Kategoriarkiv: Agenda 2030

SkördePlus – nytt verktyg för att mer potatis och morötter ska bli mat

Vi har tagit fram ett verktyg som odlare och packerier ska kunna använda för att utvärdera sin skörd och se om mer går att ta tillvara. Verktyget heter SkördePlus.

Hur tog vi fram SkördePlus?

Tillsammans med rådgivare tog vi fram och testade ett Excel-verktyg hos tolv odlare; sex företag som odlar och packar morötter i Skåne och sex potatisodlare i Dalarna. De provade och fick tycka till om verktyget.

”Är det värdefullt att själv skriva ner och räkna ut hur stor del av skörden som påverkades av torka, blöta och vilt?” Man landade i att det kan det vara.

”Hur stor nytta har man av att gräva efter skörd för att se hur mycket potatis och morötter som blir kvar i fält?” Det är oftast inte så mycket kvar i fält efter skörd. Efter ovanliga förhållanden som att det har blivit väldigt blött kan det vara desto mer. Man kan behöva justera upptagarens djup eller se om det ändå fanns kvar knölar eller morötter som hade kunnat säljas.

Den del av verktyget som handlar om att utvärdera och mäta kvaliteten i slänglådan – foderlådan – frånsorteringen, den tyckte odlarna i projektet var mest intressant.

Potatis i ett tråg. En del potatisar har röta, är gräna eller skadade men det finns också dem som är fina.
I frånsorteringen förekommer både potatis med röta, grönfärgning och skador, avvikelser som odlare gör sitt bästa för att undvika. Det kan också finnas potatis av ganska god kvalitet eller som skulle kunna skalas för att bli mat. Foto: Karin Lindow

Vad har vi i frånsorteringen?

Man tar ett prov på 10–15 kilo och sorterar det i olika hinkar utifrån vilken kvalitetsavvikelse som produkterna har. Många större odlare som packar morötter eller potatis har idag en optisk sorterare i packeriet, en maskin som sorterar efter storlek och tar bort grönt, skadat, rötor eller skorv. Men de flesta har också en kompletterande manuell sortering. Personal på sorteringsmaskinen tar bort det som avviker. Det är högt ställda krav på morötter och potatis från köparna, en hel del är fina men några är kanske avbrutna eller har en färgskiftning i skalet. Det vet vi sen tidigare kartläggningar; livsmedelsförluster av morötter och livsmedelsförluster av potatis.

Vad slängs idag, finns det mer vi kan få sålt? Med SkördePlus kan man bedöma hur mycket mer man skulle kunna sälja till livsmedel och låta verktyget räkna ut vad man kan tjäna på det.

Nu är det inte alltid helt lätt att hitta ny avsättning för det man sorterar bort, alltså det som idag går till foder, biogas eller kompost. Det gäller att det finns nån som vill köpa, till exempel ett skaleri eller en förädlare. Man behöver också ha tillräckliga volymer till det. Några odlare i vårt projekt diskuterade om man kan gå ihop om en lastbil för att få ihop tillräckliga volymer för att sälja mer till klass 2 eller till ett skaleri.

SkördePlus kan också hjälpa odlare att utvärdera vilka åtgärder som kan förbättra kvaliteten till nästa säsong. En annan fördel som odlarna i projektet också lyfte är att verktyget kan hjälpa till i diskussioner om kvalitet och bidra till ökad samsyn i arbetslaget.

En person i packeriet sorterar manuellt bort avvikande potatis som passerar på ett rullband.
Manuell sortering av potatis. Foto: Karin Lindow

Kvalitet, krav och matsvinn – en komplex fråga

Vi konsumenter har höga krav på kvaliteten. För morötter finns det internationella handelsnormer som måste följas enligt lag. De finns för att köpare och leverantörer ska tala samma språk om kvalitet och pris – man behöver veta vad man får och vad man säljer till vilket pris.  Handelsnormerna har både klass 1 och klass 2, och klass 2 har ganska stor tolerans för kvalitetsvariation men används inte lika ofta som klass 1. I ett tidigare blogginlägg kan du läsa om vårt arbete med att påverka för att normerna för morötter anpassas till förmån för minskat svinn. Med små justeringar skulle man kunna ha en fortsatt fin klass 1 men använda mer av skörden till livsmedel.

För potatis finns också klass 1 och klass 2, enligt kvalitetsregler som Svensk Potatis och Stiftelsen Potatisbranschen ansvarar för. Dessa regler sammanfattas i SMAK-märkningen.

potatisskalare

Man kan ju tycka att kraven på råvarorna skulle kunna vara lägre. Men det är också viktigt att det funkar i hela kedjan så de inte slängs i butik eller hemmen för att man tror att de dåliga. Här kommer kunskap in och samverkar för att hålla en lagom kvalitet som också är hållbar. Är det lite ytlig ljus beläggning i potatisskalet, så kallad silverskorv (det låter väl egentligen ganska vackert?) i matpotatis som oftast ändå skalas – då slänger du väl inte? Vi behöver mer kunskap om maten. Och det finns en fantastisk innovation som kan hjälpa till vid både prickar och småfläckar på potatis, rotfrukter, frukt och grönsaker…och det är… ta da` potatisskalaren! Använd den 🙂

Här kan du ladda ner SkördePlus

Förutom att slå ett slag för potatisskalaren och att vi inte ska vara rädda för nån liten prick i salladen, så vill jag slå ett slag för det nya verktyget SkördePlus. Jag hoppas att odlare och packerier kommer tycka att det är enkelt och användbart. Och att de möts av intresse hos nästa led, industrin, skalerier, butiker och restauranger – med en vilja att ta tillvara mer av hela skörden.

Kom på vårt webbinarium

Tipsar också om vårt webbinarium den 16 september då potatisrådgivaren Åsa Rölin visar SkördePlus. Anmäl dig här.

Vi ses kanske?

Och förresten – är du intresserad eller vill lära mer om odling av potatis och grönsaker – kom till Borgeby i Skåne på onsdag på Potatis- och hortofältdagen 3 september. Där kan du se maskiner och sortprovning, lära om hållbar grönsaksodling, nyttodjur, växtskydd och vatten. Och träffa mig och kollegorna i Jordbruksverkets monter!

Fyra personer som står bakom borden i Jordbruksverkets monter. På bordet finns broschyrer och morötter.
Förra året var det mycket morötter på bordet – i år blir det potatis. Bild från Potatis- och Hortfältdagen 2024.

SkördePlus har tagits fram med medel från regeringsuppdrag för minskat matsvinn. Det är ett uppdrag inom livsmedelsstrategin som Livsmedelsverket har tillsammans med oss på Jordbruksverket och Naturvårdsverket.

/Karin Lindow, jordbrukspolitisk utredare och projektledare för minskade livsmedelsförluster

Nominera en svensk ekoaktör!

För fjärde året i rad arrangerar EU-kommissionen ”EU Organic Awards”, ett evenemang då ekologiska aktörer uppmärksammas. I år går det av stapeln den 23 september och nu har DU möjlighet att nominera en svensk aktör för utmärkelsen! Sverige har tidigare knipit flera förstapriser. Förra året vann exempelvis Ekodistrikt Sörmland klassen för – just precis; bästa ekodistrikt, medan Kalf & Hansen vann priset för bästa ekologiska restaurang.

Foto: EU-kommissionen

Det finns sex kategorier:

  • Bästa ekologiska lantbrukaren
  • Bästa ekologiska distrikt
  • Bästa ekologiska stad
  • Bästa ekologiska förädlingsföretag (små och medelstora)
  • Bästa ekologiska detaljhandelsaktör
  • Bästa ekologiska restaurang (privat och offentlig)

Klicka här för att nominera & inspireras.
Glöm inte att skicka in ditt bidrag senast den 27 april.

Varför har detta evenemang skapats?
EU-kommissionen menar att ekologisk produktion är en viktig pusselbit för att förbättra den miljömässiga hållbarheten och för att uppnå målen i viktiga ramverk och strategier. EU:s ekologiska handlingsplan slår fast att 25 procent av jordbruksmarken inom EU ska vara ekologiskt certifierad 2030. Ekologisk produktion leder till minskad användning av naturfrämmande bekämpnings- och gödningsmedel samt antibiotika till djur. Ekologisk produktion har även positiva effekter på biologisk mångfald och förbättrar djurvälfärden.

Sverige är på många vis ett föregångsland när det gäller ekologisk produktion och konsumtion. Även i lågkonjunktur och med andra omvärldsfaktorer som pressat ekoandelarna i alla led av värdekedjan de senaste åren ligger vi i framkant.

//Åsa Lannhard Öberg, representant för Sverige i EU:s nätverk för ekoambassadörer

Fler djur och mer av djuren kan bli mat – jag är övertygad!

Köksmästaren John Persson gav sina tankar om hur man kan laga, servera och presentera inälvsmat och annorlunda köttdetaljer. Till vänster munk med oxtunga, till höger glödbakade gulbetor dressade i fläskfett tillsammans med puffad fläsksvål. Foto: John Persson

Livsmedelsförlusterna av gris- och nötkött på gårdar var 20 000 ton (2020), 3 respektive 8 % av produktionen. Förlusterna omräknade i koldioxidekvivalenter är lika mycket som 9 procent av växthusgasutsläppen från animaliesektorn i Sverige. I onsdags samlades ett fyrtiotal personer från branschorganisationer, rådgivning, myndigheter och företag för att inspireras, hämta kunskap och engageras i att öka takten för att mer av djuren ska bli mat. Det handlar om hur köttproduktionen kan bli ännu mer resurseffektiv.

Programmet var välfyllt och som arrangör funderade jag på att med självinsikt skämta om korvstoppning. Ett smörgåsbord av kunskap och inspel sa en av deltagarna vilket lät mer positivt. Jag berättade om resultaten från de rapporter om livsmedelsförluster som vi på Jordbruksverket låtit ta fram.

Utmaning för slakterier att ta tillvara hela djuren

SLU-forskare berättade därefter om hur olika typer av slakterier på utmaningar och möjligheter i att ta tillvara mer av de djur som slaktas. I en av rapporterna finns data över hur inälvor, fett och blod från svenska slakterier används. Nära hälften av de biprodukter vi hade kunnat äta blir inte mat utan går till annat, framförallt biogas. Export är en viktig marknadskanal för de större slakterierna, men det är svårare för mindre. Det är för kostsamt att hantera och ta tillvara slaktbiprodukter utifrån vad de ger för intäkter. Mindre slakterier kan också uppleva att det är betungande med alla krav som ställs, slakt är ju en verksamhet med regler för både livsmedel, djurskydd, foder och miljö.

Flera forskningsprojekt på SLU, IVL och RISE samt pågående examensarbeten presenterades. Ett flerårigt projekt ”Nötsvinnprojektet” handlar om få djupare kunskap om orsaker till nötköttsförluster som underlag till åtgärder. Det pågår också ett examensarbete om förutsättningar för slakt på gård och ökad nödslakt. En möjlighet är att djur som till exempel har en hälta eller bråck ska kunna avlivas på gård och sen transporteras till slakteri. Det skulle betyda att kött från djuret kan användas som livsmedel, men det finns också praktiska hinder som att slakteriet ska ha möjlighet att ta emot och hur veterinärbesiktning ska gå till.

RISE berättade om uppstarten av Kunskapsnav för att stärka animaliesektorn och intressanta projekt om bland annat slaktutbyte och miljö- och klimatberäkningar.

Efter en mustig levergryta på restaurang Vesterbrunn fortsatte eftermiddagen med projekt som studerar hur mer inälvsmat och blod kan tas tillvara. Vi hade också inspirerande inspel från Märta Jansdotter på Gröna gårdar som har goda erfarenheter i att sälja inälvsmat bland annat via Nätet. Flera av deras inälvsprodukter säljer slut! Det finns också potential att sälja mer av dessa produkter på exportmarknaderna, om det talade Maria Kärnerud från Business Sweden.

Hur offentliga måltider kan bidra berättade Sara Seing från Södertälje kommun/Matlust. Även om merparten av maten inte äts i offentliga kök så är de viktiga för att lära barn och ungdomar goda och hållbara matvanor, vilket spiller över på resten av familjen och påverkar dem som framtida konsumenter. Dessutom är det lättare att styra över offentliga inköp än de inköp som du och jag gör i matbutiken. Sist men inte minst fick vi inblick i hur slakteriet KLS jobbar både för att sälja fler delar av djuren i Sverige och på export samt deras tankar om hur fler djur kan tas tillvara. Nötköttsproducenten David Brogård gav sitt perspektiv och exempel på hur han som ungnötsuppfödare jobbar med rådgivning, gott djuröga och att utvärdera och förebygga förluster. Produktivitet = resurseffektivitet.

Viktiga insikter från dagens workshop

En viktig del av dagen var workshop om hur vi ökar takten samt  inom vilka områden det behövs mer kunskap och idéer till nya projekt, arbeten och satsningar. Kort sammanfattning av inspelen: 

  • Det är viktigt att producenter känner sig trygga och har god kunskap om vilka djur som kan skickas med transportbilen till slakt. Här efterfrågas mer dialog med myndigheterna. Det behöver också undersökas om fler djur kan tas tillvara genom t.ex. slakt på gård eller transport som säkrar djurvälfärden för djur som har mindre problem men som ändå är fullt friska. Varför inte ett ekonomiskt stöd för att öka slakt på gård utifrån klimatsynpunkt? Nya AI-lösningar kanske kan utvecklas för att ännu bättre säkra hälsa och välfärd hos djuren?
  • För att öka efterfrågan på de detaljer, inälvor och blod som inte säljs i Sverige idag kan hälso- och klimataspekter lyftas fram. Det behövs också rätt kryddning, produktutveckling/innovationer, storytelling och genomtänkt kommunikation, liksom matlagningskompetens hos allmänheten. Mer förädling –  ett förädlingsnav tyckte någon men också ökad svensk produktion för att få upp volymer till export.

Formas har en ny utlysning I magen och inte i soptunnan som öppnade för ansökningar samma dag som mötet och vi fick information direkt från Tea Madunic Olsson som är ansvarig utredare för utlysningen. Marie Gidlund på Sweden Food Arena deltog och de samlar just nu in behov för framtida forsknings- och innovationssatsningar inom animalievärdekedjan. Anna Lundstedt, MatTanken, berättade om färsk inköpsstatistik från 35 kommuner som tillsammans använder 35 ton blodpudding, 28 ton leverpastej, 3 ton blodkorv och likaså leverbiff samt 1 ton nötlever. Axfoundation, Svenskt Kött, Från Sverige, Samarbete för minskat matsvinn, Gård och djurhälsan, Kött- och charkföretagen, Sveriges grisföretagare och Svenska Köttföretagen berättade också om hur de bidrar på olika sätt utifrån sina roller.

Personlig reflektion

Det jag tar med mig från dagen är att det finns en samsyn om att livsmedelsförlusterna behöver minska, med bibehållen god djurvälfärd och säkra livsmedel såklart. Och många vill bidra. Men det finns också utmaningar att hantera. Det finns också praktiska saker att förhålla sig till och viktiga värden som inte kan tummas på.

Konsumenternas preferenser och vad vi efterfrågar är en sak. Och mat ska ju  vara gott och lustfyllt. Fram med innovativa köttprodukter där mer av djuren än de traditionella detaljerna används,  tänker jag.

Vi myndigheter behöver också göra vårt bästa för att underlätta inom ramen för de regelverk och områden vi ansvarar för. Det kräver samarbete, dialog och ett lösningsorienterat synsätt. Som sagt; jag är glad och övertygad om att det kommer hända saker på det här området framöver. Alltså att mer ska bli mat.

Jag och min medmoderator Jessica Hagård. Workshop!

/Karin Lindow som jobbar med minskat matsvinn och ökad resurseffektivitet inom regeringsuppdrag för minskat matsvinn. Regeringsuppdraget är ett uppdrag inom livsmedelsstrategin som vi genomför tillsammans, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket och Jordbruksverket.

Psst. Ni har väl inte missat vår podd Upp på bordet som i avsnitt 4 handlade om inälvsmat, potatis… och att äta grävling (?). Lyssna och sprid!

Hur ska mer från livsmedelproduktionen bli mat? Kom på möten i vår om hur vi ökar takten!

Foto av dataskärm som visar en bild av lunchseminariets rubrik

Den 25 januari anordnade vi årets första lunchseminarium i serien Nytt från Jordbruksverket om livsmedelsstrategin. Temat var Mer ska bli mat – minskat svinn och ökad resurseffektivitet i produktionen. Jag berättade om de sex olika rapporter som vi med hjälp av forskare på SLU tagit fram om livsmedelsförluster vid produktion av nötkött, griskött, mjölk, slaktbiprodukter, kvarnvete, morötter, jordgubbar och potatis. Malin Fällström från Skövde slakteri och Magnus Nilsson från Nyhléns och Hugosons deltog i ett samtal om möjligheter och utmaningar med att sälja mer av hela djuret till livsmedel. Här kan du se seminariet i efterhand.

Kom på möte om hur fler djur och mer av djuren kan bli mat

Är du intresserad av frågan hur man kan minska förluster av kött på gårdsnivå och av hur fler delar av djuren kan bli mat? Då vill jag bjuda in dig till vårt möte i Jönköping den 22 mars, här finns mer information och anmälan. Forskare kommer att berätta om flera nya projekt som startats. Det blir exempel från aktörers vardag och en workshop där vi tillsammans identifierar luckor, behov och möjligheter för att öka takten, samverka mer och göra skillnad. Om du representerar en organisation eller initiativ som arbetar med frågan kan du anmäla till mig att få en tid på scen att kort berätta om hur er verksamhet kan bidra. Här nedan finns en preliminär agenda.

Psst – du bangar väl inte på levergrytan som jag har beställt till lunchen?

Nordic Food Waste Summit 2023

Sen har du väl inte missat att det anordnas ett stort nordiskt toppmöte om matsvinn den 26 april i Stockholm? Kom och träffa matsvinnsfolk från hela Norden! Lär om hur man arbetar för minskat matsvinn också i andra nordiska länder och knyt nya kontakter. Toppmötet som anordnas av Nordiska ministerrådet och matsvinnsmyndigheterna är öppet för alla aktörer i livsmedelssektorn. Det blir en inspirerande dag med framstående talare för att ta itu med utmaningarna med att minska matsvinnet i hela kedjan! Mer info och anmälan hittar du här.

Foto av en Stockholmsvy

Vi ses!

/Karin Lindow, projektledare inom matsvinn på livsmedelskedjan och exportenheten

Boka in vårt lunchseminarium 25 januari – på tema livsmedelsförluster

Den 25 januari är det dags för årets första lunchseminarium i serien Nytt från Jordbruksverket om livsmedelsstrategin. Temat kommer vara livsmedelsförluster och de resultat som nu börjar komma från vårt projekt där vi med god hjälp av forskare på Sveriges lantbruksuniversitet följer upp livsmedelsförluster. Alltså hur hur mycket av produktionen som var tänkt att gå vidare i livsmedelskedjan men inte gör det. Vad beror det på, vad görs med produkterna/råvarorna istället och vad kan förbättras så att mer kan bli mat?

Ett kollage som visar sex foton av hantering av fisk till sjöss, hantering av ostmassa på ett mejeri, kontroll av potatis, en bonde med sina kor, morötter i olika storlek och form samt jordgubbar i olika utvecklingsstadium.
Foto: Shutterstock, Urban Wigert, Björn Svensson/Scandinav bildbyrå, Sara Danielsson/Scandinav bildbyrå, Christina Winter

På seminariet kommer jag ge en kort översikt av resultaten från våra rapporter om förluster av griskött, nötkött och mjölk på gården och rapporten om livsmedelsförluster vid slakt av grisar och nötkreatur som blev klara i höstas. Här är ett tidigare blogginlägg. Jag kommer också berätta om livsmedelsförluster vid produktion av kvarnvete, potatis, morötter och jordgubbar – rapporter som alldeles strax blir klara! Även sjömat och livsmedelsindustri ingår i projektet, som sker inom ramen för regeringsuppdrag för minskat matsvinn.

Genom att mäta livsmedelsförluster får vi ökad kunskap om vad som behövs för att minska svinnet och öka resurseffektiviteten. Det kan handla om förbättringar på gårdar, packerier och slakterier. Men det hänger många gånger ihop med att det behöver finnas lönsamhet och en marknad för produkterna. Så hela kedjan kan bidra ända fram till oss konsumenter och vad vi efterfrågar. Fokus är framförallt att mer av produktionen verkligen ska resultera i livsmedel men det kan också handla om att en del av det som idag blir avfall istället kan användas till foder. En förflyttning uppåt i resurshierarkin. Under arbetets gång har vi lärt oss mycket tillsammans myndigheter – forskare – bransch. För det här är ett ganska nytt sätt att mäta och utvärdera effektiviteten i produktionen. Vi hoppas att den ökade kunskapen ska leda till åtgärder som är gynnsamma både för miljön, för lönsamheten hos företagen och som ger oss mer mat från vår svenska produktion.

Vår generaldirektör Christina Nordin inleder seminariet och vi avslutar med ett samtal med Skövde slakteri och Nyhléns Hugosons om möjligheter och utmaningar med att sälja mer av hela djuren till livsmedel.

Här kan du anmäla dig.

Vi ses!

/Karin Lindow som jobbar med regeringsuppdrag för minskat matsvinn och är projektledare för uppföljning av livsmedelsförluster

Hållbara jordbrukslandskap avbildas bäst ur flera vinklar

Augustiskörd av den flamländske målaren Jan Wildens (1586-1653). Bild: Wikimedia Commons.

Nederländerna är känt för många saker. Inom agrikulturområdet är det tulpaner, tomater och täckta och otäckta diken. Under förra milleniet blev landet bäst i världen på att hantera vattnet i landskapet. Inte bara för att skydda sig mot översvämning utan också för att kunna nyttja marken för livsmedelsproduktion. Inom kulturområdet består landets berömdheter i första hand av konstnärer. Inte minst för landskapsmåleriet. Många av verken råkar av en slump vara målade i skördetider, googla t ex Jan Wildens för skördelandskap och dignande fruktfat.

Nja, kanske inte en slump, men för de flesta idag är det svårt att förstå hur nöjda 1500-talsmänniskorna var när det fanns mat i landskapet och på bordet vilket också syns i motiven.

Men om det tidigare var gasa är det nu bromsa. Nederländerna har lanserat en plan för att klara framför allt vattendirektivets krav som innebär att utsläppen av kväve måste minskas. Kvävet från jordbruket måste i vissa områden ner med 70 procent vilket innebär att 30 procent  av jordbruken måste läggas ner vilket är lika med ett hundraprocentigt kaos där jordbruksministern lämnat in sin avskedsansökan nu i september. Planen, med en budget på 25 miljarder euro, finns dock kvar till efterträdaren. Syftet med skrotningskampanjen där vissa landskap ska tillbaka till 1400-talet är i första hand att få bukt med kväveförluster och bidra till vattenkvalitet men andra miljöfrågor såsom biologisk mångfald och luftkvalitet nämns också i debatten. Växthusgasutsläppen nämns däremot knappt alls, till skillnad från när man tidigare diskuterat liknande åtgärder i exempelvis Frankrike då klimatmålen varit i fokus.

Den nederländska fejden är ett utmärkt exempel på hur komplext det är att hantera olika politiska målsättningar i jordbrukslandskapet och hur ofta enbart en av flera viktiga frågor hamnar i fokus. Livsmedelsproduktion bidrar med många positiva effekter men också negativa. Jordbrukslandskapet avbildas helt enkelt bäst från många olika vinklar.

Jordbruksverket och Naturvårdsverket har i ett underlag till regeringens kommande klimathandlingsplan försökt fånga en del av denna mångfald av avvägningar. Underlaget är framtaget inom klimatpolitiken vilket innebär ett fokus på klimat. Men i frågan om styrmedel för att nå de nationella och internationella målen för klimat finns det fler utmaningar att beakta. De viktigaste utgörs av utsläppens biologiska natur vilket gör dem svåra att mäta och att åtgärda, kopplingar till andra miljömål, hänsyn till livsmedelsförsörjning och krisberedskap samt sektorns exponering för internationell konkurrens. Många av förslagen i rapporten handlar om komma tillrätta med kunskapsbristen när det gäller jordbrukets utsläpp via djur och mark. I andra branscher dominerar istället utsläpp från fossila bränslen som är betydligt enklare att beräkna och sätta pris på.

Du hittar rapporten på Naturvårdsverkets webbplats: Jordbrukssektorns klimatomställning

/Tobias Markensten, utredare klimat och energi


Länk till  [TM1]https://jordbruksverket.se/jordbruket-miljon-och-klimatet/jordbruket-och-vattnet

 [IG2]länk till https://en.wikipedia.org/wiki/Jan_Wildens

Målbilder för ett hållbart livsmedelssystem

För drygt ett år sedan startade Miljömålsrådet ett nytt programområde för att stärka myndigheternas samverkan kring ett hållbart livsmedelssystem och för öka förståelsen för hur nuvarande styrning och uppföljning är utformad.

Tio myndigheter har deltagit i möten och workshops för att ta fram myndighetsgemensamma målbilder för ett hållbart livsmedelssystem, under fin ledning av Livsmedelsverket. Vi har även tagit fram en beskrivning av nuvarande mål och strategier på livsmedelsområdet och hur de följs upp. Arbetet har även haft som mål att utveckla myndigheternas samverkan och arbetssätt för ett mer hållbart livsmedelssystem.

Jag har haft förmånen att delta och träffa myndighetskollegor och diskutera frågan. Sannerligen har vi vänt och vridit på flera aspekter och även om det inte varit helt enkelt har det varit lärorikt och bidragit till ökad förståelse och kontakter att ta tillvara framöver. Det handlar ju om många saker; hälsa, livsmedelsförsörjning, lönsamhet, biologisk mångfald, jämställdhet, klimat, tillgång till teknik och insatsvaror, resursanvändning och mycket mer därtill.

Foto: Anders Andersson/Scandinav Bildbyrå

Vi myndigheter har olika uppdrag men vi har också gemensamma frågor som går i varann, och samarbeten med varann och med andra aktörer. Inom matsvinn har Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Naturvårdsverket ett tight samarbete genom ett regeringsuppdrag. Men vi har också tät kontakt och dialog med branschen, forskare och organisationer. Inte minst i Samarbete för minskat matsvinn där fler och fler aktörer ansluter. Jag vet att samarbete också varit nyckeln i många andra frågor som att bli fria från vissa djursjukdomar som BVD, och en ansvarsfull användning av antibiotika.

Det finns säkert massor av fler samarbeten hos oss och på andra myndigheter, med och mellan aktörer. Och fler kommer det bli. För det är viktigt. Vi löser ju sällan svåra frågor ensamma!

Foto: Henning Westerkamp

Jag gick för snart 20 år sen en kurs i produktutveckling under en utbytestermin på lantbruksuniversitetet i Wien. En speciell uppgift som jag minns på kursen var att resa hem från månen när rymdskeppet kraschat. Man fick välja från en lista vad man tänkte använda för att ta sig hem. Det var allt från skruvmejslar till avancerad teknik, toapapper – ja you name it, som man kunde välja på. Dels gjordes övningen enskilt, dels i grupp. Gissa vilka som tog sig hem från månen? Såklart var det de som jobbade i grupp! Fråga mig nu inte vad det var man skulle använda för det har jag glömt 🙂 men jag minns det viktiga från övningen. Både livsmedelsystemet och hållbarheten med dess tre dimensioner – socialt, miljömässigt och ekonomiskt är komplexa saker att avväga och det kräver samarbete.

Anmäl dig nu

Hursom, den 31 maj lanserar vi nu 10 gemensamma målbilder för arbetet med ett mer hållbart livsmedelssystem. Välkomna att diskutera dem med oss! Lyssna till generaldirektörer, företagare, organisationer och forskare som ger sin bild. Hur kan myndigheterna bidra till att vår mat produceras och konsumeras på ett sätt som är hållbart? Vilka utmaningar ser du på kort och lång sikt?

Du kan delta fysiskt i Stockholm (begränsat antal platser) eller digitalt. Anmäl dig här! Mötet sker under samma vecka som FNs högnivåmöte Stockholm 50+

/Karin Lindow som tillsammans med kollegan Camilla Burman deltagit för Jordbruksverket i Syntesarbetet för ett hållbart livsmedelssystem tillsammans med kollegor på Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Folkhälsomyndigheten, Tillväxtverket, Länsstyrelsen, Kemikalieinspektionen, Havs- och vattenmyndigheten, Konsumentverket, Upphandlingsmyndigheten samt Vinnova.

Ökad lönsamhet i livsmedelskedjan – förutom i restaurangledet

Utvärderingen och uppföljningen av livsmedelsstrategin tittar på utvecklingen inom hela livsmedelskedjan. Foto: Thomas Adolfsén/Scandinav bildbyrå, Mostphotos, Astrakan/Scandinav bildbyrå och Kari Kohvakka/Scandinav

För att nå livsmedelsstrategins övergripande mål om en ökad och hållbar livsmedelsproduktion i hela landet samtidigt som relevanta miljömål nås, behöver företagen vara lönsamma och konkurrenskraftiga. Annars blir det svårt att hantera utmaningar som exempelvis oförutsedda händelser och att öka produktionen samtidigt som negativa miljöeffekter minskar.

I går lämnade vi årets rapport igår till Näringsdepartementet och den visar utvecklingen i livsmedelskedjan fram till pandemins första år 2020, före den kraftiga prisökningen på insatsvaror och innan kriget i Ukraina. Rapporten ger därför värdefull information om utgångsläget för den svenska livsmedelskedjan inför den extrema, utmanande och osäkra tid vi nu har.

Lönsamheten har ökat i tre led i livsmedelskedjan, men försämrats kraftigt i restaurangledet

Rapporten visar bland annat att lönsamheten ökade inom primärproduktion, livsmedelsindustri och livsmedelshandel mellan åren 2016 och 2020. Men också på en kraftig försämring i restaurangledet (på grund av pandemin), som bidrog till att lönsamheten i livsmedelskedjan som helhet fortsatte att minska.

Nettomarginalens utveckling i livsmedelskedjan 2011-2020, Index 2016=100
Not: Nyckeltalet för 2020 baseras på preliminära uppgifter. Ingen hänsyn har tagits till inflationen i figuren. Källa: SCB, Företagens ekonomi.

Yttre omständigheter påverkar lönsamhet och hållbarhet

Det är tydligt att livsmedelskedjan lönsamhet är beroende av yttre omständigheter (t.ex. torkåret 2018 och pandemin 2020), vilket förstärker vikten av att företagen har en buffert för att klara av yttre omständigheter, och en diversifierad verksamhet för att hantera risker så som väderberoende produktion och oförutsedda omständigheter. En försämrad lönsamhet riskerar också att minska produktionen av livsmedel, men också att försena insatser som minskar negativ miljöpåverkan och satsningar på produktutveckling, forskning och innovation.

Årets rapport visar också att produktionen fortsatte att öka i livsmedelskedjan fram till pandemin, även om tillväxten var svagare än i det totala näringslivet.

Bredare fokus på de tre hållbarhetsdimensionerna

I årets rapport har vi ett bredare fokus på de tre hållbarhetsdimensionerna: ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet. Vi har också försökt sammanfatta utvecklingen för ett urval av indikatorer inom respektive hållbarhetsdimension enligt ett trafikljussystem. Här är det viktigt att komma ihåg att utvecklingen inte säger något om nivån, eller om mål är nådda.

Inom den miljömässiga dimensionen går utvecklingen i flera fall åt rätt håll. Till exempel har den negativa utvecklingen för odlingslandskapets fåglar och arealen betesmarker avtagit och utsläppen av växthusgaser minskar. Men förbättringar sker inte tillräckligt snabbt för att uppsatta miljömål ska nås. Andra indikatorer går åt fel håll, till exempel minskar arealen jordbruksmark vilket ger negativa konsekvenser för såväl svensk livsmedelsproduktion som odlingslandskapets biologiska mångfald. Fortsatt skötsel av betesmarker är centralt för att bevara odlingslandskapets biologiska mångfald. För att öka resurseffektiviteten, minska utsläppen av växthusgaser samt bevara och öka den biologiska mångfalden krävs bl.a. nya produktions- och brukningsmetoder.

Flera indikatorer som används för att följa den sociala dimensionen visar att utvecklingen är oförändrad, till exempel försäljning av antibiotika, indikatorer för levande landsbygd och jämlikhet. Däremot går utvecklingen åt fel håll när det gäller till exempel folkhälsa, tillgång på kompetent arbetskraft och företagens upplevelse av myndigheternas regler. Primärproduktionen är den bransch där flest dödsolyckor inträffar, och livsmedelsindustrin är det led om har flest arbetsskador i såväl livsmedelskedjan som i näringslivet. Dessutom har primärproduktionen en anmärkningsvärt stor andel av sysselsatta som är 65 år eller äldre och en förklaring till att åldersstrukturen är att många äldre jordbrukare fortsätter att bruka sin mark efter pensionsålder.

Om du är nyfiken på årets rapport och vill läsa mer så hittar du den här. Vi har också tagit fram en kortversion av rapporten där vi sammanfattar livsmedelskedjans utveckling utifrån strategins mål samt uppföljningen av åtgärderna i handlingsplanen. Om du vill fördjupa dig inom något specifikt område eller få en djupare förståelse för helheten så rekommenderar vi att du läser den fullständiga rapporten.

/ Camilla Burman, samordnare för uppföljningen och utvärderingen av livsmedelsstrategin

Toppmöte om hållbara livsmedelssystem – Jordbruksverket bidrar med fokus på lönsamhet och minskat svinn!

Vad vi producerar och hur vi organiserar vår produktion, förädling, distribution och konsumtion av mat spelar en avgörande roll för miljö, klimat och hälsa och möjligheterna att nå Agenda 2030. FN:s generalsekreterare António Guterres har därför tagit initiativ till ett toppmöte om hållbara livsmedelssystem – Food Systems Summit 2021, för att förändra våra livsmedelsystem till att bli ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbara och uppnå de globala målen i Agenda 2030. Toppmötet ska också bidra till återhämtningen av Covid-19, som orsakat fattigdom och ökad hunger. Toppmötet har förberetts under ett och ett halvt år och har fokus på ”action”! Regeringschefer och statschefer är inbjudna och en av talarna är Sveriges statsminister.

Källa: FNs kampanjmaterial

Vad blir då resultatet?

Både processen inför toppmötet såsom nationella dialoger, och uppföljningen efter mötet kommer vara viktiga delar för att gå vidare till konkret handling. . Förväntade resultat av toppmötet är ett ”Statement of Action” (sammanfattning) som FN:s generalsekreterare gör och ett antal samarbeten, så kallade koalitioner, på global nivå. Sverige medverkar i fyra av dessa:

  • koalitionen om skolmat,
  • koalitionen om hälsosamma och hållbara dieter samt
  • koalitionen om matsvinn.
  • Medverkan i Agriculture Innovation Mission for Climate (AIM for Climate) som syftar till att öka innovation och samarbete för ett klimatpositivt livsmedelssystem.

Jordbruksverket deltar i koalitionen om matsvinn

I koalitionen om matsvinn deltar vi för att sprida svenska erfarenheter om matsvinnsarbetet i Sverige som kommit ganska långt på många plan. Många aktörer jobbar aktivt för minskat matsvinn och Livsmedelsverket, Naturvårdsverket och Jordbruksverket jobbar tillsammans i ett regeringsuppdrag för att uppmuntra detta. Få länder mäter svinn redan på gården och industrin så det är ganska unikt att vi nu också har metoder och har börjat mäta detta. Allt detta finns beskrivet i en rapport som vi tagit fram ihop med hjälp av SLU och RISE tillsammans med Naturvårdsverket, SCB och Livsmedelsverket samt i dialog med branschorganisationerna. De råvaror som är i fokus är mjölk, nötkött, griskött, vete, potatis, morötter, jordgubbar och sjömat. Våra kunskaper och resonemang går alltså nu på export 🙂 genom den översatta rapporten som publiceras med anledning av toppmötet: Food loss in Sweden – National follow-up methods for increased knowledge about losses and resources in food production.

På toppmötet visas filmen ”Food is never waste” som styrker att matsvinn är en nyckelfaktor i arbetet för hållbara livsmedelssystem. Hur kan vi slänga mat när 1 av tio går hungriga? Vid livsmedelsproduktion ger förlusterna växthusgasutsläpp och användning av naturresurser helt i onödan samt en lägre inkomst för matproducenter. USAs biträdande jordbruksminister berättar om sitt engagemang men också vår egen Näringsminister Ibrahim Baylan som slår ett slag för minskat matsvinn genom vår framtagna metod som presenteras i rapporten.

Färdvägen visar Sveriges arbete med hållbara livsmedelssystem

Inför toppmötet om livsmedelssystem har regeringen presenterat en färdväg som du hittar här. En utgångpunkt för färdvägen är de dialoger, bl.a. en nationell och två regionala, som hölls under första halvåret i år. I färdvägen presenteras svenska styrkor och svagheter samt processer och policydokument som är viktiga för arbetet med hållbara livsmedelssystem. Flera av dessa processer är sådana som Jordbruksverket arbetar med:

  • Gemensamma jordbrukspolitiken (CAP)
  • Gemensamma fiskeripolitiken (CFP)
  • Livsmedelsstrategin
  • Farm 2 Fork (EU:s strategi för hållbara livsmedel)
  • EU:s handelsavtal
  • Samverkansprogrammet för näringslivets klimatomställning
  • Utredning om att minska antibiotika användning globalt
  • Uppdrag att med utgångspunkt i Covid-pandemin granska djurhållning med avseende på risken för uppkomst och spridning av nya smittor mellan djur och människa.
  • En förutsättning för att ställa om till ett hållbart livsmedelssystem är att jordbruksföretagen är lönsamma för att ha kraft att satsa i ny teknik, nya arbetsmetoder och samarbeten, säger Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin. Jordbruksverket har föreslagit satsningar i den strategiska planen för CAP 2023-2027 som ska bidra till detta. Jordbruksverket arbetar även på flera andra sätt med att stärka primärproducenternas konkurrenskraft, bland annat genom åtgärder i den svenska livsmedelsstrategin.

Det pågår många initiativ för mer hållbara livsmedelssystem. I rapporten Hållbara livsmedelssystem har Jordbruksverket gjort en sammanställning av dessa. Sammanställningen finns också som en bilaga till färdvägen.

/Karin Lindow och Andreas Davelid som jobbar med hållbarhetsfrågor på Jordbruksverket

Källa: FNs kampanjmaterial

Stutar på naturbetesmarker bidrar till miljömålen

Betande djur har en avgörande betydelse för att nå viktiga samhällsmål. Foto: Scandinav.

Världsnaturfonden, WWF, har gett  Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i uppdrag att beskriva vad det skulle innebära för naturvården om de tjurar som idag föds upp på stall istället kunde kastreras och födas upp som stutar på naturbetesmarker. Hälften av landets tjurar kommer inte ut på bete idag samtidigt som en allt större del av landets betesmarker håller på att växa igen.

Jordbruksverket ställer sig i alla delar bakom att djurproduktionen i Sverige ska bedrivas på ett sådant sätt att högsta möjliga djurvälfärd uppnås och att den också bidrar till så många miljömål som möjligt. Betande djur har en avgörande betydelse för att nå viktiga samhällsmål.

Tjurar på bete kan vara problematiskt
Precis som rapporten beskriver så finns det praktiska skäl som gör det svårt att ha tjurar på bete. Det är farligt både för dem som ska hantera djuren och för dem som vistas i de marker där djuren finns. Dessa problem kan delvis lösas genom att kastrera tjurarna (så att de blir stutar). Kastrering är ett operativt ingrepp som måste utföras av veterinär och som ibland kan ge biverkningar. Kastreringen blir dessutom en extra kostnad för djurhållaren.

Stutar kan bli lönsamma på gårdar med stora betesmarker
För jordbruksföretagen har produktionen av stutar på bete förutsättningar att vara en konkurrenskraftig verksamhet om den kan bedrivas till låga kostnader. Men eftersom djuren växer betydligt långsammare på bete jämfört med uppfödning i stall kan låga produktionskostnader bara uppnås i de områden av landet där det finns betesmarker av tillräcklig storlek. Eftersom det främst är djur av mjölkras som är lämpliga för stutuppfödning måste mjölkraskalvarna också förmedlas till intresserade lantbrukare med stora naturbetesmarker. Den matchningen har i praktiken visat sig vara svår.

Ökade stöd för betesmarker
I SLU:s rapport framgår det att de stöd som finns till jordbruket borde riktas mera mot betande djur och betesmarker. I nuläget får man stöd till nötkreatur, men för att få stödet finns inga krav på att djuren ska hållas på bete. Den nuvarande stödkonstruktionen ger redan en tydlig fördel för djur som föds upp extensivt framför den intensiva uppfödningen på stall, eftersom äldre djur får mer stöd än de som slaktas tidigare. Om det ställs krav på att djuren ska beta kommer det att leda till en krånglig administration och kontroll som både drabbar jordbrukarna och myndigheterna. Jordbruksverket har i en skrivelse till Näringsdepartementet föreslagit en kraftig höjning av betesmarksstödet inför den CAP-budgetperiod som påbörjas 2023.

Tudelade samhällsnyttor
Avslutningsvis vill Jordbruksverket också påpeka att den extensiva produktionen på naturbetesmarker är tudelad när det gäller olika samhällsnyttor. Den extensiva produktionen ger fördelar för bland annat biologisk mångfald och öppet odlingslandskap, men räknat per kilo producerat nötkött blir klimatpåverkan högre från produktionen av stutar på bete jämfört med tjurar som föds upp på stall.

Bengt Johnsson, jordbrukspolitisk utredare.