Årets största mathögtid står för dörren och då vill jag passa på att påminna om de mervärden – eller styrkor – som finns i svensk matproduktion. Våra svenska mervärden bottnar delvis i att vi har högre krav på produktionen jämfört med i många andra länder, det gäller inte minst våra djurskyddsregler. Sverige har också den lägsta antibiotikaanvändningen till lantbrukets djur av alla länder i EU.
Foto: Linda Risberg
Men mervärden är också kopplade till en bredare betydelse av att vi producerar mat i Sverige. Det är positivt för försörjningsförmågan, sysselsättningen, landsbygdens utveckling, miljömålen och det svenska landskapet.
Du kan läsa om mervärden hos svensk mat i en serie rapporter på Jordbruksverkets hemsida.
Marknadens utveckling
I mer än tio år har jag gjort kvartalsvisa beräkningar av marknadens utveckling för de fyra största köttslagen samt ägg. Du hittar marknadsbalanser och annat smått och gott här.
Marknadsbalanserna för mejeri, vilt och häst uppdaterar jag en gång per år. En summering av utvecklingen till och med september 2025 jämfört med samma period 2024 visar bland annat följande:
Marknaden för griskött har haft en relativt stillsam utveckling med något ökad produktion, import och totalkonsumtion samtidigt som exporten och försörjningsgraden sjunkit.
Marknaden för nötkött fortsätter att backa till följd av att fler kor än normalt slaktades under 2024. Det är bara importen som ökat årets nio första månader och det med drygt 2 procent, trots att det är brist på nötkött även i övriga EU. En kollega bloggade om orsakerna till utvecklingen på nötköttsmarknaden tidigare i år.
För matfågel kan jag bara ge en komplett bild till och med juni 2025 eftersom vi saknar slaktsiffror för tredje kvartalet, som visar i princip oförändrad produktion samtidigt som importen minskade och exporten ökade. Det gav minskad totalkonsumtion, men en stärkt försörjningsgrad.
Marknaden för får- och lammkött har haft en snarlik utveckling som för nötkött, fast nivåerna generellt är betydligt lägre för får och lamm då vi både producerar och konsumerar mer nötkött. Eftersom importen ökat ganska mycket hittills i år så har även konsumtionen ökat, medan försörjningsgraden sjunkit till under 20 procent.
Total köttkonsumtion minskade med 3 procent till och med juni 2025 jämfört med samma period 2024. Jag får återkomma om totalkonsumtionen till och med september när vi fått alla siffror som behövs för beräkningen. Min slutsats är att minskad konsumtion av kött i år framför allt beror på att utbudet varit begränsat, och att det är brist på nötkött till och från rapporteras även från butiksled.
Till slut några ord om äggmarknaden. Här skjuter alla parametrar i höjden, utom importen som minskat med nästan 17 procent. Utvecklingen beror på en kraftig produktionsökning i år, med nästan 25 procent till och med september. Om trenden fortsätter året ut kommer Sverige nå sin högsta äggproduktion någonsin. Återställande efter salmonellautbrottet 2023 och 2024 kan förklara en del av ökningen, men det byggs även många nya hönsstallar runtom i landet och efterfrågan på ägg är god.
”En får tacka” och jag vill passa på att önska er alla en ”Äggstra” god jul (hoppas ni alla fattar ordvitsen med hjälp av bilderna nedan, trots att den ena bilden visar ett gäng lamm)!
Foto: Åsa Lannhard ÖbergFoto: Åsa Lannhard Öberg
//Åsa Lannhard Öberg, jordbrukspolitisk utredare
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Ja det menar regeringen, som gett oss uppdraget att ta fram kvantitativa mål för livsmedelsproduktionen i Sverige samt hur utvecklingen kan mätas. Nu har vi skickat förslaget som innebär mål för 2035 och delmål för 2030 inom både jordbruk, trädgård och sjömat.
Regeringen menar att svenska livsmedelsproducenter mött en rad utmaningar de senaste åren och att arbetet för att främja tillväxt behöver skärpas. Vi fick uppdraget i våras och har sedan dess haft en nära dialog med företrädare för berörda branscher och myndigheter – det är nämligen inte bara staten som äger dessa mål utan även livsmedelsproduktionen, som haft kvantitativa mål på sin önskelista inför arbetet med att mejsla ut Livsmedelsstrategin 2.0. Regeringen och myndigheterna kan skapa förutsättningar genom att använda styrmedel och stöd på ett smart sätt, men utvecklingen ska i huvudsak drivas av marknadens aktörer och konsumenternas efterfrågan. Vi vet ju alla hur det går om någon producerar varor som ingen vill köpa, då uppstår överskott och prispress samtidigt som företagens lönsamhet viker.
Uppdraget handlar i grunden om att belysa möjligheterna att producera mer mat i Sverige för att främja tillväxt, konkurrenskraft och livsmedelsförsörjning. Vår ansats i förslaget är att målen ska vara ambitiösa men rimliga att nå och att de ska baseras på marknadens potential, Sveriges naturgivna förutsättningar och branschens tillväxtambitioner. I grunden finns livsmedelsstrategins övergripande mål om en ökad och miljömässigt hållbar produktion, som riksdagen fattade beslut om redan 2017.
Förslag på arton mål för jordbruks- och trädgårdsprodukter
De arton mål vi föreslår uttrycks i form av försörjningsgrad. Försörjningsgraden visar Sveriges förmåga att tillgodose efterfrågan med inhemska livsmedel under en period, vanligtvis ett år. Det är ett mått som snarare visar hur robust produktionen är än ett renodlat produktionsmått. Vi föreslår att utvecklingen följs årligen med hjälp av marknadsbalanser som visar utvecklingen av produktion, import, export, totalkonsumtion och försörjningsgrad över tid.
När vi valt ut våra råvaror har vi bland annat utgått ifrån hur stor betydelse de har för den svenska livsmedelsproduktionen. Vi har också beaktat lagringsmöjligheter och näringsinnehåll, vilket är viktigt i ett beredskapsperspektiv. Vi föreslår bland annat följande mål:
Att spannmål ökar från 115 procent 2024 till 140 procent 2035.
Att kött totalt ökar från 70 procent 2024 till 80 procent 2035 (även delmål för de fyra största köttslagen).
Att äpplen ökar från 28 procent 2024 till 50 procent 2035.
Förslag på mål för fiske och vattenbruk
Foto: Lina Waara
För fiske och vattenbruk uttrycks målet som ökad produktion i vikt, som följs upp med hjälp av produktionsstatistik. Vi föreslår att produktionen ska öka med 60 procent till 2035, och att vi följer upp hur demersalt fiske (nära havsbotten), pelagiskt fiske (i det fria vattnet), insjöfiske, vattenbruk fisk och vattenbruk övrigt (skaldjur, musslor och alger) bidrar till den övergripande målsättningen. Det finns stor potential att redan idag öka produktionen, bland annat med utgångspunkt i outnyttjade miljötillstånd i vattenbruket samt genom att öka landningarna av sill och skarpsill till livsmedelsproduktion i Sverige.
Stora investeringsbehov
För att nå målen krävs omfattande investeringar i primärproduktionen. Kostnaden för att ställa i ordning åkermark som inte brukas idag och att investera i lagring, stallar och nybyggnation av växthus uppskattas till runt:
9,5 miljarder kronor för vegetabilieproduktionen
14,4 miljarder kronor för animalieproduktionen
1,5 miljarder kronor för trädgårdsproduktionen
Vi har inte beräknat kostnader för andra investeringar som behöver göras om produktionen ska öka, exempelvis inom fiske och vattenbruk, åtgärder för grön omställning och insatser för att minska utsläppen av växthusgaser och ammoniak.
Det behövs mer mark
För att nå de föreslagna målen behöver antalet djur öka med mellan 15 och 25 procent beroende på djurslag. Omkring 340 000 hektar mark som inte används idag behöver tas i bruk, främst för odling av foder och för bete men även för produktion av livsmedel. Samtidigt behöver produktiviteten i växtodlingen öka med 1 procent per år och avkastningen från djuren med 0,5 procent per år.
Viktiga frågor återstår
Det finns både möjligheter och utmaningar kopplat till en ökad produktion. Till exempel är konsumentintresset för svenska mervärden en viktig våg att surfa vidare på. Undersökningar som Från Sverige genomför regelbundet visar tydligt att svenskt ursprung är ”top of mind” hos en stor andel av konsumenterna men denna medvetenhet kan stärkas ytterligare – både i Sverige och i andra länder. Balansen mellan en ökad livsmedelsproduktion och värnande om relevanta miljömål är en utmaning, men det finns samtidigt miljönyttor med primärproduktionen och en ökning kan bidra till fler arbetstillfällen samt till mer levande landsbygds- och kustsamhällen. Regleringar och kontrollkrav kan utgöra hinder för en ökad produktion, inte minst inom fiske och vattenbruk.
I rapporten lyfter vi också områden där vi ser behov av att utnyttja och förstärka åtgärder, som ofta redan är igångsatta. Det handlar bland annat om att använda EU:s jordbruks- och fiskeripolitik med tillhörande budget på ett välanpassat sätt, stötta investeringar, öka resurseffektiviteten och minska livsmedelsförluster samt fortsätta det pågående arbetet med regelförenklingar.
Vad händer nu och en personlig reflektion?
Det här är Jordbruksverkets förslag till regeringen – vi väntar med spänning på återkoppling från dem. Håller jag med om att siffersatta mål kan sporra oss att prestera och utnyttja vår potential till fullo? Jo, jag tror att det skapar en behövlig gemensam bild som alla berörda kan sträva mot. Det är lättare att prioritera åtgärder som stödjer en utveckling mot distinkta mål.
Foto: Mora Tidning
Jag tar gärna tillfället i akt att göra en parallell till idrottsliga prestationer. Under snart tjugo års tid har jag ägnat mig åt långdistansutmaningar inom löpning, skidåkning, simning och cykling. Varje gång jag ställer mig på startlinjen är målet att minst slå personligt rekord, ibland också att komma i mål före kollegor eller vänner som deltar – det kan jag erkänna! När jag kastar mig ut i spåret är det med andra ord superviktigt att jag vet vilken tid jag ska slå och att min Garmin-klocka fungerar så att jag hela tiden kan kolla hur jag ligger till – en slags delmål under resans gång. Den 1 mars 2026 ska jag skida Vasaloppet för fjärde gången, då är det tiden 7 timmar och 55 minuter jag ska bräcka.
/Åsa Lannhard Öberg, Jordbrukspolitisk utredare som samordnat detta superspännande och viktiga uppdrag
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Slakt på gård, även kallat slakt på härkomstgård, innebär att djuren kan leva hela sitt liv på gården fram till slutet och slippa transporten till slakteriet. Det kan kännas mer skonsamt för djuren. Men kan det också göra att vi kan ta vara på fler av våra lantbruksdjur – så att fler djur kan blir kött och inte avfall? Vi har gjort en fallstudie om slakt på gård där vi intervjuat ett antal slakterier, mjölkproducenter och företrädare för dagligvaruhandeln om utmaningar och möjligheter med slakt på gård, här hittar du rapporten.
I första hand kommer såklart att säkra den goda djurvälfärden och djurhälsan så att olyckor och sjukdom undviks så långt det går. Det är vi duktiga på i Sverige.
Det händer ändå att djur blir halta, får framfall, bråck eller har andra mindre problem. Om de i övrigt är friska och lämpliga att gå vidare i livsmedelskedjan, men inte får transporteras av djurskyddsskäl, vad gör man då?
Det är vanligt att producenter hemslaktar, även kallat slakt för husbehov, och konsumerar köttet i det egna hushållet. Men det kan tyvärr också hända att djuret får avlivas och att kadavret går till destruktion, oftast avfallshantering genom förbränning.
Möjligheten att slakta på gård är ganska ny
Sedan år 2021 kan ett antal nötkreatur, grisar, får, getter eller hästar slaktas på gården. Det betyder i korthet att djuret besiktas, avlivas och avblodas på gården för att sedan tas till slakteriet för vidare styckning och förädling.
I rapporten kan du läsa om vad som gäller både vid slakt på gård, nödslakt (som i vissa fall kan utföras om djur skadas akut), slakt för husbehov/hemslakt och vid anpassade transporter. Livsmedelsverket ansvarar för regler och kontroll av slakt på gård.
Fokus på ekonomin för att se hur intresset kan öka
Cecilia Berg, som praktiserade hos oss i våras under hennes studier till ekonomagronom, och jag har intervjuat ett antal företrädare för slakterier, producenter och dagligvaruhandel om behov och intresse, kostnadsuppskattningar och lönsamhet.
Tre av de fem företrädarna för slakterier sa att deras anläggningar redan idag är byggda så att avlivade djur kan tas emot.
Den ökade kostnaden skulle kunna lösas med ett avdrag på slaktavräkningen till producenten. En av de mjölkproducenter vi pratade med sa att slaktintäkten för en ko är ungefär 20 000 kr men om den måste avlivas och bli kadaver så mister man hela intäkten och får betala för avfallshanteringen, drygt 2 000 kr. Kan det finnas chans att mötas i en betalningsmodell som gynnar båda parter?
Det kan vara en konkurrensfördel för slakterierna att erbjuda producenter möjligheten till slakt på gård för de djur som bedöms olämpliga att transportera.
Viss försiktighet finns hos slakterierna kring regler och planering av slakt på gård. Än så länge är det bara två slakterier som är godkända.
Slakt på gård skulle kunna göra att fler hästar kan slaktas då man kan avliva sin trotjänare hemma men köttet ändå tas tillvara.
Inom nötkött är det störst förluster hos mjölkkor – nästan 18 procent av dem (cirka 17 000 mjölkkor) gick till destruktion både år 2020 och år 2024.
Det är också slaktgrisar och suggor som inte går till livsmedel. Det kan vara många orsaker till detta men problem som kan förekomma är till exempel hältor och klövskador.
Vad ska ett slakteri göra för att komma igång med slakt på gård?
Kontakta Livsmedelsverket.
Ansöka om godkännande för slakt på gård.
Skaffa en mobil enhet.
Vid behov anpassa slakteriet för att kunna ta emot ett redan avlivat djur.
Skriva standardrutiner för slakt på gård – anpassat för varje gård som ansluts.
Skriva överenskommelse med aktuella gårdar och informera Livsmedelsverket om denna överenskommelse.
Studien är gjord inom regeringsuppdrag för minskat matsvinn, ett uppdrag i den svenska livsmedelsstrategin.
Hör av dig om du har frågor om rapporten eller vill ha en presentation av den. I rapporten finns kontaktuppgifter till Livsmedelsverkets kontakt som har hand om regelverket för slakt på gård och till mig (Karin Lindow).
Vi hoppas att rapporten ska bidra till ökat intresse hos fler slakterier att prova slakt på gård!
/Karin Lindow, jordbrukspolitisk utredare på livsmedelskedjan och exportenheten och Cecilia Berg, snart färdig ekonomagronom
Cecilia Berg, praktikant på Jordbruksverket våren 2025, under studierna på SLU till ekonomagronom.
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
I arbetet med Livsmedelsstrategin 2.0 var livsmedelskedjans aktörer tydliga med att det behövs mätbara mål för svensk livsmedelsproduktion. Regeringen har därför gett Jordbruksverket i uppdrag att ta fram förslag på mål. Uppdraget ska redovisas senast den 15 oktober.
Är du företagare eller branschföreträdare – tyck till! En viktig del av uppdraget är att hämta synpunkter och ha en nära dialog med livsmedelskedjans aktörer. Vi har redan haft dialog med flera branscher men vill att alla ska ha möjlighet att tycka till. Därför ber vi dig som företräder en verksamhet eller bransch inom livsmedelskedjan att lämna in dina förslag via en webbenkät, senast 18 juni.
Enkäten är öppen för alla men vänder sig framförallt till bransch- och intresseorganisationer, företag och myndigheter. Förslag kan lämnas till och med den 18 juni på mål och hur de kan följas upp.
Vad kan förslagen handla om? Förslagen kan handla om livsmedelsbranschen som helhet eller för delsektorer. Fokus är mål för primärproduktionen inom jordbruk, trädgård och sjömat. Det är en avgränsning som gjorts eftersom uppdragstiden är så kort. Men vi tar gärna emot förslag som rör hela livsmedelskedjan. Mål för primärproduktionen påverkar ju även övriga led, som förädling och handel.
I uppdraget nämner regeringen exempel på mål; en försörjningsgrad på 80 procent för kött och mjölk, 150 procent för spannmål och 100 procent för gröna proteiner. Med försörjningsgrad menas hur stor andel av den svenska produktionen som täcker efterfrågan från svenska konsumenter och exportmarknaderna. Vidare nämns en produktionsökning av sjömat med 80 procent.
Jordbruksverket tar fram förslag och regeringen beslutar sedan om vilka mål det blir.
Tidigare var rådet att äta max 500 gram rött kött per vecka (tillagad vikt). Det nya rådet är att äta max 350 gram per vecka. Foto: Amanda Falkman.
I slutet av april presenterade Livsmedelsverket nya kostråd för vuxna. Råden gick ut på remiss redan under 2024, men rekommendationerna för rött kött och chark skapade diskussion och Livsmedelsverket fick ett tilläggsuppdrag av regeringen att göra en fördjupad analys om möjliga konsekvenser av råden. Jag tänkte nu kasta lite ljus på vad deras analys säger om hur just livsmedelsproducenterna påverkas.
Men först en snabb bakgrund. Kostråden har i första hand skapats för att informera oss konsumenter om vad som är bra att äta för hälsan. Redan i kostråden från 2015 fanns inslag av miljö- och klimathänsyn och i råden som lanserades i april i år har detta förstärkts. Råden beaktar nu dessutom att Sverige ska värna sin försörjningsförmåga och den livsmedelsproduktion som vi har goda förutsättningar att bedriva. (Livsmedelsverkets uppdrag). Några förändringar gentemot de gamla råden är att det finns ett nytt råd om att äta baljväxter (alltså bönor, ärtor och linser) varje dag, samt ett förtydligat råd om daglig konsumtion av mejeriprodukter och växtbaserade alternativ. Sist men inte minst finns ett nytt kvantitativt råd för rött kött och charkprodukter.
Tidigare var rådet gällande rött kött och charkprodukter att äta max 500 gram per vecka (tillagad vikt). Det nya rådet är att äta max 350 gram per vecka och att minskningen ersätts till stor del av vegetabiliska livsmedel, men även av till exempel ägg och fisk. Huvudskälet till minskningen är de hälsomässiga fördelar som finns med att minska konsumtionen av rött kött och charkprodukter, men det finns också miljöfördelar. Till exempel blir utsläppen av växthusgaser lägre och mindre vatten och mark behövs för att producera en kost med mindre mängd kött.
Nu tillbaka till Livsmedelsverkets konsekvensanalys. Deras bedömning är att de minskade mängdrekommendationerna för rött kött och charkprodukter inte kommer påverka den svenska livsmedelsproduktionen nämnvärt. Det utesluter dock inte att påverkan på enskilda företag blir stor. Två viktiga aspekter som avgör hur pass stora effekterna blir på livsmedelsproduktionen som helhet är dels hur många som väljer att följa råden, och dels om – och i så fall hur – våra preferenser för svenskt jämfört med importerat kött förändras.
Redan idag äter ungefär en tredjedel av befolkningen mindre än 350 gram rött kött och chark i veckan. Om ytterligare 5 procent av den svenska vuxna befolkningen skulle börja följa rådet bedömer Livsmedelsverket att effekterna på livsmedelskedjan skulle vara väldigt små. Om ytterligare 30 procent skulle börja följa råden skulle effekterna bli större och potentiellt påverka ekonomin för producenter av nötkött, griskött och lammkött i Sverige enligt Livsmedelsverkets analys. Dock tror jag att det förmodligen skulle vara möjligt att mildra en sådan påverkan på svenska köttproducenter genom till exempel incitament för att få konsumenter att välja mer svenskproducerat när de handlar kött. På så sätt skulle vi dessutom få nytta av de mervärden som svensk köttproduktion kan bidra med.
Detta tar mig vidare till nästa aspekt som påverkar storleken på effekterna av kostråden, nämligen konsumenternas preferenser för svenskproducerat jämfört med importerat kött. Om en potentiellt minskad köttkonsumtion främst avsåg importerat kött skulle de negativa effekterna på Sveriges livsmedelsproducenter inte bli så stora. Hur konsumentens preferenser förändras är dock svårt att förutspå. Skulle konsumtionen av svenskt jämfört med importerat kött förbli desamma som i dagsläget skulle köttproduktionen i Sverige eventuellt minska.
Sammanfattningsvis kan man säga att det är nästintill omöjligt att isolera effekterna som kostråden kan komma att få på Sveriges livsmedelsproducenter. Extremväder, politiska beslut, trender i samhället och utvecklingen på världsmarknaden har med största sannolikhet större påverkan på livsmedelsproduktionen och på vad konsumenter väljer att äta än vad kostråden har.
/Elice Fällström, miljöekonomisk utredare på Jordbruksverket
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
I november är det fyra år sedan lagen om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter (LOH) trädde i kraft. Förhoppningen är att den nya lagen ska leda till sundare avtalsvillkor och handelsbetéenden på jordbruks- och livsmedelsmarknaderna. Konkurrensverket följer just nu upp förekomsten av otillbörliga handelsmetoder genom en enkätundersökning och din röst är viktig!
Tack vare lagen som förbjuder otillbörliga handelsmetoder inom jordbruks- och livsmedelsprodukter bedöms det kunna bli lättare att exempelvis bedriva lantbruk på konkurrenskraftiga villkor. Otillbörliga handelsmetoder är till exempel att inte betala en faktura inom 30 dagar, att returnera produkter som blivit dåliga hos köparen eller att köpare ensidigt ändrar avtalsvillkor, läs mer här. Det är viktigt att motverka sådana metoder för att producenter och leverantörer ska kunna öka sin lönsamhet, sin konkurrenskraft och på sikt växa. Det ligger också i linje med den nationella livsmedelsstrategin.
Konkurrensverket har fått regeringens uppdrag att utvärdera lagen. Därför samlar nu Konkurrensverket in svar via en enkät. Syftet är att utreda lagens påverkan på de olika otillbörliga handelsmetoderna under de fyra första åren. Enkäten är en uppföljning av tre tidigare mätningar som Konkurrensverket genomförde 2021, 2022 och 2024. Det blir också den sista enkäten inom ramen för regeringsuppdraget att utvärdera lagen. Den senaste undersökningen visar bland annat att förekomsten av samtliga handelsmetoder, förutom en, ökar. Samtidigt som leverantörer har en lägre vilja att anmäla misstänkta överträdelser till Konkurrensverket.
Enkäten riktar sig till dig som är leverantör inom jordbruks- och livsmedelskedjan. Detta omfattar bland annat jordbrukare, fiskare, livsmedelsindustrier, packerier, grossister, förädlare och kooperativ, alltså alla leverantörer som säljer vidare jordbruks- och livsmedelsprodukter.
Några av de frågor som Konkurrensverket hoppas få svar på genom enkäten är:
Har lagen hjälpt till att minska vissa otillbörliga handelsmetoder?
Förekommer det fortfarande andra otillbörliga handelsmetoder trots att lagen finns, och i så fall vilka?
För att vi ska få ett bra underlag och kunna påverka förekomsten av otillbörliga handelsmetoder så är det viktigt att vi får in så många svar som möjligt. Din röst är viktig och spelar roll!
Det tar ungefär 10 minuter att fylla i enkäten. Vi uppskattar att ni tar er tid att svara! Enkäten kommer att vara öppen till och med den 2 juni 2025. När enkäten har avslutats kommer resultat som sammanställts på en aggregerad nivå att publiceras. Vilka företag och organisationer som svarat på enkäten kommer inte att framgå.
Foto: Jörgen Wiklund, Scandinav.
Konkurrensverkets arbete
Du som är intresserad av att lära dig mer om frågorna kan besöka Konkurrensverkets webbplats där all information om myndighetens arbete, beslut och vägledning publiceras. Konkurrensverket har även ett nyhetsbrev där medarbetarna samlar nyheter på området och lyfter olika aktuella ämnen. Sedan går det självklart bra att kontakta enheten för otillbörliga handelsmetoder för att boka in branschmöten eller liknande.
Om du har frågor rörande enkäten eller vill lämna ytterligare information går det bra att e-posta kristin.kindgren@kkv.se eller konkurrensverket@kkv.se och hänvisa till diarienummer 801/2024. Det går också bra att ringa projektledare Kristin Kindgren på 08-700 16 71.
/gästbloggaren Kristin Kindgren, sakkunnig jurist på Konkurrensverkets enhet för otillbörliga handelsmetoder
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
I början av april samlades aktörer längs värdekedjan för morötter i ett möte om kvalitet och minskat svinn. Till mötet kom 25 deltagare som bestod av morotsodlare med packerier, producentorganisationer som distribuerar och säljer grönsaker åt odlare, rådgivare, branschorganisationer och grossister och inköpare från dagligvaruhandeln.
Syftet var att lära mer om handelsnormerna och att diskutera hur mer morötter kan bli mat i enlighet med Agenda 2030 och etappmålen. Mycket morötter sorteras bort i packeriet inför försäljning, hela 26 procent enligt studier som SLU-forskare genomförde 2021 på uppdrag av Jordbruksverket. De tre huvudorsakerna var att de var avbrutna, för stora eller för små, eller att de hade röta eller svampangrepp. De flesta hade kunnat ätas. Istället går de till foder, och en del till biogas och kompost. Odlarna får då sällan betalt utan kan till och med behöva betala för att bli av med kasserade morötter. Mer resurser har också lagts på att nå livsmedelskvalitet än om målet från början hade varit att producera foder eller biogasråvara.
Vi vill att mer morötter ska bli mat. Men morötterna ska också bibehålla kvaliteten längs hela livsmedelskedjan och hamna hos konsumenter som äter upp dem. När det kommer till matsvinn så behövs ett helhetstänk. Det var därför roligt att höra att deltagarnas förväntningar på mötet var så samstämmiga. Alla grupper efterfrågade samsyn genom kedjan och ökad kunskap.
Kristina Mattsson är hortonom och ansvarar tillsammans med Anna Lindgren bl.a. för Jordbruksverkets arbete med handelsnormer för frukt och grönsaker. Till exempel håller de kurser och arrangerar kvalitetsmöten med näringen. Foto: Karin Lindow.
En stor del av dagen ägnades åt handelsnormerna men vi diskuterade också förslag för minskat svinn och så kallade livsmedelsförluster. Kristina Mattsson är aktiv i utvecklingen av handelsnormerna internationellt och berättade att handelsnormer finns för att standardisera köparnas krav genom produktbeskrivningar och sorteringsregler. Handelsnormernas syfte är att underlätta handeln genom en standardiserad produktbeskrivning. De underlättar handeln och minska kostnaderna eftersom de ger leverantörer och kunder ett gemensamt språk för den kvalitet som ska efterfrågas och levereras.
På mötet gick vi igenom de två olika handelsnormerna, dels EU:s och dels UNECE:s handelsnorm (UNECE är en del av FN).
UNECE:s handelsnorm
UNECE har handelsnormer med produktspecifika krav för hela 56 produkter, däribland morötter. Det finns tre kvalitetsklasser, Klass Extra, I och II. Det är dock nästan uteslutande Klass I som används. I klass 1 tillåts till exempel att:
Max en procent av morötterna i ett parti får ha röta (svarta blöta fläckar).
Morötterna måste väga minst 50 gram eller ha en diameter på 20 mm.
Max 10 procent får vara brutna eller utan toppar.
UNECE har också en klass 2 som tillåter att 2 procent av morötterna har röta och en tolerans för morötter som är brutna eller utan toppar på hela 25 procent.
EU:s handelsnorm
EU har produktspecifika handelsnormer för 11 produkter och produktgrupper. Tillsammans svarar dessa 11 produkter för cirka 75 procent av värdet av de frukter och grönsaker som säljs i EU. Men morötter är inte en av dessa utan istället kan packare och grossister använda den så kallade allmänna handelsnormen. Den är relativt kortfattad med generella krav som kallas minimikrav, toleranser och märkningskrav. Normen har inga kvalitetsklasser. Denna handelsnorm tillåter att:
upp till 2 procent av morötterna (i antal eller vikt) får ha angrepp av röta (svarta, blöta fläckar)
upp till 10 procent får avvika från så kallade minimikrav vilket handlar om att de till exempel ska vara hela, friska, rena och fria från skador. Det betyder att maximalt 10 procent av morötterna får vara brutna, men i de 10 procenten ska även morötter som avviker från andra minimikrav räknas in.
Används EU:s handelsnorm så får det inte stå någon klass på förpackningen eftersom den här handelsnormen inte har några klasser.
På mötet hade vi praktiska övningar av toleranser enligt normerna. Foto: Karin Lindow
Hur skiljer sig normerna åt och hur påverkar det svinnet?
Jordbruksverkets erfarenhet är att UNECE:s norm är den som oftast används i Sverige och att det idag främst är Klass I som används. UNECE:s specifika handelsnorm för morötter och EU:s allmänna handelsnorm har lite olika toleranser för morötter som är avbrutna, små eller har andra defekter.
UNECE Klass I som oftast används i Sverige är till exempel mindre tillåtande för olika storlekar medan EU:s handelsnorm i sin tur är lite striktare vad gäller avbrutna morötter.
Varken Klass II i UNECE:s norm eller EU:s allmänna handelsnorm har några krav på storleken. UNECE:s Klass II har en tolerans på 25 procent för avbrutna morötter. Om mer morötter såldes i Klass II hade svinnet kunnat minska.
Varför används nästan aldrig klass 2?
Varför används då nästan aldrig Klass II för morötter? Det hänger på att Klass II betingar ett lägre pris och aktörerna ser en risk att det skulle driva ner priset på morötter generellt som redan är relativt lågt. Att ha flera klasser att ha reda på kräver mer hantering och en av odlarna sa på mötet att det i perioder ändå skulle bli morötter av Klass I-kvalitet i Klass II påsarna eftersom kvaliteten varierar under säsongen. Jag uppfattade att deltagarna hellre vill ha en ”lagom nivå” på Klass I än att börja använda Klass II. Jag har hört samma bild från potatisodlare att man hellre vill jobba för att ha en rimlig nivå på klass 1 istället för att använda fler klasser.
När vi handlade morötter till mötets praktiska övning så betalade jag drygt 300 kr för 16 kilo morötter i Klass I. Det är ganska mycket fina morötter för en billig peng, funderar jag i dessa tider med höga matpriser när vi klagar men ändå betalar för dyrt kaffe.
Finns det fler krav?
Köpare har alltid möjlighet att ställa krav utöver normerna. Så för olika segment och produktkategorier kan det finnas ytterligare krav som handeln eller restauranger ställer.
Förbättringsförslag
Mötet diskuterade flera förslag knutna till användningen av handelsnormer som skulle kunna bidra till att minska förluster och svinn av morötter. Jordbruksverket kommer att arbeta vidare med dem och ta fram förslag som aktörer och beslutsfattare kan ta ställning till.
En viktig sak är också att stickprov som kunderna, grossister och handel, tar för att kontrollera överensstämmelsen mot handelsnormerna görs på rätt sätt. Stickprov ska tas slumpmässigt ur hela partiet. Tar man provet per påse blir bedömningen snävare vilket riskerar att mer behöver kasseras.
Grönsaker växer inte i en mall
Små defekter, t.ex. prickar är vanligt i alla grönsaker och kommer bli mer vanligt, sa en rådgivare på mötet. Med ett varmare klimat ökar trycket från skadegörare som svampar och insekter. Dessutom om färre växtskyddspreparat finns tillgängliga. Det kommer bli en stor hållbarhetsfråga. Hur kan vi lära konsumenter att vara mindre kräsna? Ett förslag som diskuterades var att informera konsumenter och att inte visa upp alltför perfekta morötter på bild.
Ett företag som förädlar morötter var med på mötet. Ibland köper de in frånsorterade morötter från odlare som de sen kan hacka, riva etc. till olika produkter. Men även förädlingsindustrin har krav på produkterna då de måste passa att använda i maskinerna så det är inte alltid det går.
Några av odlarna hade med sig kasserade morötter som ska slängas. Ganska fina eller hur? Foto: Karin Lindow.
Mötet arrangerades inom ramen för det regeringsuppdrag för minskat matsvinn som Livsmedelsverket har tillsammans med Jordbruksverket och Naturvårdsverket. Ett sätt att öka produktionen är att minska livsmedelsförluster och öka resurseffektiviteten. Då kan vi få ut mer mat till samma kostnad och resurser. Det är därför roligt att livsmedelsstrategin 2.0 ger ett fortsatt uppdrag för minskat matsvinn under åren 2026–2030. Vi kommer kunna fortsätta arbeta med de här viktiga frågorna i fem år till!
/Karin Lindow, jordbrukspolitisk utredare och projektledare på Jordbruksverket inom matsvinnsuppdraget
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Under de senaste månaderna har det allt oftare uppmärksammats att det råder brist på nötkött i Sverige. Produktionen både i Sverige och i andra länder i EU har minskat vilket har gjort att obalansen på marknaden har tilltagit. Nötköttsproduktionen i Sverige har relativt andra produktionsgrenar en sämre lönsamhet, vilket i kombination med bland annat ogynnsamma produktionsförutsättningar, har lett till att antalet nötkreatur har minskat. Detta leder i sin tur till minskad tillgång på nötkött.
Marknadsbalans
Under 2024 ökade produktionen av nötkött med 1 procent medan totalkonsumtionen ökade med 2,5 procent. Importen ökade med 2 procent medan exporten minskade med drygt 14 procent. Det innebar att den inhemska försörjningsgraden minskade från 57,6 procent 2023 till 56,8 procent 2024. Förbättrad konjunktur i form av sänkta räntor och avtagande inflation under 2024 kan var en orsak till att konsumtionen av nötkött ökade, trots att matpriserna fortfarande är höga.
Året har inletts med kraftigt minskad produktion av nötkött, den totala slaktvikten var nästan 10 procent lägre i januari 2025 än samma månad 2024. Även om nyårs- och trettonhelgen inföll på vardagar, vilket bidrog till färre slaktdagar än normalt, så är den största orsaken till minskad slakt i januari att antalet kor och kvigor som föder nya kalvar minskat kraftigt de senaste åren. Det finns alltså färre nötkreatur som kan skickas till slakt, såväl moderdjur som avkommor efter dessa.
Antal nötkreatur i Sverige
Jordbruksverkets senaste räkning av nötkreatur från december 2024 visar att antalet minskat med 2,5 procent mellan 2023 och 2024. Minskningen är som störst för dikor med 3,7 procent, vilket motsvarar 7 000 djur, medan antalet mjölkkor minskat med 5 000 djur och antalet kalvar minskat med 14 200 djur. Antalet dikor är det lägsta på mer än tio år. Enligt statistisk från CDB (nötkreatursregistret) föddes nästan 20 000 färre kalvar under 2024 jämfört med 2023. Utvecklingen är densamma i EU, totalt för samtliga medlemsländer har antalet nötkreatur minskat med tre procent under 2024.
Foto: Scandinav
Prisutveckling
Priserna för nötkött har ökat med nästan 7 procent under perioden januari 2024 – januari 2025. Under samma period ökade avräkningsprisindex för en sammanvägning av samtliga jordbruksprodukter med 10 procent. Svenska avräkningspriser har under lång tid legat i topp jämfört med övriga länder i EU. Under 2024 har dock priserna i EU ökat snabbare än i Sverige och i februari 2025 låg det svenska nötköttspriset strax under genomsnittet för EU. Irland har för närvarande EU:s högsta avräkningspris för nötkött.
Orsaker till stagnerat produktionsintresse i Sverige
Ogynnsam väderlek i Sverige under 2023 med svaga skördar av både grovfoder och spannmål gav en utmanande situation för många producenter. En del har valt att minska eller helt lägga ner produktionen. De senaste åren har präglats av stor oro på marknaden med snabba förändringar av priser för både sålda produkter och köpta insatsvaror. Osäkra förhållanden har gjort att intresset för investeringar har minskat. Det har visat sig i att antalet förprövade stallplatser föll mellan 2023 och 2024. För dikor minskade antalet förprövade platser från cirka 9 000 under 2023 till cirka 6 600 platser under 2024. För att bedriva en långsiktigt uthållig och bibehållen produktion är det inte tillräckligt.
Enligt Jordbruksverkets jordbruksekonomiska undersökning är lönsamheten i nötköttsproduktionen sämre än i andra produktionsgrenar. Företagen är dessutom till stor del beroende av stöd för att kunna bedriva produktion och många köttproducenter har inkomster från annat arbete.
Figuren visar fördelningen av inkomst hos företagen i olika produktionsgrenar. Källa: Jordbruksverket
En förklaring till svag lönsamhet i köttproduktionen är att den är småskalig. Medelkoantalet för dikoproducenter är drygt 20 djur medan motsvarande för mjölkkor är drygt 110 djur.
Figuren visar antal företag per storleksgrupp. Amkor är en annan benämning för dikor som beskrivs ovan i texten. Källa: Jordbruksverket
/Bengt Johnsson, jordbrukspolitisk utredare
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
”Om folk svälter och dör på grund av matbrist har vi inget folk att försvara. Då behövs inte Försvarsmakten.” Vi var i Norra Militärregionens lokaler i Boden när en av våra kollegor från Försvarsmakten summerade det i två korta meningar.
I en tid som präglas av mycket oro i vår omvärld och i ett säkerhetsläge som beskrivs som det allvarligaste sedan andra världskriget är frågan om mat ytterst en fråga om vår säkerhet och om Sveriges försvarsförmåga.
Jordbruksverket är expertmyndighet i frågor som rör matproduktion. Vi arbetar utifrån regeringsuppdrag men självständigt och oberoende av politiken. Jordbruksverket är också en beredskapsmyndighet och en viktig del i det civila försvaret. Vårt ansvar är att, tillsammans med andra myndigheter, se till att svenska folket har mat på bordet oavsett hur situationen ser ut i landet.
Idag lämnar vi konkreta förslag till regeringen på hur vi tillsammans med företagen bygger Sveriges livsmedelsberedskap och tryggar maten oavsett vad som händer. Under utredningen har vi samarbetat med andra myndigheter inom vår beredskapssektor, Försvarsmakten, vårt grannland Finland – som är ett föregångsland när det kommer till försörjningsberedskap – samt företag och branschföreträdare inom jordbruksnäringen.
Leveransen till regeringen utgör en milstolpe för Sveriges livsmedelsförsörjning. Nu lämnar vi utredningsfasen och börjar bygga Sveriges livsmedelsberedskap.
Foto: Vida Vinkel, Scandinav
Vi bygger beredskapen tillsammans
Jordbruksverket föreslår att staten ska etablera beredskapslager för spannmål till livsmedel och insatsvaror till jordbruket. Sverige är beroende av importerat utsäde, växtskyddsmedel, mineralgödsel och proteinfoder för att producera mat. Handelsstörningar kan ha en enorm påverkan på matproduktionen. Om dessa uppstår vid kritiska tidpunkter för jordbruket, vid sådd eller skörd kan det få stora konsekvenser för livsmedelsförsörjningen under en lång tid framåt. Insatsvaror bör lagras för en växtodlingssäsong och för den produktion som kan upprätthållas vid allvarlig samhällsstörning och ytterst krig.
Olika alternativ för lagring av spannmål för livsmedelsändamål, från tre månaders till tolv månaders konsumtion, redovisas. Det är regeringen som beslutar om hur mycket spannmål som ska lagras.
Förslaget innebär att vi bygger beredskapen tillsammans med företagen. Vi föreslår att beredskapslagringen, både för spannmål och insatsvaror, ska ske i form av så kallade omsättningslager, där staten köper en mängd vara som sedan lagras och omsätts regelbundet av företagen. Varan som ägs av staten ska alltid finnas tillgänglig när staten behöver den.
Vi föreslår en så stor regionalisering av beredskapslagren som möjligt, det vill säga att lagren ska vara fördelade över hela landet. Det minskar beroendet av transporter i kris och krig och säkerställer att vi har mat i alla delar av landet om viktig infrastruktur skulle slås ut.
Lagren bör komma till användning som en sista utväg i en allvarlig bristsituation inte kan åtgärdas av marknaden. Beredskapslagren ska ses som en statlig försäkring för att vi ska ha tillräckligt med mat i landet oavsett vad som händer. Beredskapslagring är en av flera åtgärder för att öka motståndskraften, investeringsstöd i syfte att öka företagens robusthet är en annan åtgärd som Jordbruksverket presenterar.
Foto: Kenneth Bengtsson, Scandinav
Målet: Att säkra 3 000 kalorier per person och dygn
I en allvarlig kris eller i ett krig kan vi inte räkna med att kunna äta samma mat som vi gör i dag. Däremot ska vi kunna känna oss trygga med att det kommer att finnas tillgång till tillräckligt med säker mat för att vi ska kunna äta oss mätta.
Livsmedelsverket beräknar att 3 000 kalorier per person och dygn behöver säkras under höjd beredskap, och vi har utgått från beräkningarna om mängden kalorier när vi har utrett storlek på lagren. Lagren är dimensionerade för att tillgodose energibehovet hos civilbefolkning och svensk militär. Produktion av livsmedel som är förhållandevis robust har prioriterats.
Foto: Christian Ferm, Scandinav
Beredskapslager för spannmål bör prioriteras i norra Sverige
Jordbruksverket har utrett hur livsmedelsförsörjningen kan tryggas i de fyra nordligaste länen Jämtland, Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland.
De fyra nordligaste länen är helt beroende av transporter från södra Sverige för att klara sin livsmedelsförsörjning. Samtidigt är området strategiskt viktigt för Sveriges och Natos försvar. Förutom att säkerställa att invånarna har mat i kris och krig, innebär en tryggad livsmedelsförsörjning i denna del av landet, en ökad avskräckningsförmåga och en högre insats för motståndare att angripa vårt land.
Jordbruksverket föreslår att uppbyggnaden av beredskapslager för spannmål ska prioriteras i norra Sverige. Det är spannmål avsedd för livsmedelsändamål som bör beredskapslagras i omsättningslager där varan omsätts av privata företag men som kan behöva kompletteras med lager där varan omsätts av staten.
Spannmålen som beredskapslagras behöver förädlas för att bli mat. I norra Sverige finns inga spannmålskvarnar. De bagerier som finns har inte heller egen kvarnutrustning som skulle kunna komma till användning. För att trygga livsmedelsförsörjningen i denna del av landet är det viktigt att staten säkrar även mobila kvarnar.
Foto: Viktor Holm, Scandinav
Kostnad för lagren = ett kaffepaket per person och år
Vad kostar det att staten försäkrar att vi har tillräckligt med mat vid kris och krig? Det beror så klart på vilket beslut som regeringen fattar om vad som ska lagras, det vill säga om vi ska lagra enbart spannmål, enbart insatsvaror eller både och, samt hur lång tid spannmålslagren i sådana fall ska räcka.
Vi har lämnat skalbara förslag och utifrån vilket beslut som fattas kan uppbyggnaden av beredskapslager av spannmål och insatsvaror kosta mellan 67 kronor och 78 kronor per person och år, i tio år framåt. Alltså ungefär kostnaden för ett paket kaffe per person och år.
Det innebär en kostnad på mellan 7 och 8,5 miljarder kronor, fördelad på tio år. I det högsta spannet hamnar vi i samma kostnadsnivå som Finland som är ett föregångsland när det kommer till beredskapslagring.
I fredags presenterade Sveriges landsbygdsminister Peter Kullgren Livsmedelsstrategin 2.0 och de åtgärder som ska genomföras under de närmaste åren. Han lyfte då också fram att satsningarna på åtgärder i strategin är en del i en större satsning. Den omfattar bland annat också:
Jordbruksverket arbetar med livsmedelsstrategin på olika sätt. Ett sätt är att vi har integrerat den i vår löpande verksamhet och andra sätt är genomförandet av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken och Havs-, fiskeri- och vattenbruksprogrammet. Sedan utför vi naturligtvis också de särskilda uppdrag vi har fått inom ramen för livsmedelsstrategin.
Fokusområde Ökad robusthet i livsmedelskedjan
Foto: Michael Erhardsson, Mostphotos.
Kraftsamling vattenhushållning (2025 – 2030)
Kollektiva ersättningar (2025)
Stärkt sjömatsproduktion från yrkesfisket, vattenbruk och den blå värdekedjan (2026 – 2030)
Säkra tillgången till växtskyddsmedel för mindre användningsområden (2026 – 2030)
Växtskyddsrådet (2026 – 2030)
Förmedla bidrag för koordinering av regional innovation och kunskapsöverföring (2025)
Fokusområde Exportfrämjande
Effektivisera arbetet med exportgodkännande för svenska livsmedel och jordbruksvaror (2026 – 2030)
Fokusområde Svensk kvalitet och gastronomi
Uppdrag att inom ramen för livsmedelsstrategin genomföra Sveriges deltagande i jordbruks- och livsmedelsmässan Grüne Woche (2026 – 2030)
Förmedla bidrag för det svenska deltagandet i Bocuse d’Or (2026 – 2030)
Förmedla bidrag till V.S. Visit Sweden AB för att stärka svensk måltidsturism (2026 – 2030)
Genomförande
Foto: Per Magnus Persson, Scandinav
Följa upp och utvärdera utvecklingen av hela livsmedelskedjan utifrån livsmedelsstrategins mål.
Jordbruksverket kommer också på olika sätt bidra i åtgärder som andra myndigheter är ansvariga för. Till exempel medverkar vi tillsammans med Naturvårdsverket i regeringsuppdrag för minskat matsvinn som getts till Livsmedelsverket under 2026–2030.
Vill du veta mer?
Förutom bloggen så har vi också digitala lunchseminarier i serien Nytt från Jordbruksverket om livsmedelsstrategin där vi presenterar information och leveranser från de regeringsuppdrag och ämnesområden som Jordbruksverket ansvarar för och diskuterar resultaten med aktörer.
Nästa lunchseminarium är den 9 april och då presenteras vår uppföljning och utvärdering av livsmedelsstrategin. Carl Eckerdal på Livsmedelsföretagen och Annika Bergman på Hushållningssällskapet Halland och Gröna arbetsgivare samtalar om utvecklingen. Mer information och anmälan till seminariet den 9 april. För tips om kommande seminarier finns också ett nyhetsbrev som du kan anmäla dig till här.
/Andreas Davelid jordbrukspolitisk utredare
Foto: Thomas Adolfsén, Scandinav
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Den svenska maten 