Årets största mathögtid står för dörren och då vill jag passa på att påminna om de mervärden – eller styrkor – som finns i svensk matproduktion. Våra svenska mervärden bottnar delvis i att vi har högre krav på produktionen jämfört med i många andra länder, det gäller inte minst våra djurskyddsregler. Sverige har också den lägsta antibiotikaanvändningen till lantbrukets djur av alla länder i EU.
Foto: Linda Risberg
Men mervärden är också kopplade till en bredare betydelse av att vi producerar mat i Sverige. Det är positivt för försörjningsförmågan, sysselsättningen, landsbygdens utveckling, miljömålen och det svenska landskapet.
Du kan läsa om mervärden hos svensk mat i en serie rapporter på Jordbruksverkets hemsida.
Marknadens utveckling
I mer än tio år har jag gjort kvartalsvisa beräkningar av marknadens utveckling för de fyra största köttslagen samt ägg. Du hittar marknadsbalanser och annat smått och gott här.
Marknadsbalanserna för mejeri, vilt och häst uppdaterar jag en gång per år. En summering av utvecklingen till och med september 2025 jämfört med samma period 2024 visar bland annat följande:
Marknaden för griskött har haft en relativt stillsam utveckling med något ökad produktion, import och totalkonsumtion samtidigt som exporten och försörjningsgraden sjunkit.
Marknaden för nötkött fortsätter att backa till följd av att fler kor än normalt slaktades under 2024. Det är bara importen som ökat årets nio första månader och det med drygt 2 procent, trots att det är brist på nötkött även i övriga EU. En kollega bloggade om orsakerna till utvecklingen på nötköttsmarknaden tidigare i år.
För matfågel kan jag bara ge en komplett bild till och med juni 2025 eftersom vi saknar slaktsiffror för tredje kvartalet, som visar i princip oförändrad produktion samtidigt som importen minskade och exporten ökade. Det gav minskad totalkonsumtion, men en stärkt försörjningsgrad.
Marknaden för får- och lammkött har haft en snarlik utveckling som för nötkött, fast nivåerna generellt är betydligt lägre för får och lamm då vi både producerar och konsumerar mer nötkött. Eftersom importen ökat ganska mycket hittills i år så har även konsumtionen ökat, medan försörjningsgraden sjunkit till under 20 procent.
Total köttkonsumtion minskade med 3 procent till och med juni 2025 jämfört med samma period 2024. Jag får återkomma om totalkonsumtionen till och med september när vi fått alla siffror som behövs för beräkningen. Min slutsats är att minskad konsumtion av kött i år framför allt beror på att utbudet varit begränsat, och att det är brist på nötkött till och från rapporteras även från butiksled.
Till slut några ord om äggmarknaden. Här skjuter alla parametrar i höjden, utom importen som minskat med nästan 17 procent. Utvecklingen beror på en kraftig produktionsökning i år, med nästan 25 procent till och med september. Om trenden fortsätter året ut kommer Sverige nå sin högsta äggproduktion någonsin. Återställande efter salmonellautbrottet 2023 och 2024 kan förklara en del av ökningen, men det byggs även många nya hönsstallar runtom i landet och efterfrågan på ägg är god.
”En får tacka” och jag vill passa på att önska er alla en ”Äggstra” god jul (hoppas ni alla fattar ordvitsen med hjälp av bilderna nedan, trots att den ena bilden visar ett gäng lamm)!
Foto: Åsa Lannhard ÖbergFoto: Åsa Lannhard Öberg
//Åsa Lannhard Öberg, jordbrukspolitisk utredare
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Slakt på gård, även kallat slakt på härkomstgård, innebär att djuren kan leva hela sitt liv på gården fram till slutet och slippa transporten till slakteriet. Det kan kännas mer skonsamt för djuren. Men kan det också göra att vi kan ta vara på fler av våra lantbruksdjur – så att fler djur kan blir kött och inte avfall? Vi har gjort en fallstudie om slakt på gård där vi intervjuat ett antal slakterier, mjölkproducenter och företrädare för dagligvaruhandeln om utmaningar och möjligheter med slakt på gård, här hittar du rapporten.
I första hand kommer såklart att säkra den goda djurvälfärden och djurhälsan så att olyckor och sjukdom undviks så långt det går. Det är vi duktiga på i Sverige.
Det händer ändå att djur blir halta, får framfall, bråck eller har andra mindre problem. Om de i övrigt är friska och lämpliga att gå vidare i livsmedelskedjan, men inte får transporteras av djurskyddsskäl, vad gör man då?
Det är vanligt att producenter hemslaktar, även kallat slakt för husbehov, och konsumerar köttet i det egna hushållet. Men det kan tyvärr också hända att djuret får avlivas och att kadavret går till destruktion, oftast avfallshantering genom förbränning.
Möjligheten att slakta på gård är ganska ny
Sedan år 2021 kan ett antal nötkreatur, grisar, får, getter eller hästar slaktas på gården. Det betyder i korthet att djuret besiktas, avlivas och avblodas på gården för att sedan tas till slakteriet för vidare styckning och förädling.
I rapporten kan du läsa om vad som gäller både vid slakt på gård, nödslakt (som i vissa fall kan utföras om djur skadas akut), slakt för husbehov/hemslakt och vid anpassade transporter. Livsmedelsverket ansvarar för regler och kontroll av slakt på gård.
Fokus på ekonomin för att se hur intresset kan öka
Cecilia Berg, som praktiserade hos oss i våras under hennes studier till ekonomagronom, och jag har intervjuat ett antal företrädare för slakterier, producenter och dagligvaruhandel om behov och intresse, kostnadsuppskattningar och lönsamhet.
Tre av de fem företrädarna för slakterier sa att deras anläggningar redan idag är byggda så att avlivade djur kan tas emot.
Den ökade kostnaden skulle kunna lösas med ett avdrag på slaktavräkningen till producenten. En av de mjölkproducenter vi pratade med sa att slaktintäkten för en ko är ungefär 20 000 kr men om den måste avlivas och bli kadaver så mister man hela intäkten och får betala för avfallshanteringen, drygt 2 000 kr. Kan det finnas chans att mötas i en betalningsmodell som gynnar båda parter?
Det kan vara en konkurrensfördel för slakterierna att erbjuda producenter möjligheten till slakt på gård för de djur som bedöms olämpliga att transportera.
Viss försiktighet finns hos slakterierna kring regler och planering av slakt på gård. Än så länge är det bara två slakterier som är godkända.
Slakt på gård skulle kunna göra att fler hästar kan slaktas då man kan avliva sin trotjänare hemma men köttet ändå tas tillvara.
Inom nötkött är det störst förluster hos mjölkkor – nästan 18 procent av dem (cirka 17 000 mjölkkor) gick till destruktion både år 2020 och år 2024.
Det är också slaktgrisar och suggor som inte går till livsmedel. Det kan vara många orsaker till detta men problem som kan förekomma är till exempel hältor och klövskador.
Vad ska ett slakteri göra för att komma igång med slakt på gård?
Kontakta Livsmedelsverket.
Ansöka om godkännande för slakt på gård.
Skaffa en mobil enhet.
Vid behov anpassa slakteriet för att kunna ta emot ett redan avlivat djur.
Skriva standardrutiner för slakt på gård – anpassat för varje gård som ansluts.
Skriva överenskommelse med aktuella gårdar och informera Livsmedelsverket om denna överenskommelse.
Studien är gjord inom regeringsuppdrag för minskat matsvinn, ett uppdrag i den svenska livsmedelsstrategin.
Hör av dig om du har frågor om rapporten eller vill ha en presentation av den. I rapporten finns kontaktuppgifter till Livsmedelsverkets kontakt som har hand om regelverket för slakt på gård och till mig (Karin Lindow).
Vi hoppas att rapporten ska bidra till ökat intresse hos fler slakterier att prova slakt på gård!
/Karin Lindow, jordbrukspolitisk utredare på livsmedelskedjan och exportenheten och Cecilia Berg, snart färdig ekonomagronom
Cecilia Berg, praktikant på Jordbruksverket våren 2025, under studierna på SLU till ekonomagronom.
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Vi har tagit fram ett verktyg som odlare och packerier ska kunna använda för att utvärdera sin skörd och se om mer går att ta tillvara. Verktyget heter SkördePlus.
Hur tog vi fram SkördePlus?
Tillsammans med rådgivare tog vi fram och testade ett Excel-verktyg hos tolv odlare; sex företag som odlar och packar morötter i Skåne och sex potatisodlare i Dalarna. De provade och fick tycka till om verktyget.
”Är det värdefullt att själv skriva ner och räkna ut hur stor del av skörden som påverkades av torka, blöta och vilt?” Man landade i att det kan det vara.
”Hur stor nytta har man av att gräva efter skörd för att se hur mycket potatis och morötter som blir kvar i fält?” Det är oftast inte så mycket kvar i fält efter skörd. Efter ovanliga förhållanden som att det har blivit väldigt blött kan det vara desto mer. Man kan behöva justera upptagarens djup eller se om det ändå fanns kvar knölar eller morötter som hade kunnat säljas.
Den del av verktyget som handlar om att utvärdera och mäta kvaliteten i slänglådan – foderlådan – frånsorteringen, den tyckte odlarna i projektet var mest intressant.
I frånsorteringen förekommer både potatis med röta, grönfärgning och skador, avvikelser som odlare gör sitt bästa för att undvika. Det kan också finnas potatis av ganska god kvalitet eller som skulle kunna skalas för att bli mat. Foto: Karin Lindow
Vad har vi i frånsorteringen?
Man tar ett prov på 10–15 kilo och sorterar det i olika hinkar utifrån vilken kvalitetsavvikelse som produkterna har. Många större odlare som packar morötter eller potatis har idag en optisk sorterare i packeriet, en maskin som sorterar efter storlek och tar bort grönt, skadat, rötor eller skorv. Men de flesta har också en kompletterande manuell sortering. Personal på sorteringsmaskinen tar bort det som avviker. Det är högt ställda krav på morötter och potatis från köparna, en hel del är fina men några är kanske avbrutna eller har en färgskiftning i skalet. Det vet vi sen tidigare kartläggningar; livsmedelsförluster av morötter och livsmedelsförluster av potatis.
Vad slängs idag, finns det mer vi kan få sålt? Med SkördePlus kan man bedöma hur mycket mer man skulle kunna sälja till livsmedel och låta verktyget räkna ut vad man kan tjäna på det.
Nu är det inte alltid helt lätt att hitta ny avsättning för det man sorterar bort, alltså det som idag går till foder, biogas eller kompost. Det gäller att det finns nån som vill köpa, till exempel ett skaleri eller en förädlare. Man behöver också ha tillräckliga volymer till det. Några odlare i vårt projekt diskuterade om man kan gå ihop om en lastbil för att få ihop tillräckliga volymer för att sälja mer till klass 2 eller till ett skaleri.
SkördePlus kan också hjälpa odlare att utvärdera vilka åtgärder som kan förbättra kvaliteten till nästa säsong. En annan fördel som odlarna i projektet också lyfte är att verktyget kan hjälpa till i diskussioner om kvalitet och bidra till ökad samsyn i arbetslaget.
Manuell sortering av potatis. Foto: Karin Lindow
Kvalitet, krav och matsvinn – en komplex fråga
Vi konsumenter har höga krav på kvaliteten. För morötter finns det internationella handelsnormer som måste följas enligt lag. De finns för att köpare och leverantörer ska tala samma språk om kvalitet och pris – man behöver veta vad man får och vad man säljer till vilket pris. Handelsnormerna har både klass 1 och klass 2, och klass 2 har ganska stor tolerans för kvalitetsvariation men används inte lika ofta som klass 1. I ett tidigare blogginlägg kan du läsa om vårt arbete med att påverka för att normerna för morötter anpassas till förmån för minskat svinn. Med små justeringar skulle man kunna ha en fortsatt fin klass 1 men använda mer av skörden till livsmedel.
För potatis finns också klass 1 och klass 2, enligt kvalitetsregler som Svensk Potatis och Stiftelsen Potatisbranschen ansvarar för. Dessa regler sammanfattas i SMAK-märkningen.
Man kan ju tycka att kraven på råvarorna skulle kunna vara lägre. Men det är också viktigt att det funkar i hela kedjan så de inte slängs i butik eller hemmen för att man tror att de dåliga. Här kommer kunskap in och samverkar för att hålla en lagom kvalitet som också är hållbar. Är det lite ytlig ljus beläggning i potatisskalet, så kallad silverskorv (det låter väl egentligen ganska vackert?) i matpotatis som oftast ändå skalas – då slänger du väl inte? Vi behöver mer kunskap om maten. Och det finns en fantastisk innovation som kan hjälpa till vid både prickar och småfläckar på potatis, rotfrukter, frukt och grönsaker…och det är… ta da` potatisskalaren! Använd den 🙂
Här kan du ladda ner SkördePlus
Förutom att slå ett slag för potatisskalaren och att vi inte ska vara rädda för nån liten prick i salladen, så vill jag slå ett slag för det nya verktyget SkördePlus. Jag hoppas att odlare och packerier kommer tycka att det är enkelt och användbart. Och att de möts av intresse hos nästa led, industrin, skalerier, butiker och restauranger – med en vilja att ta tillvara mer av hela skörden.
Tipsar också om vårt webbinarium den 16 september då potatisrådgivaren Åsa Rölin visar SkördePlus. Anmäl dig här.
Vi ses kanske?
Och förresten – är du intresserad eller vill lära mer om odling av potatis och grönsaker – kom till Borgeby i Skåne på onsdag på Potatis- och hortofältdagen 3 september. Där kan du se maskiner och sortprovning, lära om hållbar grönsaksodling, nyttodjur, växtskydd och vatten. Och träffa mig och kollegorna i Jordbruksverkets monter!
Förra året var det mycket morötter på bordet – i år blir det potatis. Bild från Potatis- och Hortfältdagen 2024.
SkördePlus har tagits fram med medel från regeringsuppdrag för minskat matsvinn. Det är ett uppdrag inom livsmedelsstrategin som Livsmedelsverket har tillsammans med oss på Jordbruksverket och Naturvårdsverket.
/Karin Lindow, jordbrukspolitisk utredare och projektledare för minskade livsmedelsförluster
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Tidigare var rådet att äta max 500 gram rött kött per vecka (tillagad vikt). Det nya rådet är att äta max 350 gram per vecka. Foto: Amanda Falkman.
I slutet av april presenterade Livsmedelsverket nya kostråd för vuxna. Råden gick ut på remiss redan under 2024, men rekommendationerna för rött kött och chark skapade diskussion och Livsmedelsverket fick ett tilläggsuppdrag av regeringen att göra en fördjupad analys om möjliga konsekvenser av råden. Jag tänkte nu kasta lite ljus på vad deras analys säger om hur just livsmedelsproducenterna påverkas.
Men först en snabb bakgrund. Kostråden har i första hand skapats för att informera oss konsumenter om vad som är bra att äta för hälsan. Redan i kostråden från 2015 fanns inslag av miljö- och klimathänsyn och i råden som lanserades i april i år har detta förstärkts. Råden beaktar nu dessutom att Sverige ska värna sin försörjningsförmåga och den livsmedelsproduktion som vi har goda förutsättningar att bedriva. (Livsmedelsverkets uppdrag). Några förändringar gentemot de gamla råden är att det finns ett nytt råd om att äta baljväxter (alltså bönor, ärtor och linser) varje dag, samt ett förtydligat råd om daglig konsumtion av mejeriprodukter och växtbaserade alternativ. Sist men inte minst finns ett nytt kvantitativt råd för rött kött och charkprodukter.
Tidigare var rådet gällande rött kött och charkprodukter att äta max 500 gram per vecka (tillagad vikt). Det nya rådet är att äta max 350 gram per vecka och att minskningen ersätts till stor del av vegetabiliska livsmedel, men även av till exempel ägg och fisk. Huvudskälet till minskningen är de hälsomässiga fördelar som finns med att minska konsumtionen av rött kött och charkprodukter, men det finns också miljöfördelar. Till exempel blir utsläppen av växthusgaser lägre och mindre vatten och mark behövs för att producera en kost med mindre mängd kött.
Nu tillbaka till Livsmedelsverkets konsekvensanalys. Deras bedömning är att de minskade mängdrekommendationerna för rött kött och charkprodukter inte kommer påverka den svenska livsmedelsproduktionen nämnvärt. Det utesluter dock inte att påverkan på enskilda företag blir stor. Två viktiga aspekter som avgör hur pass stora effekterna blir på livsmedelsproduktionen som helhet är dels hur många som väljer att följa råden, och dels om – och i så fall hur – våra preferenser för svenskt jämfört med importerat kött förändras.
Redan idag äter ungefär en tredjedel av befolkningen mindre än 350 gram rött kött och chark i veckan. Om ytterligare 5 procent av den svenska vuxna befolkningen skulle börja följa rådet bedömer Livsmedelsverket att effekterna på livsmedelskedjan skulle vara väldigt små. Om ytterligare 30 procent skulle börja följa råden skulle effekterna bli större och potentiellt påverka ekonomin för producenter av nötkött, griskött och lammkött i Sverige enligt Livsmedelsverkets analys. Dock tror jag att det förmodligen skulle vara möjligt att mildra en sådan påverkan på svenska köttproducenter genom till exempel incitament för att få konsumenter att välja mer svenskproducerat när de handlar kött. På så sätt skulle vi dessutom få nytta av de mervärden som svensk köttproduktion kan bidra med.
Detta tar mig vidare till nästa aspekt som påverkar storleken på effekterna av kostråden, nämligen konsumenternas preferenser för svenskproducerat jämfört med importerat kött. Om en potentiellt minskad köttkonsumtion främst avsåg importerat kött skulle de negativa effekterna på Sveriges livsmedelsproducenter inte bli så stora. Hur konsumentens preferenser förändras är dock svårt att förutspå. Skulle konsumtionen av svenskt jämfört med importerat kött förbli desamma som i dagsläget skulle köttproduktionen i Sverige eventuellt minska.
Sammanfattningsvis kan man säga att det är nästintill omöjligt att isolera effekterna som kostråden kan komma att få på Sveriges livsmedelsproducenter. Extremväder, politiska beslut, trender i samhället och utvecklingen på världsmarknaden har med största sannolikhet större påverkan på livsmedelsproduktionen och på vad konsumenter väljer att äta än vad kostråden har.
/Elice Fällström, miljöekonomisk utredare på Jordbruksverket
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
I början av april samlades aktörer längs värdekedjan för morötter i ett möte om kvalitet och minskat svinn. Till mötet kom 25 deltagare som bestod av morotsodlare med packerier, producentorganisationer som distribuerar och säljer grönsaker åt odlare, rådgivare, branschorganisationer och grossister och inköpare från dagligvaruhandeln.
Syftet var att lära mer om handelsnormerna och att diskutera hur mer morötter kan bli mat i enlighet med Agenda 2030 och etappmålen. Mycket morötter sorteras bort i packeriet inför försäljning, hela 26 procent enligt studier som SLU-forskare genomförde 2021 på uppdrag av Jordbruksverket. De tre huvudorsakerna var att de var avbrutna, för stora eller för små, eller att de hade röta eller svampangrepp. De flesta hade kunnat ätas. Istället går de till foder, och en del till biogas och kompost. Odlarna får då sällan betalt utan kan till och med behöva betala för att bli av med kasserade morötter. Mer resurser har också lagts på att nå livsmedelskvalitet än om målet från början hade varit att producera foder eller biogasråvara.
Vi vill att mer morötter ska bli mat. Men morötterna ska också bibehålla kvaliteten längs hela livsmedelskedjan och hamna hos konsumenter som äter upp dem. När det kommer till matsvinn så behövs ett helhetstänk. Det var därför roligt att höra att deltagarnas förväntningar på mötet var så samstämmiga. Alla grupper efterfrågade samsyn genom kedjan och ökad kunskap.
Kristina Mattsson är hortonom och ansvarar tillsammans med Anna Lindgren bl.a. för Jordbruksverkets arbete med handelsnormer för frukt och grönsaker. Till exempel håller de kurser och arrangerar kvalitetsmöten med näringen. Foto: Karin Lindow.
En stor del av dagen ägnades åt handelsnormerna men vi diskuterade också förslag för minskat svinn och så kallade livsmedelsförluster. Kristina Mattsson är aktiv i utvecklingen av handelsnormerna internationellt och berättade att handelsnormer finns för att standardisera köparnas krav genom produktbeskrivningar och sorteringsregler. Handelsnormernas syfte är att underlätta handeln genom en standardiserad produktbeskrivning. De underlättar handeln och minska kostnaderna eftersom de ger leverantörer och kunder ett gemensamt språk för den kvalitet som ska efterfrågas och levereras.
På mötet gick vi igenom de två olika handelsnormerna, dels EU:s och dels UNECE:s handelsnorm (UNECE är en del av FN).
UNECE:s handelsnorm
UNECE har handelsnormer med produktspecifika krav för hela 56 produkter, däribland morötter. Det finns tre kvalitetsklasser, Klass Extra, I och II. Det är dock nästan uteslutande Klass I som används. I klass 1 tillåts till exempel att:
Max en procent av morötterna i ett parti får ha röta (svarta blöta fläckar).
Morötterna måste väga minst 50 gram eller ha en diameter på 20 mm.
Max 10 procent får vara brutna eller utan toppar.
UNECE har också en klass 2 som tillåter att 2 procent av morötterna har röta och en tolerans för morötter som är brutna eller utan toppar på hela 25 procent.
EU:s handelsnorm
EU har produktspecifika handelsnormer för 11 produkter och produktgrupper. Tillsammans svarar dessa 11 produkter för cirka 75 procent av värdet av de frukter och grönsaker som säljs i EU. Men morötter är inte en av dessa utan istället kan packare och grossister använda den så kallade allmänna handelsnormen. Den är relativt kortfattad med generella krav som kallas minimikrav, toleranser och märkningskrav. Normen har inga kvalitetsklasser. Denna handelsnorm tillåter att:
upp till 2 procent av morötterna (i antal eller vikt) får ha angrepp av röta (svarta, blöta fläckar)
upp till 10 procent får avvika från så kallade minimikrav vilket handlar om att de till exempel ska vara hela, friska, rena och fria från skador. Det betyder att maximalt 10 procent av morötterna får vara brutna, men i de 10 procenten ska även morötter som avviker från andra minimikrav räknas in.
Används EU:s handelsnorm så får det inte stå någon klass på förpackningen eftersom den här handelsnormen inte har några klasser.
På mötet hade vi praktiska övningar av toleranser enligt normerna. Foto: Karin Lindow
Hur skiljer sig normerna åt och hur påverkar det svinnet?
Jordbruksverkets erfarenhet är att UNECE:s norm är den som oftast används i Sverige och att det idag främst är Klass I som används. UNECE:s specifika handelsnorm för morötter och EU:s allmänna handelsnorm har lite olika toleranser för morötter som är avbrutna, små eller har andra defekter.
UNECE Klass I som oftast används i Sverige är till exempel mindre tillåtande för olika storlekar medan EU:s handelsnorm i sin tur är lite striktare vad gäller avbrutna morötter.
Varken Klass II i UNECE:s norm eller EU:s allmänna handelsnorm har några krav på storleken. UNECE:s Klass II har en tolerans på 25 procent för avbrutna morötter. Om mer morötter såldes i Klass II hade svinnet kunnat minska.
Varför används nästan aldrig klass 2?
Varför används då nästan aldrig Klass II för morötter? Det hänger på att Klass II betingar ett lägre pris och aktörerna ser en risk att det skulle driva ner priset på morötter generellt som redan är relativt lågt. Att ha flera klasser att ha reda på kräver mer hantering och en av odlarna sa på mötet att det i perioder ändå skulle bli morötter av Klass I-kvalitet i Klass II påsarna eftersom kvaliteten varierar under säsongen. Jag uppfattade att deltagarna hellre vill ha en ”lagom nivå” på Klass I än att börja använda Klass II. Jag har hört samma bild från potatisodlare att man hellre vill jobba för att ha en rimlig nivå på klass 1 istället för att använda fler klasser.
När vi handlade morötter till mötets praktiska övning så betalade jag drygt 300 kr för 16 kilo morötter i Klass I. Det är ganska mycket fina morötter för en billig peng, funderar jag i dessa tider med höga matpriser när vi klagar men ändå betalar för dyrt kaffe.
Finns det fler krav?
Köpare har alltid möjlighet att ställa krav utöver normerna. Så för olika segment och produktkategorier kan det finnas ytterligare krav som handeln eller restauranger ställer.
Förbättringsförslag
Mötet diskuterade flera förslag knutna till användningen av handelsnormer som skulle kunna bidra till att minska förluster och svinn av morötter. Jordbruksverket kommer att arbeta vidare med dem och ta fram förslag som aktörer och beslutsfattare kan ta ställning till.
En viktig sak är också att stickprov som kunderna, grossister och handel, tar för att kontrollera överensstämmelsen mot handelsnormerna görs på rätt sätt. Stickprov ska tas slumpmässigt ur hela partiet. Tar man provet per påse blir bedömningen snävare vilket riskerar att mer behöver kasseras.
Grönsaker växer inte i en mall
Små defekter, t.ex. prickar är vanligt i alla grönsaker och kommer bli mer vanligt, sa en rådgivare på mötet. Med ett varmare klimat ökar trycket från skadegörare som svampar och insekter. Dessutom om färre växtskyddspreparat finns tillgängliga. Det kommer bli en stor hållbarhetsfråga. Hur kan vi lära konsumenter att vara mindre kräsna? Ett förslag som diskuterades var att informera konsumenter och att inte visa upp alltför perfekta morötter på bild.
Ett företag som förädlar morötter var med på mötet. Ibland köper de in frånsorterade morötter från odlare som de sen kan hacka, riva etc. till olika produkter. Men även förädlingsindustrin har krav på produkterna då de måste passa att använda i maskinerna så det är inte alltid det går.
Några av odlarna hade med sig kasserade morötter som ska slängas. Ganska fina eller hur? Foto: Karin Lindow.
Mötet arrangerades inom ramen för det regeringsuppdrag för minskat matsvinn som Livsmedelsverket har tillsammans med Jordbruksverket och Naturvårdsverket. Ett sätt att öka produktionen är att minska livsmedelsförluster och öka resurseffektiviteten. Då kan vi få ut mer mat till samma kostnad och resurser. Det är därför roligt att livsmedelsstrategin 2.0 ger ett fortsatt uppdrag för minskat matsvinn under åren 2026–2030. Vi kommer kunna fortsätta arbeta med de här viktiga frågorna i fem år till!
/Karin Lindow, jordbrukspolitisk utredare och projektledare på Jordbruksverket inom matsvinnsuppdraget
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Annie Jogenfors, Johan Penner, Cecilia Landström, Izabela Alias, Christina Nordin och Elin Gunve i den myndighetsgemensamma montern. Foto: Elin Gunve.
Den 22–23 januari i år var det dags att slå upp portarna till Nordens enda mötesplats för sjömatens hela värdekedja, Nordic Seafood Summit. Mässan blir större för varje år och årets mässa, som hölls i Göteborg, var inget undantag med över 1 000 besökare.
Jordbruksverket har deltagit på mässan sedan starten 2023. Förra året testade vi att ha en myndighetsmonter tillsammans med Länsstyrelserna och i år anslöt sig även Livsmedelsverket till montern. Gemensamt stöttar vi Nordic Seafood Summit, då mässan leder till utveckling av svensk sjömat genom diskussioner, möten, nätverkande, kompetensutveckling och nya samarbeten.
Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin var på plats vid invigningen tillsammans med Madeleine Jonsson, Västra Götalands ordförande för miljö- och regionutvecklingsnämnden.
Tidigare vinnaren av årets kock Desirée Jaks invigde mässan genom att filea en MSC-märkt gös från Hjälmaren, påhejad av ett stort publikstöd. Desirée Jaks blev Årets kock 2023 och vann Årets Rätt 2024 med ett tävlingsbidrag bestående av bland annat blåmusslor. Desirée är en stor inspirationskälla inom hållbar matlagning och fick sin första stjärna av Guide Michelin vid 22 års ålder.
Förutom att delta med en monter arrangerade vi scenpasset Sjömaten och Beredskapen. Genom en workshop undersökte vi vad som händer med den blå livsmedelsproduktionen om kriget eller krisen kommer. Workshopens syfte var att ge en gemensam bild av vilka beroenden och sårbarheter som finns samt vikten av samverkan i näringen. Trots det svåra ämnet fanns det en stor vilja att arbeta tillsammans för att förse Sverige med sjömat i en krissituation. Vi kommer att fortsätta arbeta med näringen i beredskapsfrågor bland annat genom investeringsstöd och rådgivning för robust primärproduktion samt på den Nationella Yrkesfiskekonferensen i november.
Deltagandet på mässan har gett oss nya kontakter och nätverk samt ökad kunskap om hela värdekedjan av svensk och nordisk sjömat. Nordic Seafood Summit lämnar oss med en positiv känsla för den svenska sjömatens framtid.
Elin Gunve, samordnare för fiskefrågor
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Det finns en mängd yrken inom och runtomkring lantbruk, som verkligen är en framtidsbransch – vi kommer ju alltid att behöva mat. Foto Caluva.
Ungdomar uppfattar naturbruksprogrammet som ett smalt val och få ser de gröna näringarna som en framtidsbransch. De kunde inte ha mer fel, men hur ska vi få dem att inse det?
Jag, som oftast nördar ner mig i utformningen av stöd och ersättningar inom den gemensamma jordbrukspolitiken, har fått anledning att lyfta blicken. Tillsammans med kollegor inom samverkan för hållbart jordbruk har jag ställt mig frågan: Vilka är framtidens lantbrukare? För hur ska vi kunna säkra våran mat och utveckla ett hållbart jordbruk om det inte finns några som tar över efter dagens lantbrukare?
Vi anlitade företaget Ungdomsbarometern för att både vaska fram befintliga data och genomföra nya undersökningar kring ungas syn på studier och arbete inom de gröna näringarna.
Naturbruk rankas av ungdomar som ett osäkert val inför framtiden och det anses inte ge många valmöjligheter. Att ungdomar uppfattar naturbruksprogrammet och möjligen även SLU som smala val är extra problematiskt eftersom de som är unga idag vill hålla alla dörrar öppna. Trygghet är också allt viktigare för ungdomars livsval. Vad är det då, som ungdomarna borde få veta? Många har idag dålig koll på vilka jobb som finns kopplat till lantbruk. Det finns också en förlegad bild av hur de jobben ser ut. Det sker mycket teknisk innovation inom lantbruket och hållbarhetsfrågor är ständigt närvarande. Det finns en hel massa yrken inom lantbruket och runtomkring lantbruket och de borde verkligen ses som framtidsbranscher. Vi kommer ju alltid att behöva mat!
Inom lantbruk kan du jobba som: • egen lantbruksföretagare eller anställd inom företag med produktion av djur, växtodling, grönsaker, frukt m.m. • maskinförare • rådgivare med t.ex. växtodling, trädgård, miljö, teknik eller byggnation som specialområde • klövvårdare • lantbruksekonom • biogastekniker • veterinär • försökstekniker inom t.ex. fältförsök med ogräskontroll eller sortprovning • säljare av lantbrukstjänster och maskiner • och mycket mer.
Kanske tror även lärarna, studievägledarna och föräldrarna att naturbruksprogrammet är ett smalt val? Undersökningen visar nämligen att unga personer, som övervägt att välja programmet, har upplevt negativa attityder från vuxna runt omkring sig. Det behöver vi ändra på! Läs hela rapporten här. Hoppas att något av resultaten är intressant för dig och många andra aktörer! Tillsammans kan vi använda det och agera för att öka intresset för de gröna näringarna hos ungdomar och för att säkra kompetensförsörjningen i branschen.
Ett sätt att sprida kunskap om bredden i de gröna näringarna är att haka på kampanjen Jordens bästa. Gör ett inlägg på sociala medier som visar ditt yrke inom den svenska matproduktionen och tagga med #Jordensbästa så delar Landsbygdsnätverket det. Vem vet, jag kanske gör en film om livet som utredare på Jordbruksverket?
/Sofia Blom, utredare på Jordbruksverket
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Hur utvecklas våra offentliga måltider? Med fakta från den nya SILO- databasen finns förutsättningar för alla aktörer i livsmedelskedjan att vässa sina verksamheter och ta nya kliv framåt.
Foto: Pixabay
Det är så värdefullt att vi äntligen har fakta att utgå från när vi talar om vilka livsmedel som köps in till offentlig sektor. Min erfarenhet är att okunskap, myter och gissningar under många år lett till att diskussionen och debatten hamnat snett och inte lett oss vidare. Exempelvis har det ofta anats en kritik mot att kommunerna inte köper svenska livsmedel i önskvärd utsträckning. Men kommunerna är i täten jämfört med de totala livsmedelsinköpen i landet när det gäller att köpa svenskt. Det är nu bevisat med hjälp av statistik från SILO-databasen.
SILO är ett systematiskt arbete för att samla in, sammanställa och publicera statistik över vilka livsmedel som köps in till offentlig sektor.
I början av april lanserades SILO-databasen, en databas där det ner på artikelnivå finns statistik över vad kommunerna köpt för livsmedel.
I SILO version 2023:2 finns 272 kommuners statistik över inköp av livsmedel 2023 samlad. Det totala varuvärdet är 8.1 miljarder kronor.
Det är ett mångårigt och målinriktat arbete som lett oss hit, den nationella och de regionala livsmedelsstrategierna och lokala målsättningar ute i kommunerna har omsatts i praktiken av kunniga och engagerade måltidsmänniskor. Att kommunerna gör vad de kan för att köpa svenska livsmedel utifrån de förutsättningar de har är värdefullt, inte minst i dessa tider när frågan om att stärka vår försörjningsförmåga är högaktuell. Att livsmedlen också förmedlar kunskap om svensk livsmedelsproduktion och stärker de gröna och blå näringarna är mervärden som kommer på köpet.
Det är lätt att bli fast i SILO när man sätter sig och börjar grotta i de färdiga tabellerna och i frisökningstabellerna, det finns många intressanta uppgifter och ingångar! I ett antal artiklar har MATtanken under våren belyst frågan om varifrån livsmedlen kommer, men det finns väldigt många fler infallsvinklar och frågeställningar att ta sig an med SILO-databasen som grund.
Foto: MATtanken
Vad är orsaker till skillnader mellan jämförbart stora kommuner och kommuner som har liknande organisatorisk struktur kring sin måltidsverksamhet? Hur påverkas sortiment och priser av inköpssamarbeten mellan kommuner? Vilka leverantörer är det som levererar till offentlig sektor. Det finns många frågor. Indikationer och svar finns i SILO.
Jag hoppas att alla aktörer i livsmedelskedjan kommer att dra nytta av SILO-databasen för att vässa och utveckla sina verksamheter och att denna data kommer att fungera som en ögonöppnare. Vi kommer att kunna göra nya typer av analyser, få ökad kunskap och förståelse för olika aktörers roller i livsmedelssystemet, lära av goda exempel och utjämna skillnader på sätt som på sikt gör att samhället och alla skattebetalare gynnas.
Foto: Niklas Almesjö
Kommer det att finnas ett ”före” och ett ”efter” lanseringen av SILO-databasen, Svaret är Ja! I alla fall om du frågar mig och jag tror dessutom att vi bara är i början, vi utvecklar ständigt. Efter årsskiftet samlar vi in statistik över vad som köpts in 2024, då kommer vi även att fråga regionerna vad de köpt för livsmedel.
Jordbruksverket har varit involverat i Världshandelsorganisationen, WTO:s, arbete sedan organisationen grundades 1995. Mest relevant för vårt område är WTO:s jordbruksavtal, SPS-avtalet (avtalet om sanitära och fytosanitära åtgärder) och de kommande fiskesubventionsavtalen. Förutsättningarna för Sveriges jordbruks- och livsmedelsproduktion påverkas faktiskt av dessa avtal, och därmed hur vi når målen i livsmedelsstrategin.
WTO:s avtal påverkar både vår och andra länders handel med livsmedel och insatsvaror och därmed priser och förutsättningar att producera livsmedel världen över med mer rättvisa konkurrensvillkor. Vad som sker i WTO kan alltså påverka förutsättningarna även för en mjölkbonde i Vetlanda eller en fiskare i Bohuslän. EU har under de senaste årtiondena ändrat flertalet jordbruksstöd så att de är betydligt mindre produktions- och handelspåverkande än vad de var tidigare. Många andra WTO-medlemmar har inte gjort liknande reformer. Om fler länder tar bort produktions- och handelsstörande stöd så behöver inte EU-jordbrukarna i lika hög grad konkurrera med subventionerad produktion från andra länder. På ett liknande sätt skulle regleringar kring subventioner kopplade till överfiske och överkapacitet kunna leda till jämnare konkurrensvillkor och bättre och mer hållbar tillgång till fisk för svenska fiskare.
Konferensen
I månadsskiftet februari/mars i år hölls WTO:s 13:e ministerkonferens i Abu Dhabi i Förenade Arabemiraten. Ministerkonferensen är WTO:s högsta beslutande organ och sammanträder vartannat år i något WTO-medlemsland. Jag deltog på konferensen för Jordbruksverkets räkning och bevakade främst jordbruks- och fiskesubventionsfrågorna. Hela delegationen från Sverige bestod av ett tjugotal personer från regeringskansliet, myndigheter, riksdagen samt arbetsgivare och fackföreningar.
Avslutningsceremoni, 1 mars 2024. Foto: WTO/Prime Vision
Förbud mot att stötta dåligt fiske
Ett första delavtal om förbud mot subventioner till illegalt, orapporterat och oreglerat fiske slöts redan i juni 2022, men har ännu inte börjat tillämpas. Förhandlingar pågår också om att begränsa subventioner kopplade till överfiske och överkapacitet.
Låst läge inom jordbruk
På jordbruksområdet har läget i förhandlingarna mellan WTO:s 166 medlemsländer sedan flera år tillbaka dessvärre varit ganska låst. Förhandlingarna rör bland annat tullar på jordbruksprodukter och begräsningar av stöd på jordbruksområdet. Den största stötestenen i förhandlingarna är Indiens krav på att deras inköp av jordbruksprodukter till de lager som landet tillämpar av livsmedelstrygghetsskäl ska undantas från de begränsningar som generellt gäller inom WTO. Hade Indien gjort sina inköp till marknadspris hade de inte ansetts utgöra något stöd till den inhemska produktionen överhuvudtaget och därmed inte begränsats av WTO:s regelverk. Indien tillämpar dock politiskt fastställda priser för landets inköp till lager, vilket kan bidra till att produktionen av berörda produkter i landet artificiellt drivs uppåt och att det skapas överskott. De här överskotten kan i sin tur leda till ökad export från Indien samt påverka världsmarknaderna och möjligheterna för andra producentländer att konkurrera. Detta har redan skett för exempelvis ris där Indiens andel av världsexporten har vuxit kraftigt det senaste årtiondet. Det är många andra exporterande utvecklingsländer och även utvecklade länder som absolut inte vill gå Indiens önskemål till mötes. Hela den här utvecklingen påverkar jordbruksförhandlingarna i WTO och spiller över även på andra förhandlingsområden. Förväntningarna på någon form av resultat på jordbruksområdet vid ministerkonferensen var därmed lågt ställda. Det som ansågs vara realistiskt att uppnå begränsades till någon form av arbetsprogram med direktiv om vilka fokusområden och tidsramar som ska gälla i förhandlingarna framöver. Men inte ens det lyckades parterna enas om, vilket var en besvikelse.
Lokalerna lämnade lite övrigt att önska vad gäller ergonomi men stämningen var god.
Ljusglimtar inom fisket även om ett avtal inte kunde nås
För fisket var utgångsläget ett annat. Redan vid konferensens start fanns en långt gången avtalstext om begräsningar av subventioner som kan kopplas till överfiske och överkapacitet, med ett relativt litet antal icke-överenskomna delar. Ytterligare framsteg gjordes under ministerkonferensen, men parterna nådde inte hela vägen fram till ett överenskommet avtal. Det var en besvikelse för många bedömare, som trodde att en överenskommelse om fiskesubventioner på ministerkonferensen skulle vara inom räckhåll. Särskilt frustrerande var det faktum att parterna kom så nära en uppgörelse utan att riktigt nå hela vägen fram. Kanske var det i slutänden det svåra läget i jordbruksförhandlingarna beträffande offentlig lagerhållning som spillde över på fiskeförhandlingarna och gjorde att ett avtal inte kunde nås.
Sammantaget var utfallet från ministerkonferensen på de områden som mest berör vår verksamhet ganska magert. För mig som följt dessa frågor i många år, och säkert för många andra, var det inte helt oväntat men ändå en besvikelse. Några beslut och överenskommelser fattades trots allt. Exempelvis rörde de en förlängning av förbudet mot att tillämpa tullar på digitala överföringar med två år, och att få WTO:s tvistlösningsmekanism fullt operabel före årets slut. Givet den geopolitiska kontexten i världen idag och att beslut i WTO behöver fattas med konsensus av samtliga 166 WTO-medlemmar så kanske man ändå får tänka att konferensens resultat var acceptabelt efter omständigheterna.
Vad händer härnäst?
På fiskeområdet, där en överenskommelse var mycket nära, är förhoppningarna att diskussionerna ska kunna återupptas så snart som möjligt och tas vidare från så nära där de slutade på ministerkonferensen som möjligt. Kanske skulle rent av en överenskommelse kunna slutas i ett tidigare skede, det vill säga före nästa ministerkonferens? Den kommer sannolikt äga rum under våren 2026 i Kamerun. På jordbruksområdet är låsningarna svårare och det kan behövas mer fundamentalt nytänkande för att lösa ut dem. Men jag vet att det generellt finns en stark vilja hos WTO-medlemmarna att upprätthålla det regelbaserade multilaterala handelssystem som WTO står för. Det är bland annat en av grunderna till att vi för det mesta har en god och jämn tillgång på livsmedel och jordbruksvaror och kan bidra till att komma framåt i viktiga hållbarhetsfrågor.
För mig personligen så var deltagandet på konferensen lärorikt och givande, även om den var utan större konkreta resultat. Det gav en djupare insikt i WTO:s beslutfattande och förhandlingsfunktion samtidigt som många nya kontakter knöts och det gav möjlighet att lära sig en del om andra kulturer. Om det blir något deltagande från Jordbruksverkets sida vid nästa ministerkonferens i Kamerun eller inte återstår att se. Möjligen kan större framsteg komma att göras där.
/Fabian Nilsson, som är handelspolitisk utredare med ansvar för WTO-frågor på Livsmedelskedjan och exportenheten på Jordbruksverket
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Den 24–25 januari i år genomfördes mässan Nordic Seafood Summit för andra året i rad. Förra året var mässan i Stockholm och i år tog den plats i Eriksbergshallen i Göteborg. Sjömatsindustrin, akademien, fiskeföretagare, vattenbruksföretagare, politiker och myndigheter deltog på mässan där Jordbruksverket hade en monter tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten och Länsstyrelserna.
Tångknäcke med sillröra. Foto: Lina Waara
Vi informerade om vår myndighetsgemensamma strategi för svenskt fiske och vattenbruk, handlingsplanerna för utveckling av svenskt yrkesfiske och vattenbruk, pågående regeringsuppdrag kopplat till den pelagiska blå värdekedjan samt Havs-, fiskeri- och vattenbruksprogrammet. Vår monter hade besök av flera bland annat fiskare, livsmedelsproducenter, kommuner, forskare, representanter från regeringskansliet, landsbygdsministerns politiskt sakkunniga Anders Drottja samt Sveriges Havsambassadör Helen Ågren.
Under mässans två dagar genomfördes flera intressanta föredrag och workshops bland annat workshopen ”Det blå guldet! – valorisering av marina restströmmar”, föredragen ”Hur mår svenska sjömatsbranschen?”, ”Nytt kring sjömat”, ”Hur ökar vi svensk humankonsumtion?”, ”Hur sätter vi fler nya produkter och innovationer på marknaden?” och passet ”För mer hållbar sjömat” där jag bland annat höll en presentation om svenskt yrkesfiske och framtida möjligheter inom sjömat.
Vår monter och på bild syns kollegorna Daniel Melin, Elin Gunve, Fredric Nilsson och Lina Waara.
Deltagandet på mässan har bidragit till nya kontakter och nätverk, men även en ökad kunskap för oss som deltog från Jordbruksverket om de processer som pågår i Sverige just nu för att använda restströmmar inom fiske och vattenbruk till både nya innovativa maträtter och produkter samt högvärdesprodukter som exempelvis medicin och kosmetika.
/Elin Gunve, yrkesfiskesamordnare på den nybildade Vattenbruks och fiskerinäringsenheten
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Den svenska maten 