Årets största mathögtid står för dörren och då vill jag passa på att påminna om de mervärden – eller styrkor – som finns i svensk matproduktion. Våra svenska mervärden bottnar delvis i att vi har högre krav på produktionen jämfört med i många andra länder, det gäller inte minst våra djurskyddsregler. Sverige har också den lägsta antibiotikaanvändningen till lantbrukets djur av alla länder i EU.
Foto: Linda Risberg
Men mervärden är också kopplade till en bredare betydelse av att vi producerar mat i Sverige. Det är positivt för försörjningsförmågan, sysselsättningen, landsbygdens utveckling, miljömålen och det svenska landskapet.
Du kan läsa om mervärden hos svensk mat i en serie rapporter på Jordbruksverkets hemsida.
Marknadens utveckling
I mer än tio år har jag gjort kvartalsvisa beräkningar av marknadens utveckling för de fyra största köttslagen samt ägg. Du hittar marknadsbalanser och annat smått och gott här.
Marknadsbalanserna för mejeri, vilt och häst uppdaterar jag en gång per år. En summering av utvecklingen till och med september 2025 jämfört med samma period 2024 visar bland annat följande:
Marknaden för griskött har haft en relativt stillsam utveckling med något ökad produktion, import och totalkonsumtion samtidigt som exporten och försörjningsgraden sjunkit.
Marknaden för nötkött fortsätter att backa till följd av att fler kor än normalt slaktades under 2024. Det är bara importen som ökat årets nio första månader och det med drygt 2 procent, trots att det är brist på nötkött även i övriga EU. En kollega bloggade om orsakerna till utvecklingen på nötköttsmarknaden tidigare i år.
För matfågel kan jag bara ge en komplett bild till och med juni 2025 eftersom vi saknar slaktsiffror för tredje kvartalet, som visar i princip oförändrad produktion samtidigt som importen minskade och exporten ökade. Det gav minskad totalkonsumtion, men en stärkt försörjningsgrad.
Marknaden för får- och lammkött har haft en snarlik utveckling som för nötkött, fast nivåerna generellt är betydligt lägre för får och lamm då vi både producerar och konsumerar mer nötkött. Eftersom importen ökat ganska mycket hittills i år så har även konsumtionen ökat, medan försörjningsgraden sjunkit till under 20 procent.
Total köttkonsumtion minskade med 3 procent till och med juni 2025 jämfört med samma period 2024. Jag får återkomma om totalkonsumtionen till och med september när vi fått alla siffror som behövs för beräkningen. Min slutsats är att minskad konsumtion av kött i år framför allt beror på att utbudet varit begränsat, och att det är brist på nötkött till och från rapporteras även från butiksled.
Till slut några ord om äggmarknaden. Här skjuter alla parametrar i höjden, utom importen som minskat med nästan 17 procent. Utvecklingen beror på en kraftig produktionsökning i år, med nästan 25 procent till och med september. Om trenden fortsätter året ut kommer Sverige nå sin högsta äggproduktion någonsin. Återställande efter salmonellautbrottet 2023 och 2024 kan förklara en del av ökningen, men det byggs även många nya hönsstallar runtom i landet och efterfrågan på ägg är god.
”En får tacka” och jag vill passa på att önska er alla en ”Äggstra” god jul (hoppas ni alla fattar ordvitsen med hjälp av bilderna nedan, trots att den ena bilden visar ett gäng lamm)!
Foto: Åsa Lannhard ÖbergFoto: Åsa Lannhard Öberg
//Åsa Lannhard Öberg, jordbrukspolitisk utredare
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Vi har tagit fram ett verktyg som odlare och packerier ska kunna använda för att utvärdera sin skörd och se om mer går att ta tillvara. Verktyget heter SkördePlus.
Hur tog vi fram SkördePlus?
Tillsammans med rådgivare tog vi fram och testade ett Excel-verktyg hos tolv odlare; sex företag som odlar och packar morötter i Skåne och sex potatisodlare i Dalarna. De provade och fick tycka till om verktyget.
”Är det värdefullt att själv skriva ner och räkna ut hur stor del av skörden som påverkades av torka, blöta och vilt?” Man landade i att det kan det vara.
”Hur stor nytta har man av att gräva efter skörd för att se hur mycket potatis och morötter som blir kvar i fält?” Det är oftast inte så mycket kvar i fält efter skörd. Efter ovanliga förhållanden som att det har blivit väldigt blött kan det vara desto mer. Man kan behöva justera upptagarens djup eller se om det ändå fanns kvar knölar eller morötter som hade kunnat säljas.
Den del av verktyget som handlar om att utvärdera och mäta kvaliteten i slänglådan – foderlådan – frånsorteringen, den tyckte odlarna i projektet var mest intressant.
I frånsorteringen förekommer både potatis med röta, grönfärgning och skador, avvikelser som odlare gör sitt bästa för att undvika. Det kan också finnas potatis av ganska god kvalitet eller som skulle kunna skalas för att bli mat. Foto: Karin Lindow
Vad har vi i frånsorteringen?
Man tar ett prov på 10–15 kilo och sorterar det i olika hinkar utifrån vilken kvalitetsavvikelse som produkterna har. Många större odlare som packar morötter eller potatis har idag en optisk sorterare i packeriet, en maskin som sorterar efter storlek och tar bort grönt, skadat, rötor eller skorv. Men de flesta har också en kompletterande manuell sortering. Personal på sorteringsmaskinen tar bort det som avviker. Det är högt ställda krav på morötter och potatis från köparna, en hel del är fina men några är kanske avbrutna eller har en färgskiftning i skalet. Det vet vi sen tidigare kartläggningar; livsmedelsförluster av morötter och livsmedelsförluster av potatis.
Vad slängs idag, finns det mer vi kan få sålt? Med SkördePlus kan man bedöma hur mycket mer man skulle kunna sälja till livsmedel och låta verktyget räkna ut vad man kan tjäna på det.
Nu är det inte alltid helt lätt att hitta ny avsättning för det man sorterar bort, alltså det som idag går till foder, biogas eller kompost. Det gäller att det finns nån som vill köpa, till exempel ett skaleri eller en förädlare. Man behöver också ha tillräckliga volymer till det. Några odlare i vårt projekt diskuterade om man kan gå ihop om en lastbil för att få ihop tillräckliga volymer för att sälja mer till klass 2 eller till ett skaleri.
SkördePlus kan också hjälpa odlare att utvärdera vilka åtgärder som kan förbättra kvaliteten till nästa säsong. En annan fördel som odlarna i projektet också lyfte är att verktyget kan hjälpa till i diskussioner om kvalitet och bidra till ökad samsyn i arbetslaget.
Manuell sortering av potatis. Foto: Karin Lindow
Kvalitet, krav och matsvinn – en komplex fråga
Vi konsumenter har höga krav på kvaliteten. För morötter finns det internationella handelsnormer som måste följas enligt lag. De finns för att köpare och leverantörer ska tala samma språk om kvalitet och pris – man behöver veta vad man får och vad man säljer till vilket pris. Handelsnormerna har både klass 1 och klass 2, och klass 2 har ganska stor tolerans för kvalitetsvariation men används inte lika ofta som klass 1. I ett tidigare blogginlägg kan du läsa om vårt arbete med att påverka för att normerna för morötter anpassas till förmån för minskat svinn. Med små justeringar skulle man kunna ha en fortsatt fin klass 1 men använda mer av skörden till livsmedel.
För potatis finns också klass 1 och klass 2, enligt kvalitetsregler som Svensk Potatis och Stiftelsen Potatisbranschen ansvarar för. Dessa regler sammanfattas i SMAK-märkningen.
Man kan ju tycka att kraven på råvarorna skulle kunna vara lägre. Men det är också viktigt att det funkar i hela kedjan så de inte slängs i butik eller hemmen för att man tror att de dåliga. Här kommer kunskap in och samverkar för att hålla en lagom kvalitet som också är hållbar. Är det lite ytlig ljus beläggning i potatisskalet, så kallad silverskorv (det låter väl egentligen ganska vackert?) i matpotatis som oftast ändå skalas – då slänger du väl inte? Vi behöver mer kunskap om maten. Och det finns en fantastisk innovation som kan hjälpa till vid både prickar och småfläckar på potatis, rotfrukter, frukt och grönsaker…och det är… ta da` potatisskalaren! Använd den 🙂
Här kan du ladda ner SkördePlus
Förutom att slå ett slag för potatisskalaren och att vi inte ska vara rädda för nån liten prick i salladen, så vill jag slå ett slag för det nya verktyget SkördePlus. Jag hoppas att odlare och packerier kommer tycka att det är enkelt och användbart. Och att de möts av intresse hos nästa led, industrin, skalerier, butiker och restauranger – med en vilja att ta tillvara mer av hela skörden.
Tipsar också om vårt webbinarium den 16 september då potatisrådgivaren Åsa Rölin visar SkördePlus. Anmäl dig här.
Vi ses kanske?
Och förresten – är du intresserad eller vill lära mer om odling av potatis och grönsaker – kom till Borgeby i Skåne på onsdag på Potatis- och hortofältdagen 3 september. Där kan du se maskiner och sortprovning, lära om hållbar grönsaksodling, nyttodjur, växtskydd och vatten. Och träffa mig och kollegorna i Jordbruksverkets monter!
Förra året var det mycket morötter på bordet – i år blir det potatis. Bild från Potatis- och Hortfältdagen 2024.
SkördePlus har tagits fram med medel från regeringsuppdrag för minskat matsvinn. Det är ett uppdrag inom livsmedelsstrategin som Livsmedelsverket har tillsammans med oss på Jordbruksverket och Naturvårdsverket.
/Karin Lindow, jordbrukspolitisk utredare och projektledare för minskade livsmedelsförluster
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Tidigare var rådet att äta max 500 gram rött kött per vecka (tillagad vikt). Det nya rådet är att äta max 350 gram per vecka. Foto: Amanda Falkman.
I slutet av april presenterade Livsmedelsverket nya kostråd för vuxna. Råden gick ut på remiss redan under 2024, men rekommendationerna för rött kött och chark skapade diskussion och Livsmedelsverket fick ett tilläggsuppdrag av regeringen att göra en fördjupad analys om möjliga konsekvenser av råden. Jag tänkte nu kasta lite ljus på vad deras analys säger om hur just livsmedelsproducenterna påverkas.
Men först en snabb bakgrund. Kostråden har i första hand skapats för att informera oss konsumenter om vad som är bra att äta för hälsan. Redan i kostråden från 2015 fanns inslag av miljö- och klimathänsyn och i råden som lanserades i april i år har detta förstärkts. Råden beaktar nu dessutom att Sverige ska värna sin försörjningsförmåga och den livsmedelsproduktion som vi har goda förutsättningar att bedriva. (Livsmedelsverkets uppdrag). Några förändringar gentemot de gamla råden är att det finns ett nytt råd om att äta baljväxter (alltså bönor, ärtor och linser) varje dag, samt ett förtydligat råd om daglig konsumtion av mejeriprodukter och växtbaserade alternativ. Sist men inte minst finns ett nytt kvantitativt råd för rött kött och charkprodukter.
Tidigare var rådet gällande rött kött och charkprodukter att äta max 500 gram per vecka (tillagad vikt). Det nya rådet är att äta max 350 gram per vecka och att minskningen ersätts till stor del av vegetabiliska livsmedel, men även av till exempel ägg och fisk. Huvudskälet till minskningen är de hälsomässiga fördelar som finns med att minska konsumtionen av rött kött och charkprodukter, men det finns också miljöfördelar. Till exempel blir utsläppen av växthusgaser lägre och mindre vatten och mark behövs för att producera en kost med mindre mängd kött.
Nu tillbaka till Livsmedelsverkets konsekvensanalys. Deras bedömning är att de minskade mängdrekommendationerna för rött kött och charkprodukter inte kommer påverka den svenska livsmedelsproduktionen nämnvärt. Det utesluter dock inte att påverkan på enskilda företag blir stor. Två viktiga aspekter som avgör hur pass stora effekterna blir på livsmedelsproduktionen som helhet är dels hur många som väljer att följa råden, och dels om – och i så fall hur – våra preferenser för svenskt jämfört med importerat kött förändras.
Redan idag äter ungefär en tredjedel av befolkningen mindre än 350 gram rött kött och chark i veckan. Om ytterligare 5 procent av den svenska vuxna befolkningen skulle börja följa rådet bedömer Livsmedelsverket att effekterna på livsmedelskedjan skulle vara väldigt små. Om ytterligare 30 procent skulle börja följa råden skulle effekterna bli större och potentiellt påverka ekonomin för producenter av nötkött, griskött och lammkött i Sverige enligt Livsmedelsverkets analys. Dock tror jag att det förmodligen skulle vara möjligt att mildra en sådan påverkan på svenska köttproducenter genom till exempel incitament för att få konsumenter att välja mer svenskproducerat när de handlar kött. På så sätt skulle vi dessutom få nytta av de mervärden som svensk köttproduktion kan bidra med.
Detta tar mig vidare till nästa aspekt som påverkar storleken på effekterna av kostråden, nämligen konsumenternas preferenser för svenskproducerat jämfört med importerat kött. Om en potentiellt minskad köttkonsumtion främst avsåg importerat kött skulle de negativa effekterna på Sveriges livsmedelsproducenter inte bli så stora. Hur konsumentens preferenser förändras är dock svårt att förutspå. Skulle konsumtionen av svenskt jämfört med importerat kött förbli desamma som i dagsläget skulle köttproduktionen i Sverige eventuellt minska.
Sammanfattningsvis kan man säga att det är nästintill omöjligt att isolera effekterna som kostråden kan komma att få på Sveriges livsmedelsproducenter. Extremväder, politiska beslut, trender i samhället och utvecklingen på världsmarknaden har med största sannolikhet större påverkan på livsmedelsproduktionen och på vad konsumenter väljer att äta än vad kostråden har.
/Elice Fällström, miljöekonomisk utredare på Jordbruksverket
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
I början av april samlades aktörer längs värdekedjan för morötter i ett möte om kvalitet och minskat svinn. Till mötet kom 25 deltagare som bestod av morotsodlare med packerier, producentorganisationer som distribuerar och säljer grönsaker åt odlare, rådgivare, branschorganisationer och grossister och inköpare från dagligvaruhandeln.
Syftet var att lära mer om handelsnormerna och att diskutera hur mer morötter kan bli mat i enlighet med Agenda 2030 och etappmålen. Mycket morötter sorteras bort i packeriet inför försäljning, hela 26 procent enligt studier som SLU-forskare genomförde 2021 på uppdrag av Jordbruksverket. De tre huvudorsakerna var att de var avbrutna, för stora eller för små, eller att de hade röta eller svampangrepp. De flesta hade kunnat ätas. Istället går de till foder, och en del till biogas och kompost. Odlarna får då sällan betalt utan kan till och med behöva betala för att bli av med kasserade morötter. Mer resurser har också lagts på att nå livsmedelskvalitet än om målet från början hade varit att producera foder eller biogasråvara.
Vi vill att mer morötter ska bli mat. Men morötterna ska också bibehålla kvaliteten längs hela livsmedelskedjan och hamna hos konsumenter som äter upp dem. När det kommer till matsvinn så behövs ett helhetstänk. Det var därför roligt att höra att deltagarnas förväntningar på mötet var så samstämmiga. Alla grupper efterfrågade samsyn genom kedjan och ökad kunskap.
Kristina Mattsson är hortonom och ansvarar tillsammans med Anna Lindgren bl.a. för Jordbruksverkets arbete med handelsnormer för frukt och grönsaker. Till exempel håller de kurser och arrangerar kvalitetsmöten med näringen. Foto: Karin Lindow.
En stor del av dagen ägnades åt handelsnormerna men vi diskuterade också förslag för minskat svinn och så kallade livsmedelsförluster. Kristina Mattsson är aktiv i utvecklingen av handelsnormerna internationellt och berättade att handelsnormer finns för att standardisera köparnas krav genom produktbeskrivningar och sorteringsregler. Handelsnormernas syfte är att underlätta handeln genom en standardiserad produktbeskrivning. De underlättar handeln och minska kostnaderna eftersom de ger leverantörer och kunder ett gemensamt språk för den kvalitet som ska efterfrågas och levereras.
På mötet gick vi igenom de två olika handelsnormerna, dels EU:s och dels UNECE:s handelsnorm (UNECE är en del av FN).
UNECE:s handelsnorm
UNECE har handelsnormer med produktspecifika krav för hela 56 produkter, däribland morötter. Det finns tre kvalitetsklasser, Klass Extra, I och II. Det är dock nästan uteslutande Klass I som används. I klass 1 tillåts till exempel att:
Max en procent av morötterna i ett parti får ha röta (svarta blöta fläckar).
Morötterna måste väga minst 50 gram eller ha en diameter på 20 mm.
Max 10 procent får vara brutna eller utan toppar.
UNECE har också en klass 2 som tillåter att 2 procent av morötterna har röta och en tolerans för morötter som är brutna eller utan toppar på hela 25 procent.
EU:s handelsnorm
EU har produktspecifika handelsnormer för 11 produkter och produktgrupper. Tillsammans svarar dessa 11 produkter för cirka 75 procent av värdet av de frukter och grönsaker som säljs i EU. Men morötter är inte en av dessa utan istället kan packare och grossister använda den så kallade allmänna handelsnormen. Den är relativt kortfattad med generella krav som kallas minimikrav, toleranser och märkningskrav. Normen har inga kvalitetsklasser. Denna handelsnorm tillåter att:
upp till 2 procent av morötterna (i antal eller vikt) får ha angrepp av röta (svarta, blöta fläckar)
upp till 10 procent får avvika från så kallade minimikrav vilket handlar om att de till exempel ska vara hela, friska, rena och fria från skador. Det betyder att maximalt 10 procent av morötterna får vara brutna, men i de 10 procenten ska även morötter som avviker från andra minimikrav räknas in.
Används EU:s handelsnorm så får det inte stå någon klass på förpackningen eftersom den här handelsnormen inte har några klasser.
På mötet hade vi praktiska övningar av toleranser enligt normerna. Foto: Karin Lindow
Hur skiljer sig normerna åt och hur påverkar det svinnet?
Jordbruksverkets erfarenhet är att UNECE:s norm är den som oftast används i Sverige och att det idag främst är Klass I som används. UNECE:s specifika handelsnorm för morötter och EU:s allmänna handelsnorm har lite olika toleranser för morötter som är avbrutna, små eller har andra defekter.
UNECE Klass I som oftast används i Sverige är till exempel mindre tillåtande för olika storlekar medan EU:s handelsnorm i sin tur är lite striktare vad gäller avbrutna morötter.
Varken Klass II i UNECE:s norm eller EU:s allmänna handelsnorm har några krav på storleken. UNECE:s Klass II har en tolerans på 25 procent för avbrutna morötter. Om mer morötter såldes i Klass II hade svinnet kunnat minska.
Varför används nästan aldrig klass 2?
Varför används då nästan aldrig Klass II för morötter? Det hänger på att Klass II betingar ett lägre pris och aktörerna ser en risk att det skulle driva ner priset på morötter generellt som redan är relativt lågt. Att ha flera klasser att ha reda på kräver mer hantering och en av odlarna sa på mötet att det i perioder ändå skulle bli morötter av Klass I-kvalitet i Klass II påsarna eftersom kvaliteten varierar under säsongen. Jag uppfattade att deltagarna hellre vill ha en ”lagom nivå” på Klass I än att börja använda Klass II. Jag har hört samma bild från potatisodlare att man hellre vill jobba för att ha en rimlig nivå på klass 1 istället för att använda fler klasser.
När vi handlade morötter till mötets praktiska övning så betalade jag drygt 300 kr för 16 kilo morötter i Klass I. Det är ganska mycket fina morötter för en billig peng, funderar jag i dessa tider med höga matpriser när vi klagar men ändå betalar för dyrt kaffe.
Finns det fler krav?
Köpare har alltid möjlighet att ställa krav utöver normerna. Så för olika segment och produktkategorier kan det finnas ytterligare krav som handeln eller restauranger ställer.
Förbättringsförslag
Mötet diskuterade flera förslag knutna till användningen av handelsnormer som skulle kunna bidra till att minska förluster och svinn av morötter. Jordbruksverket kommer att arbeta vidare med dem och ta fram förslag som aktörer och beslutsfattare kan ta ställning till.
En viktig sak är också att stickprov som kunderna, grossister och handel, tar för att kontrollera överensstämmelsen mot handelsnormerna görs på rätt sätt. Stickprov ska tas slumpmässigt ur hela partiet. Tar man provet per påse blir bedömningen snävare vilket riskerar att mer behöver kasseras.
Grönsaker växer inte i en mall
Små defekter, t.ex. prickar är vanligt i alla grönsaker och kommer bli mer vanligt, sa en rådgivare på mötet. Med ett varmare klimat ökar trycket från skadegörare som svampar och insekter. Dessutom om färre växtskyddspreparat finns tillgängliga. Det kommer bli en stor hållbarhetsfråga. Hur kan vi lära konsumenter att vara mindre kräsna? Ett förslag som diskuterades var att informera konsumenter och att inte visa upp alltför perfekta morötter på bild.
Ett företag som förädlar morötter var med på mötet. Ibland köper de in frånsorterade morötter från odlare som de sen kan hacka, riva etc. till olika produkter. Men även förädlingsindustrin har krav på produkterna då de måste passa att använda i maskinerna så det är inte alltid det går.
Några av odlarna hade med sig kasserade morötter som ska slängas. Ganska fina eller hur? Foto: Karin Lindow.
Mötet arrangerades inom ramen för det regeringsuppdrag för minskat matsvinn som Livsmedelsverket har tillsammans med Jordbruksverket och Naturvårdsverket. Ett sätt att öka produktionen är att minska livsmedelsförluster och öka resurseffektiviteten. Då kan vi få ut mer mat till samma kostnad och resurser. Det är därför roligt att livsmedelsstrategin 2.0 ger ett fortsatt uppdrag för minskat matsvinn under åren 2026–2030. Vi kommer kunna fortsätta arbeta med de här viktiga frågorna i fem år till!
/Karin Lindow, jordbrukspolitisk utredare och projektledare på Jordbruksverket inom matsvinnsuppdraget
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
För att stärka kunskapen om förutsättningarna för de svenska småskaliga mathantverks- och livsmedelsföretagen har Jordbruksverket låtit Sweco intervjua företag runtom i landet. Deras slutsats är att livsmedelsföretag och mathantverkare står inför många utmaningar men att det också finns möjligheter som kan bidra till stärkt lönsamhet. Sweco har samlat sina slutsatser i en rapport. Låt oss peka på några av de viktigaste resultaten här, för det gäller att se möjligheterna och ta tillvara på dem.
Vi lever i en utmanande tid med bland annat lågkonjunktur och kostnadsökningar. De intervjuer som Sweco genomfört med företagen pekar på att bland annat lågprisfokus hos många konsumenter är en utmaning.
Olika sätt att upphandla för att premiera lokalproducerat
Intervjuerna visar att det finns möjligheter för företagen trots utmaningarna. Att arbeta på nya sätt med upphandling är en möjlighet som särskilt lyfts fram. Det finns exempel på kommuner som börjat upphandla mer lokalproducerat, såsom Linköping, Luleå och Södertälje.
Foto: Jordbruksverket/Futureme Agency
Upphandling med dynamiska inköpssystem (DIS) är en möjlighet som Sweco pekar på. DIS infördes i lagen om offentlig upphandling 2017. Med dynamiska inköpssystem finns en flexibilitet som gör att nya leverantörer har lättare att komma med, vilket kan gynna mindre företag. Dynamiska inköpssystem fungerar så att systemet är öppet för nya leverantörer under hela giltighetstiden och att antalet leverantörer inte får begränsas. Det är ett flexibelt system som ökar möjligheterna för att få in nya produkter och lösningar till upphandlande organisationer, exempelvis kan regioner och kommuner snabbt kunna anpassa sig till förändrade marknadsförhållanden och nya behov, såsom vid inköp av säsongsbetonade varor. Systemet liknar en vanlig upphandling men ger en snabbare process.
Håll utkik efter vad som händer på upphandlingsfronten i din egen kommun och region, det kan vara ett sätt att skapa affärsmöjligheter!
Framhäv det lokala!
Rapporten trycker mycket på det lokala som en möjlighet. Företag kan dra fördel av att svenska produkter ofta har ett starkt varumärke och bra kvalitet och att det finns ett ökande intresse för att gynna lokala producenter. Ett exempel är samarbeten mellan små lokala företag och större aktörer inom besöksnäringen, där ett samarbete möjliggör för de större aktörerna att också lyfta fram något lokalt och småskaligt. Det kan gynna mindre företag inom livsmedel och mathantverk. Det finns även ett stort intresse för måltidsupplevelser bland de internationella besökarna till Sverige, och även här kan det vara gynnsamt att framhäva det lokala, småskaliga och genuina.
Ytterligare ett sätt att framhäva det lokala är märkningar såsom EU-märkningarna skyddad geografisk beteckning och skyddad ursprungsbeteckning som knyter produkter till en plats eller region.
Regelbördan är en tydlig utmaning
Intervjuerna visade att många livsmedelsföretag kämpar med att navigera i komplexa regelverk. De har samtidigt begränsade resurser att hantera kontroller och uppföljningar. Det finns inte bara en stor mängd regler utan regler tillkommer också och kan dessutom förändras över tid. De upplever att regelverken sällan är anpassade efter de småskaliga företagens verksamhet och verklighet. Det är vanligt att småföretagare axlar många olika uppgifter själva. Den totala regelmängden upplevs som en betungande arbetsbörda, vilket påverkar både arbetsmiljö och lönsamhet.
Rapporten finansieras av Europeiska fonden för landsbygdsutveckling
I rapporten går vi igenom fler utmaningar och möjligheter för livsmedelsföretag och mathantverkare. Det finns inte utrymme här att gå in på alla – men läs gärna vidare i rapporten som du hittar här.
/Maria Lindström, Vera Stafström och Daniel Hallencreutz på Sweco, och Camilla Linder på Jordbruksverket
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Under de första veckorna av 2025 ”oxveckorna” har det dykt upp inslag och artiklar i media om knapp tillgång på nötkött i matbutikerna. Även om jag själv inte noterat några tomma hyllor i köttdisken där jag handlar, så har jag vänner som kunnat bekräfta att de snopet fått lämna butiken utan det planerade nötköttet i matkassen. Ingen rök utan eld – så vad är det som händer egentligen?
Foto: Mostphotos
Medier och branschföreträdare har presenterat olika förklaringar till varför bristen uppstått och Jordbruksverket instämmer i flera av dem, både i det korta perspektivet och på längre sikt. I vår omvärldsbevakning syns däremot inga plötsliga eller extrema händelser som skulle kunna ge upphov till en påtaglig och allvarlig brist, som ett storskaligt utbrott av en smittsam djursjukdom. Förutom att den förhållandevis begränsade exporten minskat med 17,6 procent så är rörelserna på marknaden relativt små de tre första kvartalen 2024. Läs mer i vår marknadsbalans för nötkött.
Det korta perspektivet; röd jul- och nyårshelg samt slaktcykel
En förklaring till att den uppmärksammade bristen inträffat just efter årsskiftet är att slakterierna varit stängda flera dagar än normalt, då den gångna jul- och nyårshelgen till största delen inträffade på vardagar. Matbutikerna kan ha varit olika framgångsrika med att planera och matcha sina inköp till efterfrågan i god tid, samtidigt som handlare rapporterat om bra försäljning under helgerna.
I den normala svenska slaktcykeln föds merparten av köttraskalvarna under våren. Dessa kalvar uppnår slaktmognad 15 till 18 månader senare, alltså på hösten året efter. Samtidigt tar betessäsongen slut när sommar byts till höst och då behöver djur som inte slaktas komma in på stall. Denna brytpunkt gör hösten till en naturlig period att anmäla djur till slakt. Här har vi alltså två orsaker till att vi har en topp i slakten under höstmånaderna. Toppen följs av en nedgång som sammanfaller med jul- och nyårshelgerna. Efterfrågan på nötkött, särskilt färs och andra billigare produkter, är ofta stark i januari då skolorna startar efter lovet. En annan förklaring till minskad efterfrågan på dyr mat efter årsskiftet är att de så kallade oxveckorna betyder mindre pengar i plånboken.
Det långa perspektivet; ökad slakt av kor och kvigor
Foto: Hans Björling
Vi har inte haft en minskad produktion av nötkött i Sverige som skulle kunna ge tydlig obalans mellan tillgång och efterfrågan. Snarare tvärtom! Jordbruksverkets statistik visar att nötköttsproduktionen ökade med drygt en procent mellan januari och november 2024 jämfört med samma månader 2023. Om vi istället jämför med 2022 var ökningen cirka sex procent. Det gör 2024 års slakt av nötkreatur till den största sedan 2020 och slakten av kor och kvigor ökade mest; med 5,7 procent helåret 2023 och med 1,4 procent januari – november 2024.
Vår årliga juniräkning av lantbrukets djur visar också att det totala antalet nötkreatur minskat över en längre tidsperiod och att minskningen mellan 2023 och 2024 var större än normalt. Totalt antal nötkreatur minskade med nästan 35 000 djur, eller 5 procent, och drygt 16 000 av de nötkreatur som försvann från svenska gårdar mellan de båda åren var kor och kvigor. Dålig tillgång på grovfoder till följd av ogynnsamt väder 2023 och höga kostnader för insatsvaror är två orsaker till att djurantalet minskade.
Färre moderdjur leder med något års fördröjning till att det föds färre kalvar och i nästa steg kommer det ge minskade slaktvolymer. Om och när producenterna väl bestämmer sig för att satsa på att öka sina besättningar igen genom att spara moderdjur, så tar det drygt två år innan det ger ökningar i slaktstatistiken.
Antalet semineringar av mjölkkor minskade under inledningen av 2024 men under årets sista månader, till och med november, har semineringarna ökat och totalt för 2024 ligger antalet på samma nivå som under 2023. Omkring 60 procent av det nötkött som produceras i Sverige kommer från mjölkproduktionens djur.
Andra faktorer som påverkar utbudet av nötkött
Svensk import av nötkött kommer nästan uteslutande från andra EU-länder och nivån har varit relativt stabil de senaste åren. Den totala importen av nötkött ökade med 0,7 procent de tre första kvartalen 2024. I EU har produktionen av nötkött ökat under 2024, däremot har den minskat i några av de länder vi handlar mycket med – som Danmark och Tyskland.
Jordbruksverkets beräkning av nötköttskonsumtionen visar en ökning med drygt två procent de tre första kvartalen 2024 jämfört med samma period året innan. Förbättrad ekonomi i hushållen är en trolig orsak till att konsumtion åter ökat efter nedgången 2023.
De svenska producentpriserna för nötkött har haft en stark utveckling under 2024. En jämförelse av priset vecka 49 för ungtjurar klass R3 visar att priset var 6,6 procent högre 2024 än 2023. I december 2024 och januari 2025 höjde flera av de ledande slakterierna producentpriserna med 0,50 – 1,00 kr/kg. Inom EU ligger de svenska producentpriserna för nötkött högre än genomsnittet och även jämfört med enskilda länder som Danmark och Finland.
Kostnaden för de insatsmedel som används i jordbruket har fallit under 2024 jämfört med 2023, i Sverige uppgår minskningen till nästan sex procent och den är mest påtaglig för energi, gödselmedel och foder. Även räntorna har fallit det senast året. Sammantaget pekar utvecklingen av intäkter och kostnader på att nötköttsföretagen fick en ökad lönsamhet under 2024.
Ljusnande framtidsutsikter för svenskt nötkött
Förutsättningarna för produktion av nötkött i Sverige är gynnsamma nu. På kort sikt kommer dock inte utbudet att kunna öka eftersom antalet moderdjur har minskat de två senaste åren.
Konsumentundersökningar som genomförs av branschaktörer visar att förtroendet för svenskt kött och svenska bönder är fortsatt högt, även om de också indikerar att lågkonjunkturen naggat köpkraften i kanten och fått fler konsumenter att leta lågprisalternativ. Den svenska försörjningsförmågan för nötkött sjönk marginellt under januari – september 2024 jämfört med samma period 2023.
Producentpriserna ligger på historiska rekordnivåer och slakterierna har fortsatt höja priserna under inledningen av 2025. Kostnaderna för lantbruket har minskat under 2024 och det finns inte några tecken i nuläget på dramatiskt stigande priser för insatsmedel som foder, gödselmedel och energi. Dessutom finns det förhoppningar om att räntan kommer att sänkas ytterligare.
I Holland har beslut fattats om åtgärder för att minska jordbrukets miljöbelastning och i Danmark har politikerna bestämt att det är dags att ta tag i jordbrukets klimatpåverkan genom skatter och andra styrmedel. Som konsekvens av åtgärderna kan produktionen komma att minska där, i varje fall på kort sikt. Såväl Holland och Danmark exporterar nötkött till Sverige och det kan innebära att utbudet av importerat nötkött kommer att minska, samtidigt som det öppnas möjligheter för svenskt lantbruk att öka exporten.
Trots flera positiva signaler så har de kraftiga svängningarna på marknaden under de senaste åren gjort att producenterna är avvaktande till nyinvesteringar. En investering i nya stallbyggnader har en varaktighet på minst ett tiotal år. Stabila villkor på marknaden och inom politiken skulle få fler att våga satsa.
//Jordbruksverkets konkurrenskraftgrupp via Åsa Lannhard Öbergs tangentbord
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Nu har jag uppdaterat marknadsbalanserna för kött och ägg till och med juni 2024. Att det blev några månader försenat i år beror på att vi inte haft tillgång till säkra uppgifter för slakten av matfågel. Många av er saknar säkert mejerisektorn, men den balansen brukar jag bara uppdatera en gång per år eftersom det kräver en något knölig och trubbig omräkning av mejeriprodukter till mjölkekvivalenter.
Jag konstaterar en varierande utveckling i de fem sektorer jag studerat. Störst variation jämfört med första halvåret 2023 syns i äggsektorn, men det finns en tydlig förklaring. Jag ser vidare två gemensamma riktningar och det är att exporten minskat samtidigt som konsumtionen ökat i alla fem sektorer. Den svenska försörjningsförmågan, alltså den andel av efterfrågan som hade kunnat tillgodoses av svenska produkter, har minskat för alla sektorer utom nötkött.
Jag börjar med äggmarknaden. När svensk äggnäring drabbades av fågelinfluensa 2021 minskade produktionen med cirka 14 procent. Under 2022 återhämtade sig äggproduktionen med råge och steg med nästan 21 procent. Förra året, alltså 2023, var det dags för nästa sjukdomsutbrott – den här gången salmonella. Vid båda dessa tillfällen har antalet värphöns i Sverige minskat med cirka 20 procent. Att vi ser en så pass stor minskning av äggproduktionen första halvåret 2024, trots att salmonellautbrottet inträffade 2023, beror på att det tar tid att sanera en stor anläggning och sätta in nya höns som börjar värpa. Utbrottet hade sin höjdpunkt på hösten 2023 och därmed var fortfarande många höns kvar i äggproduktion på det drabbade företaget under första halvåret 2023, som jag gör jämförelsen med. Sverige hade också ett begränsat utbrott av Newcastlesjuka hos värphöns våren 2024 som bidragit till att försämra utbudet av svenska ägg ytterligare innevarande år. Importen har stigit för att täcka upp för bristen på svenska ägg, det är en förhållandevis stor ökning med över 35 procent. I tabellen ser ni tre äggprodukter där importen ökat, uppgifterna är i ton. Jag konstaterar att ökningarna varit stora från traditionella handelspartners, som Danmark, Finland och Nederländerna, men att vi också haft ett nytt och omfattande importflöde av färska ägg direkt från Ukraina första halvåret 2024.
Eftersom underskottet på svenska ägg varit stort en längre period är det inte konstigt att exporten minskat med över 50 procent första halvåret i år. Ett lägre utbud av ägg betyder också att konsumtionen minskat, liksom den andel av konsumtionen som svenska ägg kan tillgodose. Jag har fått information från branschföreträdare att det i skrivande stund närmar sig full hönskapacitet på det salmonelladrabbade företaget och det betyder att marknadsbalansen rättar till sig så småningom.
Foto: Niklas Bernstone.
På marknaden för griskött syns minskningar av såväl produktion som import, export och svensk försörjningsförmåga. Produktionen sjönk med 1,6 procent första halvåret och det kan jämföras med minus 4,3 procent helåret 2023 – minskningstakten har med andra ord avtagit. Grisföretagande är storskaligt och kapitalintensivt vilket betyder att höga räntor och foderpriser varit betungande för sektorn. På EU-marknaden har antalet grisar minskat under längre tid, bland annat till följd av förväntade skärpningar av EU:s djurskyddsregler. Men vikande intresse från Kina att importera EU:s griskött är en annan förklaring. Även om både produktion och import minskade första halvåret så steg konsumtionen svagt, med 0,1 procent. Det beror på att exporten minskade mer än produktion och import tillsammans – något mer griskött fanns alltså tillgängligt på den svenska marknaden. Det svenska avräkningspriset på grisar har varit osedvanligt stabilt de senaste två åren, men en svag ökning kan skönjas över tid till nivån runt 26,50 kr/kg idag. Samtidigt har grispriserna varierat i många EU-länder. Gapet ner till EU:s nivå är för närvarande cirka 2,50 kr/kg medan det skiljer runt 7 kr/kg ner till det danska priset.
Vi har haft en högre produktion av nötkött en tid nu och det är inte odelat ett positivt tecken eftersom slakten främst ökat av kor och kvigor – alltså moderdjur som ska föda nya kalvar. Det kan leda till minskad slakt längre fram i tiden. Slaktökningen för denna kategori var 6 procent första halvåret. Ökad slakt under 2023 och 2024 kan bero på knapp tillgång på grovfoder och höga priser för fodersäd. Parallellt med ökad slakt har både importen och exporten minskat. Effekten på konsumtionen var en ökning med 1,5 procent, det motsvarar 170 gram per person – alltså en hyfsat normal vuxenportion fördelat på sex månader. Den svenska försörjningsförmågan stärktes marginellt. Avräkningspriset för olika kategorier nöt har stigit under året, för ungtjurar var ökningen nästan 4 procent mellan vecka 1 och 26 och det tyder på en stabil efterfrågan trots att många hushåll haft pressad ekonomi. I skrivande stund skiljer det drygt en krona ner till EU:s genomsnittliga ungtjurspris. God tillgång på grovfoder inför 2024 och 2025 och fallande foderpriser kan stimulera intresset för att utöka antalet dikor nu, vilket på sikt ger fler födda kalvar.
På marknaden för får- och lammkött är volymerna relativt små, vilket betyder att en stor procentuell förändring inte nödvändigtvis innebär en stor kvantitativ ökning eller minskning. Men det är ändå uppenbart att det råder kräftgång i den svenska får- och lammnäringen. Produktionen minskade med nästan 11 procent första halvåret och importen steg med nästan lika mycket procentuellt, samtidigt som den lilla export vi normalt sett har minskade ännu mer. Konsumtionen ökade med drygt 5 procent, det motsvarar 40 gram per person, till följd av importökningen medan den svenska försörjningsförmågan sjönk med över 15 procent till 18,2 procent. Mer än fyra av fem tuggor får- och lammkött är alltså importerade. Vi är av kulturella och traditionella skäl inga stora konsumenter av får- och lammkött och äter mest av detta köttslag vid högtider, eller när vi vill lyxa till det. Prisnivån är något högre än för nötkött. Att vi har en så låg andel svenskt får- och lammkött av vår konsumtion kan bero på hög tolerans för importerade alternativ. Kanske tycker vi inte att det svenska mervärdet är lika tydligt som för andra köttslag? Men det faktum att utbudet av svenskt får- och lammkött är så pass lågt leder ju också till att det oftast är importerat kött vi hittar i butiken, det finns inte alltid ett svenskt alternativ när konsumenten är sugen på att handla. Många får- och lammproducenter är småskaliga och min bild är också att man ofta har andra inkomster, vilket gör att det inte finns incitament nog för att öka produktionen. Rovdjursangrepp är också ett stort problem inom fårnäringen.
Marknaden för matfågel har inte rört sig lika kraftig upp eller ner första halvåret 2024 som flera av de andra studerade sektorerna. Produktionen ökade svagt och importen var oförändrad medan exporten gjorde ett lite större skutt nedåt. Konsumtionen steg med 2 procent medan den svenska försörjningsförmågan sjönk med 1,3 procent. Branschorganisationen Svensk Fågel har nyligen genomfört en konsumentundersökning som visar att 70 procent av de tillfrågade anger att det är viktigt att kycklingen är svensk och efterfrågan på svensk färsk kyckling har ökat. Kycklingbranschen är i likhet med grisbranschen en kapitalintensiv verksamhet och har därför haft utmaningar med ökade kostnader för bland annat räntor och foder de senaste åren. Även lågprisimporten har satt press på den svenska produktionen, men trenden just nu är att importen inte ökar i alla fall.
Några slutord innan jag sätter punkt. Häromdagen lyssnade jag på ett intressant frukostwebbinarium som Svensk Dagligvaruhandel arrangerade på temat ”Hur förändrat är konsumenternas köpbeteende?” Under det avslutande panelsamtalet var det en samstämmighet i att konsumenterna nu åter börja blanda upp det ensidiga fokus som varit på lågpris och kampanj de senaste åren, med att åter flytta handen till hyllan med lite dyrare och mer hållbara alternativ. Jag hoppas att det leder till att andelen svenskt av vår konsumtion ökat när jag gör nästa uppdatering av marknadsbalanserna om ett par månader.
/ Åsa Lannhard Öberg, jordbrukspolitisk utredare med ett ständigt öga på animaliemarknaden
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Hur utvecklas våra offentliga måltider? Med fakta från den nya SILO- databasen finns förutsättningar för alla aktörer i livsmedelskedjan att vässa sina verksamheter och ta nya kliv framåt.
Foto: Pixabay
Det är så värdefullt att vi äntligen har fakta att utgå från när vi talar om vilka livsmedel som köps in till offentlig sektor. Min erfarenhet är att okunskap, myter och gissningar under många år lett till att diskussionen och debatten hamnat snett och inte lett oss vidare. Exempelvis har det ofta anats en kritik mot att kommunerna inte köper svenska livsmedel i önskvärd utsträckning. Men kommunerna är i täten jämfört med de totala livsmedelsinköpen i landet när det gäller att köpa svenskt. Det är nu bevisat med hjälp av statistik från SILO-databasen.
SILO är ett systematiskt arbete för att samla in, sammanställa och publicera statistik över vilka livsmedel som köps in till offentlig sektor.
I början av april lanserades SILO-databasen, en databas där det ner på artikelnivå finns statistik över vad kommunerna köpt för livsmedel.
I SILO version 2023:2 finns 272 kommuners statistik över inköp av livsmedel 2023 samlad. Det totala varuvärdet är 8.1 miljarder kronor.
Det är ett mångårigt och målinriktat arbete som lett oss hit, den nationella och de regionala livsmedelsstrategierna och lokala målsättningar ute i kommunerna har omsatts i praktiken av kunniga och engagerade måltidsmänniskor. Att kommunerna gör vad de kan för att köpa svenska livsmedel utifrån de förutsättningar de har är värdefullt, inte minst i dessa tider när frågan om att stärka vår försörjningsförmåga är högaktuell. Att livsmedlen också förmedlar kunskap om svensk livsmedelsproduktion och stärker de gröna och blå näringarna är mervärden som kommer på köpet.
Det är lätt att bli fast i SILO när man sätter sig och börjar grotta i de färdiga tabellerna och i frisökningstabellerna, det finns många intressanta uppgifter och ingångar! I ett antal artiklar har MATtanken under våren belyst frågan om varifrån livsmedlen kommer, men det finns väldigt många fler infallsvinklar och frågeställningar att ta sig an med SILO-databasen som grund.
Foto: MATtanken
Vad är orsaker till skillnader mellan jämförbart stora kommuner och kommuner som har liknande organisatorisk struktur kring sin måltidsverksamhet? Hur påverkas sortiment och priser av inköpssamarbeten mellan kommuner? Vilka leverantörer är det som levererar till offentlig sektor. Det finns många frågor. Indikationer och svar finns i SILO.
Jag hoppas att alla aktörer i livsmedelskedjan kommer att dra nytta av SILO-databasen för att vässa och utveckla sina verksamheter och att denna data kommer att fungera som en ögonöppnare. Vi kommer att kunna göra nya typer av analyser, få ökad kunskap och förståelse för olika aktörers roller i livsmedelssystemet, lära av goda exempel och utjämna skillnader på sätt som på sikt gör att samhället och alla skattebetalare gynnas.
Foto: Niklas Almesjö
Kommer det att finnas ett ”före” och ett ”efter” lanseringen av SILO-databasen, Svaret är Ja! I alla fall om du frågar mig och jag tror dessutom att vi bara är i början, vi utvecklar ständigt. Efter årsskiftet samlar vi in statistik över vad som köpts in 2024, då kommer vi även att fråga regionerna vad de köpt för livsmedel.
Sverige har ett fint pärlband av produkter som har en eftertraktad skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning inom EU. Under senaste året har vi firat att flera produkter fått godkänt från Bryssel. Många olika initiativ pågår för att ta tillvara på märkningen som både kan stärka livsmedelsproducenter och ge konsumenter värdefull information.
En av insatserna som jag jobbar med är att arbeta för att fler jordbruks- och livsmedelsprodukter ska få skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning inom EU. Det har varit ett långsiktigt arbete som började med en kartläggning av vilka produkter som kan vara möjliga för märkningen. Producentföreningarna har sedan fått stöd från Jordbruksverket i ansökningsprocessen och nu pågår det viktiga arbetet med att ta tillvara möjligheterna med Sveriges fantastiska produkter som är skyddade inom EU.
Socca på Gotlandslins & linscrème. Foto: Anna Hegetorn.
För dig som inte redan har koll på skyddade beteckningar så syftar märkningen till att bevara produktion, tradition och kunskaper på landsbygden och ge ökade inkomster från produktion och förädling av livsmedel och jordbruksprodukter. Märkningen underlättar också för konsumenterna genom att ge god tillgång på information om produkterna.
Inom EU finns över 3500 produkter som har ett skyddat produktnamn, däribland kända produkter som parmaskinka, roquefort och parmesan. I Sverige har vi idag 22 produkter som godkänts för märkningen och flera ansökningar är inskickade till Livsmedelsverket och EU-kommissionen för godkännande.
Flaggor för svensk livsmedelsproduktion
Vi är många som är stolta över de produkter i Sverige som har fått en skyddad EU-beteckning. Ni är flaggorna i Sveriges livsmedelsproduktion sade Mattias Dernelid, från Grönsakshallen Sorunda vid den kunskapsdag som vi på Jordbruksverket arrangerade i maj med producenter, destinationsbolag och andra lokala aktörer och myndigheter. Under kunskapsdagen fick producenter och lokala aktörer möjlighet att dela erfarenheter och diskutera samarbeten för att ta tillvara möjligheten med märkningen.
Kunskapsdagen arrangerades av Malena Bathurst på Jordbruksverket i samarbete med Eva Jilkén, Anna Hegethorn, Per Idlund, Mattias Dernelid och Sven Erik Larsson.
Vi som deltog på kunskapsdagen var överens om att det finns stor potential att utveckla arbetet kring de skyddade produkterna. Märkningen behöver bli mer känd i Sverige och genom samarbeten mellan producenter och andra lokala aktörer kan märkningen göra nytta för att utveckla företagande och måltidsturism på platsen. Det gläder mig att det nu finns ett ökat intresse för skyddade EU-beteckningar och att det är flera som vill arbeta med frågorna tillsammans utifrån sina horisonter och perspektiv. Ju fler som pratar om de fina livsmedel som har fått ett skydd och vad det innebär, desto större blir medvetenheten hos konsumenter, producenter, restauratörer, grossister, regionala utvecklare och myndigheter.
Vit färsksaltad Östgötagurka.
Smaken av skyddade EU-beteckningar
Att våra skyddade produkter är fantastiska blev tydligt när vi under kunskapsdagen fick smaka de anrättningar som Stefan Eriksson, råvaruansvarig för kocklandslaget och Årets kock 2005, tillagade åt oss i Martin & Serveras utbildningskök. Små delikata rätter tillagade med vördnad för råvaran som så klart bestod av våra skyddade produkter. Vad sägs om:
Skedvi bröd med Skedvibrödmisosmör
Pannkaka på Värmländskt skrädmjöl, lök, havre & vassle
Vit färsksaltad Östgötagurka, gräddfil & lindhonung
Vänerlöjrom & smörtoast
Socca på Gotlandslins & linscrème
Bohusläns blåmusslor & musselsås
Tartar på Lappländsk Fjällröding
Wrångebäcksost & råbiff på mjölkko
Bruna bönor från Öland, bönmiso & ramslök
Grillad Hjälmargös
Sörmlands ädel & lönnblommor i lönnsirap
Sorbet på Allåkerbär från Norrland
Och till fikat fick vi njuta av Kullings kalvdans och Skånsk Spettkaka.
” Det här är det absolut värsta och absolut mest fantastiska som jag gjort i min yrkeskarriär”, sade Stefan Eriksson, om att laga mat till och framför de producenter som producerat råvarorna. Stefan Eriksson uttryckte att matvärlden behöver den här typen av produkter som har en stark identitet.
Kocken Stefan Eriksson bjuder Anders Drottja, politisk sakkunnig hos landsbygdsministern, på Allåkerbär från Norrland.
Flera insatser under 2024
Kunskapsdagen var startskottet för ett nätverk som ska skapa fler samarbeten kring produkterna. Vi har upphandlat ett projekt som ska ta fram en modell för hur skyddade EU-beteckningar kan användas lokalt och regionalt vid måltidsturism för att utveckla en plats. Jag ser fram emot att se hur modellen kan användas för att ta ytterligare steg kring märkningen i Sverige.
Sven-Erik Larsson är en av dem som på uppdrag av Jordbruksverket har gett producentföreningarna stöd i ansökningsprocessen för att få en skyddad geografiskt beteckning eller skyddad ursprungsbeteckning. Vid sidan av honom syns Eva Jilkén som under 2024 tillsammans med Anna Hegethorn och Lena Mossberg har i uppdrag att ta fram en modell för att ta tillvara märkningen lokalt. Per Idlund från Martin & Servera upplät sitt utbildningskök för matlagningen under kunskapsdagen den 6 maj. Foto: Anna Hållams.
I länder som Italien, Spanien och Frankrike har man länge arbetat i stor skala för att skydda och lyfta fram ländernas livsmedelsprodukter. Nu ökar även intresset för märkningen i Norden och de nordiska länderna söker samarbeten och erfarenhetsutbyte. I juni är jag och kollegor på Livsmedelsverket inbjudna till Finland för att träffa Ruokavirasto som är Finlands Livsmedelsverk. Vi ska berätta hur vi har arbetat med de skyddade beteckningarna i Sverige och är glada att ha Skedvi bröd med som ett gott exempel på hur man kan arbeta med företagande och marknadsföring kring en skyddad produkt.
För dig som vill smaka på Sveriges skyddade livsmedel så ser du hela listan här. Kanske vill du göra som Stefan Eriksson och laga en hel buffé… Du kommer inte att ångra dig, jag lovar!
/Malena Bathurst näringsutvecklare på Jordbruksverket
Här är jag på plats vid firandet av Europadagen i Kulturhuset. Det bjöds på Wrångebäcksost, Vit färsksaltad Östgötagurka, Skedvi Bröd och Äkta Gränna Polkagrisar som ett bidrag till att sprida kunskap om märkningen. Många kom förbi för att smaka och vi fick en möjlighet att berätta om produkterna. Extra roligt var det att YouTube-kanalen Paradrätten presenterade en bricka med skyddade produkter när EU-minister Jessica Rosvall lagade sin paradrätt på scen under live-sänding.
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Är du en av de konsumenter som intresserar sig för kostråd – och dessutom nogsamt följer dem av hälsoskäl? Brukar du till och med fundera över hur dina matval påverkar andra aspekter av hållbarhet, som det svenska jordbrukets konkurrenskraft, vår försörjningsförmåga, djurvälfärden och miljön? Min egen kvalificerade spaning är att de flesta konsumenter vet hur vi bör äta ”rätt”, men att det är lite si och så med att omsätta denna vetskap i praktiken.
Foto: Camilla Burman, Åsa Lannhard Öberg och Scandinav.
Hur står det då till i ditt eget hushåll och lever du som du lär, kanske läsaren undrar? Jo jag som jobbar med jordbruks- och livsmedelsfrågor dagarna i ända kopplat till olika dimensioner av hållbarhet har några måsten som jag tänker är bra såväl för min egen hälsa som för djuren, miljön och svenska bönder. Till exempel köper jag alltid ägg, mejeriprodukter och kött från Sveriges djurbönder. Och såvitt jag vet har aldrig en påse vetemjöl, havregryn, potatis eller morötter som hamnat i familjens skafferi producerats i något annat land än i Sverige. Alla dessa livsmedel har vi goda förutsättningar och är duktiga på att producera i Sverige. Att handla frukt och grönt i säsong samt att introducera fler vegetariska recept i vardagsmaten är också något jag anstränger mig för att bli bättre på. Men jag slarvar ibland.
Regeringsuppdrag till Livsmedelsverket
Nu till det egentliga ämnet för detta blogginlägg; ett regeringsuppdrag i två steg till Livsmedelsverket i juni 2023 som handlar om nordiska näringsrekommendationer 2023 (NNR 2023) och kostråd. NNR 2023 publicerades i maj förra året och ett offentligt samråd genomfördes för det vetenskapliga bakgrundsmaterialet. Du kan läsa mer om Jordbruksverkets svar på det offentliga samrådet i ett tidigare blogginlägg.
Enligt den första delen av uppdraget som redovisades för regeringen den 30 april, skulle Livsmedelsverket analysera konsekvenserna för svensk livsmedelsproduktion av att NNR 2023 för första gången inte bara handlar om att äta rätt ur ett hälsoperspektiv utan även att gynna den miljömässiga hållbarheten. Det är skillnaden mellan kostrekommendationer för hälsa respektive för hälsa + miljö som skulle bedömas, med fokus på utsläpp av luftföroreningar och växthusgaser, biologisk mångfald och djurvälfärd. Jordbruksverket fick möjlighet att bidra med input utifrån våra kunskapsområden och längre ner i inlägget kan du läsa ett axplock av de synpunkter som vi spelade in. Den färdiga rapporten finns på Livsmedelsverkets hemsida. Där finns även länk till en underlagsrapport, med modellering, från SLU som ligger till grund för de analyser som gjorts, och en sammanställning av synpunkterna i remissrundan.
Den andra delen av uppdraget handlar om att uppdatera de svenska kostråden. Livsmedelsverket har påbörjat arbetet och ambitionen är att vara klar runt kommande årsskifte. Jordbruksverket och Kommerskollegium ska bidra i frågor som rör jordbruk och utrikeshandel.
Vi är glada och tacksamma för att vara involverade i de båda deluppdragen och bland annat bidra med primärproduktionens perspektiv. Enligt livsmedelsstrategins övergripande mål bör en ökad produktion av svensk mat svara mot konsumenternas efterfrågan. Det står också i målet för området konsument och marknad att konsumenterna ska kunna göra medvetna och hållbara val, något som olika typer av information – exempelvis kostråd – bidrar till. Både NNR 2023 och kostråd kan påverka svensk livsmedelsproduktion, dess försörjningsförmåga samt miljöeffekter och därmed finns en tydlig koppling till livsmedelsstrategin.
Marginella effekter för svenskt jordbruk
Livsmedelsverkets analys av att NNR 2023 inkluderar miljöaspekter visar på relativt små konsekvenser för jordbruket i Sverige. Det beror på att skillnaden mellan vad NNR 2023 rekommenderar att vi ska äta av hälsoskäl, jämfört med av ett kombinerat hälso- och miljöskäl, överlag är liten. Dessutom förväntar sig Livsmedelsverket inga stora förändringar i vår konsumtion som en följd av kostrekommendationer som isolerad åtgärd, baserat på historisk erfarenhet. Analysen av hur produktion och miljö påverkas utgår inte från vad som vore en önskvärd konsumtionsförändring utan från vad som faktiskt kan förväntas hända. Livsmedelsverket bedömer att det är ett rimligt antagande att påverkan utgår från att 5 procent av befolkningen följer rekommendationerna. Den livsmedelsgrupp där NNR:s rekommendationer baserade på bara hälsa respektive på både hälsa och miljö skiljer sig tydligast åt, är rött kött. Eftersom ett inkluderande av miljöhänsyn kan förväntas påverka konsumtionen av rött kött, modellerade SLU hur förändringen kan påverka produktion och miljö i flera scenarier. Resultaten visar att framför allt antalet nötkreatur av köttras kan påverkas. Effekterna på djurantal i svenskt jordbruk, markanvändning, biologisk mångfald och klimat skiljer sig åt beroende på scenario. Det är en komplex analys med många scenarier som gjorts och jag ger mig inte på att göra en kort och begriplig sammanfattning i detta blogginlägg, utan uppmanar er istället att läsa rapporten. Djurvälfärden är opåverkad, så länge produktionen bedrivs i linje med våra djurskyddslagar.
Foto: Åsa Lannhard Öberg
I den första delen av Livsmedelsverkets uppdraget fick vi gott gehör för våra synpunkter, som framgår av sammanställningen på Livsmedelsverkets hemsida. Jag listar ett axplock av det vi spelade in nedan.
Så här tyckte vi
Färre idisslare ger minskad vallproduktion och en del av den mark som används för vallodling idag skulle då troligtvis växa igen. Vallodlingen har många miljömässiga fördelar.
För att nå vissa miljökvalitetsmål samt målen i art- och habitatdirektivet krävs en omfattande ökning av betesmarksarealen och antalet betande djur.
En god djurvälfärd hos svenska lantbruksdjur är inbyggt i vår lagstiftning, oavsett hur många de är eller hur de fördelas på olika djurslag. En förändrad köttkonsumtion ska alltså inte påverka djurvälfärden.
Det behöver beaktas att ökad odling av vegetabilier kan ge förändrad markanvändning, påverka växtföljder och annan resursanvändning.
Totala miljöeffekter vid minskad köttkonsumtion skulle bero på vilket kött vi äter mindre av, hur marken som varit kopplad till animalieproduktion istället används samt vilka importerade livsmedel som ersätter köttet.
Den ekonomiska och sociala hållbarheten i lantbruksföretagen kan försämras om en förändrad konsumtion innebär att vi måste lägga ner en del av det animaliebaserade jordbruket. Det skulle också kunna försvaga den svenska försörjningsförmågan av mat.
En analys av effekterna på livsmedelsproduktionen av ett högt genomslag av kostrekommendationer i konsumentledet vore önskvärt, för att spegla ambitionen med dessa.
Vi hade också frågor om SLU:s modellering, exempelvis att den visar mindre effekter än vad vi förväntat oss på naturbetes- och åkermark av att antalet nötkreatur av köttras minskar. Våra frågor om modellen har retts ut genom att Livsmedelsverket förklarat dess funktion och avgränsningar.
Uppdatering av kostråden
Nu pågår arbetet med den andra delen av uppdraget, att uppdatera de svenska kostråden baserat på NNR 2023. Regeringen slår fast att Livsmedelsverket i uppdateringen av kostråden, utöver de näringsfysiologiska rekommendationerna i NNR 2023, ska beakta ett kostmönster som stärker vår försörjningsförmåga och bidrar till att öka den svenska livsmedelsproduktionen. Dessutom ska livsmedel som Sverige har goda naturgivna förutsättningar att producera värnas, liksom EU-rätten och principerna för internationell handel. Kostråden ska också ta hänsyn till fördelarna med animalie- och mjölkproduktion kopplat till matens näringstäthet och att dessa produktionsformer gynnar betesmarker och vallodling.
Det är inget lätt uppdrag som Livsmedelsverket har fått och målavvägningarna är många. Jordbruksverket är involverat även i denna del av uppdraget så jag återkommer garanterat med ämnet i framtida blogginlägg!
//Åsa Lannhard Öberg – jordbrukspolitisk utredare med förmånen att få syssla med många spännande samhällsfrågor!
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Den svenska maten 