För fjärde året i rad arrangerar EU-kommissionen ”EU Organic Awards”, ett evenemang då ekologiska aktörer uppmärksammas. I år går det av stapeln den 23 september och nu har DU möjlighet att nominera en svensk aktör för utmärkelsen! Sverige har tidigare knipit flera förstapriser. Förra året vann exempelvis Ekodistrikt Sörmland klassen för – just precis; bästa ekodistrikt, medan Kalf & Hansen vann priset för bästa ekologiska restaurang.
Foto: EU-kommissionen
Det finns sex kategorier:
Bästa ekologiska lantbrukaren
Bästa ekologiska distrikt
Bästa ekologiska stad
Bästa ekologiska förädlingsföretag (små och medelstora)
Bästa ekologiska detaljhandelsaktör
Bästa ekologiska restaurang (privat och offentlig)
Varför har detta evenemang skapats? EU-kommissionen menar att ekologisk produktion är en viktig pusselbit för att förbättra den miljömässiga hållbarheten och för att uppnå målen i viktiga ramverk och strategier. EU:s ekologiska handlingsplan slår fast att 25 procent av jordbruksmarken inom EU ska vara ekologiskt certifierad 2030. Ekologisk produktion leder till minskad användning av naturfrämmande bekämpnings- och gödningsmedel samt antibiotika till djur. Ekologisk produktion har även positiva effekter på biologisk mångfald och förbättrar djurvälfärden.
Sverige är på många vis ett föregångsland när det gäller ekologisk produktion och konsumtion. Även i lågkonjunktur och med andra omvärldsfaktorer som pressat ekoandelarna i alla led av värdekedjan de senaste åren ligger vi i framkant.
//Åsa Lannhard Öberg, representant för Sverige i EU:s nätverk för ekoambassadörer
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Balansen mellan att effektivt nyttja odlingsarealer, bevara ekosystemfunktioner och skapa hög biologisk mångfald i det moderna jordbrukslandskapet är en komplicerad men viktig uppgift. Pollinatörer spelar en avgörande roll i vårt jordbrukslandskap. Honungsbin och vilda pollinatörer bidrar till bättre skördar och ett rikt odlingslandskap. Men pollinerande insekter hotas tyvärr av olika faktorer, inklusive användningen av växtskyddsmedel. I Sveriges nationella handlingsplan för hållbar användning av växtskyddsmedel finns mål för att skydda och främja pollinatörer i jordbrukslandskapet. Växtskyddsrådet ska bidra till att målen i handlingsplanen kan uppfyllas och vill bidra till ökad kunskap för öka skyddet för pollinatörer.
Foto: Jan Töve, Scandinav.
Spåra och minska risker för pollinatörer
Lunds universitet har efter initiativ av Växtskyddsrådet och på uppdrag av Naturvårdsverket tagit fram rapporten ”Minska och spåra riskerna med växtskyddsmedelanvändning för pollinerande insekter i jordbrukslandskap”.
Sammanställningen innehåller vad vi vet eller inte vet i dagsläget om följande:
Risker för honungsbin och vilda pollinatörer – direkta och indirekta effekter
Åtgärder för att främja pollinatörer och buffra för negativa effekter, vid samtidig användning av växtskyddsmedel (förutom åtgärder som handlar om tekniska lösningar eller precisionsodling).
Möjligheter att spåra användning av, och risker med, växtskyddsmedel.
Regleringar, stöd, krav och villkor till skydd för pollinatörer
Ett annat deluppdrag har genomförts av Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och Jordbruksverket. Samtliga fick i uppdrag att översiktligt sammanställa vilka regleringar, stöd, krav och villkor som berör skyddande och främjande av pollinatörer inom respektive myndighets ansvarsområde. I underlaget presenteras en översikt över relevant lagstiftning och policyåtgärder som påverkar pollinatörer i Sverige, med specifik inriktning på EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) reglerna kring tillståndsprövning och användning av växtskyddsmedel lagar och regler kring stöd för åtgärder som främjar livsmiljöer för pollinatörer.
Det tredje deluppdraget har Statistiska Centralbyrån genomfört genom att undersöka hur användningen ogräs-, svamp- och insektsmedel samt glyfosat fördelar sig över året. Förhoppningen är att detta ska kunna bidra till att minska användningen och/eller exponering då pollinatörer är som mest aktiva.
Är du en av de konsumenter som intresserar sig för kostråd – och dessutom nogsamt följer dem av hälsoskäl? Brukar du till och med fundera över hur dina matval påverkar andra aspekter av hållbarhet, som det svenska jordbrukets konkurrenskraft, vår försörjningsförmåga, djurvälfärden och miljön? Min egen kvalificerade spaning är att de flesta konsumenter vet hur vi bör äta ”rätt”, men att det är lite si och så med att omsätta denna vetskap i praktiken.
Foto: Camilla Burman, Åsa Lannhard Öberg och Scandinav.
Hur står det då till i ditt eget hushåll och lever du som du lär, kanske läsaren undrar? Jo jag som jobbar med jordbruks- och livsmedelsfrågor dagarna i ända kopplat till olika dimensioner av hållbarhet har några måsten som jag tänker är bra såväl för min egen hälsa som för djuren, miljön och svenska bönder. Till exempel köper jag alltid ägg, mejeriprodukter och kött från Sveriges djurbönder. Och såvitt jag vet har aldrig en påse vetemjöl, havregryn, potatis eller morötter som hamnat i familjens skafferi producerats i något annat land än i Sverige. Alla dessa livsmedel har vi goda förutsättningar och är duktiga på att producera i Sverige. Att handla frukt och grönt i säsong samt att introducera fler vegetariska recept i vardagsmaten är också något jag anstränger mig för att bli bättre på. Men jag slarvar ibland.
Regeringsuppdrag till Livsmedelsverket
Nu till det egentliga ämnet för detta blogginlägg; ett regeringsuppdrag i två steg till Livsmedelsverket i juni 2023 som handlar om nordiska näringsrekommendationer 2023 (NNR 2023) och kostråd. NNR 2023 publicerades i maj förra året och ett offentligt samråd genomfördes för det vetenskapliga bakgrundsmaterialet. Du kan läsa mer om Jordbruksverkets svar på det offentliga samrådet i ett tidigare blogginlägg.
Enligt den första delen av uppdraget som redovisades för regeringen den 30 april, skulle Livsmedelsverket analysera konsekvenserna för svensk livsmedelsproduktion av att NNR 2023 för första gången inte bara handlar om att äta rätt ur ett hälsoperspektiv utan även att gynna den miljömässiga hållbarheten. Det är skillnaden mellan kostrekommendationer för hälsa respektive för hälsa + miljö som skulle bedömas, med fokus på utsläpp av luftföroreningar och växthusgaser, biologisk mångfald och djurvälfärd. Jordbruksverket fick möjlighet att bidra med input utifrån våra kunskapsområden och längre ner i inlägget kan du läsa ett axplock av de synpunkter som vi spelade in. Den färdiga rapporten finns på Livsmedelsverkets hemsida. Där finns även länk till en underlagsrapport, med modellering, från SLU som ligger till grund för de analyser som gjorts, och en sammanställning av synpunkterna i remissrundan.
Den andra delen av uppdraget handlar om att uppdatera de svenska kostråden. Livsmedelsverket har påbörjat arbetet och ambitionen är att vara klar runt kommande årsskifte. Jordbruksverket och Kommerskollegium ska bidra i frågor som rör jordbruk och utrikeshandel.
Vi är glada och tacksamma för att vara involverade i de båda deluppdragen och bland annat bidra med primärproduktionens perspektiv. Enligt livsmedelsstrategins övergripande mål bör en ökad produktion av svensk mat svara mot konsumenternas efterfrågan. Det står också i målet för området konsument och marknad att konsumenterna ska kunna göra medvetna och hållbara val, något som olika typer av information – exempelvis kostråd – bidrar till. Både NNR 2023 och kostråd kan påverka svensk livsmedelsproduktion, dess försörjningsförmåga samt miljöeffekter och därmed finns en tydlig koppling till livsmedelsstrategin.
Marginella effekter för svenskt jordbruk
Livsmedelsverkets analys av att NNR 2023 inkluderar miljöaspekter visar på relativt små konsekvenser för jordbruket i Sverige. Det beror på att skillnaden mellan vad NNR 2023 rekommenderar att vi ska äta av hälsoskäl, jämfört med av ett kombinerat hälso- och miljöskäl, överlag är liten. Dessutom förväntar sig Livsmedelsverket inga stora förändringar i vår konsumtion som en följd av kostrekommendationer som isolerad åtgärd, baserat på historisk erfarenhet. Analysen av hur produktion och miljö påverkas utgår inte från vad som vore en önskvärd konsumtionsförändring utan från vad som faktiskt kan förväntas hända. Livsmedelsverket bedömer att det är ett rimligt antagande att påverkan utgår från att 5 procent av befolkningen följer rekommendationerna. Den livsmedelsgrupp där NNR:s rekommendationer baserade på bara hälsa respektive på både hälsa och miljö skiljer sig tydligast åt, är rött kött. Eftersom ett inkluderande av miljöhänsyn kan förväntas påverka konsumtionen av rött kött, modellerade SLU hur förändringen kan påverka produktion och miljö i flera scenarier. Resultaten visar att framför allt antalet nötkreatur av köttras kan påverkas. Effekterna på djurantal i svenskt jordbruk, markanvändning, biologisk mångfald och klimat skiljer sig åt beroende på scenario. Det är en komplex analys med många scenarier som gjorts och jag ger mig inte på att göra en kort och begriplig sammanfattning i detta blogginlägg, utan uppmanar er istället att läsa rapporten. Djurvälfärden är opåverkad, så länge produktionen bedrivs i linje med våra djurskyddslagar.
Foto: Åsa Lannhard Öberg
I den första delen av Livsmedelsverkets uppdraget fick vi gott gehör för våra synpunkter, som framgår av sammanställningen på Livsmedelsverkets hemsida. Jag listar ett axplock av det vi spelade in nedan.
Så här tyckte vi
Färre idisslare ger minskad vallproduktion och en del av den mark som används för vallodling idag skulle då troligtvis växa igen. Vallodlingen har många miljömässiga fördelar.
För att nå vissa miljökvalitetsmål samt målen i art- och habitatdirektivet krävs en omfattande ökning av betesmarksarealen och antalet betande djur.
En god djurvälfärd hos svenska lantbruksdjur är inbyggt i vår lagstiftning, oavsett hur många de är eller hur de fördelas på olika djurslag. En förändrad köttkonsumtion ska alltså inte påverka djurvälfärden.
Det behöver beaktas att ökad odling av vegetabilier kan ge förändrad markanvändning, påverka växtföljder och annan resursanvändning.
Totala miljöeffekter vid minskad köttkonsumtion skulle bero på vilket kött vi äter mindre av, hur marken som varit kopplad till animalieproduktion istället används samt vilka importerade livsmedel som ersätter köttet.
Den ekonomiska och sociala hållbarheten i lantbruksföretagen kan försämras om en förändrad konsumtion innebär att vi måste lägga ner en del av det animaliebaserade jordbruket. Det skulle också kunna försvaga den svenska försörjningsförmågan av mat.
En analys av effekterna på livsmedelsproduktionen av ett högt genomslag av kostrekommendationer i konsumentledet vore önskvärt, för att spegla ambitionen med dessa.
Vi hade också frågor om SLU:s modellering, exempelvis att den visar mindre effekter än vad vi förväntat oss på naturbetes- och åkermark av att antalet nötkreatur av köttras minskar. Våra frågor om modellen har retts ut genom att Livsmedelsverket förklarat dess funktion och avgränsningar.
Uppdatering av kostråden
Nu pågår arbetet med den andra delen av uppdraget, att uppdatera de svenska kostråden baserat på NNR 2023. Regeringen slår fast att Livsmedelsverket i uppdateringen av kostråden, utöver de näringsfysiologiska rekommendationerna i NNR 2023, ska beakta ett kostmönster som stärker vår försörjningsförmåga och bidrar till att öka den svenska livsmedelsproduktionen. Dessutom ska livsmedel som Sverige har goda naturgivna förutsättningar att producera värnas, liksom EU-rätten och principerna för internationell handel. Kostråden ska också ta hänsyn till fördelarna med animalie- och mjölkproduktion kopplat till matens näringstäthet och att dessa produktionsformer gynnar betesmarker och vallodling.
Det är inget lätt uppdrag som Livsmedelsverket har fått och målavvägningarna är många. Jordbruksverket är involverat även i denna del av uppdraget så jag återkommer garanterat med ämnet i framtida blogginlägg!
//Åsa Lannhard Öberg – jordbrukspolitisk utredare med förmånen att få syssla med många spännande samhällsfrågor!
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Nu har vi räknat på vad det innebär att en del grisar och nötkreatur inte kommer till slakt och att all mjölk inte kan tas tillvara som livsmedel – i ton kött och mjölk under 2020. Vi har också satt det i relation till klimatpåverkan och till förlorade intäkter för producenter. Ny kunskap finns också om hur biprodukterna från djuren används – alltså det som inte ingår i slaktkroppen.
Varför gör vi nu detta?
Jo, för att ökad kunskap om förluster kan leda till förbättringar så att ännu fler djur kommer till slakt, att större del av djuren går till mat och att mer mjölk kan bli livsmedel. Det gynnar både miljö och klimat, producenters lönsamhet och har betydelse för vår livsmedelsförsörjning. Jordbruksverket har också ansvar att följa upp etappmålet att livsmedelsförlusterna ska minska och mer ska bli mat.
Vad betyder då förlusterna i pengar, klimatpåverkan och matportioner?
I förlorade intäkter så innebär den totala förlusten 2020 av nötkött 500 miljoner kronor, av griskött 134 miljoner och av mjölk 40 miljoner kronor. Klimatpåverkan för nötköttsförlusterna var 290 000 ton CO2e, för grisköttet 26 000 ton CO2e och för mjölken 13 000 ton CO2e. Räknar jag om det i matportioner så blir det 65 miljoner 100 gramsportioner med nötkött, 35 miljoner 100 gramsportioner med griskött och 55 miljoner mjölkglas. För beräkningen så använde jag tumregeln att hälften av den slaktade vikten hamnar på tallriken och för mjölken att all mjölk istället hade konsumerats. Beräkningen förutsätter att förluster hade kunnat undvikas helt. Men förlusterna kan ju inte bli noll. Sjuka djur och mjölk från kor med juverinflammation kan såklart inte bli livsmedel. Det visar däremot hur viktigt det förebyggande arbetet är och att det kan vara värt att göra mer insatser för att fler djur ska komma till slakt.
Är det här något nytt?
Att arbeta för att djuren ska vara friska och välmående, det är något som producenter och deras organisationer, rådgivare och myndigheter fokuserat på sen länge. Däremot är det ganska nytt att mäta förluster redan på gården på ett samlat sätt över flera produkter och på nationell nivå. Vi har vissa studier, till exempel den om Förluster av nötkött 2012 och uppskattningar i en nordisk rapport 2016 . Det råder dock generellt brist på data över livsmedelsförluster i världen och så kallade pre-harvest/slaughter losses. Det är ett nytt område som är ganska svårt att mäta. Gränsen för mätningar kan dras på olika ställen i livsmedelskedjan och det finns olika definitioner och sätt att mäta och uppskatta. FAO anger att 14 % av maten förloras efter skörd fram till butiksledet. Det finns också andra rapporter om livsmedelsförluster som den från WWF/Tesco UK och en från McKinsey & Company.
Vad görs och vad kan göras mer?
Producenter arbetar löpande med olika typer av förbättringar och rapporterar och följer upp sina djur. Djurvälfärd, hälsa, hållbarhet och klimatfrågorna är heta frågor för de flesta som jobbar med djurproduktion. Teknikutvecklingen har gjort att producenter till exempel kan övervaka djuren med kameror, nya material och stallsystem som säkrar djurens miljö. Slakterier försöker avsätta biprodukter så bra det går, för man tjänar oftast mest på att sälja dem till livsmedel. För de större slakterierna är exporten viktig och att exportmarknader kan bibehållas och nya öppnas har stor betydelse.
Vi föreslår en rad områden att satsa på och fler undersökningar. Mycket handlar om att stärka det arbete som redan görs inom områden som påverkar förluster. Men också att ta tillvara kunskapen från rapporterna. På gård skiljer det sig mellan olika djur i ålder, kategorier och raser. Och i slakten skiljer sig avsättningen mellan olika biprodukter och kategorier av slakterier. Något som dock är centralt för att lyckas är ekonomin hos producenter och slakterier. Producenter behöver ha råd att göra investeringar i stallmiljö, teknik och rådgivning. Och för slakterier behöver det vara lönsamt att sälja biprodukter till mat, och likaså har ekonomin stor betydelse om det ska gå att öka nödslakten eller slakt på jordbruksanläggning.
För många av dagens problem finns lösningar om vi blickar bakåt i tiden, och att ta vara på hela djuren kan vara ett sådant exempel. Förr åt vi mer innanmat, blodpudding och till exempel grisfötter.
Äta insekter, svampprotein eller helt enkelt mer av djuren?
För mer läsning på temat så tipsar jag om Richard Tellströms blogginlägg; Inälvorna dansar nästan inte mer. Nu när matpriserna, räntorna och elpriset dansar uppåt kanske fler kan tänka sig inälvsmat och blodpudding? Och även efterfråga svensk sådan? Men att ta tillvara på blod medför kostnader och praktiska hinder för slakterierna. Ska de ta tillvara blodet behöver efterfrågan och därmed betalningen öka.
Visste du att brist på järn är den vanligaste bristen på mikronäringsämnen globalt sett? Nästan var tredje tjej i årskurs 8 och i tvåan på gymnasiet har tecken på järnbrist, det visar Riksmaten ungdom som Livsmedelsverket låtit genomföra där över 3 000 ungdomar ingår.
Tyckte du att det här var intressant?
Under hösten och vintern kommer vi att publicera rapporter om livsmedelsförluster vid produktion av potatis, morötter, jordgubbar, vete, fisk och skaldjur, på gård, packerier och i industrin.
Dags att leka med orden med förslag till fler nyord på svinniska. De första två är tagna och de andra är mina egna påhitt:
Radhusbiff =blodpudding
Slaktarbiff =njurtapp
Resursmaxa – att äta alla delar av en grönsak eller av ett djur, tänk wokad broccolistam eller blodpudding.
Anti-svinsvinn – att äta mer av hela grisen såsom kind, hjärta, lever och njure. Kan appliceras på alla djurslag.
/Karin Lindow, livsmedelsagronom och projektledare för Nationell uppföljning av livsmedelsförluster. Ett projekt inom ramen för regeringsuppdrag för minskat matsvinn som genomförs tillsammans med Livsmedelsverket och Naturvårdsverket och i nära dialog med aktörerna. Matsvinnsuppdraget är ett uppdrag inom livsmedelsstrategin.
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Augustiskörd av den flamländske målaren Jan Wildens (1586-1653). Bild: Wikimedia Commons.
Nederländerna är känt för många saker. Inom agrikulturområdet är det tulpaner, tomater och täckta och otäckta diken. Under förra milleniet blev landet bäst i världen på att hantera vattnet i landskapet. Inte bara för att skydda sig mot översvämning utan också för att kunna nyttja marken för livsmedelsproduktion. Inom kulturområdet består landets berömdheter i första hand av konstnärer. Inte minst för landskapsmåleriet. Många av verken råkar av en slump vara målade i skördetider, googla t ex Jan Wildensför skördelandskap och dignande fruktfat.
Nja, kanske inte en slump, men för de flesta idag är det svårt att förstå hur nöjda 1500-talsmänniskorna var när det fanns mat i landskapet och på bordet vilket också syns i motiven.
Men om det tidigare var gasa är det nu bromsa. Nederländerna har lanserat en plan för att klara framför allt vattendirektivets krav som innebär att utsläppen av kväve måste minskas. Kvävet från jordbruket måste i vissa områden ner med 70 procent vilket innebär att 30 procent av jordbruken måste läggas ner vilket är lika med ett hundraprocentigt kaos där jordbruksministern lämnat in sin avskedsansökan nu i september. Planen, med en budget på 25 miljarder euro, finns dock kvar till efterträdaren. Syftet med skrotningskampanjen där vissa landskap ska tillbaka till 1400-talet är i första hand att få bukt med kväveförluster och bidra till vattenkvalitet men andra miljöfrågor såsom biologisk mångfald och luftkvalitet nämns också i debatten. Växthusgasutsläppen nämns däremot knappt alls, till skillnad från när man tidigare diskuterat liknande åtgärder i exempelvis Frankrike då klimatmålen varit i fokus.
Den nederländska fejden är ett utmärkt exempel på hur komplext det är att hantera olika politiska målsättningar i jordbrukslandskapet och hur ofta enbart en av flera viktiga frågor hamnar i fokus. Livsmedelsproduktion bidrar med många positiva effekter men också negativa. Jordbrukslandskapet avbildas helt enkelt bäst från många olika vinklar.
Jordbruksverket och Naturvårdsverket har i ett underlag till regeringens kommande klimathandlingsplan försökt fånga en del av denna mångfald av avvägningar. Underlaget är framtaget inom klimatpolitiken vilket innebär ett fokus på klimat. Men i frågan om styrmedel för att nå de nationella och internationella målen för klimat finns det fler utmaningar att beakta. De viktigaste utgörs av utsläppens biologiska natur vilket gör dem svåra att mäta och att åtgärda, kopplingar till andra miljömål, hänsyn till livsmedelsförsörjning och krisberedskap samt sektorns exponering för internationell konkurrens. Många av förslagen i rapporten handlar om komma tillrätta med kunskapsbristen när det gäller jordbrukets utsläpp via djur och mark. I andra branscher dominerar istället utsläpp från fossila bränslen som är betydligt enklare att beräkna och sätta pris på.
För drygt ett år sedan startade Miljömålsrådet ett nytt programområde för att stärka myndigheternas samverkan kring ett hållbart livsmedelssystem och för öka förståelsen för hur nuvarande styrning och uppföljning är utformad.
Tio myndigheter har deltagit i möten och workshops för att ta fram myndighetsgemensamma målbilder för ett hållbart livsmedelssystem, under fin ledning av Livsmedelsverket. Vi har även tagit fram en beskrivning av nuvarande mål och strategier på livsmedelsområdet och hur de följs upp. Arbetet har även haft som mål att utveckla myndigheternas samverkan och arbetssätt för ett mer hållbart livsmedelssystem.
Jag har haft förmånen att delta och träffa myndighetskollegor och diskutera frågan. Sannerligen har vi vänt och vridit på flera aspekter och även om det inte varit helt enkelt har det varit lärorikt och bidragit till ökad förståelse och kontakter att ta tillvara framöver. Det handlar ju om många saker; hälsa, livsmedelsförsörjning, lönsamhet, biologisk mångfald, jämställdhet, klimat, tillgång till teknik och insatsvaror, resursanvändning och mycket mer därtill.
Foto: Anders Andersson/Scandinav Bildbyrå
Vi myndigheter har olika uppdrag men vi har också gemensamma frågor som går i varann, och samarbeten med varann och med andra aktörer. Inom matsvinn har Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Naturvårdsverket ett tight samarbete genom ett regeringsuppdrag. Men vi har också tät kontakt och dialog med branschen, forskare och organisationer. Inte minst i Samarbete för minskat matsvinn där fler och fler aktörer ansluter. Jag vet att samarbete också varit nyckeln i många andra frågor som att bli fria från vissa djursjukdomar som BVD, och en ansvarsfull användning av antibiotika.
Det finns säkert massor av fler samarbeten hos oss och på andra myndigheter, med och mellan aktörer. Och fler kommer det bli. För det är viktigt. Vi löser ju sällan svåra frågor ensamma!
Foto: Henning Westerkamp
Jag gick för snart 20 år sen en kurs i produktutveckling under en utbytestermin på lantbruksuniversitetet i Wien. En speciell uppgift som jag minns på kursen var att resa hem från månen när rymdskeppet kraschat. Man fick välja från en lista vad man tänkte använda för att ta sig hem. Det var allt från skruvmejslar till avancerad teknik, toapapper – ja you name it, som man kunde välja på. Dels gjordes övningen enskilt, dels i grupp. Gissa vilka som tog sig hem från månen? Såklart var det de som jobbade i grupp! Fråga mig nu inte vad det var man skulle använda för det har jag glömt 🙂 men jag minns det viktiga från övningen. Både livsmedelsystemet och hållbarheten med dess tre dimensioner – socialt, miljömässigt och ekonomiskt är komplexa saker att avväga och det kräver samarbete.
Anmäl dig nu
Hursom, den 31 maj lanserar vi nu 10 gemensamma målbilder för arbetet med ett mer hållbart livsmedelssystem. Välkomna att diskutera dem med oss! Lyssna till generaldirektörer, företagare, organisationer och forskare som ger sin bild. Hur kan myndigheterna bidra till att vår mat produceras och konsumeras på ett sätt som är hållbart? Vilka utmaningar ser du på kort och lång sikt?
/Karin Lindow som tillsammans med kollegan Camilla Burman deltagit för Jordbruksverket i Syntesarbetet för ett hållbart livsmedelssystem tillsammans med kollegor på Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Folkhälsomyndigheten, Tillväxtverket, Länsstyrelsen, Kemikalieinspektionen, Havs- och vattenmyndigheten, Konsumentverket, Upphandlingsmyndigheten samt Vinnova.
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Spannmålsfält. Foto: Anna Kern / Scandinav bildbyrå
Jordbrukssektorn är den del av Europas ekonomi som är mest beroende av klimat och väder och därför mycket sårbar för förändringar. Det går att göra nedslag i princip var som helst i världshistorien för att bevisa denna tes. Från det antika Greklands bevattningsteknik till Roms spannmålsimport. Vidare till några svåra år för den historiskt viktiga handelsstaden Genuas livsmedelsförsörjning:
År 1323 Torka
År 1330 För mycket regn
År 1339 Gräshoppsinvasion
År 1345 För mycket regn och fågelinfluensa
År 1348 Pesten
Framför allt pesten och den medföljande nedstängningen av samhällen var svår att hantera för handelsstäderna runt Medelhavet som var beroende av import för sin livsmedelsförsörjning. Nedslaget i 1300-talet kan tyckas ha tydliga likheter med händelser som det svenska jordbruket och Jordbruksverket varit tvungna att hantera senaste decenniet. Översvämningar, torka, utbrott av fågelinfluensa, angrepp av växtskadegörare samt inte minst en global pandemi. Det är också händelser som riskerar att öka i frekvens i ett förändrat klimat. Det var också delvis det som hände under den så kallade lilla istiden som pågick under perioden 1300-1850. Denna klimatförändring kulminerade under 1600-talet och påverkade i första hand mellersta och södra delarna av Europa där en åtgärd mot det kallare och regnigare klimatet var att minska spannmålsodlingen till förmån för animalieproduktion. Ur ett historiskt perspektiv har vi alltså relativt nyligen hanterat en klimatförändring.
Så vad är nytt? Det nya är givetvis förändringen i sig samt vilken karaktär klimatförändringen har. Den förändring vi ser nu innebär ett varmare klimat där regnperioder och översvämningar kopplas till varmare perioder, det vill säga i högre grad under sommaren än senhöst jämfört med tidigare. Något annat som är nytt är att den aktuella klimatkrisen är orsakad av människan. Idag har vi också i större grad fakta och kunskap att göra något åt problemen, både omfattningen av krisen och för att anpassa oss.
Det är inget nytt att jordbruket måste anpassa sig efter väder och klimat.Däremot är kunskapen om de nya förutsättningarna avgörande för en lyckad anpassning.
Jordbruksverket har uppdaterat myndighetens handlingsplan för klimatanpassning. Den hittar du här. Den innehåller bland annat en uppdaterad kunskapssammanställning om effekter av ett förändrat klimat för jordbruket. Klimatanpassning är otvivelaktigt en mycket viktig fråga för livsmedelsproduktionen och en förutsättning för att vi ska ha en möjlighet att nå andra mål.
En förutsättning för att kunskapen används är att företagen är intresserade. Enkät- och intervjustudier med jordbruksföretag som gjorts de senaste åren visar på skiftande resultat när det gäller jordbruksföretagens intresse för klimatförändringens effekter och klimatanpassning. Torkan 2018 ses som en händelse som skapade större intresse för väderrelaterade risker hos företagen. Något som är tydligt är att företagen framför allt är intresserade av kunskap kring mer konkreta åtgärder, såsom markvård och vattenhushållning. Det är naturligt då åtgärder för att hantera nya typer av vädervariationer främst är en intensifiering av befintliga åtgärder, exempelvis att bättra på dräneringen och utveckla strategier för att hantera ekonomiska risker.
/Tobias Markensten, utredare på miljöanalysenheten och en av författarna till handlingsplanen
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Mjölkproduktion får minskat stöd generellt men bättre utsikter med naturbete. Foto: Scandinav.
Regeringen har fattat beslut om hur den gemensamma jordbrukspolitiken ska tillämpas i Sverige för perioden 2023-2027 genom den så kallade strategiska planen. Planen behöver godkännas av Kommissionen innan den kan tillämpas från 2023.
Hur förändras stöden inom mjölk- och dikoproduktion samt växtodling?
För att analysera effekterna på företagsnivå har vi beräknat hur stöden förändras för ett antal typföretag. Beräkningarna visar hur stöden förändras mellan 2021 och 2023. Vi vill poängtera att inga andra effekter än utbetalningar av stöd ingår i vår analys. Sådana effekter skulle kunna vara förändringar på marknaden och förändringar i företagens inriktning och intensitet. Sammantaget torde dessa förändringar vara av minst lika stor betydelse för företagens konkurrenskraft.
Typgårdarna är inte av genomsnittsstorlek utan är större företag som kan förväntas vara aktiva under den kommande budgetperioden. Typgårdarna representerar de vanligaste produktionsgrenarna och är spridda över landet (se Bilaga 1 som visar indelning i produktionsområden):
Mjölkföretaget omfattar 125 mjölkkor inkl. rekryteringsdjur,
dikoföretaget har 50 kor inkl. rekrytering och,
växtodlingsföretaget har 200 hektar åkermark.
I beräkningen antas att företagen med djur odlar hela sitt behov av grovfoder och spannmål. I ett alternativ använder mjölkkoföretag betesmark för rekryteringsdjuren, i ett annat alternativ finns inte någon betesmark på mjölkkoföretaget. Dikoföretaget använder betesmark både för moderdjur och för rekryteringsdjur. Alla företag har konventionell produktion.
Följande stöd ingår i beräkningarna:
Gårdsstöd
Nötkreatursstöd
Kompensationsstöd
Betesmarksstöd (allmänna värden)
Ecoschemes (ettåriga miljöersättningar): stöd till precisionsodling (slättbygder i Götaland och Svealand), stöd kolinlagring (växtodling i slättbygderna på 5 procent av arealen)
Djurvälfärdsersättning
Nationellt stöd till mjölk
Andra åtgärder som också påverkar företagen som investeringsstöd, stöd till kompetensutveckling och stöd till unga och nystartade jordbrukare ingår inte i analysen. Alla dessa åtgärder bidrar också till att utveckla ett hållbart svenskt jordbruk
Mjölkproduktion – minskat stöd generellt men bättre utsikter med naturbete
Stöden till mjölkföretagen ökar i vissa av områdena som omfattas av kompensationsstödet och där förhållandevis stora arealer naturbetesmark utnyttjas för rekryteringsdjuren. Även höjd djurvälfärdsersättning förbättrar utfallet mellan 2021 och 2023. I områden som ligger utanför kompensationsstödet tappar företagen vallstödet eftersom det utgår i den kommande programperioden. Trots höjt stöd till djurvälfärd, höjd ersättning till skötsel av bete och stöd till precisionsodling kommer stöden till en typgård med mjölkproduktion att minska något mellan 2021 och 2023. Även i några områden med kompensationsstöd blir utfallet något sämre än 2021.
Figur 1 Stöd till mjölkföretag, kr/företag
Om mjölkföretagen inte har några naturbetesmarker utan enbart har åkermark för bete kommer utfallet för 2023 att bli sämre i de flesta områdena jämfört med 2021. Mjölkföretagen i stödområde 11 och 2 får högre stöd eller oförändrat stöd p.g.a. att kompensationsstödet höjs, men i bl.a. område 3 sjunker stödet jämfört med tidigare (se bilaga 2 som visar stödområdesindelning).
Figur 2 Stöd till mjölkföretag förutsatt att naturbetesmark saknas, kr/företag.
Dikor – höjt stöd eller kvar på samma nivå
Samtliga typgårdar med dikor får höjt stöd eller ligger kvar på samma stödnivå p.g.a. höjt stöd till bete och höjt kompensationsstöd.
Figur 3 Stöd till företag med dikor, kr/företag
Växtodling – lägre stöd men bättre i skogsbygder
I alla områden utom i Svealands skogsbygder får typgårdarna med inriktning växtodling lägre stöd. Det beror på att sänkningen av gårdsstödet inte kompenseras fullt ut av de ettåriga miljöåtgärderna. I Svealands skogsbygder ökar stödet något p.g.a. höjt kompensationsstöd.
Figur 4 Stöd till växtodlingsföretag, kr/företag.
Sammanfattning
Enligt analysen kommer produktion i områden med sämre produktionsförutsättningar och med stor andel naturbetesmarker att få högre stöd till följd av förändringarna i den strategiska planen. Företag med förhållandevis intensiv produktion och företag utan djur kommer att få ett sämre utfall 2023 jämfört med 2021. Saknar animalieföretag betesmark kommer utfallet för 2023 bli sämre än för 2021.
För det enskilda företag kommer det totala ekonomiska utfallet påverkas av många fler faktorer än hur stöden förändras. Förändringar på marknaden och förmågan att anpassa sig efter nya villkor är några faktorer som torde vara minst lika viktiga som stödförändringar. Även andra åtgärder i den strategiska planen som ökade satsningar på investeringsstöd och kompetensutveckling ger företagen möjligheter att vara konkurrenskraftiga.
Bengt Johnsson, jordbrukspolitisk utredare
Bilaga 1:
Bilaga 2: Indelning i stödområden
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Ett sätt att både minska risker och öka effektiviteten vid bekämpningsinsatserna i odlingen är att öka precisionen vid bekämpningen. Jordbruksverket har på uppdrag av Växtskyddsrådet nyligen släppt en kartläggning över nuläget inom precisionstekniken där möjligheter och hinder beskrivs.
Precisionsbekämpning av skadegörare och ogräs är ett område som förutspås leda till stora kostnadsbesparingar och miljövinster genom minskad användning av kemiska växtskyddsmedel. Den moderna växtodlingen befinner sig i en process av omfattande digitalisering och snabb teknisk utveckling. Med hjälp av avancerade mät- och analysmetoder kan automatiserad styrning av skötselåtgärder utföras med hög precision som ger bättre ekonomi och minskad påverkan på hälsa och miljö.
Ogräsrensande robot i skånskt betfält. Foto: Frans Johnsson
Med ny teknik styrs växtskyddsinsatserna till den plats de verkligen behövs och gör nytta. Framöver kommer också nya bekämpningsmetoder som laserstrålar, UV-ljus och självstyrande jaktdrönare.
– För att de miljömässiga och ekonomiska möjligheterna med precisionsbekämpning ska kunna realiseras krävs det stora investeringar i utrustning och kompetens hos odlarna men också en kunskapsuppbyggnad hos rådgivande organisationer och ansvariga myndigheter.
Sunita Hallgren, Växtskyddsrådets sekretariat.
Framtiden
En del tillämpningar finns redan ute på marknaden och i kartläggningen ges en del exempel på vilka investeringskostnader som de i dagsläget innebär. Det är viktigt att de investeringar som de nya teknikerna innebär kan räknas hem i ökad effektivitet eller minskade utgifter. Inom vissa områden bör det övervägas om det finns behov av investeringsstöd eller andra riktade insatser.
Det är utan tvekan så att ökad precision i bekämpningen är viktigt för att minska beroendet av växtskyddsmedel i svensk odling men samtidigt kunna behålla och helst öka matproduktionen. Ur konkurrenssynpunkt är det viktigt att branschen fortsätter utveckla teknikerna samtidigt som lantbrukarna måste vilja investera i ny förbättrad teknik.
Foto: Jordbruksverket
Vill du veta mer kan du hämta rapporten i vår web-butik, klicka här.
Växtskyddsrådets uppdrag
Växtskyddsrådets uppdrag utgår från Sveriges Livsmedelsstrategi och dess strategiska mål om ett Hållbart växtskydd. I strategin konstateras att det behövs god tillgång till växtskyddsmedel, såväl biologiska och kemiska som alternativa metoder, för att jordbrukarna på ett effektivt sätt ska kunna hantera de växtskyddsproblem som uppkommer i odlingen.
På förmiddagen den 7 december klockan 9-12 arrangerar Tillväxtverket tillsammans med Vinnova och Jordbruksverket den digitala konferensen: ”Tillsammans når vi målen i Livsmedelsstrategin: Innovation för utveckling och omställning”.
Bild: Tillväxtverket
Livsmedelsstrategin som nu har funnits i fyra år består bland annat av ett övergripande mål och tre strategiska områden. Kort sammanfattat handlar det om att livsmedelskedjan ska vara konkurrenskraftig där den totala livsmedelsproduktionen ökar samtidigt som relevanta miljömål nås. Syftet är att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till en hållbar utveckling i hela landet. Produktionsökningen bör svara mot konsumenternas efterfrågan, och sårbarheten i livsmedelskedjan ska minska. De tre strategiska områdena är Regler och villkor, Konsument och marknad och Kunskap och innovation.
Årets konferens fokuserar på det strategiska området Kunskap och Innovation. Vi ser fram emot konferensen och hoppas att det blir en inspirerande förmiddag med olika perspektiv kring hur vi tillsammans kan arbeta med innovation för att framtidssäkra den svenska livsmedelssektorn och ta en ledarposition inom hållbar och hälsosam mat.
– Via denna länk hittar du programmet och anmäler dig.
/Eva Sundberg som är med och arrangerar konferensen och som kommer att vara en av moderatorerna
Dela gärna inlägget till kollegor och vänner i branschen:
Den svenska maten 