I november är det fyra år sedan lagen om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter (LOH) trädde i kraft. Förhoppningen är att den nya lagen ska leda till sundare avtalsvillkor och handelsbetéenden på jordbruks- och livsmedelsmarknaderna. Konkurrensverket följer just nu upp förekomsten av otillbörliga handelsmetoder genom en enkätundersökning och din röst är viktig!
Tack vare lagen som förbjuder otillbörliga handelsmetoder inom jordbruks- och livsmedelsprodukter bedöms det kunna bli lättare att exempelvis bedriva lantbruk på konkurrenskraftiga villkor. Otillbörliga handelsmetoder är till exempel att inte betala en faktura inom 30 dagar, att returnera produkter som blivit dåliga hos köparen eller att köpare ensidigt ändrar avtalsvillkor, läs mer här. Det är viktigt att motverka sådana metoder för att producenter och leverantörer ska kunna öka sin lönsamhet, sin konkurrenskraft och på sikt växa. Det ligger också i linje med den nationella livsmedelsstrategin.
Konkurrensverket har fått regeringens uppdrag att utvärdera lagen. Därför samlar nu Konkurrensverket in svar via en enkät. Syftet är att utreda lagens påverkan på de olika otillbörliga handelsmetoderna under de fyra första åren. Enkäten är en uppföljning av tre tidigare mätningar som Konkurrensverket genomförde 2021, 2022 och 2024. Det blir också den sista enkäten inom ramen för regeringsuppdraget att utvärdera lagen. Den senaste undersökningen visar bland annat att förekomsten av samtliga handelsmetoder, förutom en, ökar. Samtidigt som leverantörer har en lägre vilja att anmäla misstänkta överträdelser till Konkurrensverket.
Enkäten riktar sig till dig som är leverantör inom jordbruks- och livsmedelskedjan. Detta omfattar bland annat jordbrukare, fiskare, livsmedelsindustrier, packerier, grossister, förädlare och kooperativ, alltså alla leverantörer som säljer vidare jordbruks- och livsmedelsprodukter.
Några av de frågor som Konkurrensverket hoppas få svar på genom enkäten är:
Har lagen hjälpt till att minska vissa otillbörliga handelsmetoder?
Förekommer det fortfarande andra otillbörliga handelsmetoder trots att lagen finns, och i så fall vilka?
För att vi ska få ett bra underlag och kunna påverka förekomsten av otillbörliga handelsmetoder så är det viktigt att vi får in så många svar som möjligt. Din röst är viktig och spelar roll!
Det tar ungefär 10 minuter att fylla i enkäten. Vi uppskattar att ni tar er tid att svara! Enkäten kommer att vara öppen till och med den 2 juni 2025. När enkäten har avslutats kommer resultat som sammanställts på en aggregerad nivå att publiceras. Vilka företag och organisationer som svarat på enkäten kommer inte att framgå.
Foto: Jörgen Wiklund, Scandinav.
Konkurrensverkets arbete
Du som är intresserad av att lära dig mer om frågorna kan besöka Konkurrensverkets webbplats där all information om myndighetens arbete, beslut och vägledning publiceras. Konkurrensverket har även ett nyhetsbrev där medarbetarna samlar nyheter på området och lyfter olika aktuella ämnen. Sedan går det självklart bra att kontakta enheten för otillbörliga handelsmetoder för att boka in branschmöten eller liknande.
Om du har frågor rörande enkäten eller vill lämna ytterligare information går det bra att e-posta kristin.kindgren@kkv.se eller konkurrensverket@kkv.se och hänvisa till diarienummer 801/2024. Det går också bra att ringa projektledare Kristin Kindgren på 08-700 16 71.
/gästbloggaren Kristin Kindgren, sakkunnig jurist på Konkurrensverkets enhet för otillbörliga handelsmetoder
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
I början av april samlades aktörer längs värdekedjan för morötter i ett möte om kvalitet och minskat svinn. Till mötet kom 25 deltagare som bestod av morotsodlare med packerier, producentorganisationer som distribuerar och säljer grönsaker åt odlare, rådgivare, branschorganisationer och grossister och inköpare från dagligvaruhandeln.
Syftet var att lära mer om handelsnormerna och att diskutera hur mer morötter kan bli mat i enlighet med Agenda 2030 och etappmålen. Mycket morötter sorteras bort i packeriet inför försäljning, hela 26 procent enligt studier som SLU-forskare genomförde 2021 på uppdrag av Jordbruksverket. De tre huvudorsakerna var att de var avbrutna, för stora eller för små, eller att de hade röta eller svampangrepp. De flesta hade kunnat ätas. Istället går de till foder, och en del till biogas och kompost. Odlarna får då sällan betalt utan kan till och med behöva betala för att bli av med kasserade morötter. Mer resurser har också lagts på att nå livsmedelskvalitet än om målet från början hade varit att producera foder eller biogasråvara.
Vi vill att mer morötter ska bli mat. Men morötterna ska också bibehålla kvaliteten längs hela livsmedelskedjan och hamna hos konsumenter som äter upp dem. När det kommer till matsvinn så behövs ett helhetstänk. Det var därför roligt att höra att deltagarnas förväntningar på mötet var så samstämmiga. Alla grupper efterfrågade samsyn genom kedjan och ökad kunskap.
Kristina Mattsson är hortonom och ansvarar tillsammans med Anna Lindgren bl.a. för Jordbruksverkets arbete med handelsnormer för frukt och grönsaker. Till exempel håller de kurser och arrangerar kvalitetsmöten med näringen. Foto: Karin Lindow.
En stor del av dagen ägnades åt handelsnormerna men vi diskuterade också förslag för minskat svinn och så kallade livsmedelsförluster. Kristina Mattsson är aktiv i utvecklingen av handelsnormerna internationellt och berättade att handelsnormer finns för att standardisera köparnas krav genom produktbeskrivningar och sorteringsregler. Handelsnormernas syfte är att underlätta handeln genom en standardiserad produktbeskrivning. De underlättar handeln och minska kostnaderna eftersom de ger leverantörer och kunder ett gemensamt språk för den kvalitet som ska efterfrågas och levereras.
På mötet gick vi igenom de två olika handelsnormerna, dels EU:s och dels UNECE:s handelsnorm (UNECE är en del av FN).
UNECE:s handelsnorm
UNECE har handelsnormer med produktspecifika krav för hela 56 produkter, däribland morötter. Det finns tre kvalitetsklasser, Klass Extra, I och II. Det är dock nästan uteslutande Klass I som används. I klass 1 tillåts till exempel att:
Max en procent av morötterna i ett parti får ha röta (svarta blöta fläckar).
Morötterna måste väga minst 50 gram eller ha en diameter på 20 mm.
Max 10 procent får vara brutna eller utan toppar.
UNECE har också en klass 2 som tillåter att 2 procent av morötterna har röta och en tolerans för morötter som är brutna eller utan toppar på hela 25 procent.
EU:s handelsnorm
EU har produktspecifika handelsnormer för 11 produkter och produktgrupper. Tillsammans svarar dessa 11 produkter för cirka 75 procent av värdet av de frukter och grönsaker som säljs i EU. Men morötter är inte en av dessa utan istället kan packare och grossister använda den så kallade allmänna handelsnormen. Den är relativt kortfattad med generella krav som kallas minimikrav, toleranser och märkningskrav. Normen har inga kvalitetsklasser. Denna handelsnorm tillåter att:
upp till 2 procent av morötterna (i antal eller vikt) får ha angrepp av röta (svarta, blöta fläckar)
upp till 10 procent får avvika från så kallade minimikrav vilket handlar om att de till exempel ska vara hela, friska, rena och fria från skador. Det betyder att maximalt 10 procent av morötterna får vara brutna, men i de 10 procenten ska även morötter som avviker från andra minimikrav räknas in.
Används EU:s handelsnorm så får det inte stå någon klass på förpackningen eftersom den här handelsnormen inte har några klasser.
På mötet hade vi praktiska övningar av toleranser enligt normerna. Foto: Karin Lindow
Hur skiljer sig normerna åt och hur påverkar det svinnet?
Jordbruksverkets erfarenhet är att UNECE:s norm är den som oftast används i Sverige och att det idag främst är Klass I som används. UNECE:s specifika handelsnorm för morötter och EU:s allmänna handelsnorm har lite olika toleranser för morötter som är avbrutna, små eller har andra defekter.
UNECE Klass I som oftast används i Sverige är till exempel mindre tillåtande för olika storlekar medan EU:s handelsnorm i sin tur är lite striktare vad gäller avbrutna morötter.
Varken Klass II i UNECE:s norm eller EU:s allmänna handelsnorm har några krav på storleken. UNECE:s Klass II har en tolerans på 25 procent för avbrutna morötter. Om mer morötter såldes i Klass II hade svinnet kunnat minska.
Varför används nästan aldrig klass 2?
Varför används då nästan aldrig Klass II för morötter? Det hänger på att Klass II betingar ett lägre pris och aktörerna ser en risk att det skulle driva ner priset på morötter generellt som redan är relativt lågt. Att ha flera klasser att ha reda på kräver mer hantering och en av odlarna sa på mötet att det i perioder ändå skulle bli morötter av Klass I-kvalitet i Klass II påsarna eftersom kvaliteten varierar under säsongen. Jag uppfattade att deltagarna hellre vill ha en ”lagom nivå” på Klass I än att börja använda Klass II. Jag har hört samma bild från potatisodlare att man hellre vill jobba för att ha en rimlig nivå på klass 1 istället för att använda fler klasser.
När vi handlade morötter till mötets praktiska övning så betalade jag drygt 300 kr för 16 kilo morötter i Klass I. Det är ganska mycket fina morötter för en billig peng, funderar jag i dessa tider med höga matpriser när vi klagar men ändå betalar för dyrt kaffe.
Finns det fler krav?
Köpare har alltid möjlighet att ställa krav utöver normerna. Så för olika segment och produktkategorier kan det finnas ytterligare krav som handeln eller restauranger ställer.
Förbättringsförslag
Mötet diskuterade flera förslag knutna till användningen av handelsnormer som skulle kunna bidra till att minska förluster och svinn av morötter. Jordbruksverket kommer att arbeta vidare med dem och ta fram förslag som aktörer och beslutsfattare kan ta ställning till.
En viktig sak är också att stickprov som kunderna, grossister och handel, tar för att kontrollera överensstämmelsen mot handelsnormerna görs på rätt sätt. Stickprov ska tas slumpmässigt ur hela partiet. Tar man provet per påse blir bedömningen snävare vilket riskerar att mer behöver kasseras.
Grönsaker växer inte i en mall
Små defekter, t.ex. prickar är vanligt i alla grönsaker och kommer bli mer vanligt, sa en rådgivare på mötet. Med ett varmare klimat ökar trycket från skadegörare som svampar och insekter. Dessutom om färre växtskyddspreparat finns tillgängliga. Det kommer bli en stor hållbarhetsfråga. Hur kan vi lära konsumenter att vara mindre kräsna? Ett förslag som diskuterades var att informera konsumenter och att inte visa upp alltför perfekta morötter på bild.
Ett företag som förädlar morötter var med på mötet. Ibland köper de in frånsorterade morötter från odlare som de sen kan hacka, riva etc. till olika produkter. Men även förädlingsindustrin har krav på produkterna då de måste passa att använda i maskinerna så det är inte alltid det går.
Några av odlarna hade med sig kasserade morötter som ska slängas. Ganska fina eller hur? Foto: Karin Lindow.
Mötet arrangerades inom ramen för det regeringsuppdrag för minskat matsvinn som Livsmedelsverket har tillsammans med Jordbruksverket och Naturvårdsverket. Ett sätt att öka produktionen är att minska livsmedelsförluster och öka resurseffektiviteten. Då kan vi få ut mer mat till samma kostnad och resurser. Det är därför roligt att livsmedelsstrategin 2.0 ger ett fortsatt uppdrag för minskat matsvinn under åren 2026–2030. Vi kommer kunna fortsätta arbeta med de här viktiga frågorna i fem år till!
/Karin Lindow, jordbrukspolitisk utredare och projektledare på Jordbruksverket inom matsvinnsuppdraget
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Under de senaste månaderna har det allt oftare uppmärksammats att det råder brist på nötkött i Sverige. Produktionen både i Sverige och i andra länder i EU har minskat vilket har gjort att obalansen på marknaden har tilltagit. Nötköttsproduktionen i Sverige har relativt andra produktionsgrenar en sämre lönsamhet, vilket i kombination med bland annat ogynnsamma produktionsförutsättningar, har lett till att antalet nötkreatur har minskat. Detta leder i sin tur till minskad tillgång på nötkött.
Marknadsbalans
Under 2024 ökade produktionen av nötkött med 1 procent medan totalkonsumtionen ökade med 2,5 procent. Importen ökade med 2 procent medan exporten minskade med drygt 14 procent. Det innebar att den inhemska försörjningsgraden minskade från 57,6 procent 2023 till 56,8 procent 2024. Förbättrad konjunktur i form av sänkta räntor och avtagande inflation under 2024 kan var en orsak till att konsumtionen av nötkött ökade, trots att matpriserna fortfarande är höga.
Året har inletts med kraftigt minskad produktion av nötkött, den totala slaktvikten var nästan 10 procent lägre i januari 2025 än samma månad 2024. Även om nyårs- och trettonhelgen inföll på vardagar, vilket bidrog till färre slaktdagar än normalt, så är den största orsaken till minskad slakt i januari att antalet kor och kvigor som föder nya kalvar minskat kraftigt de senaste åren. Det finns alltså färre nötkreatur som kan skickas till slakt, såväl moderdjur som avkommor efter dessa.
Antal nötkreatur i Sverige
Jordbruksverkets senaste räkning av nötkreatur från december 2024 visar att antalet minskat med 2,5 procent mellan 2023 och 2024. Minskningen är som störst för dikor med 3,7 procent, vilket motsvarar 7 000 djur, medan antalet mjölkkor minskat med 5 000 djur och antalet kalvar minskat med 14 200 djur. Antalet dikor är det lägsta på mer än tio år. Enligt statistisk från CDB (nötkreatursregistret) föddes nästan 20 000 färre kalvar under 2024 jämfört med 2023. Utvecklingen är densamma i EU, totalt för samtliga medlemsländer har antalet nötkreatur minskat med tre procent under 2024.
Foto: Scandinav
Prisutveckling
Priserna för nötkött har ökat med nästan 7 procent under perioden januari 2024 – januari 2025. Under samma period ökade avräkningsprisindex för en sammanvägning av samtliga jordbruksprodukter med 10 procent. Svenska avräkningspriser har under lång tid legat i topp jämfört med övriga länder i EU. Under 2024 har dock priserna i EU ökat snabbare än i Sverige och i februari 2025 låg det svenska nötköttspriset strax under genomsnittet för EU. Irland har för närvarande EU:s högsta avräkningspris för nötkött.
Orsaker till stagnerat produktionsintresse i Sverige
Ogynnsam väderlek i Sverige under 2023 med svaga skördar av både grovfoder och spannmål gav en utmanande situation för många producenter. En del har valt att minska eller helt lägga ner produktionen. De senaste åren har präglats av stor oro på marknaden med snabba förändringar av priser för både sålda produkter och köpta insatsvaror. Osäkra förhållanden har gjort att intresset för investeringar har minskat. Det har visat sig i att antalet förprövade stallplatser föll mellan 2023 och 2024. För dikor minskade antalet förprövade platser från cirka 9 000 under 2023 till cirka 6 600 platser under 2024. För att bedriva en långsiktigt uthållig och bibehållen produktion är det inte tillräckligt.
Enligt Jordbruksverkets jordbruksekonomiska undersökning är lönsamheten i nötköttsproduktionen sämre än i andra produktionsgrenar. Företagen är dessutom till stor del beroende av stöd för att kunna bedriva produktion och många köttproducenter har inkomster från annat arbete.
Figuren visar fördelningen av inkomst hos företagen i olika produktionsgrenar. Källa: Jordbruksverket
En förklaring till svag lönsamhet i köttproduktionen är att den är småskalig. Medelkoantalet för dikoproducenter är drygt 20 djur medan motsvarande för mjölkkor är drygt 110 djur.
Figuren visar antal företag per storleksgrupp. Amkor är en annan benämning för dikor som beskrivs ovan i texten. Källa: Jordbruksverket
/Bengt Johnsson, jordbrukspolitisk utredare
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
”Om folk svälter och dör på grund av matbrist har vi inget folk att försvara. Då behövs inte Försvarsmakten.” Vi var i Norra Militärregionens lokaler i Boden när en av våra kollegor från Försvarsmakten summerade det i två korta meningar.
I en tid som präglas av mycket oro i vår omvärld och i ett säkerhetsläge som beskrivs som det allvarligaste sedan andra världskriget är frågan om mat ytterst en fråga om vår säkerhet och om Sveriges försvarsförmåga.
Jordbruksverket är expertmyndighet i frågor som rör matproduktion. Vi arbetar utifrån regeringsuppdrag men självständigt och oberoende av politiken. Jordbruksverket är också en beredskapsmyndighet och en viktig del i det civila försvaret. Vårt ansvar är att, tillsammans med andra myndigheter, se till att svenska folket har mat på bordet oavsett hur situationen ser ut i landet.
Idag lämnar vi konkreta förslag till regeringen på hur vi tillsammans med företagen bygger Sveriges livsmedelsberedskap och tryggar maten oavsett vad som händer. Under utredningen har vi samarbetat med andra myndigheter inom vår beredskapssektor, Försvarsmakten, vårt grannland Finland – som är ett föregångsland när det kommer till försörjningsberedskap – samt företag och branschföreträdare inom jordbruksnäringen.
Leveransen till regeringen utgör en milstolpe för Sveriges livsmedelsförsörjning. Nu lämnar vi utredningsfasen och börjar bygga Sveriges livsmedelsberedskap.
Foto: Vida Vinkel, Scandinav
Vi bygger beredskapen tillsammans
Jordbruksverket föreslår att staten ska etablera beredskapslager för spannmål till livsmedel och insatsvaror till jordbruket. Sverige är beroende av importerat utsäde, växtskyddsmedel, mineralgödsel och proteinfoder för att producera mat. Handelsstörningar kan ha en enorm påverkan på matproduktionen. Om dessa uppstår vid kritiska tidpunkter för jordbruket, vid sådd eller skörd kan det få stora konsekvenser för livsmedelsförsörjningen under en lång tid framåt. Insatsvaror bör lagras för en växtodlingssäsong och för den produktion som kan upprätthållas vid allvarlig samhällsstörning och ytterst krig.
Olika alternativ för lagring av spannmål för livsmedelsändamål, från tre månaders till tolv månaders konsumtion, redovisas. Det är regeringen som beslutar om hur mycket spannmål som ska lagras.
Förslaget innebär att vi bygger beredskapen tillsammans med företagen. Vi föreslår att beredskapslagringen, både för spannmål och insatsvaror, ska ske i form av så kallade omsättningslager, där staten köper en mängd vara som sedan lagras och omsätts regelbundet av företagen. Varan som ägs av staten ska alltid finnas tillgänglig när staten behöver den.
Vi föreslår en så stor regionalisering av beredskapslagren som möjligt, det vill säga att lagren ska vara fördelade över hela landet. Det minskar beroendet av transporter i kris och krig och säkerställer att vi har mat i alla delar av landet om viktig infrastruktur skulle slås ut.
Lagren bör komma till användning som en sista utväg i en allvarlig bristsituation inte kan åtgärdas av marknaden. Beredskapslagren ska ses som en statlig försäkring för att vi ska ha tillräckligt med mat i landet oavsett vad som händer. Beredskapslagring är en av flera åtgärder för att öka motståndskraften, investeringsstöd i syfte att öka företagens robusthet är en annan åtgärd som Jordbruksverket presenterar.
Foto: Kenneth Bengtsson, Scandinav
Målet: Att säkra 3 000 kalorier per person och dygn
I en allvarlig kris eller i ett krig kan vi inte räkna med att kunna äta samma mat som vi gör i dag. Däremot ska vi kunna känna oss trygga med att det kommer att finnas tillgång till tillräckligt med säker mat för att vi ska kunna äta oss mätta.
Livsmedelsverket beräknar att 3 000 kalorier per person och dygn behöver säkras under höjd beredskap, och vi har utgått från beräkningarna om mängden kalorier när vi har utrett storlek på lagren. Lagren är dimensionerade för att tillgodose energibehovet hos civilbefolkning och svensk militär. Produktion av livsmedel som är förhållandevis robust har prioriterats.
Foto: Christian Ferm, Scandinav
Beredskapslager för spannmål bör prioriteras i norra Sverige
Jordbruksverket har utrett hur livsmedelsförsörjningen kan tryggas i de fyra nordligaste länen Jämtland, Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland.
De fyra nordligaste länen är helt beroende av transporter från södra Sverige för att klara sin livsmedelsförsörjning. Samtidigt är området strategiskt viktigt för Sveriges och Natos försvar. Förutom att säkerställa att invånarna har mat i kris och krig, innebär en tryggad livsmedelsförsörjning i denna del av landet, en ökad avskräckningsförmåga och en högre insats för motståndare att angripa vårt land.
Jordbruksverket föreslår att uppbyggnaden av beredskapslager för spannmål ska prioriteras i norra Sverige. Det är spannmål avsedd för livsmedelsändamål som bör beredskapslagras i omsättningslager där varan omsätts av privata företag men som kan behöva kompletteras med lager där varan omsätts av staten.
Spannmålen som beredskapslagras behöver förädlas för att bli mat. I norra Sverige finns inga spannmålskvarnar. De bagerier som finns har inte heller egen kvarnutrustning som skulle kunna komma till användning. För att trygga livsmedelsförsörjningen i denna del av landet är det viktigt att staten säkrar även mobila kvarnar.
Foto: Viktor Holm, Scandinav
Kostnad för lagren = ett kaffepaket per person och år
Vad kostar det att staten försäkrar att vi har tillräckligt med mat vid kris och krig? Det beror så klart på vilket beslut som regeringen fattar om vad som ska lagras, det vill säga om vi ska lagra enbart spannmål, enbart insatsvaror eller både och, samt hur lång tid spannmålslagren i sådana fall ska räcka.
Vi har lämnat skalbara förslag och utifrån vilket beslut som fattas kan uppbyggnaden av beredskapslager av spannmål och insatsvaror kosta mellan 67 kronor och 78 kronor per person och år, i tio år framåt. Alltså ungefär kostnaden för ett paket kaffe per person och år.
Det innebär en kostnad på mellan 7 och 8,5 miljarder kronor, fördelad på tio år. I det högsta spannet hamnar vi i samma kostnadsnivå som Finland som är ett föregångsland när det kommer till beredskapslagring.
I fredags presenterade Sveriges landsbygdsminister Peter Kullgren Livsmedelsstrategin 2.0 och de åtgärder som ska genomföras under de närmaste åren. Han lyfte då också fram att satsningarna på åtgärder i strategin är en del i en större satsning. Den omfattar bland annat också:
Jordbruksverket arbetar med livsmedelsstrategin på olika sätt. Ett sätt är att vi har integrerat den i vår löpande verksamhet och andra sätt är genomförandet av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken och Havs-, fiskeri- och vattenbruksprogrammet. Sedan utför vi naturligtvis också de särskilda uppdrag vi har fått inom ramen för livsmedelsstrategin.
Fokusområde Ökad robusthet i livsmedelskedjan
Foto: Michael Erhardsson, Mostphotos.
Kraftsamling vattenhushållning (2025 – 2030)
Kollektiva ersättningar (2025)
Stärkt sjömatsproduktion från yrkesfisket, vattenbruk och den blå värdekedjan (2026 – 2030)
Säkra tillgången till växtskyddsmedel för mindre användningsområden (2026 – 2030)
Växtskyddsrådet (2026 – 2030)
Förmedla bidrag för koordinering av regional innovation och kunskapsöverföring (2025)
Fokusområde Exportfrämjande
Effektivisera arbetet med exportgodkännande för svenska livsmedel och jordbruksvaror (2026 – 2030)
Fokusområde Svensk kvalitet och gastronomi
Uppdrag att inom ramen för livsmedelsstrategin genomföra Sveriges deltagande i jordbruks- och livsmedelsmässan Grüne Woche (2026 – 2030)
Förmedla bidrag för det svenska deltagandet i Bocuse d’Or (2026 – 2030)
Förmedla bidrag till V.S. Visit Sweden AB för att stärka svensk måltidsturism (2026 – 2030)
Genomförande
Foto: Per Magnus Persson, Scandinav
Följa upp och utvärdera utvecklingen av hela livsmedelskedjan utifrån livsmedelsstrategins mål.
Jordbruksverket kommer också på olika sätt bidra i åtgärder som andra myndigheter är ansvariga för. Till exempel medverkar vi tillsammans med Naturvårdsverket i regeringsuppdrag för minskat matsvinn som getts till Livsmedelsverket under 2026–2030.
Vill du veta mer?
Förutom bloggen så har vi också digitala lunchseminarier i serien Nytt från Jordbruksverket om livsmedelsstrategin där vi presenterar information och leveranser från de regeringsuppdrag och ämnesområden som Jordbruksverket ansvarar för och diskuterar resultaten med aktörer.
Nästa lunchseminarium är den 9 april och då presenteras vår uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin. Carl Eckerdal på Livsmedelsföretagen och Annika Bergman på Hushållningssällskapet Halland och Gröna arbetsgivare samtalar om utvecklingen. Mer information och anmälan till seminariet den 9 april. För tips om kommande seminarier finns också ett nyhetsbrev som du kan anmäla dig till här.
/Andreas Davelid jordbrukspolitisk utredare
Foto: Thomas Adolfsén, Scandinav
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Under slutet av februari och början på mars 2025 har flera händelser påverkat det geopolitiska läget i världen. Även jordbrukssektorn har påverkats av olika beslut och utspel som gjorts av världens ledare. Förhoppningar om att marknaderna för jordbruksprodukter är på väg i ett lugnare skede kan komma att gå om intet.
Läget i världen har under den senaste tiden präglats av tilltagande oro med utspel som också har koppling till jordbrukssektorn.
Tullar
USA har från och med den 4 mars infört importtullar på varor från Kanada och Mexico på 25 procent. För varor från Kina höjs tullen från 10 procent till 20 procent.
Kina har beslutat att från och med den 10 mars 2025 införa en importtull på 15 procent för bland annat vete och majs och med 10 procent för sojabönor, sorghum med flera varor som har sitt ursprung i USA.
Kanada har också beslutat att införa tullar på vissa varor, däribland vete, havre, raps och solrosor, som importeras från USA. Tullen uppgår till 25 procent av varuvärdet.
Det väntas även att Mexico kommer att införa importtullar som en reaktion på att USA infört tullar.
I EU har Kommissionen beslutat att höja tullarna på jordbruksprodukter och kvävegödselmedel med ursprung i Ryssland och Belarus. För att åtgärderna ska träda i kraft krävs även beslut av Rådet och Parlamentet.
Foto: Karl Forsberg, Scandinav.
Hur påverkar tullarna?
Höjda tullar brukar leda till fallande priser eftersom högre priser leder till lägre efterfrågan. På världsmarknaden för spannmål och oljeväxter har det ännu inte kunnat konstateras några tydliga effekter. Priserna har visserligen fallit under sista veckan av februari och första veckan av mars men marknadsanalytiker hävdar att det främst beror på minskad oro för utvintringsskador och lägre skördar i Nordamerika. Ryssland har varit mycket aktiva på marknaderna under 2024/25 och bedöms ha sålt ut en stor del av sitt lager av spannmål och oljeväxter. EU har haft svårare att konkurrera och beräknas därför ha förhållandevis större lager som inte är sålda. Priserna på gödning har stigit under vintern 2024/25 främst till följd att ökade priser på naturgas.
Effekter av kriget
I det ryska angreppskriget mot Ukraina har de ryska attackerna mot ukrainska spannmålsanläggningar fortsatt, i bland annat Odessa. Trots det ansträngda läget i Ukraina har landet hittills visat stor motståndskraft och prognoserna inför skörd 2025 tyder inte på väsentliga produktionsminskningar.
Effekter för svenska jordbrukare
Foto: Plattform, Scandinav.
Hittills har effekterna på marknaderna för jordbruksprodukter och jordbrukets produktionsmedel varit betydligt mindre jämfört med det läge som uppstod direkt efter den ryska invasionen av Ukraina. Skulle produktpriserna falla och produktionsmedelspriserna stiga, till följd av tilltagande oro och införandet av tullar, leder det till ett försämrat ekonomiskt läge för jordbrukarna med risk för minskad produktion.
/Bengt Johnsson, utredare på Jordbruksekonomiska enheten
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Fiske och vattenbruk skapar världen över sysselsättning för miljontals och mat för miljarder människor. Men illegalt fiske, överfiske och miljöproblem är allvarliga hot mot fiskebestånd och våra marina ekosystem. Hur väl fiskesektorn och värdekedjorna på land fungerar är starkt beroende av att det finns en effektiv fiskeförvaltning, välutformade offentliga stöd och en framåtblickande politik.
Vårbild från Paris där OECD har sitt huvudkontor. På franska är det en annan ordning på bokstäverna. Foto: Lina Waara
I den internationella organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, görs en analys av fiskerisektorns utveckling och prestanda vartannat år. Resultaten presenteras i rapporten Review of Fisheries. Rapporten är tänkt som en bra grund när länder utformar ny politik och stöd till sektorn, eftersom de bättre kan förstå hur fiskbestånden mår, hur produktiva de är och hur behoven ser ut. Jordbruksverket deltar i arbetet med OECD:s fiskerikommitté och samordnar datainsamling till rapporten.
Hur mår då fisket och vattenbruket?
Vilka slutsatser kan vi dra från årets sprillans nya rapport? Tydliga medskick från rapporten är att fiskeriförvaltning fungerar! Den ökar produktiviteten och skapar goda förutsättningar för att utveckla värdekedjorna.
Under 2020 till 2022 spenderade offentlig sektor över 10,7 miljarder US dollar på stöd till fiskesektorn i de 41 länder som analyseras i OECD:s rapport. Det är mycket pengar, och det spenderas ytterligare pengar som inte ingår i analysen. Rapporten visar att välfungerande överenskommelser för hur stöden fördelas och till vad är av största vikt, så att offentliga stöd inte bidrar till ohållbara produktionsmetoder. Den viktigaste åtgärden är därför att det finns effektiv fiskeförvaltning på plats. Rapporten visade också att 41% av fiskebestånden skulle kunna vara mer produktiva om vi investerar i bättre förvaltning.
Produktion och handel
Bild från ett kommittémöte. Foto: Lina Waara
Produktionen i fisket och vattenbrukssektorn växer återigen efter pandemin. Pandemin skapade en långsammare utveckling och vissa fall också minskad produktion. Den internationella handeln med produkter från fisket och vattenbrukssektorn befinner sig just nu på en rekordhög nivå och särskilt vattenbruksproduktion har ökat i en rasande takt. Sedan 2005 har vattenbruket globalt fördubblats i produktionsvolym samtidigt som det ekonomiska värdet ökade med hela 450 %.
Hälsosamma bestånd
Analysen visar också att av de fiskebestånden som analyseras i rapporten är 81% att betrakta som hälsosamma, något som stödjer slutsatsen om att fiskeförvaltning fungerar. Många bestånd är dock fortsatt inte förvaltade vilket ger ett kunskapsglapp, men kan också ses som en potential i att kunna förbättra för både ekosystem och fiskare om förvaltningen utökas till dessa arter.
Avslutningsvis är det viktigt för alla länder att fundera över hur offentliga medel ska spenderas på smartast möjliga sätt för att stödja både ekosystem och fiskerinäringen. Rapporten ger insikter om hur stöden kan utformas och vilka effekter det kan ge för sektorn. Framtida rapporter från OECD kommer också att kunna ge oss insikter i hur stöd till vattenbrukssektorn kan genomföras, något vi ser fram emot att gräva djupare i.
/Lina Waara, fiskepolitisk utredare som deltagit i arbetet med datainsamlingen
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Angrepp från skadegörare såsom insekter, svamp och ogräs skadar odlingen och ger lägre skördar och livsmedelsförluster. Ett effektivt växtskydd har därför stor betydelse både för företagens lönsamhet, för miljön och för livsmedelsförsörjningen. Växtskydd kan vara både mekaniskt, kemiskt, termiskt och biologiskt och ske på olika sätt. I Sverige har vi sedan länge praktiserat integrerat växtskydd (IPM) som handlar om att förebygga skadegörare och kombinera olika slags åtgärder för att bekämpa dem. Här kan du läsa mer om växtskyddsåtgärder.
Avancerad teknik med stor potential
Tekniken inom växtskydd har gått framåt över åren. Från den gamla tidens enkla krattor och hackor till dagens avancerade precisionsteknik med drönare och robotar. Den mest avancerade tekniken är kostsam och stora investeringar kommer krävas om merparten av de svenska företagen ska kunna ta del av den.
Självgående robot testas i fält. Foto: Sunita Hallgren.
Hur får vi råd att investera i tekniken?
Teknik såsom ogräskontroll och övervakning kan bidra till en stärkt konkurrenskraft i sektorn, och att utveckla ogräsrobotar är ett sätt att effektivisera. Tekniska lösningar kan också skapa förutsättningar för en ännu mer hållbar odling och minskad användning av växtskyddsmedel. Men avancerad teknik kan såklart kosta väldigt mycket. Hur ska svenska jordbruks och trädgårdsföretag ha råd att satsa på tekniken?
Lunchseminarium 27 februari
På nästa lunchseminarium i serien Nytt från Jordbruksverket om livsmedelsstrategin är temat Teknikskifte i växtskyddet – hur gör vi det möjligt? Då får du höra min kollega Sunita berätta om den teknikutveckling som sker och om Växtskyddsrådets arbete. Våra inbjudna gäster är teknikrådgivaren Christer Johansson, lantbrukaren Peter Borring och växtodlingsrådgivaren Ulrik Lovang. De kommer ge sin bild av möjligheterna med dessa tekniker och hur de ser att tekniken ska bli mer tillgänglig för svenska producenter.
Annie Jogenfors, Johan Penner, Cecilia Landström, Izabela Alias, Christina Nordin och Elin Gunve i den myndighetsgemensamma montern. Foto: Elin Gunve.
Den 22–23 januari i år var det dags att slå upp portarna till Nordens enda mötesplats för sjömatens hela värdekedja, Nordic Seafood Summit. Mässan blir större för varje år och årets mässa, som hölls i Göteborg, var inget undantag med över 1 000 besökare.
Jordbruksverket har deltagit på mässan sedan starten 2023. Förra året testade vi att ha en myndighetsmonter tillsammans med Länsstyrelserna och i år anslöt sig även Livsmedelsverket till montern. Gemensamt stöttar vi Nordic Seafood Summit, då mässan leder till utveckling av svensk sjömat genom diskussioner, möten, nätverkande, kompetensutveckling och nya samarbeten.
Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin var på plats vid invigningen tillsammans med Madeleine Jonsson, Västra Götalands ordförande för miljö- och regionutvecklingsnämnden.
Tidigare vinnaren av årets kock Desirée Jaks invigde mässan genom att filea en MSC-märkt gös från Hjälmaren, påhejad av ett stort publikstöd. Desirée Jaks blev Årets kock 2023 och vann Årets Rätt 2024 med ett tävlingsbidrag bestående av bland annat blåmusslor. Desirée är en stor inspirationskälla inom hållbar matlagning och fick sin första stjärna av Guide Michelin vid 22 års ålder.
Förutom att delta med en monter arrangerade vi scenpasset Sjömaten och Beredskapen. Genom en workshop undersökte vi vad som händer med den blå livsmedelsproduktionen om kriget eller krisen kommer. Workshopens syfte var att ge en gemensam bild av vilka beroenden och sårbarheter som finns samt vikten av samverkan i näringen. Trots det svåra ämnet fanns det en stor vilja att arbeta tillsammans för att förse Sverige med sjömat i en krissituation. Vi kommer att fortsätta arbeta med näringen i beredskapsfrågor bland annat genom investeringsstöd och rådgivning för robust primärproduktion samt på den Nationella Yrkesfiskekonferensen i november.
Deltagandet på mässan har gett oss nya kontakter och nätverk samt ökad kunskap om hela värdekedjan av svensk och nordisk sjömat. Nordic Seafood Summit lämnar oss med en positiv känsla för den svenska sjömatens framtid.
Elin Gunve, samordnare för fiskefrågor
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Den första januari 1995 blev Sverige medlem i EU tillsammans med Finland och Österrike. På bara några år gick svenskt jordbruk från en mer eller mindre helt avreglerad jordbrukspolitik till att fullt ut tillämpa EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Ett av de viktigaste skälen till att jordbrukets företrädare ställde sig positiva till ett EU-medlemskap var att man vill se stabila och förutsägbara villkor. Under de trettio år som gått återstår nu inte så mycket av den politik som fanns vid inträdet i EU. För enskilda produktionsgrenar har förändringarna varit stora men de långsiktiga trenderna för sektorn i stort har inte påverkats särskilt mycket.
Efter årtionden med överproduktion och stora kostnader beslutade Sverige i slutet av 1980-talet att mer eller mindre helt ta bort de olika prisstöd som funnits sedan tiden efter andra världskriget. Svenskt jordbruk skulle verka på en avreglerad marknad, det vill säga en marknad med mindre politisk styrning. Strax efter införande av detta beslut ansökte Sverige om att bli medlem i EU och förhandlingar påbörjades. EU hade vid denna tidpunkt tagit de första stegen mot ökad frihandel och minskade marknadsstöd, dock inte alls lika långtgående som i Sverige. När Sverige sedan blev EU-medlem 1995 hade vi därför redan börjat anpassa oss till politiken som tillämpades i EU vilket innebar att den svenska avregleringen aldrig fullföljdes.
Foto: Kentaroo Tryman
EU-medlemskapet innebar att svenska jordbrukare gavs:
fri handel inom EU
tullskydd mot tredje land
garanterade priser
kopplade stöd till grödor och vissa djur
kvoterad produktion för vissa varor, produktion utöver kvot innebar sanktioner (det vill säga produktionen fick inte överstiga en bestämd mängd)
stöd till miljö- och andra landsbygdsåtgärder
Till ganska stora delar innebar EU-medlemskapet att vi gick tillbaka till det läge som rådde i Sverige före 1990 års reform om avreglering.
En påtaglig effekt av medlemskapet var ökad handel med jordbruksprodukter mellan Sverige och övriga EU-länder. Före EU-medlemskapet begränsades möjligheterna till handel genom att Sverige tillämpade så kallade införselavgifter på i princip all import av jordbruksprodukter. EU-medlemskapet innebar därför kraftigt ökad import för vissa produkter, särskilt för de produkter där EU inte tillämpade kvoterad produktion, t.ex. griskött och kyckling. Samtidigt som importen ökade så ökade även konsumtionen. Det gjorde att andelen svenskproducerat av vår konsumtion minskade under de första årtiondena av EU-medlemskapet. För griskött minskade den inhemska produktionen medan det blev tvärtom för kyckling. Dock ökade inte kycklingproduktionen i samma takt som konsumtionen.
Produktion av bland annat mjölk och socker var kvoterad före EU-medlemskapet, därför blev förändringarna förhållandevis små. Odlingen av spannmål var konkurrenskraftig med de villkor som EU-medlemskapet innebar och Sverige behöll ett exportöverskott. Villkoren för odling av oljeväxter förbättrades så odlingen ökade till det dubbla jämfört med tiden före medlemskapet.
Hur ser det ut idag?
Succesivt har EU fortsatt att reformera jordbrukspolitiken och nu finns det i stort sett inte kvar några marknadsregleringar förutom ett tullskydd. De tidigare stöden som var kopplade till en viss produktion har ersatts med frikopplade gårdsstöd och stöd till investeringar. Miljö, klimat, djurvälfärd och landsbygdsutveckling har fått en allt större del av den gemensamma budgeten. EU har på så vis närmat sig den politik som Sverige skulle infört om det inte blivit något EU-medlemskap. På marknaden har svensk produktion stärkt sina positioner inom flera varuområden genom att en ökad del av inhemsk konsumtion utgörs av produktion med svenskt ursprung. Ökat fokus på hållbara produktionsmetoder och djurvälfärd är bidragande orsaker till att konsumenterna i allt större utsträckning väljer svenska produkter och dessutom är villiga att i många fall betala ett högre pris för dessa jämfört med importerade alternativ. Detta illustreras genom försörjningsbalansen för griskött där det framgår att försörjningsförmågan sjönk åren efter EU-medlemskapet men att det vände för tio år sedan.
Figur. Försörjningsbalans för griskött under 1980 till 2023 i miljoner kilo samt försörjningsförmågan i procent. Källa Jordbruksverket.
För grundläggande faktorer för svensk jordbrukssektor, som till exempel åkermarkens utveckling och antalet företag, ser vi inte så stor påverkan på lång sikt. När det har skett förändringar genom EU:s jordbrukspolitik så har det haft viss kortsiktig effekt på utvecklingstakten men den långsiktiga trenden har fortsatt som tidigare.
Figur 2 Antal jordbruksföretag och areal åkermark, utveckling 1981-2024, index, 1981=100. Källa: Jordbruksverket
/Bengt Johnsson på jordbruksekonomiska enheten
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Den svenska maten 