Apollon och Daphne. Bild: Wikimedia Commons.

Kan det vara så att de flesta moderna människor kan mer om påhittade superhjältar, drakar och alver eller tv-deckare jämfört med hur väl man är insatt i modern livsmedelsproduktion? Det är en mycket liten del av befolkningen som vet hur en harv ska dras, om den ska dras, och hur det påverkar mark och gröda.

Jordbrukets roll i arbetet för klimatet: Mer mat, mer hållbar mat

Något som verkligen få har koll på även i jordbruksbranschen är hur de biologiska växthusgasutsläppen från mark och djur funkar. Metan, lustgas och samspelet mellan kolcykeln och kvävecykeln är för många fortfarande på gränsen till alvmagi. Det saknas också kunskap för att på allvar utforma effektiva åtgärder och Jordbruksverket har vid många tillfällen betonat att det behövs mer kunskap och därmed mer satsning på forskning och innovation. Så även i en ny rapport om jordbrukets roll i arbetet med det nationella klimatmålet och vilka förändringar som är på gång och som behövs.

Metamorfos skulle kunna vara ett begrepp från de två största superhjältemejerierna Marvel eller DC. Det är det också (se till exempel superhjälten Metamorpho) men det är mer ett generellt begrepp som beskriver en förändringsprocess. Exempelvis något så verklighetsbaserat som metamorfa bergarter.

Förr i tiden (pre-Metamorpho) var de mest kända historierna om metamorfoser de som var skrivna av den romerske influencern Ovidius. Hans verk Metamorfoser har haft stor påverkan på litteratur och konst de senaste två tusen åren. Det består av runt 250 olika sagor vilka alla har en förvandling, till exempel av människor till djur, växter eller stenar som centralt motiv. En av de mest kända handlar om Apollon och Daphne. Daphne var en trädnymf som uppvaktades av guden Apollon. Precis när Apollon tar tag i Daphnes midja börjar hon att förvandlas till ett lagerträd, för evigt ungt och grönt.

Vi behöver satsa på ökad matproduktion samtidigt som vi gör allt för att minska utsläppen

Tidigare historier om förvandling kan vara bra att ha som inspiration när vi idag arbetar med att förvandla samhället till ett mer hållbart (för evigt ungt och grönt?) sådant. I Jordbruksverket rapport om klimatmålet beskriver vi att ambitionen inte är att lägga ner produktion för att klara miljömålen, vilket faktiskt diskuteras och ges stöd till i andra länder. Ambitionen är istället att förvandla och utveckla den existerande produktionen. Världen behöver mer hållbar mat, de svenska beteshagarna fler kor.

Det är också tydligt att metamorfosen inte kommer att handla om en process som sker naturligt, likt en bergart, utan det handlar om ett målinriktat arbete som drivs av ett mål och en historia. I rapporten beskriver vi också de bedömningar och prioriteringar som Jordbruksverket gör på kort- och medellång sikt.

Det nationella klimatmålet innebär att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären senast år 2045, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Någon tydlig kvantitativ förväntan på jordbrukets utsläppsminskning finns dock inte. Både inom det nationella klimatmålet samt motsvarande inom EU räknar man med att vissa utsläpp kvarstår vid målåren. Jordbruksverket arbetar också för att den svenska livsmedelsproduktionen bör öka. En ökad inhemsk produktion innebär utifrån dagens kunskapsläge att utsläppen från sektorn ökar och att andra sektorer får ta större ansvar för att utsläppen ska minska i tillräckligt hög grad. Vi behöver satsa på ökad produktion samtidigt som vi gör allt för att minska utsläppen.

Hur skapar vi engagemang för klimatarbetet?

Frågan är då vilken historia som klarar av att driva sektorn framåt mot målet. Det är inte omöjligt att det behövs 250 stycken olika historier för att passa alla olika typer av företag och branscher. Det finns idag också flera olika pågående historier. Vilken som är sann återstår att se. En handlar om att näringslivet själv driver utvecklingen framåt, snabbare än staten. Till exempel kan satsningarna på förnybar energi fortsätta oavsett om politikerna i landet är intresserade eller inte. En annan om att det är EU genom kommissionens förslag på olika områden som går före och sätter ambitiösa krav på marknaden, exempelvis genom EUs klimatmål, klimattullar och vidareutveckling av utsläppshandeln.

Danmark är alltid intressant att spegla sig i för jordbrukssverige. De danska utsläppen från jordbruket är dock större och utgör en stor del av de nationella utsläppen. En annan skillnad är att politiken har satt ett mycket ambitiöst utsläppsmål till 2030 specifikt för jordbruket. En likhet är att konkreta åtgärder som minskar utsläppen i betydande grad och som är tillgängliga idag saknas. Det ser i dagsläget mycket tufft ut att nå målet. Samtidigt berättas i samma land historien om hur effektiva danska företag går före i sitt miljöarbete. Exempelvis ser Arla skillnad mellan tyska och danska företag när man satt igång med ett belöningssystem där bra prestationer ger ett påslag på mjölkpriset. Det finns flera stora företag som driver på utvecklingen genom att testa och utveckla nytt. De verkar i flera länder och betonar att de därför hellre ser europeiska mål och styrmedel än för stora skillnader i förutsättningar i olika länder. Det betonar de mot bakgrund av att flera partier i Danmark har drivit frågan om en klimatskatt på jordbruket. Kompromissen blev att frågan ska utredas och den utredningen ska vara färdig efter sommaren.

Frågan är då vad som driver företagen? Varför går de före? Handlar det om en prognos om att konsumenterna i framtiden vill ha mer klimateffektiv mat? Eller för att redan nu anpassa sig efter framtida krav på den europeiska marknaden? Eller som en strategi för att slippa styrmedel genom att visa att åtgärder genomförs ändå? Eller sant engagemang för klimatfrågan?

Som sagt, det kan behövas 250 olika historier, minst. Fortsättning följer!

/Tobias Markensten, klimatutredare