hitta lösningar
Jordbruksverket genomförde en workshop i november 2022 tillsammans med surströmmingsindustrin, yrkesfiskare och förstahandsmottagare. Deltagarna fick dela med sig av erfarenheter och kunskaper kopplat till att använda sig av olika typer av råvara. Workshopen medförde också att kontakter etablerades mellan aktörer som vanligtvis inte träffas inom sina respektive verksamheter.
Vilka lösningar finns det?
Först och främst försökte vi svara på frågan om det finns någon alternativ råvara? Kan man göra surströmming på annan fisk än den som fångas i Bottenhavet som just nu inte kan landas av lokalt fiske? Kraven för surströmmingsproduktion är mycket specifika. Strömmingen ska ha rätt storlek (17-24 fiskar per kilo), rätt fetthalt och fiskas när vattentemperaturen är låg. Helst ska den dessutom fiskas med garnfiske eftersom fiskens tunna skinn lätt skadas. Under 2022 fick företagen endast omkring 10-20 procent av sitt råvarubehov tillgodosett eftersom det är ont om strömming inne i vikarna, där strömmingsfiskare bedriver sitt fiske.
Det visade sig att det finns möjligheter, men det kräver att företagen ställer om sina recept eller processer. Möjligheterna kan heller inte ersätta de landningar som kustnära fisket har stått för, åtminstone inte fullt ut. Man bör också komma ihåg att omställning eller utveckling kan vara mycket svårt att genomföra utan stödjande insatser.
Under workshopen diskuterades logistikkedjan för småskaligt kustnära fiske, som skulle kunna bli effektivare och samordnas i större utsträckning. Sill finns även på andra platser, till exempel i Blekinge och i Gävleborg, där förstahandsmottagaren skulle kunna skicka upp transporter till en eller flera surströmmingsproducenter. Ett långt avstånd mellan landning av råvaran och surströmmingsföretagen kan dock vara ett problem, då råvaran riskerar att bli dålig under färden.
Ytterligare ett alternativ skulle kunna vara att utveckla recept för surströmming som görs på andra arter, såsom siklöja. Siklöjan fiskas idag för rommen (och själva fisken blir till djurfoder eller biogas). Det skulle alltså vara både ”svinnsmart” och resurseffektivt att ta tillvara på större del av löjan om den istället användes till humankonsumtion för att bli en ”surlöja”.
Alternativ för råvaruförsörjningen
Diskussionerna med deltagarna ledde till att olika projektgrupper formerades, med syfte att arbeta vidare med idéerna och undersöka finansieringsmöjligheter för eventuella projekt.
De alternativ som Jordbruksverket tillsammans med näringen arbetar vidare med är:
Effektivare av logistikkedjor
Logistikkedja för det småskaliga fisket
Utveckling av effektiva transporter och råvaruförsörjning från alternativa landningsplatser
Produktion baserad på andra arter i kombination med ökad resurseffektivitet
Slutligen är det viktigt att komma ihåg att surströmmingsindustrin i det långa loppet är beroende av att bestånden som det kustnära fiske försörjer sig på återhämtar sig. Det är dock viktigt att stödja både kustnära fiske och surströmmingsindustrin med insatser som främjar råvaruförsörjningen under tiden som detta sker.
/Lina Waara och Kristina Mattsson, jordbrukspolitiska utredare
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Jordbruksverket fick i början av 2022 i uppdrag att identifiera hinder och åtgärder för ökade landningar i Sverige för att öka den svenska livsmedelsproduktionen av fisk. Uppdraget har nu slutförts och lämnades över till regeringskansliet i form av en rapport som innehåller ett antal rekommendationer om vad som behöver förändras för att nå målsättningen om ökade landningar.
Den nya rapporten för fram att fiskförvaltningen tydligare behöver koppla till livsmedelsstrategins målsättning om en ökad livsmedelsproduktion inom hållbarhetens gränser. Dessutom behöver fiskefartyg, hamnar och beredningsföretag beakta och möta varandras behov och förutsättningar. Vi ser också att en robust livsmedelsproduktion av sill och skarpsill i Sverige kan utgöra en viktig del av vår beredskap.
En robust livsmedelsproduktion av sill och skarpsill i Sverige kan utgöra en viktig del av vår beredskap. Foto: Scandinav bildbyrå/Lena Koller.
Många diskussioner och viktiga erfarenheter
Inom uppdraget har vi träffat och pratat med ett stort antal personer som är verksamma inom fiske, beredningsföretag, kommuner, länsstyrelser, forskare med mera och haft väldigt bra diskussioner. Det finns mycket kunskaper, idéer och kreativitet samt ett stort engagemang för de här frågorna i sektorn. En viktig slutsats av diskussionerna är att det finns en stor vilja från alla delar av värdekedjan att utveckla möjligheterna att ta hand om större kvantiteter av svenska fiskemöjligheter än idag, vilket är väldigt roligt!
I sektorn finns också kunskaperna om vad som behöver förändras. Om de olika aktörerna i den blå värdekedjan kan skapa ett fördjupat samarbete i alla riktningar så är det något som alla skulle vinna på. Ineffektiva samarbeten kostar.
Vi vill lyfta att det är viktigt att vi har hamnar med mottagningskapacitet och beredningsindustrier med tillräcklig kapacitet för att kunna ta emot och bearbeta sill och skarpsill. Dessa två arter fångas i störst kvantiteter och är därför mycket viktiga både när det gäller volym och värde.
Svenskt fiske och beredning i en förändrad värld
Vi lever idag i en värld som har förändrats snabbt de senaste tre åren, med helt nya utmaningar – klimat, energi, pandemi och krig i närområdet. Det finns därför ett behov att stärka beredskapen för att kunna försörja befolkningen med livsmedel i situationer med nya stora utmaningar. Detta gäller även fisket och beredningsindustrin. I utredningen konstaterar vi att en robust livsmedelskedjaredan i tider när det inte är kris och som företagen vid behov kan skala upp, eller ställa om är den bästa beredskapen. Intresset för dom här frågorna är stort från alla håll och vi upplever en stor vilja att arbeta för att genomföra förändringar, både för att stärka beredskapen och för att öka hållbarheten i alla led.
Vi hoppas också på ett ökat intresse för inhemsk matproduktion. Sill är ett nyttigt, energieffektivt livsmedel som kan produceras med förhållandevis låga kostnader. Det är rimligt att anta att ett sådant livsmedel är extra intressant i kristid men även i tider där svenskarnas plånböcker är ansträngda. En robust livsmedelskedja behöver ha en någorlunda jämn produktion över året för att ta tillvara på personal och maskiner på bästa sätt. Därför satsar svensk beredningsindustri, fisket och forskare på att utveckla nya produkter för att öka efterfrågan. Nya produkter kan också göra det möjligt att utnyttja större andel av fisken än idag, till exempel genom att använda detaljer på fisken som idag inte blir livsmedel.
Vägen framåt
Utredningen visar på förändringspotential i hela den blå värdekedjan. Nu hoppas vi att de idéer som vi har mött i diskussionerna också kan omsättas till förändringar i praktiken. Vi har betonat att om företagen i hela den blå värdekedjan själva kan driva förändringen så kan det ge det bästa resultatet. Sektorn äger i stor utsträckning möjligheterna att förändra utvecklingen på egna villkor och med bibehållen flexibilitet.
//Lina Waara och Kristina Matsson, jordbrukspolitiska utredare
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Världshandelsorganisationen WTO är en internationell organisation som reglerar internationell handel, men den fungerar också som förhandlingsforum. Syftet med WTO är att underlätta handel och främja hållbar ekonomisk utveckling genom handel. WTOs ministerkonferens är organisationens högst beslutande organ och den 12e ministerkonferensen ägde rum i mitten av juni.
Efter nästan en veckas intensiva förhandlingar har WTOs 164 medlemsländer fattat flera viktiga beslut, bland annat inom fiske och jordbruk.
Copyrigt WTO/Jessica Genoud
Fiske
Efter 21 år av förhandlingar har medlemmarna i Världshandelsorganisationen (WTO) äntligen nått fram till ett avtal som förbjuder vissa skadliga fiskesubventioner och begränsar andra stöd.
Genom att enas om ett gemensamt regelverk för fiskesubventioner har världens länder tagit ett viktigt steg för en mer hållbar matproduktion och för att bevara fiskebestånden för framtida generationer.
Avtalet innebär att följande stöd förbjuds helt:
Stöd till illegalt, orapporterat och oreglerat fiske.
Stöd till fiske på det fria havet om regional fiskeriförvaltning saknas.
Avtalet innebär också att följande stöd begränsas eller villkoras:
Stöd till överfiskade bestånd (som fiskas snabbare än de kan föröka sig) kan endast ges om det finns åtgärder på plats för att återbygga bestånden eller om de införs för att återbygga bestånden.
Till fartyg som fiskar under annan än stödgivarens flagg ska särskild hänsyn och försiktighet tas innan stöd ges (detta då det kan vara svårare att kontrollera fartygets aktiviteter och då ett flaggbyte kan vara ett sätt att kringgå fiskerilagstiftning).
Till fiske på bestånd där fiskbeståndets status är okänd ska särskild hänsyn och försiktighet tas innan stöd ges.
Det nya avtalet är en viktig del i att uppnå FNs globala hållbarhetsmål 14.6 som syftar till att förbjuda vissa subventioner som bidrar till ett ohållbart fiske. Avtalet är dock ett delavtal då det finns utestående frågor kvar att lösa, särskilt hur man ska hantera subventioner som kan leda till överfiske och överkapacitet. Med överkapacitet menas att det finns mer fiskekapacitet än bestånden räcker till för. Här finns en fortsatt press på länderna att leverera. För om man inte har enats om ett heltäckande avtal efter fyra år kommer avtalet att sluta gälla, om inte länderna enas om något annat.
Syftet med förhandlingarna har varit att minska den globala utfiskningen eftersom skadliga fiskesubventioner bidrar till att tömma haven på fisk. Avtalet är det första globala handelsavtalet där miljöaspekterna är i fokus. Under de år som förhandlingarna i WTO har pågått har tyvärr situationen för de globala fiskbestånden utvecklats i fel riktning. Idag är mer än 1/3 av världens fiskbestånd överexploaterade.
Ett globalt avtal som reglerar skadliga fiskesubventioner är viktigt. Fisk handlas på en global marknad och fisk och fiskefartyg förflyttar sig mellan nationsgränserna.
I Sverige importerar vi ca 70 % av den fisk som vi konsumerar. Ett gemensamt globalt regelverk kan främja förutsättningarna för våra inhemska fiskare och livsmedelsproducenter då konkurrenssituationen blir mer jämlik och förutsättningarna för ett globalt hållbart fiske ökar.
Jordbruk
WTO-medlemmarna lyckades däremot inte komma överens om arbetsprogram för de olika förhandlingsområdena inom jordbruk (bland annat interna stöd, marknadstillträde, exportkonkurrens, exportrestriktioner och offentlig lagerhållning av livsmedeltrygghetsskäl). Detta berodde på stora motsättningar om exempelvis offentlig lagerhållning av livsmedel.
Ministerbeslut om exportrestriktioner
Däremot fattades ett beslut om att inte tillämpa exportrestriktioner i samband med FN:s livsmedelsprograms (WFP:s) inköp av livsmedel för humanitärt bistånd. När ett land inför exportrestriktioner begränsas möjligheterna att exportera de varor som omfattas av exportrestriktionerna från det landet. Beslutet är tänkt att underlätta WFP:s arbete med att förse behövande runt om i världen med livsmedelshjälp. Förbudet blev inte lika definitivt som exempelvis EU önskade, utan länderna kommer fortfarande att kunna använda sig av exportrestriktioner om de anser att det är nödvändigt för att säkra den egna livsmedelstryggheten. I och med att WFP enligt sina stadgar alltid genomför sina inköp av livsmedel på ett sätt som inte ska skada livsmedelstryggheten i de länder där inköpen äger rum, kan detta tillägg tyckas överflödigt och skapa onödig osäkerhet.
Copyright WTO/Jay Louvion
Deklaration om livsmedelstrygghet
Ministerkonferensen antog också en deklaration om livsmedeltrygghet. I den finns skrivningar bland annat om att:
både handel och inhemsk produktion är viktiga för den globala livsmedelstryggheten,
åtgärder ska vidtas för att förbättra funktionen och motståndskraften hos de globala marknaderna för livsmedel, jordbruksprodukter och insatsvaror,
WTO-medlemmarna ska vara försiktiga med att använda exportrestriktioner och se till att de följer WTO:s regelverk,
nödåtgärder som vidtas för att förbättra livsmedelstryggheten ska designas så att de gör minsta möjliga skada på handeln samt vara tillfälliga, riktade och transparenta, och hänsyn ska tas till hur andra länder påverkas,
WTO-medlemmarna ska samarbeta internationellt för ökad produktivitet, produktion och handel, med målsättningen att öka tillgången på livsmedel till priser som gör att behövande kan köpa dem,
livsmedelshjälp välkomnas, men ska ges på ett sätt som följer regelverket i WTO,
ett arbetsprogram om livsmedelstrygghet ska inrättas inom ramen för WTO:s jordbrukskommitté
Därutöver finns skrivningar om att livsmedelslager kan bidra till ökad livsmedelstrygghet och att försäljning av överskott ur sådana lager till världsmarknaden välkomnas om det sker enligt WTO:s regler. Deklarationen avslutas med skrivningar om betydelsen av transparens. Vikten av att särskilda hänsyn ska tas till utvecklingsländer lyfts på flera ställen, bland annat i samband med skrivningar om betydelsen av teknisk och finansiell assistans.
Sammanfattningsvis tycker vi att man har kommit en bra bit framåt i förhandlingarna, inte minst inom fisket. Även om resultatet på jordbruksområdet var relativt magert, var det ändå viktigt att man lyckades komma överens om vissa inriktningar som har betydelse för livsmedelsförsörjningen. Detta inte minst i dagens situation med ökande priser på livsmedel i världen. Både förhandlingarna om fiskesubventioner och jordbruk kommer att fortsätta i WTO inför nästa ministerkonferens, som sannolikt kommer att äga rum före årsskiftet 2023/2024.
/Susanna Axelsson & Fabian Nilsson som är handelspolitiska utredare och som följt konferensen
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Jordbruksverket och Havs- och Vattenmyndigheten har tagit fram en samlad strategi för fiskets och vattenbrukets hållbara utveckling. Till strategin knyts tre handlingsplaner med åtgärder och aktiviteter som syftar till att nå de strategiska målen för respektive sektor.
Strategin omfattar sektorerna yrkesfiske, fritidsfiske, fisketurism och vattenbruk. Innan strategin skulle tas fram pekade regeringen ut vilka politiska prioriteringar som strategin skulle beakta, såsom livsmedelsstrategin och den maritima strategin. Strategins vision är att svenskt fiske och vattenbruk ska vara attraktiva, lönsamma och hållbara verksamheter som bedrivs inom ekosystemens bärkraft. Det innebär att ekosystemen sätter gränserna för sektorernas fortsatta utveckling.
Det har varit ett mycket intressant arbete som har genomförts i bred samverkan med näringarna, intresseorganisationer samt andra myndigheter och lärosäten. För att vi ska uppnå de uppsatta strategiska målen är det nödvändigt att dessa olika intressenter även är aktiva i genomförandet av handlingsplanerna. En viktig målsättning har varit att strategin ska bidra till en konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja, särskilt genom att beakta kompetensförsörjning, diversifiering, lönsamhet och att minska arbetsplatsolyckor och dödsolyckor. Vi hoppas nu att den nya strategin ska skapa förutsättningar för ökad tillgång på livsmedel och akvatiska råvaror från svenskt fiske och vattenbruk på den inhemska marknaden.
Det var dags att göra fisksoppa på kursen i thailändsk matlagning. Vi hade vi rensat fisken och redan öppnat sophinken för att slänga fiskbenen när kocken ropade till.
– Stopp, är ni galna, det där kokar vi buljong på!
Bästa möjliga bas för vår fisksoppa hade vi ju såklart här, framför oss. Med lite lök, peppar och citron så puttrade benen till en smakrik buljong som förgyllde vår soppa. Jag lärde mig mycket på kursen om det thailändska köket, men det som gav starkast intryck var kockens filosofi att ta till vara på allt. Precis allt man kan. Inget matsvinn här inte.
Samma goda princip kan ju tillämpas i alla led av matproduktionen, så även i fisket. Numera måste fiskare ta i land all fångst, istället för att slänga oönskad fångst i havet.
Foto: Scandinav bildbyrå
I havs- och fiskeriprogrammet finns ett företagsstöd till livskraftig beredningsindustri. De investeringar som gjorts genom stödet är indelade i fyra kategorier, varav en är beredning av biprodukter från den huvudsakliga beredningsverksamheten. Pengarna är till för att spill från beredningsprocessen ska tas om hand och användas, så som fenor eller fiskrens. Stödet som helhet har varit populärt, men väldigt få har ansökt pengar för just beredning av biprodukter.
Den svenska maten 